lördag 28 april 2012

"Klockan 21:37" av Karin Alfredsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 326
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Ellen Elg 3
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 17 april 2012




Första meningen: "21.17" skriver den långa, mörkhåriga kvinnan på besökslistans rad för klockslag.
Sista meningen: Gud har varit med, redan från början.

Baksidetext
En ung polsk kvinna är gravid, men ett barn nu skulle ödelägga hennes liv. Allt mer desperat provar hon magsårsmedicin och hopp från höga höjder. Men i ett land där abort är förbjudet är det inte så lätt att avsluta en oönskad graviditet.

Hennes bror ser Polens framtid i den katolska tron där familjen är något heligt. Dessutom är han beredd att ta till långt mer drastiska metoder för att motarbeta moderna värderingar i samhället. Även om det gäller hans egen syster.

Samtidigt stävar skeppet Aurora mot den polska kusten. Ombord finns en holländsk organisation som genomför aborter på internationellt vatten. Den enda utvägen för någon men en provokation som inte kan tolereras för en annan.

Min kommentar
I denna tredje del om Ellen Elg så tycker jag att det som jag gillade i den första, 80° från varmvattnet, är tillbaka igen. Trots att jag i början tänkte att jag inte klarar alla dessa olika trådar, det var nog fem-sex stycken, som utspelade sig på olika ställen och tillfällen. Till min stora förvåning var det ändå inte svårt att hänga med. Det var inte alltför många personer inblandade och snart nog började alla trådarna gå ihop.

Kanske betyder den här boken extra mycket för mig, eftersom jag har en far som är från Polen vilket gör att jag har en gigantisk släkt där. Och jösses, vad jag känner igen mycket. Det där skenheliga kristna och att man förlitar sig på att Gud ska ordna allt, man behöver inte ta något som helst ansvar själv för det är ju någon annan som styr och ställer. Allt blir ju så enkelt och det har retat mig ända sedan jag var liten. Jag trodde faktiskt att det hade blivit bättre nu, men den här historien utspelar ju sig i någorlunda nutid så förmodligen har det inte ändrat sig så mycket. Om min far flyttat tillbaka till Polen i stället för att få åka med de vita bussarna från Tyskland till Sverige efter andra världskriget, så tror jag att han blivit ungefär som morfar i den här historien. En gammal gubbe som bara sitter på rumpan och blir uppassad av sina kvinnliga barn och barnbarn. Nu fick han tack och lov ta seden dit han kom och anpassa sig lite. Men han äter fortfarande inte kött på julafton. Vilket nog är det enda katolska påbud han följer.

Ellen Elg har blivit lite mer sympatisk i den här boken också, eller så har jag bara börjat vänja mig. Den omvända psykologi hon och hennes mor använder för att få Björn att gå med på att Ellen åker ut på uppdrag, trots att hon ska vara mammaledig och han jobba, är helt obetalbar. Och vilken otroligt snäll mor Ellen har som ställer upp på att göra sig ännu mindre omtyckt av svärsonen.

Den lilla bihistorien med mannen som spionerar på Ellen och hennes familj känns lite onödig. Jag förstår inte riktigt vad den är där för, vad är meningen? Kanske är det som motvikt till alla oönskade barn, som ju faktiskt boken handlar om.

Det känns konstigt att svenska kvinnor åkte på "abortresor" till Polen på 60-talet, när det nu är precis omvänt. Jag skulle gärna ha fått en liten redovisning över vad som hände, hur kunde det bli helt tvärtom? Det känns också konstigt och nästan absurt att varningsaffischen om att anmäla trafficking till polisen sitter på damtoaletten på Polenfärjan. Hade de bara otur när de tänkte? Efterordet och Karin Alfredssons insamlade faktamaterial skrämmer mig oerhört mycket. Vi pratar ändå om ett europeiskt land, ett grannland, på 2000-talet.

Jag hoppas verkligen att ingen låter bli att läsa Karin Alfredssons böcker på grund av att de kallas för spänningsromaner/deckare, för de är så mycket mer än så. Och jag vet ju att det finns massor av folk därute som vägrar läsa deckare eftersom de är fördummande.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Klockan 21:37: Ordblogg, Bokbrus och Feministbiblioteket.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

2 kommentarer:

  1. Håller helt med dig om att Alfredssons böcker är så mycket mer än spänningsromaner. Det är lättillgängliga böcker om viktiga teman och jag hoppas verkligen att hon har riktigt många läsare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lite synd att man måste genrebestämma vissa böcker, att spänningsromaner automatiskt får fler läsare och att det finns sådana som ratar en hel genre bara för att.

      Radera