Titel: Kall, kall jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The cold cold ground
Översättare: Nils Larsson
Serie: Sean Duffy 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 mars 2017
Första meningen: Oroligheterna hade antagit ett slags egen skönhet nu.
Baksidetext
Två personer hittas döda. Den ena mördad och lämnad i en övergiven bil i staden Carrickfergus. Man skulle upptäcka honom snabbt, mördaren ville sända ett budskap. Den andra personen är en ung kvinna. Hon hittas hängd i ett träd långt inne i Woodburn Forest. Utan tvivel ett självmord. Kvinnan hade alldeles nyligen fött och ammat ett barn, men på platsen finns inga spår av liv.
På ytan tycks ingenting förena de två fallen. Men kriminalinspektör Sean Duffy anar kopplingar. Medan bomber exploderar och paramilitära organisationer sätter skräck i samhället under konflikten i Nordirland går Duffy allt djupare in i fallet.
Sean har löst sex mord under sin karriär, men har hittills aldrig lyckats ställa någon av gärningsmännen inför rätta. Den här gången är han fast besluten om att någon ska få betala...
Min kommentar
Egentligen vet jag inte vad det var med den här boken som lockade mig när jag hittade den bland de kommande släppen. Att den utspelar sig i Nordirland hjälpte nog till, att det dessutom var en tidsresa tillbaka till 80-talet spelade nog också roll. Dessutom är det första delen i en serie och sådana lockar nästan alltid.
Jag är så gammal att jag minns konflikten i Nordirland och även om jag inte var så insatt så har jag ganska starka minnesbilder av bomber och massor av soldater. Efter att ha läst den här boken kan jag (nästan) föreställa mig hur det måste ha varit att leva och bo där då. Tänk dig att höra skottlossning och briserande bomber mest varje dag, att störas av överflygande helikoptrar på nätterna, att behöva kravallutrustning och k-pistar när du ska till vissa områden och att vara tvungen att kolla under din bil innan du kör iväg med den, varje gång, så det inte sitter en bomb där. Det känns nästan som att jag är där.
Det tog inte speciellt många sidor för mig att inse att den där Sean Duffy, honom gillar jag. Han tar sig visserligen ofta en vodkadrink (vem skulle inte det under de omständigheterna), men han är långtifrån alkoholist. Han är en riktig tuffing, när det behövs och gillar inredning samt kan känna igen en opera genom att läsa noter och nynna den. Dessutom har han humor. Vi kan väl fastställa redan nu att mer behövs det inte för min del. Att han kallar den kvinnliga rättsläkaren för "lilla vän" får mig att dra efter andan, först, men sedan undrar jag om det helt enkelt är ett av de där uttrycken som britter gärna kastar omkring sig. Till alla.
Sean Duffys kollegor kan man nog säga mycket om, de är hyfsat inkompetenta (det gäller även för övriga vakter och även politiker) och verkar inte ha något egentligt hum om hur man beter sig på en brottsplats. De verkar lite slöa, men framför allt resignerade efter decennier av strider. Styrkan i boken är nog ändå att de är sympatiska, men framför allt så verkar de faktiskt trivas på jobbet och med varandra.
Tidsmarkörerna är många och gäller både film, böcker och musik. Jag älskar fortfarande 80-talet så den här boken är lite av en nostalgitripp för mig. Till och med det att kapitlen har rubriker är så 80-tal.
Kapitlen är långa och det finns nästan inga naturliga ställen att pausa på i dem, vilket gör det lite jobbigt att läsa. Det blir helt enkelt mindre läst, eftersom man inte alltid hinner ett kapitel till. Karaktärerna är många, men jag har inga egentliga problem att hålla isär dem. Det skulle vara två eller tre av de övriga poliserna då, de har ganska lika namn. Förkortningarna är extremt många, det är DUP, RUC, IRA, UDB, UDA, UVF, UFF, FRU, UDR och jag kan inte ens hälften av dem, men det behövde man faktiskt inte.
