Titel: Röd vinterängel
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 351
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Mimmi Lammfors 1
Förlag: Bra & Leve Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 januari 2017
Första meningen: I det vakna ögonblicket, gav hon upp, hon slutade skrika.
Baksidetext
Mediet Mimmi är den starka personen som får kontakt med andra sidan och därigenom kan hon hjälpa polisen i deras arbete på jakt efter mördarna. Rita Vråk som arbetar på Mordenheten i Göteborg är den polis som står henne närmast och tillsammans utför de en intensiv jakt för att finna lösningen på ett brott som ej ännu skett.
Min kommentar
För nästan exakt tre år sedan blev jag kontaktad av Tove Birkeland Brandts man Ståle Brandt, som undrade om jag ville läsa hans bok Ankharen och som bonus fick jag även hans frus Röd vinterängel. Efter att ha läst Ankharen så blev jag nog lite avskräckt och jag har inte alls känt mig lockad av att läsa nästa. Jag har inte bara positiva upplevelser av egenutgivning.
Redan från start kommer vi på kant med varandra, boken och jag. Efter att ha läst runt 25 sidor så hade jag räknat till 10-15 fel och tyvärr fortsätter det genom hela boken. Det är allt från stavfel, ord som används i ett helt galet sammanhang, citationstecken som är placerade lite hur som helst och även kommatecken som överanvänds, men som ändå ibland saknas där de borde vara. Jag får faktiskt känslan att texten är översatt från något annat språk med hjälp av Google Translate. Då brukar det bli precis så här tokigt.
Här lämnas absolut ingenting åt fantasin, det är så otroligt detaljerat att jag bara blir trött. Man behöver inte berätta/förklara varje steg, läsare är väldigt sällan dumma i huvudet. Dialogerna är så krystade att jag faktiskt blir illa berörd. Tempus skiftar hej vilt mellan presens och imperfekt. Ibland är det rent talspråk i den berättande texten. Varför i hela friden är det bara Mickes mamma som pratar dialekt? Poliserna är sexister och så inskränkta att jag blir rädd. Ingenting känns trovärdigt. Då har jag inte ens gått in på alla som blir kära och älskar varandra efter typ tredje dagen och börjar kalla partnerns mamma för svärmor efter någon vecka.
Våldet i boken är precis lika detaljerat återgivet som allt annat och det är rent spekulativt. Detsamma gäller allt (vålds)sex. Det gäller även pratet och tankarna på detsamma. Kvinnosynen i boken är fullkomligt vidrig, men faktiskt helt jämställt för manssynen är precis lika vidrig den. Finns det inga normala män i författarens värld?
Så mycket deckare är det inte heller, man vet hela tiden vem som är gärningsmannen. När de tar fast honom är det över 50 sidor kvar i boken. De ägnas helt åt att beskriva sorg, begravningsförberedelser och begravning. Sorg kan vara väldigt berörande att läsa om, men här blir det bara plumpt eftersom författaren envisas med att tala om för mig hur karaktärerna känner det i stället för att visa mig. Och gärna många gånger. Jag tror alla kan förstå ändå.
Det finns en hel del konstigheter och hål också, närmast att likna vid ett durkslag. Micke är 39 år, hans lillasyster är 18. Det finns dessutom en storebror också. Inte en enda gång nämns denna gigantiska åldersskillnad mellan syskonen. Hur kunde stalkern veta när Nilla skulle åka till Göteborg? Hur troligt är det att ett våldtäktsoffer några dagar efter våldtäkten ger sig ut att springa i ett öde strövområde med hörlurar i öronen? Och man måste faktiskt inte alls vänta i 24 timmar med att leta efter någon som är försvunnen.
Jag är jätteimponerad över alla som ger sig på egenutgivning, men man måste ha hjälp av professionella människor för redigering och korrekturläsning. Det får man absolut inte göra avkall på, så mycket respekt måste man ha för den eventuella läsaren. Den här boken känns som ett allra första utkast till något som skulle ha kunnat vara bra om den hade behandlats på rätt sätt.
Boktipsets estimerade betyg var 2,3 och genomsnittet 2,0 (beräknat på 5 betyg).
På Goodreads hade den 1,0 i genomsnitt (beräknat på 1 betyg).
Jag ger den 1,0
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Röd vinterängel: Jessicas grotta, Tankar från en samlares hjärna och Doktor Glas.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Bägge böckerna ligger på min platta olästa. Så brukar jag inte hantera recex men jag har tappat all lust att läsa dem. Kan inte säga att jag blev mer sugen nu ;-)
SvaraRaderaJag kan egentligen inte rekommendera någon av dem, men speciellt inte denna. Det händer inte ofta att jag sätter så dåliga betyg, men jag kände mig nästan förolämpad när den var så dåligt korrekturläst.
RaderaJag tror jag tar bort den från min platta, den vill jag nog inte läsa.
SvaraRaderaVi tycker ju inte alltid lika, men det här var... förfärligt.
RaderaVärdet av en bra redaktör går inte att överskatta. Det har jag insett när jag läst böcker utgivna på eget förlag.
SvaraRaderaDet räknas liksom inte när ens man/fru läser, man måste ha en utomstående som kan sitt jobb. Eller åtminstone en som kan sitt jobb.
RaderaDet låter som en bok att undvika. Jag kan ha överseende med stavfel, men inte att författaren inte litar på att läsaren själv förstår, utan måste förklara allt in i minsta detalj. Jag tycker att det är svårt att skriva en hård recension, men det är ju så det måste bli om man skall vara trovärdig. Bra med förklaringarna vad som kunde ha varit bättre, förhoppningsvis kan författaren faktiskt ta till sig kommentarer från läsarna och utvecklas av det.
SvaraRaderaJag har överseende med stavfel, så länge de inte är på i stort sett varenda sida och i kombination med alla möjliga andra fel. Visst är det svårt att skriva en hård recension, men faktum är att jag kände mig lite lätt förolämpad när jag läste denna. Om författaren/förlaget inte respekterar sina läsare genom att göra ett bra jobb med sina böcker så blir jag irriterad. Jag har ingen lust att slösa bort min tid på sådant.
Radera