Bok: Låt mig vara av Clare Mackintosh

Författare: Clare Mackintosh
Titel: Låt mig vara
Genre: Thriller
Antal sidor: 431
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Let me lie
Översättare: Hanna Svensson
Serie: -
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 oktober 2025




Första meningen: Döden klär mig inte.

Baksidetext
För ett år sedan tog Caroline Johnson sitt liv, som ett tragiskt eko av sin makes tidigare självmord.

Nu är Carolines dotter Anna nybliven mamma. Anna saknar sina föräldrar, och särskilt sin mamma mer än någonsin, och börjar leta efter information om de två dödsfallen. Ju mer hon gräver i det hela, desto mer tveksam blir hon till det hon hittar. Frågan är om föräldrarna verkligen begick självmord. Efter hand blir Anna övertygad om att det är något helt annat som har hänt, och misstanken om att föräldrarna blivit mördade växer sig allt starkare. Men när Anna på allvar lyfter på locket till det förgångna utsätter hon sig själv och sin familj för en fara hon aldrig någonsin kunnat föreställa sig.

Min kommentar
För snart tio år sedan läste jag Clare Mackintoshs debut och man kan nog väldigt kort säga att den tog mig med storm. Även hennes andra bok var riktigt bra, men trots detta så har den tredje, Låt mig vara, stått och värmt min bokhylla i över sex år. När oktoberläsningen gick undan bättre än förväntat så tyckte jag att det minsann var dags att äntligen läsa den.

Hela läsningen höll på att ta en ände med förskräckelse. Helt oväntat dök det upp ett element som tycktes vara något som jag innerligt avskyr i den här typen av böcker. Sanningen är att jag blev löjligt irriterad, faktiskt ganska arg. Samtidigt tänkte jag att Clare Mackintosh är en alldeles för bra författare för att ta till sådana här tjuvknep. Och det är hon fortfarande. Nog sagt om detta.

Favoritkaraktär är den pensionerade polisen Murray Mackenzie. Han har överhuvudtaget ingen huvudroll, men det är ett riktigt fint porträtt av en människa som bryr sig. Det finns för få av den sorten i litteraturen. Ja, i verkligheten också. De andra karaktärerna är mer irriterande än något annat. Somliga mer än andra. Lite som myggor som man hör surra, men man ser dem inte.

Den svenska titeln missar en del i översättningen, vilket är lite tråkigt. Så kan det ju bli ibland när något egentligen inte går att översätta, men något bättre tycker jag nog att man hade kunnat hoppas på.

Helt ärligt så blev jag fullständigt lurad, ända från början. Jag misstänkte helt fel person. Sedan kom det en viktig ledtråd och då var jag henne på spåren. Trodde jag. Det gällde dock bara till viss del för hon lyckades vilseleda mig om upplösningen. Jösses, vad jag älskar när jag inte kan klura ut allt. Slutet lämnar en fråga obesvarad och det är meningen så. Man får själv komma fram till sin egen sanning. Jag vet vad jag tror.

Låt mig vara har en ganska lång uppbyggnadsfas. Jag gillar det. En thriller ska vara långsam, lite åt det eftertänksamma hållet. Annars är det en action och det passar inte alls lika bra som bok. Vilket får mig att fundera på varför de här böckerna inte har filmatiserats. Alla tre som jag har läst skulle passa förträffligt som film.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 43 096 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Låt mig vara: Vargnatts bokhylla, I heart fantasy och DAST Magazine