Titel: Finns det hjärterum
Genre: Drama
Antal sidor: 312
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kouplan 4
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 oktober 2025
Första meningen: Det är morgon och barnen i Uppsala lämnas hos sina förskollärare.
Baksidetext
Kouplan vill aldrig mer tänka på livet han en gång levde. Han har sitt uppehållstillstånd nu, och detektivuppdragen har bytts ut mot praktik på Farsta bibliotek. Jo, en sak lämnar fortfarande inte hans tankar: Vad har hänt hans bror?
I Uppsala vaknar Victor Holmberg kallsvettig om nätterna. Hans förflutna släpper honom inte. Just när han trodde att det fruktansvärda var bakom honom, kommer de igen med förnyad kraft. Männen som aldrig slutar söka.
I en trea i Hagsätra bor fem afghaner, tre afrikaner och två östeuropéer. För femton kronor i timmen städar de, lagar mat och serverar, duckar för gränspoliser och chefers chefer. När en av dem mördas är det som om det aldrig har hänt.
I sökandet efter sin bror befinner sig Kouplan plötsligt i sitt sista detektivuppdrag, och tvingas möta skuggorna igen. Kanske har de aldrig lämnat honom.
Min kommentar
Då var det till slut dags att ge sig på sista delen i serien om Kouplan, Finns det hjärterum. En resa som har tagit mig sju och ett halvt år. Kouplans resa har inte varit lika lång tidsmässigt, men väl lika lång på andra sätt.
Det var med blandade känslor som jag tog tag i den här boken. Det är sorgligt att skiljas från Kouplan, jag tycker verkligen om honom. Världen behöver fler Kouplans. Goda människor som genuint bryr sig om andra. Hur svårt de själva än har det.
Den lilla, lilla dippen i förra boken var högst tillfällig och här är vi tillbaka till det vanliga igen. Det är en gripande och berörande historia och rolig ibland också. Som när Kouplan tycker att det är konstigt att Hilla heter som en möbel. Det fick mig faktiskt att skratta högt.
Att ta upp och belysa samhällsfrågor med hjälp av skönlitteratur är ett fantastiskt sätt att uppmärksamma problem. Böckerna väcker frågor som man förmodligen aldrig har funderat på. Om de inte gör det så vågar jag nog påstå att att något är väldigt galet. Det enda underliga är att Kouplan själv tydligen inte ens har reflekterat över det. Onekligen ett delikat problem.
Sara Lövestam gör det så bra. Det märks att hon har träffat många som har haft mycket att berätta. Och att hon faktiskt bryr sig. Tack vare det så bryr sig även läsaren. Det är helt omöjligt att inte bli engagerad i Kouplans och hans vänners öden.
Titlarna på böckerna i serien är så finurliga och jag uppskattar verkligen dem. Samtliga är väldigt svenska uttryck, det är oerhört genomtänkt.
Finns det hjärterum är ett fint och värdigt avslut på serien. Jag kan bara rekommendera alla att läsa de här böckerna. I rätt ordning, så klart. Jag önskar Kouplan (eller Daniel då) alla lycka och välgång. Och nej, det är inte deckare. Inte alls och inte ens i närheten. Nu ska jag kolla vilka andra böcker av henne jag ska ge mig på. Kanske grammatikböckerna. Det vore kul.
På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 218 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Finns det hjärterum: Tofflan, Tankar från en samlares hjärna och Den läsande kaninen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar