"Den femte vågen" av Rick Yancey

Genre: Science fiction
Antal sidor: 490
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The 5th wave
Översättare: Jan Risheden
Serie: Den femte vågen 1
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Kartonnage
Källa: Rec ex
Utläst: 25 september 2013






Första meningen: Det blir inget uppvaknande.

Baksidetext
Om vi skulle få besök av utomjordingar tror jag att det skulle sluta ungefär som när Christofer Columbus klev iland i Amerika - det vill säga inte så bra för ursprungsbefolkningen. Stephen Hawking

Efter första vågen finns bara mörker. Efter andra vågen är det bara de som har tur som överlever. Efter tredje vågen är det bara de som har otur som överlever. Efter fjärde vågen finns bara en regel: lita inte på någon.

Nu är det gryning efter den femte vågen och Cassie flyr från De andra. De som ser ut som vanliga människor men som dödar alla de ser. De andra, som har splittrat jordens få överlevande. Cassies föräldrar är döda och hennes lillebror tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, hon flyr från De andra. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte bara är ett slitet uttryck, utan det kanske enda sättet att hålla sig vid liv.

Min kommentar
Den här boken har synts på den ena bokbloggen efter den andra och det har varit helt skilda åsikter om den. Allt från lysande till.. ja, nästan usel. Jag funderade både länge och väl innan jag till slut bestämde mig för att ge den en chans. Jag är glad att jag gjorde det.

Jag har alltid gillat science fiction och berättelser om utomjordingar som anfaller jorden. Dessvärre, tycker jag, är det svårt att hitta en bra sci-fi nu för tiden. Så, svältfödd på den genren så fullkomligt slukade jag denna. Från början följer vi Cassie, en tjej på runt 16 år, som tror att hon kan vara den enda överlevande människan. Jag gillar Cassie, hon är tuff trots att hon är livrädd och hon har en tendens att hemfalla åt svart humor. Jag blir lite förvånad när berättarrösten byts och blir en, så gott som, jämnårig kille. Av baksidetexten drog jag slutsatsen att det var Cassie som var berättaren. Så var det alltså inte. Bytena är tydligt skilda åt med olika "delar" och det funkar bra.

Det är lättläst, spännande, rappt och tufft. Jag gillar tonen i hela boken, den är cynisk och härlig. Det bästa med boken, enligt mig, är att det inte finns tillstymmelse till vare sig vampyrer eller zombies och detta trots att jorden håller på att falla samman. Det känns oerhört befriande. Hela idén med vem som är fiende är fullständigt briljant. Boken tappar dock tempo i mittendelen och blir sedan nästan lite väl mycket till slutet. Men det gör inget. Det är inte heller svårt att räkna ut vad det egentligen är som pågår, men om man inte roar sig med att försöka göra det i förväg så kan nog överraskningen bli total. Jag har inte alls svårt att köpa hur alla reagerar och agerar. Speciellt att de är så naiva och okritiska. Vem skulle inte vara det om man förlorat hela sin familj och plötsligt hittar andra överlevande? Jag skulle så gärna tro på dem att jag nog valt att inte tänka på hur konstigt allt ändå låter. Det måste vara världens enklaste sak att vinna ett övergivet och ensamt barns förtroende.

När jag började läsa denna så visste jag redan att det ska bli en trilogi, därför blev jag inte speciellt förvånad över slutet. Eller egentligen frånvaron av ett. Och jag kommer att längta till andra delen.

Tack Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Boktipsets estimerade betyg var 3.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den femte vågen: Barnboksprat, Fridas bokhylla och Bookshelf.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.