"Sovande jättar" av Sylvain Neuvel

Författare: Sylvain Neuvel
Titel: Sovande jättar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 343
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Sleeping giants
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: Themisfilerna 1
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 april 2020




Första meningen: Jag fyllde elva den dagen och pappa hade gett mig en ny cykel.

Baksidetext
Deadwood, South Dakota. Den lilla flickan Rose cyklar i kvarteren nära sitt hem när marken plötsligt försvinner under henne. Hon vaknar upp på botten av en djup grop. Väggarna runt henne glöder av mystiska inristningar. Räddningspersonalen som kikar ner i hålet möts av en chockerande syn: en liten flicka i en gigantisk hand av metall.

Sjutton år senare är mysteriet med det bisarra metallföremålet ännu inte löst. Forskarnas teorier och militärens undersökningar har inte kunnat förklara det märkliga. Men vissa slutar aldrig att söka efter svar.

Rose är nu en välutbildad fysiker och leder ett topphemligt team som försöker lösa gåtan med handen. De övervakas och intervjuas under arbetet av en anonym förhörsledare. Men samtidigt som forskningsteamet successivt närmar sig sanningen hopar sig frågorna: Ska handen användas för fredliga syften eller är det ett massförstörelsevapen? Finns det fler delar? Och vilka var egentligen här före oss?

Min kommentar
Sovande jättar hörde jag talas om för något år sedan och den lät precis som en bok för mig. Allt med den lockade och jag önskade mig den i julklapp. Min tomte är väldigt snäll så jag fick den. Nu har det gått 1,5 år sedan dess och när jag satte ihop årets boktolva så tyckte jag att det var dags att ta med en science fiction där.

Jag verkar ha haft absolut noll koll på boken för när jag började läsa så blev jag förskräckt. Boken består av förhörsprotokoll, olika loggar, lite dagboksanteckningar och någon enstaka tidningsnotis. Jag blev oerhört besviken och tänkte att nu är det kört. Detta är ett format som jag inte (oftast) gillar. Jag hade fel. Tydligen fungerar det om det är gjort på rätt sätt. Det här sättet. Detta. Är. Så. Bra. Det är svårt att förklara hur bra, men betyget talar ju sitt tydliga språk.

Sovande jättar har en svindlande start och det är otroligt fantasieggande. Det här lite korthuggna, militäriska sättet att berätta passar mig. På det viset får jag bara väsentligheter, bara det som är viktigt. Här finns till och med lite kärlekstrassel, men även det är centralt för det som händer. Ganska många mänskliga svagheter dras fram i ljuset, bland annat vad makt kan göra med en människa. En liten lektion i grekisk mytologi hinns med också.

Spindeln i nätet är den som sköter utfrågningen och han är bland det roligaste jag har träffat på i bokväg. Humorn är så torr att det knastrar om den. Precis som jag vill ha den. Men vem är den mystiske mannen? Får man ens veta att det är en man? Och vad står det egentligen i filerna som saknas (de är numrerade, men det fattas en hel del)?

För mig är det helt omöjligt att sluta läsa och när jag måste så längtar jag genast tillbaka. Boken slutar sedan med en cliffhanger av episka proportioner och jag vill genast fortsätta läsa nästa del. Som jag tyvärr inte äger. Än.

Sovande jättar refuserades av olika förlag över femtio gånger innan författaren gav ut den själv. Ungefär som Ensam på Mars. Vi vet ju hur det gick för den. Det får mig att undra vilka andra godbitar som undanhålls oss. Filmrättigheterna är sålda också. Gissa om jag ska se den.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 65 384 betyg).
Jag ger den 5,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Sovande jättar: Bokhuset, Carolina läser och Kulturnästet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.