Film: Red, white & royal blue (2023)

Titel: Red, white & royal blue
Originaltitel: Red, white & royal blue
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Matthew López
Manus: Matthew López, Ted Malawer. Casey McQuiston (bok)
Skådespelare: Taylor Zakhar Perez, Nicholas Gallitzine, Uma Thurman, Sarah Shahi, Akshay Khanna
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 30 augusti 2024




Handling
Efter att ett bråk mellan Alex, presidentens son, och Storbritanniens prins Henry vid ett kungligt evenemang blivit viralt, hotar deras långvariga fejd nu att slå in en kil i relationerna mellan USA och Storbritannien. När antagonisterna tvingas in i en iscensatt vapenvila börjar deras isiga förhållande tina upp och friktionen mellan dem skapar gnistor hetare än de någonsin förväntat sig.

Min kommentar
Det är många böcker som filmatiseras och i många fall så hoppar jag över att läsa boken för att se filmen. I stället. Även den här fredagen blev det en film som baseras på en bok. Vi behövde något lättsamt och (gärna) roligt, efter en riktigt jobbig vecka. Alltså valde jag Red, white & royal blue, som jag hört så mycket bra om.

Precis som för förra veckans film så har jag alltså inte läst den här boken heller. Jag inser att de inte alltid är det optimala valet att göra och nu i efterhand så tänker jag att det nog var synd att jag inte läste boken först. Då hade jag kanske varit mer välvilligt inställd till filmen.

Eftersom jag ju då inte har läst boken och har (gissar jag) en del bakgrundsinformation så saknar jag lite djup. Särskilt i karaktärerna, som jag inte alls får någon känsla för vilka de är. Det gäller i än högre grad för prins Henry. Om Alex får jag i alla fall veta att han gillar politik, men Henry är som ett blankt papper. Jag vet inte hur gamla de här killarna är, men jag tycker de är lite tramsiga och barnsliga i början. Det passar inte riktigt med deras ... uppfostran.

Personligen så hade jag önskat mig mer fokus på det vanliga livet, så vanligt det nu kan bli, när de träffas. Inte så mycket på att de genast kastar sig över varandra och sliter av kläderna. Men det är ju jag det. Och så skulle jag ju verkligen önska att britterna var så här öppna och toleranta när det gäller kungahuset. Kanske är de det. Jag är skeptisk. För mig är det obegripligt att någon kan tycka att de har något alls att göra med i vem någon i kungahuset blir kär i. Det kan ju visserligen bli problem med tronarvinge, dock kanske inte just i det här fallet. Prins Henry var ju inte näst på tur. Men det där kan man säkert lösa, på ett sätt som även passar för de kungliga.

Som vanligt så tycker jag att allt läser sig lite för snabbt och lätt, men det var ju en no-brainer när Stephen Fry dök upp som kung. Då förstår man ju att det ska bli bra. Han skulle aldrig ta en roll där han tvingar sitt barnbarn att bli straight. Inbillar jag mig.

Red, white & royal blue är charmig, hoppfull, men tyvärr inte jätterolig. Om britterna hade den gjort den så skulle den nog ha varit roligare. Kan jag inte låta bli att tänka. Den gjorde mig ändå glad och jag mådde bra av den.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 382 043 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 53k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig