Titel: En högra rättvisa
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 406
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sebastian Bergman 6
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 juni 2020
Första meningen: Jag drömmer om dig.
Baksidetext
En serie våldtäkter sätter skräck i Uppsala: gärningsmannen smyger sig på sina offer bakifrån, söver dem med en spruta och placerar en säck över huvudet innan övergreppet fullbordas.
Riksmordkommissionen är splittrad. Vanja arbetar tillfälligt i Uppsala och utreder det otäcka fallet. Sebastian åker runt i landet och pratar om sina böcker. Torkel, Ursula och Billy har sina egna angelägenheter som upptar dem. Men när ett av våldtäktsoffren hittas död samlas de igen och teamet måste lägga personliga problem och strider åt sidan.
Ledtrådar tyder på att offren inte är slumpvis utvalda. Men vad är kopplingen mellan dem? Och varför verkar så många personer inte vilja att sanningen kommer fram?
Min kommentar
Efter att jag läste första delen i den här serien så blev det ett väldigt långt uppehåll innan jag fortsatte läsa. Detta trots att jag faktiskt gillade vad jag läste. I år så tog jag med serien i min Finish That Series-utmaning och då gick det snabbt att beta av böckerna. En högre rättvisa är faktiskt den senaste delen så nu finns det inga fler. Än. Slutet på boken gör ändå att jag tror på en fortsättning.
Efter att jag skrev att jag var så glad över upplägget med Riksmord som åker runt i Sverige och löser mord så har vi hållit oss i Stockholmstrakten. Så även i denna och det gör mig lite less. Här befinner vi oss i alla fall i Uppsala, en stad som jag inte har någon som helst relation till.
Jag förstår ju att det jag skriver här får det att låta som att jag inte alls gillar detta, men inget kunde egentligen vara mer fel. Här är i alla fall mina invändningar. Sebastian. Han gör mig så otroligt trött. I början var han intressant, men nu händer det liksom inget med honom. Han går varken framåt eller bakåt. I sin enorma självbild så inbillar han sig att han är osjälvisk när han gör något för någon annan, som han själv räknar med att dra fördel av. Billy. Billy... jag vet inte ens vad jag ska säga om honom längre. Vanja beter sig fortfarande som en tjurig 3-åring. Ingen av huvudkaraktärerna utvecklas. Allt är mest samma likadant. De anställda på Riksmord är snart värre än brottslingarna de utreder. Jag gillar ingen av dem och faktiskt gillar jag inte en enda karaktär i hela boken. Det får nog ses som en bedrift att jag trots detta gillar böckerna. Och det blir faktiskt lite tjatigt med så mycket fokus på karaktärernas privata bekymmer.
Personligen så tycker jag att denna var lite väl förutsägbar. Jag kan inte för mitt liv förstå hur Riksmord inte kunde fatta vad som var fel i deras analyser. Det var ju så uppenbart. Därmed inte sagt att jag kunde lista ut vem som gjort det förrän mot slutet. Jag gillar att det alltid handlar om så aktuella saker och om att vissa företeelser i samhället får sig en känga. Typiskt nog så är den kvinnliga chefen i Uppsala vansinnigt osympatisk och verkar lite ha inställningen att hon ska klättra över lik för att komma uppåt. Ännu mera typiskt är att hennes ambitioner på riktigt ställer till det för utredningen.
Jag måste bara nämna också att jag blev helt lycklig i hela kroppen när jag träffade på det lilla ordet färst. Det används alldeles för sällan. I alla fall... Om man slänger alla trovärdighetskrav (vad gäller Riksmord) överbord så är det här helt osannolikt spännande. Drivet framåt gör att jag knappt vill släppa boken och den lästes ut på något som nog får betraktas som rekordtid.
I slutet finns det ett solklart upplägg för en fortsättning. Jag lämnas nämligen med inte mindre än två rejäla cliffhangers. Inte kan det väl sluta så där?
På Goodreads hade den 3,94 i genomsnitt (beräknat på 1 848 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | |
| Förutsägbar | Klurig | |
| Långsam | Tempofylld | |
| Ordbajsig | Fåordig | |
| Mysig | Suggestiv | |
| Måbrabok | Tankeväckande | |
| Rörig | Genomtänkt | |
| Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om En högre rättvisa: Johannas deckarhörna, Romeo and Juliet och Håkans hylla.
Oj, jag har ju avvaktat med den här boken just för att jag ogillar karaktärerna allt mer och ditt inlägg gör det verkligen inte lättare. För jag ville ju se ditt omdöme om boken.
SvaraRaderaEller jo, på ett sätt gjorde du det lättare. Jag väntar och ser om det kommer en till bok och bestämmer mig då om jag ska fortsätta. :-)
Det är väldigt underligt med de här böckerna. Jag gillar som sagt inte någon av karaktärerna, men böckerna är bra på riktigt 🙂
RaderaDet här är en sån typisk serie som jag varit nyfiken på emellanåt men inte tar mig tid till att läsa. Frågan är om den kanske inte är tillräckligt intressant då?
SvaraRaderaJa, jag tycker ju det. Trots allt 🙂
Radera