Smakebit på søndag: New York-trilogin

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En bra vecka har det varit. Det mest spännande är att det äntligen har öppnat ett MAXI i Lund. Som jag har saknat det och det bästa är att det ligger bara en 1,5 km bort. Man kan både gå och cykla dit, men buss funkar inte alls. Vilket ju är synd och nog inte heller meningen. Vi får väl se. Igår var det kalas här och det blev verkligen fullt hus. Nästan lite för många på det utrymme som vi har.

För några år sedan (trodde jag att det var, men det är faktiskt över tio) så läste jag en bok av Paul Auster. Som jag inte alls gillade. Eftersom jag är jag och jag oftast tycker att alla är värda en andra chans så tänkte jag att jag måste prova igen. Därför köpte jag New York-trilogin när den fanns på bokrean (2016!). I år är det så dags att äntligen läsa den. Ett passande år, kan man tycka, eftersom Paul Auster dog i våras, men boken var planerad sedan slutet av förra året, eftersom den är med i min Vi möts igen-utmaning.

Min smakebit är från början av första delen, Stad av glas:

Det var en felringning som var början till alltihop, telefonen som ringde tre gånger mitt i natten och så rösten i andra änden som frågade efter någon som inte var han. Långt senare, när han var i stånd att tänka över vad det var som hänt honom, skulle han komma till den slutsatsen att ingenting var verkligt utom slumpen. Men det var långt senare. I början fanns bara denna händelse och dess följder. Frågan är inte om saken hade kunnat ta en annan vändning eller om alltihop var förutbestämt i och med främlingens första ord. Nej, frågan är själva historien, och huruvida den betyder något eller ej är det inte historiens sak att avgöra.