Bok: Dödens hemligheter av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Dödens hemligheter
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 327
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Secrets of death
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper & Diane Fry 16
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 november 2025




Första meningen: Detta är dödens första hemlighet.

Baksidetext
Invånarna i Peak District är vana vid att turister strövar omkring bland de böljande kullarna och vindlande dalarna. Men den här sommaren dyker en annan typ av besökare upp, och lämnar efter sig ett spår av döda kroppar och hemligheter.

En serie självmord i området kastar in kriminalkommissarie Ben Cooper och hans team i Derbyshire i en kapplöpning mot tiden för att hitta ett samband mellan till synes slumpartade handlingar. De har ingen chans att förutse var nästa kropp ska dyka upp. Samtidigt upptäcker Diane Fry vid polisen i Nottingham att ett nyckelvittne har försvunnit.

Vad är dödens mystiska hemligheter? Och är det så att något av offren inte alls tog sitt eget liv?

Min kommentar
För en väldig massa år sedan (2012) upptäckte jag Stephen Booth och började samla på mig hans böcker om poliserna Cooper och Fry. De har haft en förvånansvärd hög nivå, tycker jag, men nu när jag har kommit till den sextonde delen, Dödens hemligheter, så känner jag nog att det kunde ha varit dags att runda av. Eller det borde kanske ha gjorts redan för någon bok sedan.

Faktum är att just den här boken hade kunnat platsa bland turistbroschyrerna. Det har visserligen alltid varit mycket miljöbeskrivningar genom hela serien, men nu blev det för mycket. Ibland fick jag känslan att Booth skrev den för att kunna beskriva Peak District in i minsta detalj. Varje väg, kulle, flod. Till och med vilken busslinje som går vart. Väldigt ofta så passar inte de bitarna alls in i det som händer och sker just då. De är bara insprängda på ett högst onaturligt sätt.

Det som har gjort den här serien så bra är relationen (eller icke-relationen) mellan Ben och Diane. I de senaste böckerna så har de dock inte jobbat ihop. Och det är så trist. Det känns överhuvudtaget inte som en Cooper och Fry-deckare när de jobbar på varsitt håll. Tack och lov så måste de (försöka) samarbeta, men det dröjer långt in i boken. Alltså, Cooper är ju trevlig, men utan Fry så är han faktiskt ganska trist. En ljuspunkt är att favoriten Murfin gästspelar. Det uppskattar jag.

En annan liten ljuspunkt är när Cooper besöker en anhörig till ett av offren och reagerar på att det inte finns några böcker. Men väl en gigantisk TV. Reflektionen är att han har hört att man inte ska lite på människor som har en TV-apparat som är större än deras boksamling. En bra grej att ta med sig, tycker jag. Och ja, det här hushållet klarar sig 😁

Att läsa den här boken är emellanåt som att läsa ett inlägg i debatten om dödshjälp och ibland blir den lite föreläsande. För mig är det kanske lite oklart vad brottet egentligen var. I vilket fall så var det inte alls det som boken handlade om. Det som var själva brottet finns bara i bakgrunden och nämns nästan inte. Kanske är det på grund av alla dessa oändliga miljöbeskrivningar som allt blir lite diffust. Det är på gränsen att det är mer om miljön än faktisk handling.

Lite osäker är jag också på om allt verkligen går ihop. Vem gjorde egentligen vad? Framför allt varför? Motivet (eller om det nu var motiven) kändes oerhört långsökt. Även verkställandet, eller vad man nu ska kalla det, känns ansträngt.

Trots mina invändningar mot Dödens hemligheter så är det småtrevligt att hänga med Cooper och boken är inte dålig. Det är bara på tok för många och långa beskrivningar av gröna kullar. Fler böcker har inte översatts till svenska, men det finns ytterligare två på engelska. Sedan verkar det faktiskt vara slut, det har inte kommit någon ny sedan 2018. Trist ändå att inte få veta hur det slutar, nu när man ändå har följt de här människorna i sexton böcker.

På Goodreads hade den 3,72 i genomsnitt (beräknat på 1 334 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dödens hemligheter: DAST Magazine, Benitas bokblogg och Annikas litteratur- och kulturblogg (engelsk utgåva)