Film: Je m'appelle Agneta (2026)

Titel: Je m'appelle Agneta
Originaltitel: Je m'appelle Agneta
Genre: Dramakomedi
Regissör: Johanna Runevad
Manus: Emma Hamberg (bok), Isabel Nylund, Johanna Runevad
Skådespelare: Eva Melander, Claes Månsson, Jérémie Covillault, Anne-Marie Ponsot, Björn Kjellman
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: Sverige
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 29 maj 2026




Handling
Agneta är en färgstark och rolig person, men det syns inte på ytan. Hon har precis fyllt 49, hennes barn har flyttat ut, hennes jobb på trafikkontoret står stilla och Agneta känner sig osynlig. Hennes man, å andra sidan, har funnit mening i livet genom att ta iskalla bad och cykla snabbt i dyr utrustning.

Min kommentar
Filmen vi inte såg förra veckan, när vi bytte till en sista-chansen film, var Je m'appelle Agneta. Den passade förmodligen lika bra att se den här veckan. Jag vill göra det klart med en gång att jag inte har läst boken, så jag vet inte vad som skiljer sig och inte heller om filmen är bättre om man har läst boken.

Nu hör det till saken att mina känslor för Frankrike förmodligen är nära motsatsen till vad Agneta känner. Jag vet inte om jag tycker att det är modigt eller bara korkat att ge sig iväg till Frankrike utan att kunna ett enda ord franska. Och hur man inte kan ha snappat upp ett enda franskt ord, efter att i åratal ha frossat i franska TV-program, är en gåta.

Jag är glad att det göra filmer om äldre kvinnor. Om man nu kan kalla runt 50 för äldre. Livet är inte slut bara för att man är 50+. Det kunde ha varit en upplyftande och inspirerande film, om de inte hade betett sig så korkat. Som allt var nu så var det svårt för mig att relatera till de här människorna. Av den anledningen så berörde den mig inte på riktigt. Jag känner liksom inte att jag får kontakt med karaktärerna. Jag förstår inte vad som driver dem. Varför de är som de är.

Överlag är det bra skådespelarinsatser, tycker jag. Eva Melander är riktigt bra. Tydligen har jag sett henne i massor, men jag kände inte igen henne. Claes Månsson är lysande som Einar, men hans karaktär är bara för mycket. Visst ska man njuta av livet, men man måste ta hand om det tråkiga också. Annars hoppar det till slut upp och biter en i ändalykten. Och så gillar jag inte att Björn Kjellman spelar en skitstövel. Även om han gör det bra.

Je m'appelle Agneta är en fin film, charmig och mysig. Ibland lite rolig. Budskapet är tydligt och bra. Den är dock en riktig klyschfest och varför måste frigörelse och hitta-sig-själv alltid sluta med att kvinnan kastar kläderna?


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 5 637 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 3k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig