Film: Hemmet (2025)

Titel: Hemmet
Originaltitel: Hemmet
Genre: Skräck
Regissör: Mattias J. Skoglund
Manus: Mattias J. Skoglund, Mats Strandberg (bok)
Skådespelare: Philip Oros, Gizem Erdogan, Anki Lidén, Lily Wahlsteen, Lottie Ejebrant
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Sverige, Estland, Island
Längd: 87 min
Serie: -
Såg den på SVT Play 8 maj 2026





Handling
Många år efter att ha lämnat den lilla staden återvänder Joel för att flytta sin mamma Monika till ett äldreboende för dementa. Monikas hälsa försämras dock strax efter hennes ankomst. Hon upplever skrämmande syner av sin avlidne make, Joels våldsamma far, och börjar uppvisa våldsamt beteende. Joel börjar tro att något ondskefullt och övernaturligt har tagit kontroll över hans mamma. Men med sin egen historia av drogmissbruk och mental instabilitet, kan han lita på sina egna uppfattningar? När Monikas minnen bleknar måste Joel konfrontera demoner från sitt eget förflutna, som grävts fram genom hans återkomst till hemmet där han växte upp.

Min kommentar
Nu var det väldigt längesedan som jag började vänta på att Hemmet skulle släppas på någon streamingtjänst. Till slut hände det i alla fall och eftersom den bara gästspelade på SVT Play i en månad så blev det lite bråttom. I maj går den ena helgen efter den andra bort av olika anledningar, men vi hittade ett tillfälle. Boken läste jag 2019 så jag hade nog bara diffusa minnen.

Faktum är att filmen mest gjorde mig förvirrad. Det var nästan en helt annan historia än den jag minns att jag läste. Det kan ju i och för sig vara jag som har blandat ihop den med en annan bok (jag måste nog kolla upp detta). I alla fall, boken var läskig tack vare att demens är skrämmande i sig. Hur utsatta både de, anhöriga och personal är. I filmen tycker jag att den känslan försvann helt.

Filmen fokuserar i stort sett enbart på det som jag inte tyckte var otäckt i boken; på själva skräcken, inte människorna. Det är nog här det går fel för mig. Om jag inte bryr mig om människorna tycker jag väldigt sällan att något blir läskigt. Skräck fungerar helt enkelt inte för mig om jag inte först bryr mig om de människor som drabbas.

Skådespelarinsatserna är överlag okej, med ett tydligt undantag: Anki Lidén. Hon är inget annat än briljant. I hennes “medvetna” stunder går det nästan att ana skräcken i ögonen.

Kanske är det så att det är dömt att misslyckas om man försöker filmatisera Mats Strandbergs böcker. Hans styrka är ju att göra karaktärerna mänskliga, med djup. Kanske inte alltid så lätta att tycka om, men ändå människor man kan relatera till. Ingen av de tre filmatiseringar jag har sett har lyckats att skapa sådana karaktärer.

I filmen Hemmet så är den socialrealistiska aspekten puts väck och det hela har blivit en ordinär skräckfilm, där jag faktiskt inte bryr mig om hur det går för någon. Det kändes lite som att budskapet var "gamla människor är både äckliga och otäcka". Ett tråkigt budskap.


På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 1 194 betyg).
På IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 561 betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig