Bok: Svikaren av Katarina Wennstam

Författare: Katarina Wennstam
Titel: Svikaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 375
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Charlotta Lugn & Shirin Sundin 1
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 okrober 2025




Första meningen: Solen letar sig upp över ännu regnblanka plåttak, det svarta färgas brinnande rött av gryningsljuset.

Baksidetext
Det rör sig helt klart om hämnd. För att fotbollsspelaren Sebastian Lilja vänt sin egen klubb ryggen och skrivit på för konkurrenten. Omdömena är både hårda och hotfulla: Jävla Bajenfitta! Du ska dö! Du pissade på oss! Sebastian Lilja får sitt sista år i livet förstört av anonyma hot. Och en dag hittas han i sin egen lägenhet i en stor blodpöl.

Det ser ut att vara ett ganska enkelt fall att lösa för kriminalinspektör Charlotta Lugn. Det är naturligtvis en urspårad supporter som huggit kniven i Liljas kropp över sjuttio gånger. Och målsägarbiträdet Shirin Sundin, som kallas in för att företräda Liljas mor och far, får förklara för dem hur sport kan få människor att känna ett sådant oresonligt hat.

Det första spår som kommer in leder också mycket riktigt mot ett av de värsta rötäggen, som söker spänningen i upploppen kring matcherna och de organiserade masslagsmålen mellan olika firmor, än vad som händer på själva planen.

Men det är något som inte stämmer. Nya fakta kommer fram under utredningen som pekar i en helt annan riktning. Inte på en anonym våldsverkare utan någon som stått Sebastian Lilja nära. Väldigt nära.

Min kommentar
För tio år sedan läste jag den tredje och sista delen i Katarina Wennstams serie om Madeleine Edwards. Sedan dess å har jag bara köpt på mig hennes böcker, men utan att läsa dem. I år tyckte jag att det var hög tid att återknyta bekantskapen, så jag la till första delen i serien om Charlotta Lugn och Shirin Sundin i min Vi möts igen-utmaning. Dagen innan hemresan från Portugal började jag läsa Svikaren.

I början var jag faktiskt lite orolig, men mitt bristande fokus berodde inte på boken utan på att jag var sjuk. Flygresan, som brukar vara ämnad för läsning blev bara plågsam och jag kunde helt enkelt inte komma in i boken. Lite drygt halvvägs in så fångas den skyldige och det hela blir mer av ett rättegångsdrama i stället. Faktum är att det nästan blir mer spännande då. Eller så berodde det bara på att jag äntligen hade kommit hem, kunde slappna av och vara sjuk i lugn och ro.

Boken är kanske mer ett debattinlägg än en spänningsroman, men utan att man egentligen märker det och det funkar alldeles utmärkt. Någon faktisk utredning är det strängt taget inte tal om. Polisen verkar inte direkt undersöka något alls utan ledtrådar mer eller mindre ramlar ner i knät på dem. Nu är det ju inte den typen av bok, alltså deckare, men det finns ju ändå en polis med.

Förutom det lilla embryot till polisutredning så är det mycket åklagarpolitik och ännu mer relationsproblem. Och så själva kärnan så: sport och homosexualitet. Skulle det verkligen vara omöjligt att kombinera? Sporten är ju onekligen en speciell värld, men för kvinnor verkar det vara helt okej att vara homosexuell, både som fotbollsspelare och hockeyspelare. I alla fall inget man behöver dölja. För män verkar det vara betydligt svårare och jag kan, på stående fot, bara komma på en öppet homosexuell (före detta) fotbollsspelare. Vad kan det bero på?

Den här historien kunde så lätt ha känts en aning tillrättalagd, med tanke på huvudpersonerna, men det är inget som jag ens reflekterar över under läsningen. De känns helt naturliga i sina roller. Däremot så tycker jag inte att de kliver fram riktigt och de får egentligen bara konturer. Det är nog i och för sig inte de som är det viktiga här och detta är ju trots allt första delen i en serie, så jag hoppas att det blir bättre. Gamla bekanta från böckerna om Madeleine Edwards dyker också upp (även Shirin Sundin hör till dem). Jag gillar verkligen när man får lite återkoppling till tidigare böcker och när författare återanvänder sina karaktärer.

Svikaren är full av spännande frågeställningar och jag kan inte låta bli att fundera på om ett brott är ett hatbrott om hatet är riktat mot en själv, alltså förövaren. Ämnet är inte direkt mindre aktuellt nu, tretton år senare. Inte något av ämnena faktiskt, för det finns mer än ett. Nu ska jag göra mitt bästa för att det inte ska tio år innan jag fortsätter läsa den här serien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,53 i genomsnitt (beräknat på 696 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Svikaren: Boktanken, Tankar från en samlares hjärna och med näsan i en bok