Bok: Fädernas missgärningar av Åsa Larsson

Författare: Åsa Larsson
Titel: Fädernas missgärningar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 557
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rebecka Martinsson 6
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 december 2023




Första meningen: När Ragnhild Pekkari bestämde sig för att dö blev livet lite lättare att leva.

Baksidetext
– Jag ber dig, Martinsson. Jag orkar inte göra det här. Du måste hjälpa mig. Det är en döende mans sista önskan.

Rättsläkare Lars Pohjanen ber Rebecka Martinsson att utreda ett preskriberat mord. Hon går motvilligt med på detta, fast hon egentligen är arbetstrött och slutkörd.

Snart har hon även en ny mordutredning på sitt bord. Spåren löper samman och leder också till mörka hemligheter i hennes egen familjehistoria.

Min kommentar
Serien om Rebecka Martinsson har varit bland det bästa jag har läst. Femte delen kom 2012 och jag läste den faktiskt redan någon månad senare, så väntan på den här sjätte och sista delen, Fädernas missgärningar, har varit lång. Väldigt lång. Ändå fick den stå i hyllan och vänta i drygt två år. Men nu var det dags, i min Finish That Series-utmaning.

Direkt när jag börjar läsa så märker jag hur pulsen går ner. Det är märkligt hur stressnivån sjunker med en gång, när jag placeras i den här miljön i händerna på Åsa Larsson. De första hundra sidorna eller så är helt fantastiska. Jag trivs så utomordentligt bra här. Sedan blir det både hackat och malet.

Djur och natur är, som vanligt, i toppklass. Det finns nog inga andra böcker som kan få mig att längta norrut så mycket som dessa. Man känner sig verkligen som en del i det. Karaktärerna är många. Otroligt många. I de tidigare böckerna har det varit ett tjugotal, här är det är runt sextio. Trots att många av dem är gamla bekanta så blir det för många. En del nya karaktärer dyker också upp (jättemånga, faktiskt) och min favorit är Ragnhild. Och jag älskar Snoris!

Hur fint det än är att följa den spirande förälskelsen så blir det för mycket för mig. Den tråden får nästan mer fokus än själva deckargåtan. Det blir också en hel del filosofiska funderingar och vemodet osar ut från sidorna. Just vemodet borde ha passat mig ypperligt, men i kombination med allt det andra så blir det för långsamt.

Jag vet inte om Åsa Larsson är intresserade av boxning, men jag är det inte. Inte alls. Tyvärr blir det många och långa tillbakablickar på en boxningskarriär. Det får mig att tappa både fart och intresse.

För mig blir det för många ingredienser i den här historien, vilket gör det lite för rörigt. Dessvärre gör det också att det är för lite Rebecka och poliser. Boken är på tok för lång med alla dessa utvikningar. Inte så att jag drar mig för att fortsätta läsa, men den lockar inte heller speciellt mycket. Det finns inget som gör att jag är nyfiken på hur det ska gå.

Fädernas missgärningar är en mycket fin och riktigt värdig avslutning på en magnifik serie. Det känns tryggt att lämna alla här. Rent språkmässigt har jag absolut ingenting att klaga på. Allt är mycket välskrivet, men det är för många ord. Mer specifikt; för många ord som inte har med grundberättelsen att göra. Egentligen så är detta mer en roman än en deckare och det är gott så. Det är bara inte alls vad jag förväntade mig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 2 403 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Fädernas missgärningar: Lottens bokblogg, Kapprakt och enligt O