Jag hoppas verkligen att fler böcker i den här serien översätts (det har kommit ytterligare fem på engelska) för jag vill absolut läsa mer om Sean Duffy.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 2,5 och genomsnittet 2,8 (beräknat på 5 betyg).
På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 4 366 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Kall, kall jord: Fru E:s böcker, Midnatts ord och Johannas deckarhörna.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Se där. Den här tyckte vi verkligen olika om :-)
SvaraRaderaJa, vi kan tydligen tycka nästan tvärtom också :)
RaderaKikar in lite snabbt på betyget och ordomdömena om hur boken är....den ligger i en av mina läshögar och väntar och det var lite lagom att få veta i nuläget ;)
SvaraRaderaDet är ju många som har sågat den längs med fotknölarna, men jag gillade den. Hoppas du också gör det :)
RaderaJag kan säga att denna boken gillade jag med och skulle verkligen vilja läsa efterföljande delar.
SvaraRaderaHade inte reagerat att han sa lilla vän till henne, men som du säger det är säkert sånt som engelsmännen säger då och då ev ett "Love", jag tycker både det är gulligt och irriterande när jag ser det på film, för det är där jag mest har reagerat på det.
Tyckte väldigt mycket om denna, både karaktärer, miljö, stämning och intrig. Håller tummarna för att resterande böcker översätts :)
RaderaBritter är ju lite speciella med sina "love" och "darling" till alla, vilket ju känns lite besynnerligt i mina ögon (eller öron då). Irritationen gick i alla fall över när jag kom på det :)
Roligt att du gillar den bättre än jag. Är förvisso 80-talist men det kanske är däri problemet ligger, jag minns ju varken striderna eller stämningen. Kommer det fler böcker ska jag ändå ge dem en chans till.
SvaraRaderaJag var väldigt tveksam till den när varken du eller Lotten gillade, men kanske var det därför som jag tyckte om den. Förväntningarna var ju inte direkt höga ;)
RaderaJag gillade denna riktigt mycket. Sean Duffy blev snabbt en favorit och jag gillade hela miljön, mycket för att platsen, tiden och händelserna ligger en bra bit utanför det jag brukar läsa. Jag uppskattade helt enkelt det nya och jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker i denna serie på svenska.
SvaraRaderaSean Duffy hade något som gjorde att jag gillade honom direkt, jag tror det kan ha varit självinsikt och humor :) Och så blev jag ju helt såld på 80-talsreferenserna ;)
RaderaDet är jag som har översatt "Kall kall jord". Jag kan meddela att uppföljaren "Jag hör sirenerna på gatan" kommer på svenska 15 september i höst. Jag är snart klar med översättningen av den och den som tvekade lite över den grabbiga dialogen i den förra kommer nog att tycka bättre om den här. Bl.a förekommer flera intressanta kvinnor i boken och handlingen är ofta vindlande och överraskande. Ska bli intressant att se vad alla bloggare gillar den. Jag håller tummarna för att Modernista kommer att ge ut flera Sean Duffy-böcker och att jag får översätta dem. Pocketupplagan av "kall kall jord" kommer förresten ut i oktober i höst.
SvaraRaderaNils Larsson
Vad roligt att du hittade hit! Och vad kul att höra att det kommer en ny redan i september. Jag hade egentligen inte så stora problem med grabbigheten, Nordirland på 80-talet var nog ungefär som det skildras här och jag vill ju ha tidstypiskt hellre än politiskt korrekt. Då är vi två som hoppas att Modernista ska ge ut fler delar i serien :)
RaderaJag har bara ett par veckor kvar till slutet och det är väldigt spännande, stackars Duffy råkar ut för de mest otroliga saker, vem som är mördaren är inget man kan gissa sig till i brådrasket. Mycket trevlig bok att översätta. Första boken blev ju recenserad i TV två gånger samma vecka, så Modernista är nog nöjda och den här boken är ju om möjligt ännu bättre.
SvaraRaderaDet var nog en av de saker som jag tyckte om med den här boken, jag kunde inte riktigt lista ut vem mördaren var. Misstankar hade jag ju, men jag visste inte. Det är ganska ovanligt och jag gillar det verkligen.
Radera