Smakebit på søndag: Sista vakten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag har jag börjat läsa sista delen i trilogin om Bill Hodges, eller Mr Mercedes som den också kallas; Sista vakten av Stephen King. Det ska bli skönt att läsa en bok som jag på förhand vet att jag kan lita på, att även om det kanske händer underliga saker så finns det en tanke och logik bakom. Boken jag läste ut igår (Här kommer natten av Charlotte Aquilonius) var motsatsen till det.

Min smakebit är från sida 19.

En glasruta krossas i Bill Hodges byxficka. Klirret följs av en jublande pojkkör som gastar "Vilken HOME RUN!".
    Hodges grimaserar och hoppar till i stolen. Doktor Stamos ingår i en grupp med fyra läkare och den här måndagsmorgonen är väntrummet fullt. Alla vänder sig och stirrar på Hodges. Han känner att ansiktet börjar hetta. "Ursäkta", säger han till de andra i rummet. "Jag fick ett meddelande."
    "Ett väldigt högljutt ett", anmärker en gammal dam med glesnande vitt hår och dröglappar som en beagle. Fast mobiletikett kan hon i alla fall. "Ni borde sänka ljudvolymen när ni befinner er bland andra människor. Eller sätta mobilen på ljudlöst."
    "Ja, absolut. Absolut."
    Den gamla damen återvänder till sin storpocket (hon läser Femtio nyanser av honom, och att döma av hur illa medfaren den ser ut gör hon det inte för första gången).