"Järnblod" av Liza Marklund

Författare: Liza Marklund
Titel: Järnblod
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 392
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Annika Bengtzon 11
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 mars 2017




Första meningen: Detta var den sista kroppen.

Baksidetext
Annika Bengtzons syster Birgitta är försvunnen. Det sista livstecknet är ett sms - Annika, hjälp mig!

Kvällspressens papperstidning ser ut att gå i graven. Om det inte sker ett mirakel kommer chefredaktör Anders Schyman att gå till historien som den som lade ner den svenska journalistiken. Under tiden pågår en uppmärksammad rättegång om ett ytterst bestialiskt mord på en uteliggare.
Dagarna går och Birgitta kommer inte tillbaka. Hennes försvinnande innebär att Annika måste konfronteras med sitt komplicerade förflutna.

Min kommentar
Jag har med glädje och stor underhållning läst alla böcker om Annika Bengtzon, ända sedan jag läste Studio Sex redan 2000. Böckerna har stadigt pendlat mellan 3,5 och 4,5 och det är egentligen ett fantastiskt resultat med tanke på att detta nu är den elfte boken. Den elfte och sista.

I stort sett hela boken, i alla fall den som behandlar Annika, är tillbakablickar. På ett eller annat sätt. Bland annat klarnar bilden av Annika ordentligt, vi får bland annat träffa hennes mamma. Ett möte som jag önskar att jag kunde ha sagt var trevligt, men... bevare oss väl för sådana mödrar. I alla fall så känns det riktigt bra att Annika äntligen tar tag i sitt förflutna, som till slut kommer ifatt henne.

Järnblod hör i allra högsta grad ihop med förra delen, Lyckliga gatan, men jag tror att det refereras till nästan alla tidigare böcker här. Tror, säger jag eftersom det ju är sjutton år sedan jag läste den första och jag minns knappt detaljer från förra månaden. Man skulle kunna säga att cirkeln sluts, då det allra första fallet, från Studio Sex, avhandlas. Det som aldrig fick ett avslut och det är det som Annika jobbar med här.

Ibland blir det lite väl detaljerat, som när till exempel färgen på pennan (och liknande viktig information) beskrivs, men faktum är att det aldrig stör mig på riktigt. En anledning kan vara att det inte sker speciellt ofta och jag hinner aldrig bli irriterad. Något jag dock blir less på är att Annikas nära och kära alltid råkar illa ut. Det känns krystat och detta med systern känns bara för mycket.

När jag har läst ut boken så blir jag först lite fundersam över att en serie på elva böcker avslutas med något som skulle kunna tolkas som en cliffhanger. Sedan tycker jag att det kanske inte alls är så dumt, om inte annat så lämnar den en öppning för fler delar, om nu andan skulle falla på. När det gått ytterligare tid så börjar jag fundera på om någon tråd överhuvudtaget blev ihopknuten. Lämnades inte allt oavslutat? Nåväl, det stör mig inte nämnvärt mycket och det tog mig ju någon dag innan jag ens reflekterade över det.

Det känns lite sorgligt att den här serien nu är slut, vi har ju hängt ihop genom många år och böcker, Annika och jag. Jag tycker ändå att det är ett klokt beslut, serier som överlever sig själva är inte kul och jag tänker hellre tillbaka på allt och funderar över vad som hände sedan än att fortsätta i evighet. Sakna Annika Bengtzon kommer jag ändå att göra, jag gillade henne. Obekväm med auktoritetsproblem. Det känns bekant på något sätt...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,2 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 166 betyg).
På Goodreads hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 540 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Järnblod: Johannas deckarhörna, Tofflan och Mest Lenas godsaker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.