"Förlorat ansikte" av Anna Karolina

Författare: Anna Karolina
Titel: Förlorat ansikte
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 332
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Amanda Paller 3
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 februari 2019




Första meningen: Hon såg den genomskinliga vätskan komma farande genom luften och visste att hennes liv var över.

Baksidetext
Den unga flyktingen Tara får syra kastat i ansiktet. En man kör henne till sjukhuset men försvinner innan någon hinner se vem han är. Dådet tycks vara hedersrelaterat, men när Amanda Paller tar över polisutredningen anar hon att något annat ligger bakom attacken. Då händer det som inte får hända: Tara försvinner spårlöst från sitt rum på sjukhuset.

Förre polisen Magnus kommer ut från fängelset. Livet ligger i spillror. Det ljusnar när Felipe erbjuder honom ett jobb på bageri, men innan han vet ordet av befinner han sig mitt i en uppgörelse i undre världen.

Min kommentar
Det var bara knappt en månad sedan jag läste ut Står dig ingen åter och då hade jag låtit det gå 2,5 år sedan jag läste Stöd av babian. Ett misstag jag inte tänkte upprepa så jag tyckte det var lika bra att läsa den här tredje (och sista?) delen medan jag hade allt färskt i minnet. Det underlättade betydligt.

Amanda är inte speciellt lätt att tycka om. En av anledningarna kan vara att jag har så otroligt svårt för poliser som befinner sig på fel sida lagen. Och här snackar vi inte om några småbrott. Dessutom drar hon med sig andra i eländet. Både vänner och fiender. Adnan ser vi knappt till alls, han är som vanligt på flykt. I stället får vi hålla tillgodo med hans bror Samir. Ex-polisen Magnus ger mig kalla kårar, han är riktigt bra tecknad. Liksom Felipe, som är en typisk modern "medmänniska".

Det som störde mig i förra boken finns det inte ett spår av här. Så skönt. Språket är inte längre så särpräglat som det var i första delen, alla låter dessutom mer eller mindre likadant. Framför allt så saknar jag humorn som jag tycker mig minnas från Stöld av babian.

Jag känner mig ytterst tveksam till om jag vill att poliser ska ta så lättvindigt på lagen, den ena är liksom värre än den andra. I övrigt känns polisarbetet trovärdigt, vilket kanske inte är så konstigt eftersom författaren har varit polis i många år.

Ibland blir det nästan lite för mycket av det mesta, men Anna Karolina navigerar på ett säkert sätt mellan alla grund och skär. Jag gillar det. De sista 150 sidorna är rejält spännande och jag närmast sträckläser dem. Slutet är bra och passande om detta nu är sista delen.

Jag skulle helt klart inte kalla de här böckerna för fristående, inte på något sätt. De hänger ihop väldigt tajt. Om du har tänkt läsa dem så rekommenderar jag att du läser dem ganska tätt efter varandra. Det underlättar och förhöjer läsupplevelsen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 52 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Förlorat ansikte: Fantastiska berättelser, Barnboksbloggen och Tankar från en samlares hjärna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.