"Våran hud, vårat blod, våra ben" av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Våran hud, vårat blod, våra ben
Genre: Skräck
Antal sidor: 328
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2020




Baksidetext
Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet.
En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage.
Ett ungt par får köpa en villa billigt eftersom där råder "speciella omständigheter".

Våran hud, vårat blod, våra ben innehåller en samling skräckberättelser med omisskännlig John Ajvide Lindqviststämning, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men precis utanför vårt synfält. Vi får möta en samling vardagliga gestalter och ett antal mindre vardagliga, såsom spöken, vampyrer, varulvar, mylingar, tomtar, zombies och så ett havsmonster.

Min kommentar
Det här med noveller är ju fantastiskt, att man på bara några sidor kan få ihop en bra historia. Just skräck lämpar sig för övrigt väldigt väl till det här formatet. Och just John Ajvide Lindqvist är en fena på både skräck och noveller. Just därför ville jag ha den här novellsamlingen. När jag sedan såg att kortromanen Tjärven finns med här så blev jag överlycklig. Den har jag hört så mycket om. Ändå fick boken stå i hyllan i fyra år innan jag plockade fram den.

Min absoluta favorit i den här samlingen blir Speciella omständigheter. Jag läste den innan det var dags att sova, vilket i efterhand visade sig kanske inte vara det smartaste jag har gjort. Den är vansinnigt läskig och vid ett flertal tillfällen orsakade den rysningar. Slutet på novellen förtog en del. Det är perfekt ovisst, men faran är så geografiskt lokal att den inte lyckades skrämma skiten ur mig på riktigt. Men jag låg och lyssnade extra noga efter konstiga ljud ett tag efter att jag hade släckt lampan.

Även Varför dröjde du? lyckades fånga mig ordentligt. En vampyrhistoria med en tvist. Jag gillar det. Mycket. Vilket egentligen är lite förvånande för hela historien berättas i stort sett genom tillbakablickar. Ett grepp jag inte brukar gilla, men här funkar det. Våndorna som beskrivs är så trovärdiga.

Vad mig tillkommer är också en riktigt läskig historia med ett fantastiskt bra slut. Även om det var förutsägbart.

Kortromanen Tjärven överraskade mig lite. Jag hade uppenbarligen ingen koll på vad det var för slags historia, men det är alltså zombies. Något som jag inte alls brukar uppskatta. Men det ska väl vara en riktigt bra berättare för att även jag ska gilla. När jag slutade bry mig om zombiesarna, utan mer läste utifrån det mänskliga perspektivet så blev det så mycket bättre. John Ajvide Lindqvist har en osviklig förmåga att beskriva människor och människors agerande på ett lysande sätt. Alla människotyper finns representerade. I många fall flera typer i varje karaktär. Det finns så många bottnar i Tjärven och hur många människor bor egentligen i varje människa? För att vara mest förberedd på zombieapokalypsen så verkar i alla fall lösningen vara att man ska ha varit rädd för i stort sett allt i sitt liv. Då ser det ut som att man kan ha en chans.

Missa för all del inte den lilla bonusnovellen sist i boken. Bara en sida lång, om Alices jullov.

Novellerna i den här samlingen håller en väldigt hög nivå och hur mycket jag än gillade novellerna i Pappersväggar så är denna bättre. Precis som Stephen King så är John Ajvide Lindqvist bäst när han får berätta om vanliga människor i ovanliga situationer. Precis som han gör här. På ett väldigt naturligt sätt väver han sedan in alla möjliga sorters hemska varelser. Det är inte bara varulvar, vampyrer och zombies som förekommer här utan det finns också gammal, hederlig nordisk folktro. Trots att vissa av dessa varelser inte alls brukar locka mig att läsa om så lyckas han få även dessa monster att bli mer krypande obehagliga. Förutom i Tjärven då. Där är det mer pang på rödbetan som gäller. Boken avslutas med författarens efterord, där han går igenom lite om varje novells tillkomst. Det uppskattar jag, ibland blir det som en aha-upplevelse.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 494 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Våran hud, vårat blod, våra ben: Ugglan & boken, Tentakelmonster och Katedralskolans boktips.