Genre: ThrillerAntal sidor: 427
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Mr. Mercedes
Översättare: Boo Cassel
Serie: Billy Hodges 1
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 23 juli 2015
Första meningen: Augie Odenkirk hade en Datsun -97 som fortfarande gick bra trots många körda mil men bensinen var dyr, särskilt för den som var utan jobb, och City Center låg på andra sidan stan så han beslöt att ta kvällens sista buss.
Baksidetext
Det är tidig morgon i en amerikansk stad som har drabbats hårt av den senaste finanskrisen. Kön med frusna arbetslösa män och kvinnor ringlar lång utanför hallarna där en jobbmässa snart ska öppna. Men innan portarna hinner slås upp dyker lyktorna på en bil upp i dimman. En ensam förare plöjer rakt genom människohopen i en stulen Mercedes. Åtta människor dör, femton skadas.
Månader senare kan den nypensionerade och deprimerade kriminalaren Bill Hodges fortfarande inte släppa fallet med "Mr Mercedes", mördaren som lyckades fly. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Hodges inser att Mr Mercedes kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan. Ska han lyckas förhindra en ny katastrof?
Min kommentar
Stephen King goes deckare. Kan det vara något? För mig spelar det ingen roll vad han skriver, jag vill (måste) läsa det. Har man följt en karriär sedan 80-talet så fortsätter man. Och hur dåligt skulle det kunna vara? Jag menar, det är ju King vi snackar om.
Med tanke på titeln så blev jag väldigt nyfiken, jag var ju väldigt förtjust i hans böcker Christine och Om en Buick 8. Dock handlar det inte om en ondskefull bil här, utan en ondskefull förare. Vi får dessutom reda på vem denna förare är redan på sida 48, sedan får vi följa även honom, hur han tänker och vad han gör. Och det är en av sakerna som King är en av de bästa på, att ta oss med på en resa i en psykopats hjärna. Det är ruggigt.
Boken börjar lite rörigt, det hänvisas till saker som man ännu inte vet något om och eftersom jag är en person som älskar struktur så stör det mig riktigt mycket. Men oj, vad spännande det blir, jag vill ju veta. Jag roar mig också med att försöka gissa TV-personligheter (två tar jag direkt, den tredje är jag osäker på) och jag småler åt alla referenser till filmer, TV-serier och böcker. Bland annat nämns både Christine och Det och jag undrar om det är en slump att boven bor på Elm Street. Här finns också en hel del tidsmarkörer, som exempelvis Eyjafjallajökulls utbrott.
Protagonisten är inte den vanliga försupne polisen med relationsproblem, men farligt nära. Han är pensionerad, frånskild och var nära att bli alkoholist innan skilsmässan. Hodges medhjälpare är ganska osannolika, speciellt Jerome och Holly, men det är också dem jag tycker bäst om. Udda personligheter verkar vara något för mig. Det enda som egentligen stör mig bland relationerna är den som uppstår mellan Hodges och Jayne. Varför? Boken hade funkat precis lika bra utan den.
Man skulle kunna kalla berättelsen lite för ordrik, om man nu vill vara lite negativ. Samtidigt är det ju lite det som är Kings signum, men det blir faktiskt en aning långsamt i mitten någonstans. King är som vanligt fenomenal på att fånga samtiden, att ta något som nästan alla kan relatera till (arbetslöshet, recession, hopplöshet) och beskriva det utan sentimentalitet. Något annat som King är nästan ensam om att klara av är att ta det fullständigt vardagliga och göra det skräckfyllt. Som glassbilar, till exempel. Tack och lov så sköter jag i alla fall min egen IT-support.
Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,38 (beräknat på 32 betyg).
På Goodreads hade den 3,86 i genomsnitt (beräknat på 70 305 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Mr Mercedes: Bokhyllan, Kulturbloggen och Bibliotekskatten.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Håller med om att han är riktigt bra på göra läskigheter av småsaker. Typ glassbilen. Det märks att han är expert på att skrämmas. ;) Riktigt spännande, men jag hade velat ha en mer nyskapande huvudkaraktär ;)
SvaraRaderaJa, Hodges är ju lite som alla andra man läst om, men jag tycker det är OK med Jerome och Holly vid sidan om. Hade Jerome skött utredningen så hade jag bara retat mig på ännu en civilperson som ska leka polis :)
RaderaJa relativt lika tyckte vi :-) Det där med att göra det vardagliga skrämmande tänkte jag också på när jag läste! Det är han obehagligt bra på.
SvaraRaderaJag undrar hur länge jag kommer att titta snett på glassbilen... King är helt suverän på det vardagliga :)
RaderaBli lite nyfiken på den här!
SvaraRaderaDet är inte en av hans bästa, men den är ändå väldigt bra :)
RaderaDen här vill jag läsa, få se om det blir av i augusti eller september. ;)
SvaraRaderaDen passar när som helst :)
RaderaJag är så nyfiken på denna :)
SvaraRaderaEn annorlunda King, men man märker att det är han :)
RaderaAlltid kul att läsa din sida!
SvaraRaderaJag hade stora förväntningar inför den här boken efter "22/11 1963" boken som jag tyckte var riktigt bra, en av de bästa 2016 som jag läste.
Mr Mercedes köpte jag inför en resa, tänkte att det var perfekt på semstern.
Men, jag blev rätt besviken (skrev en lång harang här på sidan men datorn låste sig och åt upp mitt alster)
Jag tyckte det var som om S. King hade fått en manual om att detta skall ingå i en deckare, lite trött fd. polis med side-kick(s) och en genomelak seriemördare. Det kändes som om han följde manualen alltför mangrant och allt kändes så väldigt planerat som om han hade gått en kurs i att skriva en deckare. Personer levde ej, han är ju annars så väldigt bra att få personer att kännas levande.
De som kändes levandegjorda var de som stod i kön för att få arbete, då kände jag igen Stephen King, precis som jag vill ha honom. Men de dog ju efter 20 sidor.
Jag läste ut den och man vill ju se hur det går men fick ej mersmak att läsa någon mer i serien. Var de bättre ?
Jag tyckte ändå den här var ganska bra, visst är den (nästan) försupne polisen där, men de andra karaktärerna är inte direkt vanliga. Jag gillade dem :) Kanske väljer jag också att tro att King har skrivit enligt mall bara för att. Lite "så här enkelt är det".
RaderaDen lite pinsamma sanningen är att jag faktiskt inte har läst de andra två böckerna. Trots att de stått i hyllan ett tag nu...