Titel: Kodnamn Verity
Genre: Thriller
Antal sidor: 330
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Code name Verity
Översättare: Carina Jansson
Serie: Kodnamn Verity 1
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 augusti 2026
Första meningen: JAG ÄR EN FEGIS.
Baksidetext
Året är 1943. Ett brittiskt plan kraschlandar i Frankrike och en spion blir tillfångatagen och förhörd. Gömd i en lada väntar hennes bästa vän på livstecken. Under tortyr skriver den fängslade spionen Queenie ner allt hon vet om den brittiska underrättelsetjänsten. Men i takt med att bakgrundshistorien rullas upp, och vänskapen mellan henne och piloten Maddie beskrivs, så förändras också perspektivet. Är Queenie den hon utger sig för att vara, och vem skriver hon egentligen för? När det blir dags för Maddie att berätta sin del av historien faller bitarna på plats, och koden knäcks. Det blir berättelsen om piloten Maddie som flög henne till Frankrike, om deras vänskap och kamp för överlevnad. Berättelsen om Verity.
Min kommentar
Kodnamn Verity var en bok som väldigt många läste och hyllade när den kom. Jag köpte ju den, så klart. Sedan hamnade den där på hyllan, övergiven, och kanske inte jättelockande eftersom jag är ganska mätt på att läsa om andra världskriget. I år tänkte jag att jag får ta tag i den och la till den på min Boktolva.
För mig blev detta väldigt tung läsning och då tänker jag inte på historien i sig. Jag menar tonen, konstruktionen och svamlet. Det kändes som att jag läste och läste, men jag kom inte framåt. Jag är ju inte direkt i rätt målgrupp och det kan ju så klart förklara en del av det, men jösses vad jag hade velat fråga författaren hur hon tänkte att allt skulle ha fungerat.
Berättaren, hon som påstås skriva ner den här historien, som något slags bekännelse, är alldeles för pratig och svamlig för att passa mig. Jag skriver påstås, eftersom allt är väldigt detaljerat, med dialog och allt. Dessutom skriven ur en annan persons synvinkel, Maddies. Ibland blev jag helt yr när jag försökte hänga med i vem som berättade och vem hon var i berättelsen.
Att understrykningarna i texten hon skrev betydde något var ju ganska uppenbart, men hur kunde Verity veta att Maddie skulle få tillgång till alla dessa papper. Jag förstår inte heller anledningen till att anteckningarna behövde vara så omständliga. Hon hade ju kunnat få fram det hon ville på betydligt kortare tid. Hon behövde väl i och för sig tiden för att allt annat skulle falla på plats. Men det visste ju inte hon, där hon satt inlåst.
Mot slutet, de sista hundra sidorna, lite drygt, tar Maddie över berättandet. Då blir det faktiskt lite bättre. Det känns mer och blir lite mer verkligt. Framför allt inte alls lika svamligt. Själva upplösningen på spiondelen var faktiskt enda gången det brände till.
Hur konstigt det än kan låta så tycker jag faktiskt att boken romantiserar kriget lite. Trots att det ibland är både hemskt och sorgligt. Det känns lite som att det boken vill säga är att kriget är fruktansvärt, men tänk vilken fantastisk tid att vara ung och modig. Tyvärr så lyckas inte boken förmedla de här känslorna till mig. Jag blir inte berörd. Kanske just på grund av att det känns lite ... ja, flamsigt. I brist på bättre ord.
Kodnamn Verity är lite tråkig och seg, faktiskt. Det händer liksom ingenting, vare sig på utsidan eller insidan. Tyvärr finns det också på tok för många om, men och kanske här för att det ska vara acceptabelt. Ett stort plus i alla fall för att boken handlar om kvinnlig vänskap.
På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 130 726 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Kodnamn Verity: Lottens bokblogg, Boktycke och Zellys bokblogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar