"Inferno" av Dan Brown

Författare: Dan Brown
Titel: Inferno
Genre: Thriller
Antal sidor: 541
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Inferno
Översättare: Lena Karlin, Peter Samuelsson
Serie: Robert Langdon 4
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 april 2017




Första meningen: Jag är Skuggan.

Baksidetext
Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, vaknar mitt i natten i en sjukhussäng med blixtrande huvudvärk. Han har ingen aning om var han befinner sig, inte heller vad som hänt honom de senaste dygnen. Bara några timmar senare utsätts han för ett attentat och tvingas fly handlöst tillsammans med kvinnan som vårdat honom, Sienna Brooks. I sin kavaj upptäcker han ett oroväckande föremål.

Allteftersom Langdon börjar förstå vad som hänt växer en bild av ett fruktansvärt hot fram - skapat av ett geni vars fixering vid världens undergång bara kan mäta sig med hans kärlek til ett av de mest fascinerande litterära mästerverken som någonsin skrivits - Dantes mörka poem Helvetet.

Under en vild jakt genom Florens myllrande och historiefyllda gator, palats och lönngångar inser Langdon att han i en kamp mot klockan är tvungen att lösa de gåtor som det mystiska föremålet innehåller - innan ett inferno utbryter...

Min kommentar
Jag har väl haft lite blandade känslor för Dan Browns tidigare böcker, allt från andlöst spännande till lite långrandigt. Den här placerar sig lite över mittenskiktet, men det kan bero på att jag har varit på de flesta av de platser som beskrivs så detaljerat i boken. Det enda som grämer mig är att jag till slut inte tog med mig Inferno när jag gjorde den där resan till både Florens och Venedig. Den här turistguiden hade varit ovärderlig.

Min allra första invändning, som kommer alldeles i början av läsningen, är det märkliga i att professor Langdon alltid får sällskap av sällsamt vackra och helt osannolikt intelligenta kvinnor. Inferno är inget undantag. Ungefär i samma andetag blir jag imponerad över Langdons läkkött, han höll på att dö, i stort sett, på morgonen och vid lunchtid springer han runt i Florens som om ingenting har hänt. Detta får dock sin förklaring i slutet.

Jag har måhända inte så höga krav på karaktärer, för jag kan nog köpa de flesta här, även om jag inte alltid förstår de val de gör. Vad som stör mig är att man, från början, inte fick veta namnet på det grönögda geniet och vem var egentligen profossen?

Miljöerna är helt magiska och jag känner igen det mesta, men jag kan inte låta bli att fräscha upp minnet med foton jag tog. När gänget dessutom sätter sig på Silverpilen mellan Florens och Venedig, precis som jag, så är det som att jag är med där. Jag kan lätt föreställa mig att det kan bli för mycket babbel om byggnader, konstverk, historiska händelser och Dante, men för mig är det som att göra resan en gång till.

Själva temat är väldigt intressant. Bara om man blundar och är i förnekelse så är inte överbefolkningen ett problem och det galna geniet har ju rätt i sak. Hans lösning på det hela kan man tycka vad man vill om, men jag tycker den är ganska fiffig och faktiskt osedvanligt human i sin slumpmässighet.

Tempot är för det mesta angenämt högt, förutom när Langdon tar sig tid att beundra olika byggnader/konstverk. För någon vecka sedan så diskuterade bokbloggarvärlden huruvida research var viktig och hur mycket man egentligen ska ta med av den. Om man vill vara lite elak så skulle man kunna kalla Inferno för ett praktexempel på när det blir för mycket. I övrigt känner jag igen Dan Browns stil, som består av många, många upprepningar, vilket jag tycker är mer än en aning tröttsamt. Här finns också så många turer och vändningar att jag tror att författaren själv blev förvirrad och jag är högst tveksam till om allt verkligen gick ihop på slutet. Till exempel, om man inte har sitt pass, hur kan man då kunna sitt passnummer? Finns det verkligen folk som kan det utantill? Högst tveksamt. Och Robert Langdon som är så smart, han borde väl veta att Röda Korsets flagga inte alls är likadan som Schweiz flagga, utan en inverterad version av den.

Det kommer ju en ny bok i den här serien i oktober, på engelska och det lär väl inte dröja jättelänge innan den översätts. Naturligtvis kommer jag att läsa även den. Men nu ska jag först se filmen Inferno också.

För den som tycker det är intressant så filmade jag lite när "Dante" läser ur Inferno, på plats i Florens.


Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 635 betyg).
På Goodreads hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 330 729 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Inferno: Bokgalleriet, Tidningsida och Skuggornas bibliotek.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.