Bok: Blickfångarna av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Blickfångarna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 14
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 mars 2023




Första meningen: Döden.

Baksidetext
Det är bitande vinter i Linköping. Ett gammalt fall med en mördad pojke gäckar Malin Fors och de andra utredarna på våldsroteln. Vem är pojken? Hur hamnade han ensam på en äng, med vartenda ben i kroppen krossat? Så en dag ger sig en kvinna i Algeriet till känna: Jag är hans mamma. Malin Fors jagas av sina demoner, och ett nyligen kraschat förhållande. När fallet med pojken tätnar dras hon i en värld där hon inte ens vet vem hon själv är och tvingas inse att till och med den egna blicken kan vara en bedragare: ingenting är vad det först synes vara.

Min kommentar
I min Finish That Series-utmaning så har jag då kommit till senaste delen i serien om den alkoholiserade polisen i Linköping, Malin Fors. Blickfångarna är den fjortonde delen. Huruvida den också är den sista vet jag inte. Den kom i alla fall hösten 2021 och än så länge syns det inte till någon ny bok.

Den utveckling som Malin har gjort i de senare böckerna är inte en jag uppskattar. Hon har själv blivit den person som hon alltid tidigare har avskytt och nästan hånat. Full av dubbelmoral. Precis den sorts moral som jag inte alls tycker om.

Jag tycker det känns som ovanligt få karaktärer här. Det dyker inte upp mängder av onödiga vittnen och annat, vilket inte är så konstigt. Det mesta av texten utspelar sig nämligen inne i Malins huvud. Tråkigt nog, för mig i alla fall, så verkar hon bara kunna tänka på två olika saker; alkohol och sex. Inga ämnen som jag gillar. Dottern Tove får förstås vara med på ett litet hörn också, då oftast i kombination med dåligt samvete. Självömkan är en stor del i det hela också. Och så det där länge olösta brottet med pojken på ängen. Det hela blir ett evigt ältande och det gör mig nästan tokig.

Det känns som att det blir för mycket samma historia i böckerna nu, nästan som att Kallentoft skriver på repeat. Speciellt så verkar han ha ett rejält horn i sidan till hela staden Linköping. Hela världen blir så orimligt nattsvart. Den samhällskritik som kändes hyfsat fräsch i de första böckerna är nu bara repriser. Den allra största grejen förefaller vara rika människor. De är i alla fall svin allihop. Det blir så tröttsamt att läsa om samma gamla käpphästar i bok efter bok. Detta, och ovan nämnda ältande, drar ner betyget, men däremellan (det lilla som är kvar) så är det en bra historia.

Om Blickfångarna är den sista boken om Malin Fors, vilket den faktiskt skulle kunna vara, så är det ett passande slut. Ett bra slut som är lagom öppet. Ska jag vara riktigt ärlig så hoppas jag nog att det är så. Jag är nog faktiskt lite osäker på hur jag ska göra om det blir fler. Det känns som att det bara är hardcore-fans kvar som läser och till och med dem (nej, jag räknar mig inte dit) har börjat ge lägre betyg.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,21 i genomsnitt (beräknat på 140 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Blickfångarna: Tofflan, Läsvärd eller inte? och DAST Magazine.