Bok: Den barmhärtige samariten av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind

Författare: Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Titel: Den barmhärtige samariten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 360
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rönning & Stilton 7
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 mars 2023




Första meningen: Hon sprang!

Baksidetext
Den som säger sig vilja hjälpa människorna behöver inte vilja världen väl.

Olivia Rönning är försvunnen. Snart förstår Lisa Hedqvist, hennes kollega vid Nationella operativa avdelningen, att hon måste ha förts bort mot sin vilja.

När Tom Stilton hör vad som hänt bestämmer han sig för att lämna sin självvalda coronakarantän ute i skärgården.

Tillsammans följer Lisa och Tom spåren till en enslig stuga. Men när de kommer dit står den redan i full brand, och senare hittas en förkolnad kvinnokropp i husresterna. Är det Olivia?

Mette Olsäter, deras pensionerade chef, har utsetts till samordnare för säkerheten runt leveranserna av covidvaccin. Det finns uppenbarligen någon som är beredd att göra vad som helst för att sabotera transporterna.

Min kommentar
Min förhoppning var att jag skulle vara i fas i den här serien efter att jag hade läst ut Den barmhärtige samariten. Det är jag visserligen, men bara runt en månad. Den åttonde delen släpps nämligen i slutet av april. Med tanke på hur tätt sammanlänkade böckerna brukar vara så gör man kanske bäst i att läsa den också, snart. Men då får man väl vänta onödigt länge på nästa.

Trots att det inte ens är ett år sedan jag läste förra boken så kom jag inte alls ihåg cliffhangern som måste ha avslutat den. Plötsligt är man liksom mitt i en händelse som jag inte förstod början på. Det kom visserligen tillbaka efter ett tag, men jag var lite förvirrad och kände mig som om jag var utkastad i det okända. Förmodligen så måste alla andra ha betydligt bättre minne än vad jag har.

Lite överraskad blev jag över att boken mestadels utspelar sig på Listerlandet. Det är kul. Det är ju sambons gamla hemtrakter och jag har varit där en del. Synd bara att den säregna dialekten inte nämns med ett enda ord. Jag kan inte låta bli att undra över om de överhuvudtaget var i området och gjorde någon research.

Det finns ganska mycket i den här boken som inte är speciellt sannolikt. Som att Olivia jobbar med ett fall som rör henne själv. I allra högsta grad. Dessutom är det väldigt många poliser som plötsligt tycker sig ha rätt att bryta mot lagen. Det är aldrig något jag uppskattar.

Här umgås vi mest med Olivia och Lisa, vilket man ju kan tycka vad man vill om. Det är inte speciellt mycket Tom eller Mette. Abbas är i stort sett inte med alls. Det är bra att ha ett så stort persongalleri, då kan man alternera lite. Alla måste kanske inte vara med i alla böcker. Då skulle man inte behöva krysta fram en extra tråd för att få med dem. Gärningspersonen var ju ganska uppenbar, men det gör egentligen ingenting. Det är resan till upplösningen som är spännande.

I den här boken kastas man tillbaka till pandemin, när den var som värst. Det är både läskigt och jobbigt. Tänk vad fort man glömmer ändå. Jag förstår eventuellt behovet av att skriva in pandemin, den var ju ändå en stor del av våra liv. Väldigt länge. Det här är nog ändå första boken jag läser som den har så stor del i. Självklart finns det en något krystad tråd om vaccinet. Jag är inte så glad i den, det känns inte bra att spä på konspirationsteorier.

Här finns en hel del högst osannolika händelser. Redan var för sig, om man säger så. Allt samtidigt blir lite väl bra. Många rent basala saker, grundläggande för specifika händelser (speciellt allt om vaccinet, typ), saknar förklaring. Det hoppas helt enkelt bara över och förutsätts fungera. Då menar jag saker som tillgång och möjlighet.

Som väntat, vill jag nog säga, så är Den barmhärtige samariten spännande läsning. Den sedvanliga cliffhangern i slutet är inte av samma rang som den förra, men nyfiken blir man ju. Vad står det egentligen på Toms lapp? Vad är så stort och hemligt så att han måste "erkänna" det? Trovärdigheten är dock inte på topp, men släng alla krav på det överbord. Bara åk med och njut.

På Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 815 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Den barmhärtige samariten: Bokstunder, Karins boktips och Tofflan.