Titel: Scarlet
Genre: Science fiction
Antal sidor: 375
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Scarlet
Översättare: Ylva Spångberg
Serie: Månkrönikan 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 april 2020
Första meningen: Scarlet var på väg ned till gränden bakom Rieuxs taverna när handskärmen plingade till från passagerarsätet, och sedan hördes en automatisk röst:
Baksidetext
I Scarlet återser vi Cinder, som nu försöker fly från det fängelse där vi sist lämnade henne – trots att det kommer att göra henne till den mest jagade personen i hela Samväldet.
På andra sidan jorden söker Scarlet Benoit – en tuff fransk tjej som inte drar sig för att bära pistol – efter sin försvunna farmor. Och det visar sig att det är mycket hon inte känt till om sin farmor eller den livsfara hon levt i under hela sitt liv. När Scarlet träffar Wolf, en streetsmart slagskämpe som tycks veta en del om hennes farmor, har hon svårt att lita på honom. Samtidigt känner hon sig oförklarligt dragen till honom – och han till henne.
Scarlet är en futuristisk version av sagan om Rödluvan. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.
(Jag har självsvåldigt ändrat på alla mormor till farmor)
Min kommentar
När jag läste Cinder hösten 2015 så blev jag alldeles överrumplad och jag är helt säker på att jag faktiskt tänkte läsa uppföljaren Scarlet ganska snart. Jag kom i alla fall så långt att jag köpte på mig Scarlet, men av någon outgrundlig anledning blev det inte att jag läste den. Helt ärligt så har jag väntat på att fjärde delen skulle översättas till svenska så att jag skulle kunna läsa alla delarna i snabb följd. Så har det dessvärre inte blivit och lite märkligt är det att Winter inte verkar översättas alls.
Jag tyckte det var lite synd att behöva byta karaktär, för jag var väldigt glad i Cinder. Till min stora glädje så är Cinder med här också. Mycket. Då började jag i stället fundera på hur man skulle få ihop Cinder och Scarlet i samma historia, men det gick ju alldeles utmärkt. I början hade jag lite svårt att minnas detaljer från Cinder, men ganska snabbt kom jag ihåg huvuddragen. Det förvånade mig lite, men det betyder ju att Cinder måste ha gjort bestående intryck.
Det dyker upp lite nya karaktärer också, bland annat den odräglige Thorne. Som jag gillar. Eller egentligen gillar jag att ogilla honom. Wolf (så klart!) är även han ny. Det är länge oklart om han är att lita på eller ej, vilket jag uppskattar (även om man är ganska säker på hur det faktiskt ligger till). Gamla bekanta som dyker upp är Iko och Kai. Tyvärr har Iko en alldeles för liten roll, hoppas hon får en större i nästa bok. Det är i alla fall Thorne och Iko som står för humorn här.
Scarlet är löjligt spännande, det är nästan omöjligt att inte ryckas med, men inte bara det. Den är också berörande och jag blir nästan tårögd under scenen med Scarlet och farmor. Ja, farmor. Inte mormor. Vilket förvånande många verkar ha missat, inklusive den som har skrivit baksidetexten. Den lilla kärlekshistorien känns onödig, men den tar så lite plats att jag tycker det är helt okej.
Den här versionen av Rödluvan tilltalar mig. Det är futuristiskt och känns nytt och fräscht, men så gillar jag ju också androider och cyborgs. Här är det inte tjejerna som hjälplöst sitter och väntar på prinsen utan det är de som tar tag i saker och formar sitt eget öde. Slutet gör att jag anar att det är Cress som har programmerat det där chipet och det får mig ögonblickligen att tycka om henne. Jag ser verkligen fram emot när Askungen, Rödluvan, Rapunzel (och Snövit) gör gemensam sak och räddar världen!
Jag tycker inte att Scarlet riktigt når upp till samma nivå som Cinder, men det kan ju bero på att överraskningsmomentet är borta. Helt säkert är det i alla fall att de här böckerna inte alls skulle behöva några klassiska sagor att luta sig mot. De klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,28 i genomsnitt (beräknat på 289 132 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | |
| Förutsägbar | Klurig | |
| Långsam | Tempofylld | |
| Ordbajsig | Fåordig | |
| Mysig | Suggestiv | |
| Måbrabok | Tankeväckande | |
| Rörig | Genomtänkt | |
| Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Scarlet: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Bokpandan.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Jag älskar den här serien! Kommer förmodligen att läsa om den någon gång i framtiden. :)
SvaraRaderaJag tycker att det är fräckt av förlaget att inte översätta sista delen. Samma sak hände med Maggie Stiefvaters serie The Raven Boys, de första tre finns på svenska men inte den fjärde. Det är väl ett ypperligt sätt att tvinga folk att läsa på engelska istället och inte bry sig om översättningarna alls. ;)
Jag gillar verkligen de här böckerna och jag vill verkligen få veta hur det går, men jag vägrar att nöjesläsa på engelska. Och det gäller särskilt när någon vill tvinga mig att göra det.
RaderaDottern väntade ju på fjärde delen på svenska (det är hon som äger de här böckerna) och till slut kontaktade vi förlaget som meddelade att den inte kommer att översättas. Så då köpte vi den på engelska!
SvaraRaderaDet där om mormor och farmor noterade jag också...
Jag har funderat på att fråga förlaget jag också. Kanske kan man få dem att ändra sig 🙂 Hur jag ska göra om de eventuellt ger mig fel svar har jag ingen aning om...
RaderaJag blev tvungen att läsa Winter på engelska, för jag kunde inte vänta på en översättning, hela serien är så bra, och Winter är inget undantag.
SvaraRaderaSen förstår jag inte förlag som inte ser till att en hel serie blir översatt....kan väl bero på att den inte säljer tillräckligt bra för vad det kostar att översätta och marknadsföra?
Ska säga detta är en av mina favorit YA serier.
Det där kommer att bli jobbigt för mig för jag nöjesläser inte på engelska. Jag i stort sett vägrar det eftersom jag läser på engelska hela dagarna på arbetstid. Jag har ingen aning om hur jag ska lösa detta. Kanske slutar det helt enkelt med att jag inte får veta hur det går.
Radera