Originaltitel: Wedding season
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Tom Dey
Manus: Shiwani Srivastava
Skådespelare: Pallavi Sharda, Suraj Sharma, Arianna Afsar, Sean Kleier, Veena Sood
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på Netflix 21 juli 2023
Handling
Pressade av sina invandrarföräldrar att hitta en make/maka, låtsas två indisk-amerikanska singlar dejta för att överleva en sommar av bröllop – men finner sig själva falla för varandra när de kämpar med att balansera vilka de egentligen är med vilka deras föräldrar vill att de ska vara.
Min kommentar
Wedding season hade legat länge på listan på Netflix, men den lockade inte riktigt. För ett tag sedan läste jag ett positivt omdöme på Instagram (tack @malinsbokblogg) och filmen åkte direkt upp, överst. Så det fick bli fredagsfilmen, vilket passade bra, eftersom vi egentligen inte orkar med något annat än lättsam underhållning just nu.
Jag kan nog inte påstå att jag har sett speciellt många Bollywood-filmer, men jag är nästan säker på att jag aldrig har sett en amerikansk Bollywood-film tidigare. Det får man nog säga att detta är. Här vimlar det av klyschor, men en kliché blir ju en kliché av en anledning och efter att jag jobbat med två indiska kvinnor (båda i arrangerade äktenskap) så vet jag ju att det ligger ett uns av sanning i detta. Många (inte bara indier) verkar tro/tycka att man bara kan bli lycklig om man är gift.
Huvudpersonerna är osannolikt charmiga och väldigt lätta att tycka om. Även om Asha gör det lite svårare för en. Bara för att man är en ambitiös arbetsnarkoman så bör man kanske inte sitta med sin laptop och jobba, på ett bröllop. En rejäl förolämpning mot brudparet i mina ögon. Hur kan hon komma undan med det? Nåväl, bra kemi har de där två också. Systerns (helvita) blivande man, Nick var kul. Han hade den roligaste repliken: Keep calm and curry on, som fick mig att bryta ihop. Hans ansträngningar för att bli mer indisk var fantastiska och han bröllopslöfte var obetalbart. Egentligen var det nog han som var den roligaste i hela filmen.
Föräldrarna var betydligt svårare att gilla och förstå sig på. De ville ju bara väl (får man väl ändå förutsätta i alla fall), men det är min bestämda åsikt att man visst kan bli lycklig utan att ha vare sig man/fru/barn. Om mina föräldrar hade varit som de här två uppsättningarna så är jag osäker på om jag hade besökt dem överhuvudtaget. För mig är deras beteende en anledning att säga upp kontakten.
Om man påstår att Wedding season inte är förutsägbar så ljuger man. Den klarar förutsägbarhetskravet för romcoms med råge. Den är mysig, gullig och charmig. Många överdrifter är det här, men det är det som gör allt extra tydligt. Och kul. Det är inte ofta jag tycker det är för lite dans i en film, men jag hade förväntat mig mer. Dock fick jag mitt behov tillgodosett under eftertexterna.
På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 22 945 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 10k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
| Spännande | Tråkig | |
| Klurig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Osannolik | |
| Snyggt foto | Rolig | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort | |
| Fartfylld | Långsam |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar