Läsplanering juli 2021

Snart är det juli och semester! Som vanligt tar planeringen hänsyn till de resor som är inplanerade. Inte alla har med resor att göra, tyvärr, London ska jag inte besöka, bara Göteborg och Karlshamn. Kanske blir det inte så mycket läst där och då. Med tanke på att vi inte har träffat våra familjer på drygt 1,5 år så kanske vi har annat att göra än att sitta med näsan i en bok. Jag planerar ändå in fem böcker.

• Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell. Hyllvärmare.
• En oskyldig lögn av Sabine Durrant. Boktolva. Hyllvärmare.
• Silhuetten av Christina Larsson. Hyllvärmare.
• Vita rosor av Emma Olofsson.
• Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman. Finish That Series. Hyllvärmare.

Tisdagstrion: Skolämne i titeln

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Skolämne i titeln.

Det här kändes först som en omöjlig uppgift. Jag minns ens knappt vad man hade för ämnen i skolan... Sedan började jag leta efter de som först dök upp i huvudet. Och plötsligt hände det. Ett tema i temat!

1. En nästan sann historia av Mattias Edvardsson... ja, det är ju en Mattias Edvardsson och per definition så är den bra.

2. En helt annan historia av Håkan Nesser är andra delen i serien om Barbarotti och ja, samma som ovan gäller.

3. En sannolik historia av Karin Alvtegen är en berättelse om människor och faktum är att även för denna gäller samma som ovan.

Film: Raya och den sista draken (2021)

Titel: Raya och den sista draken
Originaltitel: Raya and the last dragon
Genre: Animerat
Regissör: Don Hall, Carlos López Estrada
Manus: Adele Lim, Qui Nguyen
Skådespelare: Kelly Marie Tran, Awkwafina, Gemma Chan, Daniel Dae Kim, Sandra Oh
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 6 juni 2021





Handling
För länge sedan levde människor och drakar tillsammans i harmoni i Kumandra. När onda varelser, druuner, hotade landet offrade drakarna sig för att rädda mänskligheten. Nu, 500 år senare, har druunerna återvänt och det är upp till en ensam krigare, Raya, att leta reda på den sista draken för att kunna stoppa druunerna för alltid. Hon får snart lära sig att det behövs mer än drakmagi för att rädda världen – man behöver kunna lita på varandra också.

Min kommentar
Av någon, för mig, okänd anledning så har sambon länge vägrat att se animerade filmer. Ända tills för något år sedan. Jag tror att han ramlade in någon gång när jag tittade på Shrek och då insåg han att det här faktiskt kunde vara bra. Vi skaffade Disney+ när det kom och vi har börjat beta av alla disneyfilmer, baklänges. De filmerna kommer inte att dyka upp här på bloggen, med ett undantag - den allra senaste filmen, Raya och den sista draken.

Jag kände mig ganska tveksam till denna, i början. När det vände har jag ingen aning om, men plötsligt var det precis lika bra som det brukar. Det är egentligen inget nytt alls i den här historien, men man lagar ju faktiskt inte något som inte är trasigt. Budskapet är högaktuellt, skulle man kunna säga. Solidaritet och tillit. Att helheten är större än delarna. Man kan bara hoppas att budskapet går fram.

Min stora favorit är ju, så klart, Sisu. Jag älskar ju drakar och har alltid gjort. Hon är i alla fall både fräck och rolig, två egenskaper som går hem hos mig. Karaktärerna känns unika, i betydelsen att de inte har varit med i den formen tidigare. Typerna däremot är de vanliga. Jag är speciellt glad i att karaktärerna, ofta, bara gör en liten gest eller min och så får jag översätta det till mina egna känslor. Att jag tillåts känna själv är fantastiskt.

Lite besviken är jag ändå på att Disney tar den lätta vägen när det gäller en av karaktärerna. Förmodligen så är det inte deras intention att spä på uppfattningen att döden inte betyder något, att det alltid går att fixa, men jag tycker att de gör det. Däremot tycker jag att de lyckas bra med det här med "skuldfrågan", att det inte alltid är så enkelt som det verkar. Vi är alla ansvariga för våra egna handlingar och alla val vi gör påverkar andra. Ibland är det svårt att göra rätt, speciellt när man har krav och förväntningar på sig från familjen och växer upp med "påtvingade" åsikter och värderingar.

Raya och den sista draken är rolig, sorglig och väldigt vacker. Framför allt så måste man tänka och känna själv, något som passar mig. Till skillnad från de filmer där allt serveras på silverfat och berättas/visas på ett övertydligt sätt. Bara en liten not... eftertexterna till den här filmen måste vara de längsta jag någonsin har sett!



På Letterboxd hade den 3,6 i genomsnitt (beräknat på 89 711 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 68 383 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Ett rent samvete

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Midsommar har kommit och gått. En dag extra ledigt är ju aldrig fel. Nu är det bara två veckor kvar till semestern. Det borde jag väl klara...

Jag hade hoppats få en bok med posten i torsdags, som jag hade kunnat sätta tänderna i över helgen, men den kom tyvärr inte. Nu vet jag inte riktigt när den ska klämmas in. När den väl kommer. I stället blev det Ett rent samvete av Anne Liljeroth och detta är andra delen om den snokande och lägger-näsan-i-blöt-överallt städerskan Danuta. Jag kan inte påstå att jag gillade henne i förra boken, men det måste man ju inte. Allt runt omkring var ju intressant.

Min smakebit är från sida 101:

Idag är det torsdag och jag ser fram emot att tillbringa dagen hos familjen Bromson. Efter att ha städat deras hem några gånger så börjar jag få lite grepp om det här paret. Nu har dessutom resten av möblerna levererats och rummen är iordningställda - det är en sann glädje att städa här. Det saknas visserligen några detaljer, som kuddar, gardiner till köket och ett par mattor, men på det stora hela börjar våningen ta form. Här bor ett par med god smak och som inte ryggar för att investera i sitt hem. Hemmet är en plats för tanke och reflektion, arbete och vila. Men det finns saker som får mig att undra hur de har det.

"Svara om du hör mig" av Ninni Schulman

Författare: Ninni Schulman
Titel: Svara om du hör mig
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 415
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hagfors 3
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 juni 2021




Första meningen: Hade Bodil Sanner vetat att det var deras sista kvart tillsammans hade hon kanske sagt något mer.

Baksidetext
Det är tidig oktobermorgon och utanför slaktboden i Uvanå samlas byns jaktlag för ännu en dag bland björn och varg i Tiomilaskogen. Några timmar senare hittas en av älgjägarna, Pär Sanner, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit i sällskap med honom är försvunnen.

Vem av jaktkamraterna har velat Pär så illa? Finns det någon koppling till den tjuvskjutna vargen som hittades några veckor tidigare? Eller har hans tvivelaktiga affärer blivit hans död? Att Hagforspolisens nya krimchef, Petra Wilander, är lika misstänkt som alla andra i jaktlaget gör mordutredningen än mer komplicerad. Livet i den lilla byn blir en mardröm för Pärs änka när deras hemligheter grävs fram en efter en. Och vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren?

Journalisten Magdalena Hansson är föräldraledig när Värmlandsbladet kommer med sitt stora sparpaket. För att försöka rädda sitt arbete och sin lokalredaktion undersöker hon fallet och tar risker som sätter hela familjen på spel.

Min kommentar
När jag läste förra boken i serien så konstaterade jag ju, lättat, att det inte alls var någon tillfällighet att jag verkade gilla de här böckerna. Jag såg riktigt fram emot att läsa Svara om du hör mig och den bekräftar ytterligare den insikten. Vilket egentligen är lite märkligt, med tanke på innehållet, eller snarare fokus, i dem.

Fokus, vågar jag nog påstå nu, ligger inte på brottet, utan på människorna, relationerna. Här är det mycket privatliv och personliga problem. Nästan alla man kan tänka sig. Det är något jag inte alls brukar gilla. Jag skulle nog närmast jämföra detta med böckerna om Ruth Galloway av Elly Griffiths. Man, eller jag, blir tillräckligt intresserad och involverad i karaktärernas liv för att bry mig. Även om det ibland retar mig till vansinne. Trots allt så blir det en bra balans.

Annars börjar jag bli riktigt less på både Christer och Magdalena, de är riktiga velepellar. De analyserar, gissar och drar slutsatser till förbannelse. Förmodligen retar de mig så för att de i mycket är lika mig. Till min stora förskräckelse så börjar det tidigare säkra kortet Petra också bete sig tröttsamt. Och Torun... hon är bara tröttsam. Hur ska Christer kunna veta vad hon känner och tycker om hon inte berättar det? Han är ju ingen tankeläsare.

Tempot är inte högt och det är inte heller speciellt rafflande, men jag vill hela tiden fortsätta läsa. Det är trivsamt och lite småputtrigt. Glesbygdsmentaliteten är något jag mycket väl känner igen, även om det var många år sedan jag levde mitt i den. Jag kunde inte bestämma mig för vem jag trodde var den skyldige, inte förrän det stod ganska klart, men jag var helt säker på vem/vilka det inte var.

Eventuellt så blir det för mycket bebistjafs och jag förstår inte riktigt varför det måste vara så mycket av den sorten. Visst, Magdalena har en bebis som behöver omvårdnad, men jag behöver inte läsa om det. Det stör kanske inte, men det tillför heller inget. Än mindre förståeligt är det eftersom Magdalena har en marginell roll här. Ända till slutet. Som blir krystat och konstigt.

Svara om du hör mig är spännande och det är ovisst, men helt seriöst... författarna måste sluta utsätta sina karaktärer för livsfara. Jag är så sjukt less på det och det är oftast inte bara helt osannolikt utan också totalt onödigt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 621 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Svara om du hör mig: Och dagarna går, Helenas bokhylla och freja funderar.

Kommande böcker juli 2021

Inte så många nya, spännande böcker som släpps i juli, men fler än vad det brukar vara. Några av dessa är på riktigt måsten.

Som man sår av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Genre: Kriminalroman
Serie: Sebastian Bergman (7)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2021-07-05
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Tre år har gått. Vanja Lithner har tagit över Riksmord och det nya teamets första uppdrag blir att hitta och stoppa en prickskytt som efter tre mord på bara några få dagar satt skräck i Karlshamn. Det finns inga ledtrådar, inga vittnen och offren verkar slumpvis utvalda. Alla i staden är alltså potentiella måltavlor.

Sebastian Bergman har valt en lugnare tillvaro sedan han blivit morfar och arbetar som psykolog och terapeut på deltid. När han en dag kontaktas av en man som behöver hjälp med att bearbeta sina upplevelser i samband med tsunamin 2004, då Sebastian själv förlorade fru och dotter, vänds allt uppochner.

Billy ska bli pappa och bestämmer sig för att han aldrig mer ska bejaka sin mörka, hemliga drift. Men det förflutna gör sig påmint. Frågan är hur långt Billy är villig att gå för att inte bli avslöjad.

Ja! Det här blir spännande! Jag har ju nästan precis läst ikapp. Och den utspelar sig i Karlshamn, dit jag ska på lite semester om några veckor... hmm, kanske får jag planera om semesterläsningen...

---

Huset nedanför klipporna av Sharon Gosling
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2021-07-07
Förlag: LB Förlag

Från Bokus
Kocken Anna har fått sitt hjärta krossat av sin pojkvän sedan tjugo år tillbaka. För att komma på fötter igen köper hon en liten stenstuga i en by vid den skotska kusten, en kuststräcka som när som helst hotar att störta ner i havet och dra husen med sig. Innan Anna flyttade in ägdes stugan av Bren, en självständig och ogift fiskarkvinna som bott i stugan sedan 1930-talet.

Anna rotar sig snabbt i byn och det dröjer inte länge innan hon tycker att det är kul att laga mat igen, något som den berömda tv-kocken Geoff, tillika hennes ex, lyckades ta ur henne med nedvärderande kommentarer och hårda ord. Snart drar Anna igång en liten lunchservering för sex gäster på sin uteplats och redan efter den första lunchen är succén given. Ryktet sprider sig och hon hyllas med femstjärniga recensioner på nätet och i tidningarna, något som får Geoff att komma på oväntat besök.

En dag slår en storm till och alla i byn måste evakueras innan jordskreden sveper med sig deras hus ut i havet. Ska Anna stanna i byn efter stormen och öppna det gamla värdshuset igen? Eller ska hon tacka ja till Geoffs erbjudande om att åter jobba för honom?

Det som till slut avgjorde saken var Skottland.

---

Schack under vulkanen av Håkan Nesser
Genre: Kriminalroman
Serie: Gunnar Barbarotti (7)
Antal sidor: 398
Utgivningsdatum: 2021-07-26
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
"En skriftställares sista dagar och död" är titeln på en icke avslutad kortroman av den tämligen framgångsrike författaren Franz J Lunde. Texten framstår som en oroväckande skildring av Lundes egna upplevelser under hösten 2019, och så småningom hamnar manuset i händerna på kommissarie Gunnar Barbarotti.

Märkliga saker tycks tilldra sig i författarvärlden. Motvilligt dras Barbarotti in i skeendet, men borde han inte ägna sin tid åt viktigare saker? Under 2020 kommer också covid-19 in i bilden, och inte förrän på självaste nationaldagen har det förbryllande fallet fått sin mörka förklaring.

Styckerskan från Lilla Burma sas vara den sista delen i serien om Gunnar Barbarotti. Det verkar inte ha varit sant. Det är jag väldigt glad för.

---

Sommarmöten av Emily Henry
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2021-07-01
Förlag: Lavender Lit

Från Bokus
Poppy och Alex. Alex och Poppy. De har egentligen ingenting gemensamt. Hon är impulsiv, han är jordnära. Hon har en omättlig reslust, han föredrar att stanna hemma med en bok. Och ändå, av en lycklig slump, har de varit bästa vänner ända sedan de gick på college. Under hela den tiden har de bott på olika ställen, hon i New York, han i deras lilla hemstad. Men varje år, i tio års tid, har de gjort en resa tillsammans, bara Poppy och Alex.

Tills för två år sedan, när de förstörde allt. Och de har inte pratat sedan dess.

Poppy borde ha allt hon önskar, men hon har fastnat i gamla hjulspår. Hon inser att senast hon var verkligt lycklig var under den där olycksaliga sista resan med Alex. Så hon bestämmer sig för att övertala sin bästa kompis om att åka med henne på ännu en semesterresa. Mirakulöst nog tackar han ja.

Nu har hon en vecka på sig att lappa ihop deras vänskap. Om hon bara kan undvika elefanten i rummet som hela tiden har hotat deras utåt sett perfekta relation Vad kan gå fel?

Jag var egentligen nyfiken redan på hennes förra bok...

---

Aska av Ragnar Jónasson
Genre: Kriminalroman
Serie: Det mörka Island (2)
Antal sidor: 212
Utgivningsdatum: 2021-07-08
Förlag: Modernista

Från Bokus
En man hittas brutalt ihjälslagen på stranden till en fridfull fjord på norra Island. En ung journalist lämnar Reykjavík för att utforska fallet på egen hand, omedveten om att en oskyldig människas liv står på spel.

På den minimala polisstationen i Siglufjör ur kämpar Ari ór Arason och hans kollegor med ett alltmer förbryllande fall, samtidigt som den arktiska sommarens 24-timmarsljus börjar förvandlas till mörker av ett askmoln från ett vulkanutbrott - och samtidigt som polisernas egna, personliga problem driver dem till deras yttersta gräns.

Vilka hemligheter har den döda mannen burit på, och vad döljer den unga journalisten? Medan outtalade fasor från det förflutna hotar dem alla, och mörkret djupnar, blir utredningen till en kamp mot klockan för att hitta mördaren innan ytterligare någon mister livet.

Första delen var riktigt bra, så den här måste läsas.

---

Många lögner små av Annika Estassy
Genre: Feelgood
Serie: Måneby (3)
Antal sidor: 333
Utgivningsdatum: 2021-07-15
Förlag: Norstedts

Från Bokus
När Maja erbjuds ett vikariat som kyrkogårdsvaktmästare i Måneby är det ett par saker hon "glömmer" att berätta för kyrkoherden: Att hon har traktens minst gröna fingrar och att hennes körkort inte är giltigt. Sånt går alltid att rätta till efteråt, menar Maja. Fast att påstå att hon anlagt en fantastisk köksträdgård på sin kolonilott var kanske inte så smart. Särskilt som hon varken har råd med frön eller ser skillnaden på morotsblast och hundkäx. Och att ta körkort kostar ju en förmögenhet. Så när Solveig, kommunchefens stroppiga hustru, erbjuder Maja tjugotusen kronor för ett rum i hennes lägenhet, tackar hon ja direkt. Särskilt som Solveig, som är arg på sin otrogne man, kan hjälpa henne att avstyra hans senaste idiotprojekt.

Solveig delar inte Majas flexibla inställning till sanningen, inte heller hennes sinne för ordning vilket gör att det snabbt knakar i fogarna för det omaka paret. När Solveig dessutom hittar en ung man med bärnstensgula ögon på Majas soffa en morgon, ställs allt på sin spets.

Jag är väldigt nyfiken på hennes böcker. Dessvärre så har jag inte någon av de tidigare böckerna i den här serien.

---

Skärseld av Tina Frennstedt
Genre: Kriminalroman
Serie: Cold case (3)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2021-07-06
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En mordbrännare sätter skräck i de boende på Österlen. På offrens utbrända hus hittar polisen siffror som man tror förövaren målat dit, och en överlevande kvinnas berättelse ger kriminalinspektör Tess Hjalmarsson en flashback till ett fall hon misslyckats med i början av sin karriär. Tillsammans med kollegan Marie Erling och profileraren Carsten Morris jagar Tess en gärningsman besatt av hämndbegär. Snart hotas även Tess egen trygghet tillsammans med den nya kärleken i huset på Österlen. Det förflutna har kommit ikapp henne och hon själv verkar stå på mordbrännarens lista.

Jag har ännu inte läst den första boken, men den står i alla fall i hyllan.

---

Vingården för vilda drömmar av Caroline Säfstrand
Genre: Feelgood
Serie: Vid livets vägskäl (2)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2021-07-01
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Vilsna drömmar blir vilda drömmar när fyra människors vägar korsas på en skånsk vingård. Erica lämnar sin man, lägenheten på Södermalm och jobbet som revisor. Hon vet inte vart hon är på väg, hon vet bara att hon måste bort. I Arild, femtiosex mil söderut, hamrar Marcus ner en skylt i marken: "Rum uthyres!" Ännu ett grepp för att försöka få ekonomi i gården och vinodlingen hans farfar lämnat till sin sonson att sköta. Samtidigt sitter Lilian ensam i lägenheten i Helsingborg och iakttar livet som pågår utanför hennes fönster. Vad hon inte anar är att en ung kvinna i Stockholm just lämnat sitt hem och att det sätter saker i rullning som kommer att förändra livet för Lilian - och för flera andra personer.

Tyckte riktigt mycket om första boken så den här är ett måste.

Hett i hyllan #306

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så hoppar vi fram till juli 2017, men det är fortfarande sommarrea.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer... ja, vad ska man säga? Bara titeln får en ju att bli nyfiken.

Miljön gör mig inte heller mindre nyfiken. Ända sedan TV-serien Bergerac, som utspelar sig på ön Jersey, så har jag varit intresserad av de där kanalöarna och velat åka dit. Än så länge har det inte hänt, i det verkliga livet, men jag hoppas fortfarande. Tills vidare får jag ju då nöja mig med att besöka öarna via böcker. Jag är inte helt säker på att jag visste att detta är en brevroman när jag köpte den. Det är ett format som inte brukar funka så bra för mig, men ibland händer det. Vi får väl hoppas att den här är ett undantag. När den väl är läst så vill jag hemskt gärna se filmen också.

Så här står det på baksidan:

Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sin nästa bok. Så får hon en dag ett brev från en man hon aldrig träffat, Dawsay Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen som under kriget varit ockuperad av nazisterna. Adams har hittat Juliets namn på försättsbladet till en bok av Charles Lamb och nu undrar han om hon känner till fler böcker av samme författare.

Juliet och Dawsey Adams börjar brevväxla. Han berättar om öns läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalssällskap, och snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas så av deras öden och berättelser om livet på ön att hon bestämmer sig för att åka dit. En resa som kommer att förändra hennes liv.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Sommar med Sonja och Susanne" av Åsa Hellberg

Författare: Åsa Hellberg
Titel: Sommar med Sonja och Susanne
Genre: Feelgood
Antal sidor: 152
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sonja 6
Förlag: Bonnier Bookery
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 10 juni 2021




Första meningen: Sonja satt vid köksbordet i sin lägenhet.

Baksidetext
Detta är några år innan livet vänds upp och ner för Sonjas tre väninnor - Rebecka, Maggan och Susanne - i och med Sonjas död. Äntligen får vi veta mer om hur Sonja planerade sitt testamente. Nu har turen kommit till Susanne.

Väninnorna åker till ett somrigt London. Michael ska gifta sig och Sonja har god lust att redan nu presentera honom för Susanne, som hon vet är hans perfekta partner.

Sonja slutför planeringen av testamentet och tar farväl av personer som betyder mycket för henne.

Min kommentar
Redan när jag förra våren hittade de här tre kortromanerna så planerade jag för att läsa Sommar med Sonja och Susanne den här sommaren. Mitt feelgoodbehov var så stort att jag flyttade fram den i den planerade läskön för juni. Det var ju trots allt sommar just då... Man skulle kunna säga att det var i rättan tid som jag läste den. För mig blev det, lite oväntat, den jag tycker mest om i hela serien.

Genom hela serien så är det Susanne som jag har tyckt minst om, det är hon som har stått allra längst ifrån mig. På motsatta sidan, skulle man nog kunna säga. Dock är det inte så att den här boken handlar (bara) om henne. Eventuellt så är det lite mer fokus på Susanne än de andra, men alla är med.

Varenda gång jag läser en bok eller ser en film om ett sådant här kompisgäng så blir jag lite avundsjuk. Jag vill också ha ett. Just då. Det har dessvärre aldrig funkat för mig, jag är nog alldeles för mycket ensamvarg för det. Trots det, eller kanske därför, så är det mysigt att läsa (och drömma) om det. De är alltid där för varandra. De accepterar och framför allt respekterar varandras olikheter och låter det få vara så. Alla har plötsligt blivit mycket lättare att tycka om. Till och med Sonja. Jag tror att detta är den enda boken i serien som faktiskt har lyckats beröra mig.

Mitt enda problem, om man nu ska se det som ett problem, var att jag hade riktigt svårt att hålla isär Sonja och Susanne. Det kan ju ha berott på att jag inte var alert när jag läste eller kanske på att båda har namn som börjar på S. Jag vet inte, men det ställde till det lite, i korta stunder, ibland.

Sommar med Sonja och Susanne knyter ihop säcken på ett föredömligt sätt. Det har varit både roligt, intressant och mysigt att träffa de här 50-plus-kvinnorna. Jag tror att det kommer att bli mer Åsa Hellberg i framtiden för mig.

På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 29 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Sommar med Sonja och Susanne: Jag kan inte hitta någon.

Tisdagstrion: Huvudstäder

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Huvudstäder.

Jag är så fyrkantig så det får helt enkelt bli tre titlar som innehåller huvudstäder. Något annat alternativ, som är görbart, klarar jag inte av. Däremot så kan jag tycka att en del länder verkar ha fel huvudstad för jag har böcker om andra städer, men inte den jag behöver. Och varför har inte den första delen i Nessers bok en huvudstad i titeln? Tänk vad snyggt det hade blivit.

1. Himmel över London av Håkan Nesser liknar nog inget annat jag har läst av honom, men den är precis lika bra som allt annat. Om inte bättre.

2. Elva dagar i Berlin av Håkan Nesser har jag faktiskt inte läst än. Men den är säkert lika bra som jag tror.

3. Warszawakonserten av Dennis Jones är en väldigt gammal bok som jag läste för nästan 30 år sedan. Jag har ingen aning om vad jag hade tyckt om den i dag.

Film: Angel has fallen (2019)

Titel: Angel has fallen
Originaltitel: Angel has fallen
Genre: Action
Regissör: Ric Roman Waugh
Manus: Robert Mark Kamen, Matt Cook, Ric Roman Waugh
Skådespelare: Gerard Butler, Morgan Freeman, Piper Perabo, Danny Huston, Nick Nolte
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Netflix 4 juni 2021




Handling
Secret Service-agenten Mike Banning har blivit oskyldigt anklagad för att ha försökt mörda presidenten och måste till varje pris försöka avslöja det verkliga hotet och rentvå sig själv. I sina försök att avslöja allt så måste han undvika sin egen organisation och FBI.

Min kommentar
Angel has fallen... jag vet inte hur många gånger jag har varit på väg att köpa den här filmen. Jag gillade ju London has fallen, som inte var riktigt lika bra som Olympus has fallen. Tyvärr så verkar de bli lite sämre för varje film och det stämmer dessvärre in även på denna. Jajamen, detta är en trilogi (så här långt).

Temat är i stora delar likt det i de två andra filmerna och helt ärligt så tycker jag inte att det är en helt osannolik historia. Det händer en del osannolika saker i landet i väster. FBI är (nästan) lika korkade som de brukar vara filmer (jag vill så gärna att det bara är i filmens värld), men den här gången dröjer det faktiskt inte riktigt lika lång tid innan de kommer på det.

Gerard Butler är fortfarande bra, dock inte lika trovärdig. Han ser helt enkelt för gammal (och... otränad) ut för rollen som, typ, elitsoldat. Jag gillar dock inte att de har gjort Mike Banning till en pillerknaprare. Mina hjältar får visst ha fel och brister, men absolut inte drogberoende. Den som, till min stora överraskning, kommer och stjäl hela showen är ingen mindre än Nick Nolte. Jag har väl egentligen aldrig riktigt varit så förtjust i honom, men här är han briljant.

Filmens två timmar går väldigt snabbt och jag blir inte uttråkad för en sekund. Det är många och stora explosioner och fräck teknik, bara inte så mycket av den. Plot-holes... ja, det finns det. Många. Det gör inget. Den är oerhört förutsägbar. Efter ungefär en kvart berättade jag för sambon vad jag trodde. Det visade sig vara rätt. Alltihop. På något sätt är det ändå spännande och perfekt fredagsunderhållning.

Jag vet inte vad andra (specifikt de som sätter löjligt låga betyg) kan tänkas förvänta sig när de väljer att se en sådan här typ av film, eller ens varför man ser den när man så uppenbart inte gillar det. Angel has fallen är ingen djup film. Jag betvivlar att den har ett budskap. Den låtsas inte vara något den inte är. Detta är underhållning och det är den med den äran.



På Letterboxd hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 33 747 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 84 387 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Satans sommar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är den tropiska sommaren här igen, vilket ju är ganska skönt, men jag önskar verkligen att det inte var 23 grader på nätterna. Ute. Det gör det omöjligt att få ner temperaturen inne 🥵. I torsdags fick jag min andra vaccindos och det känns ju oerhört bra. Läget har ljusnat betydligt. Igår var vi på en matrunda i Skåne, genom MovEat. Det är jättekul och spännande att prova mat på ställen som man inte ens visste fanns. Just den här rundan gjordes med bil, eftersom den gick runt hela mitten av Skåne, annars brukar den vara till fots.

Veckan som gick så dök det upp ett gång nya böcker här, varav den ena är den jag läser just nu. Igår började jag på Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen, andra delen i serien om den danska polisen Martin Juncker(sen). Första delen var ruggigt bra så förväntningarna är höga på den här. Än så länge ser det bra ut...

Min smakebit är från sida 82, där polisen Martin pratar med sin före detta fru, den grävande journalisten Charlotte, om fallet i förra boken:

    "Helvete", muttrar hon med munnen full och viftar ner smulorna på golvet och en geting från påsen i en och samma rörelse. "Det är faktiskt jobbet som gör att jag vill prata med dig."
    "Ja, du sa det. Vad handlar det om?"
    Hon torkar sig om munnen med handen. "Ett tips som jag fått."
    "Om vad?"
    "Om terrorattacken i december. Och utredningen."
    Juncker sträcker på sig i stolen. "Utredningen...?"
    "Ja, det är nån som vänt sig till mig med uppgifter som tyder på att det hände en del saker som inte riktigt tål dagsljus. Eller..." Hon tänker efter ett par sekunder. "Eller som inte har kommit fram."
    Han tittar bort. "Och vem är det som påstår det här?"
    "Du vet ju att jag inte kan röja mina källor, Martin." Hon ler snett.

"Jag följer dig" av Dan Nilsson

Författare: Dan Nilsson
Titel: Jag följer dig
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 326
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Niklas Lund 2
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juni 2021




Första meningen: Niklas Lund vek upp brevet och läste det för sjätte gången.

Baksidetext
Niklas har två dagar på sig att ta reda på vem som utför aktiviteter i hans namn. Det är så lång tid som han är på permission från fängelset, där han sitter sedan han gått över gränsen som privatspanare.

Den okände personen skickar ett meddelande som lockar Niklas till ett hus i gamla hemstaden Eslöv. Plötsligt blir en kvinna mördad i samma hus, vid samma tillfälle. Samtidigt inser Niklas att mördaren för en brutal kamp mot den företagskoncern som hans egen pappa startade en gång i tiden. Och mördaren är övertygad om att Niklas står på hans sida – utifrån den sanning som kommer att avslöjas.

För att förstå den hårdföra kampen måste Niklas lära känna både sin numera döda pappa och dennes företag på nytt – men också undersöka sin egen plats i historien. Med sig har Niklas sin nya allierade privatspanare – mest känd som ”Spanjorskan”. Mot sig har han polismannen Per Mattsson, som har sin egen agenda för att snabbt hitta mördaren.

Det visar sig att mördaren väckt gamla oförrätter till liv på IT-koncernens huvudkontor i Lund. Den fortsatta jakten på mördaren tar Niklas och hans bihang genom hela Skåne – med spår som leder ända till Thailand. Frågan de måste ställa sig är: Hur kommer det sig att någon kunnat dölja en sådan hemlighet – när Niklas pappa skapat en modern koncern som står för total öppenhet?

Min kommentar
Jag följer dig dök upp som en överraskning tillsammans med en annan bok för några år sedan. Av någon anledning så har den den förblivit oläst. Trots att den utspelar sig i mitt närområde. Det finns mycket med den här boken som borde locka mig till läsning. I år fick den vara med i min Boktolva och nu är den äntligen läst.

Miljön blir faktiskt bättre än vad jag hade hoppats på. Vi rör oss på flera platser runtom i Skåne och jag känner igen/har besökt de flesta av dem. Bland annat ett bostadsområde som jag går igenom varje dag på min väg till jobbet (när jag inte jobbar hemma, vill säga). Jag är nästan barnsligt förtjust över att känna igen mig så.

Karaktärerna är inte speciellt många och de är väldigt tydliga. För att vara ett tekniskt snille och självutnämnd spanare så är Niklas Lund ganska korkad. Han fattar helt vansinniga beslut och beter sig både aningslöst och dumt. Varken hans analytiska förmåga eller självbevarelsedrift verkar vara på topp. Det stör mig rejält när karaktärers agerande inte stämmer med beskrivningen av dem, som det blir här. Både Niklas Lund själv och hans medhjälpare, Jeanette, beskrivs som smarta, men de beter sig inte så.

Det höll på att gå illa redan från start här. Många referenser till något som hänt tidigare dök plötsligt upp, vilket fick mig att kolla upp den här boken närmare. Det här visar sig vara andra delen i en serie. Ingenstans i bokens beskrivning framgår det att detta är en fortsättning. För mig ställer det till problem. Jag får aldrig veta vad det är Niklas Lund egentligen har gjort för att sitta i fängelse. Det gör det svårt för mig att avgöra om han är en bra eller dålig person.

Läsningen flyter på bra, det är både fartfyllt och rappt, men en liten aning humor. Det händer något mest hela tiden. Mitt problem är att det är på tok för otroligt och osannolikt. Här är alltså två "privatspanare", som inte bara får ta del av polisens utredning utan i stort sett leder den. Nej, inte speciellt trovärdigt. Vem som var den skyldige var ganska uppenbart, tycker jag. Vissa karaktärer (faktiskt även i verkligheten) ger mig bara dåliga vibbar. Varför är lite oklart, men jag tror att det beror på att somliga inte beter sig som "riktiga" människor, som går att tro på.

Jag gillar verkligen att IT får spela en roll här, det är ju lite mitt område. De där forumen som nämns är rent farliga, om man tror på allt som folk skriver. Däremot så kan man få nyttig information och det händer att jag kollar på Flashback, speciellt när det har hänt något i mitt närområde och jag vill veta vad. Man måste bara vara källkritisk när man läser.

Idén och temat i Jag följer dig är intressant och aktuellt, men tyvärr så haltar utförandet lite. Jag får ibland känslan av att jag läser en bok om mästerdetektiven Kalle Blomkvist.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 11 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Jag följer dig: Boklysten, Bina's Books och Bokraden.

The Bookshelf Tag

Som vanligt så har jag hittat den här taggen hos Vargnatts bokhylla och som vanligt så var det väldigt längesedan. Men nu är det dags!

1. How many bookshelves do you have?
Nio bokhyllor står det i "biblioteket" (åtta breda och en smal Billy). Där står bara skönlitteratur. Sedan står det en Billy i "kontoret" och där hittar man lite facklitteratur som har med mitt jobb att göra. I köket finns en hylla med kokböcker och i hallen finns det lite spridda skurar av biografier och lite annan facklitteratur. Och så finns det ju faktiskt en bokhylla till, men där står filmer, inte böcker.

2. How many books are on your bookshelves? Or how many books do you think you have?
Här väljer jag att bara räkna de böcker som finns i de "riktiga" bokhyllorna och där står 1 690 stycken. Och så ligger 63 stycken i "arkiveringslådor" i garderoben.

3. How do you organize your books?
Här är det strikt alfabetisk ordning efter författarens efternamn som gäller.

4. What is the oldest book on your bookshelf?
Den äldsta boken... då undrar jag ju om det är den som jag har haft längst eller den som är äldst, som i skriven för jättelängesedan. Eller kanske tryckt för jättelängesedan. Ibland är det inte bra att tänka för mycket... Nåväl, jag minns inte vilken bok jag har haft längst så det får bli någon av de andra två alternativen.

Den bok som är äldst i betydelsen skriven för jättelängesedan måste vara Iliaden (eventuellt) av Homeros. Den sägs vara skriven på 700-talet f.Kr. Här var jag faktiskt tvungen att googla för det står nämligen även en uppsättning av Tusen och en natt i hyllan, men den är runt 1000 år yngre. Otroligt.

Om man då ska gå efter äldst i betydelsen tryckt för jättelängesedan så blir det En dotter åt djävulen av Dennis Wheatley som gavs ut 1975. Det kan faktiskt vara så att detta även är den jag har haft i min ägo längst också. Jag fick den av min gudmor när jag fyllde... jag tror att det var 13, men det kan ha varit tidigare. Jag vet inte riktigt vad man ska lägga in för betydelse i detta, men faktum är att det är den vettigaste present jag fått av henne.

5. What is the newest book on your bookshelf?
Samma dilemma här alltså, nästan i alla fall. Nyast som i tryckt senast blir Rummet av Lisa Hågensen. Den jag har haft kortast tid är faktiskt sex stycken, det är nämligen de jag fick när jag fyllde år.

6. What is the longest book on your bookshelf?
Jo, det står ju ett par Diana Gabaldon i hyllan och hon vinner ju lätt. Hon är mer ordrik än självaste Stephen King. Snö och aska är 1 279 sidor lång.

7. What is the shortest book on your bookshelf?
Nio månader av Cia Sigesgård är den kortaste boken, med sina tio sidor. Det är bara en novell, men den står fysiskt i hyllan.

8. What is the predominant genre on your bookshelf?
Deckare dominerar helt klart och det även utan att ta med andra i spänningsgenren, som thrillers. Ungefär en tredjedel av böckerna är deckare.

9. Have you done a bookshelf tour?
Nej.

10. Go on a random number generator and talk about the book that corresponds with that number.
Man kan använda sig av, exempelvis, random.org.

Nummer 41 blev det och det ska ju då motsvara Uppståndelsen av Steve Alten. Den har jag inte speciellt mycket att säga om, eftersom jag inte har läst den. Jag vet att det är andra delen i serien Maya och att jag köpte den på bokrean 2014.

11. Do you have fan merch or any other decorations on your bookshelf?
Nej. Endast böcker får plats i bokhyllan.

12. Show us your bookshelf!
Det här är lite jobbigt, för att inte säga omöjligt, att göra med ett enda foto. Hyllorna står längs fyra olika väggar, så det får bli tre bilder.

Hett i hyllan #305

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den tredje, och sista, från e-boksrean i slutet av juni 2017.

Vattnet drar av Madeleine Bäck lockade länge innan jag faktiskt slog till och köpte den.

Jag tror att detta ska vara något slags skräck. Åtminstone låter det så på handlingen. Det är också första delen i en trilogi. Egentligen så tycker jag det här låter riktigt bra och spännande och jag är nog lite förvånad över att jag fortfarande inte har läst den. Tänk om den är jättebra? Då har jag ju plötsligt två böcker till att läsa. Ovanligt nog så har jag inte köpt på mig de två nästa delarna innan jag har läst den första. Det är i alla fall ett framsteg.

Så här står det på baksidan:

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Nattvandraren" av Andrew Taylor

Författare: Andrew Taylor
Titel: Nattvandraren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 443
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The anatomy of ghosts
Översättare: Jan Malmsjö
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juni 2021




Första meningen: Den sista måltiden närmade sig kulmen, sent på kvällen onsdagen den 15 februari 1786.

Baksidetext
John Holdsworth lever ett gott liv i 1780-talets London. Han är lyckligt gift, har en liten son och trivs med sitt arbete som mångsysslare inom bokbranschen. Så en dag förändras allt, utan förvarning drabbas han plötsligt av en serie tragedier. Det hela börjar med att hans son och hustru drunknar i Themsen och slutar med att hans företag går omkull.

John är nu helt ruinerad, han har inte ens en egen bostad längre. När han kontaktas av en rik änka som ber om hans hjälp tvekar han inte. Arvodet är generöst, och han har inget mer att förlora.

Uppdraget innebär att John ska bege sig till Cambridge, där änkans son Frank studerar. Änkan har fått veta att Frank inte alls är sig lik längre, han sägs ha blivit mentalt instabil och är under läkarvård. Men det är något som inte stämmer. Vad är det egentligen som har hänt Frank?

Då John besöker Franks college förs han i en sluten värld präglad av urgamla traditioner, men också av farliga intriger, oskrivna regler och pennalism. En värld där alla vet vikten av att bevara en hemlighet, och där ett brutalt brott lätt skulle kunna döljas...

Min kommentar
För snart 20 år sedan läste jag Andrew Taylors Rothtrilogi. Som jag inte alls var speciellt förtjust i. Sedan upptäckte jag att det här tydligen var en väldigt populär författare, omtyckt av många. Alltså tänkte jag att jag måste ge honom en andra chans. Jag köpte Nattvandraren på bokrean 2012 och nej, den har inte lockat till läsning. I år tog jag med den i min Vi möts igen-utmaning.

Om jag ska vara helt ärligt så hade jag nog ingen koll på vad den här boken handlade om och jag blev lite överraskad när jag plötsligt befann mig i slutet av 1700-talet. Miljön är både spännande och intressant, dessutom beskrivs den på ett fantastiskt sätt, så jag nästan kan känna stanken. Det är så otroligt äckligt, smutsigt och illaluktande. Det är inga trevliga omständigheter för vare sig kvinnor eller fattiga. När jag skulle skriva ihop det här inlägget så upptäckte jag att det tydligen finns en genre som heter aka-porr (akademisk porr alltså) och ja, det kan nog passa på denna. Collegelivet verkar inte ha ändrats nämnvärt på dessa, drygt, 200 år; mer fest än plugg.

Det är inte speciellt många karaktärer här. Av förklarliga skäl så är de flesta män och nästan allihop är ungefär lika äckliga som gatorna. De är otrevliga, oftast snorfulla och de beter sig som arroganta svin. Vilket ju så klart, förmodligen, gör det här väldigt trovärdigt. Mitt problem är att jag inte bryr mig om någon av dem, jag är helt enkelt inte intresserad. De blir liksom aldrig riktiga människor. Huvudpersonen Holdsworth har en extremt tragisk historia bakom sig, men inte ens det får mig att känna något. Här finns egentligen inga mellanmänskliga relationer. Allt går bara ut på att skaffa sig makt, pengar och fördelar. Eller att behålla dem. Allt krut verkar ha lagts på att beskriva miljö och stämning.

Boken börjar ändå bra, men det håller inte i sig så länge. När Holdsworth har kommit till Cambridge så tappar jag det lilla intresse jag haft. När Holdsworth lämnar Cambridge igen så blir jag lite mer engagerad och slutet är okej. Det är den långa mittendelen som är problemet. Tempot är olidligt långsamt och det är inte ett dugg spännande. Trots det lovande temat spöken och hemliga klubbar. Själva gåtan blir det inte mycket med. Jag blev nog i själva verket lite förvånad över att detta skulle räknas som ett mysterium.

Det tog mig nästan en vecka att läsa ut Nattvandraren, vilket är onormalt för en bok på lite drygt 400 sidor. Detta är dock en riktigt bra skildring av klassamhället, om man nu går igång på det. Likaså om man bryr sig mer om stämning och utanpåverk än substans och innehåll. Mig passar det inte alls.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag får verkligen inte ihop årtalen, det stämmer helt enkelt inte (ja, det är typ exakt sådant här som stör mig):
- klubben grundades på 1760-talet (sida 195)
- den har existerat i snart 50 år (sida 194)
- boken utspelar sig 1786 (sida 7)

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,38 i genomsnitt (beräknat på 1 710 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Nattvandraren: Bokstunder, Bokstävlarna och Fru E:s böcker.

Tisdagstrion: Liten eller stor i titeln (eller varianter av orden)

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Liten eller stor i titeln (eller varianter av orden).

Det är alltid lite krångligt när det finns många alternativ för ord i titeln, men en bok kom till mig direkt och strax efter kom en till. Den tredje var lite jobbigare att hitta. Sedan upptäckte jag att jag faktiskt hade tre böcker med varianter av liten eller stor som alla fått 4,5 i betyg. Då blev det ju jätteenkelt!

1. Större än störst av Andreas Roman är en bok som förtjänar så mycket mer uppmärksamhet. En fantastisk berättelse om att växa upp, vänskap och drömmar.

2. Störst av allt av Malin Persson Giolito är nog ingen högoddsare i dag. Det kan bli den som typ alla har med, men det förtjänar den.

3. Små svarta lögner av Sharon Bolton är nog min favorit av henne. Hittills. En fascinerande historia... om långsinthet och hämnd.

TV-serie: Dimman #1 (2017)

Titel: Dimman
Originaltitel: The Mist
Genre: Skräck
Skapad av: Christian Torpe
TV-bolag: Spike TV
Skådespelare: Morgan Spector, Alyssa Sutherland, Gus Birney, Mia Lambert, Okezie Morro
Premiär: 2017-08-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på Netflix maj-juni 2021





Handling
En mystisk och närmast oförklarlig dimma sveper plötsligt in över den lilla staden Bridgeville i Maine. En dimma så pass tät och tjock att man knappt kan se genom den och än mindre vistas i dess dunkel. Än värre blir det när stadens invånare, till sin förskräckelse, upptäcker att det gömmer sig en massa aggressiva och blodtörstiga monster i dimman.

Min kommentar
När jag såg att Stephen Kings Dimman fanns att se som TV-serie på Netflix så åkte den direkt in på listan. Sedan har den legat där och mognat. Jag kan ju hålla med om att det kanske inte är den bästa årstiden att se skräck, när kvällarna är ljusa, men helt ärligt så tror jag inte att det hade hjälpt om jag så hade sett den under polarnätter. Det här är inget bra alls.

Jag har ju då både läst den tunna kortromanen/långnovellen på runt 200 sidor och sett filmatiseringen. Båda var helt okej eller till och med bra. TV-serien däremot... här har man ändrat på precis hela grundkonceptet. Inget av det som händer i serien finns med i boken. Inte ens karaktärerna är samma, de har inte ens brytt sig om att döpa dem likadant. Endast dimman som faktiskt fenomen är gemensamt. Det borde vara förbjudet (och straffbart) att påstå att något bygger på en bok när det så uppenbart inte är sant.

Här finns mängder av sidohistorier och -spår. Man hoppar friskt mellan dem och det spretar åt alla håll. Ingen av historierna blir riktigt intressant. Förmodligen beror det mest på att karaktärerna känns lite som schabloner, som att de är hitte-på. Deras agerande är, i bästa fall, irrationellt. Man försöker desperat få in lite gruppsykologi, men man misslyckas kapitalt. Det är på tok för överdrivet och ologiskt. Förvandlingen från logiskt tänkande människor till djur med reptilhjärna går alldeles för snabbt och egentligen helt utan (logisk) anledning. Dialogen är ibland så usel att jag nästan rodnar.

Det är föga förvånande att Dimman läggs ner efter bara en säsong. Om man i stället hade valt filmen som grund så hade det funnits hur mycket som helst att utforska. Se den i stället. Eller läs boken. Vilket som är bättre.



På TV Time har serien 7,88 i genomsnitt.
På IMDb har serien 5,4 i genomsnitt (beräknat på 22 754 betyg).
Jag ger den 2,5.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Oxygene (2021)

Titel: Oxygene
Originaltitel: Oxygène
Genre: Thriller
Regissör: Alexandre Aja
Manus: Christie LeBlanc
Skådespelare: Mélanie Laurent, Mathieu Amalric, Malik Zidi, Marc Saez, Laura Boujenah
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Frankrike
Längd: 100 min
Serie: -
Såg den på Netflix 21 maj 2021





Handling
Elizabeth vaknar upp i en kryogenisk kapsel, utan minne om hur hon kom dit eller varför hon är där. Till hjälp har hon endast kapselns dator och medicinska övervakare, MILO, som finns tillhanda för att svara på hennes frågor.

Min kommentar
För ett par veckor sedan såg jag trailern för Oxygen och, trots att den är fransk, så blev jag nyfiken och la till den på vår lista. Det fanns en del ingredienser där som tilltalade mig. En alldeles vanlig fredag så blev det äntligen dens tur.

Det här är en överraskande spännande film, med ett tema som passar mig väldigt bra. Eller vad man ska säga. Den triggar många av mina rädslor. Jag var fängslad ända från start och tack vare att jag lyckades ignorera sambon, som snabbt blev uttråkad (på tok för psykologisk och för lite action, enligt honom), så höll mitt intresse sig uppe i hela filmen.

Jag är fascinerad av hur Mélanie Laurent lyckas förmedla så mycket känslor. Hon har liksom ingen motspelare, hon är alldeles ensam. Hon är så otroligt kylig, iskall, och analytisk. Dock så ställde hon inte en av de allra viktigaste frågorna (en som jag själv sa nästan direkt) och det känns lite märkligt, med tanke på hur systematiskt hon gick till väga. Svaret på den frågan hade så klart varit alldeles för avslöjande, men jag gillar verkligen inte när en plot funkar bara på grund av något som är ologiskt i sammanhanget. Förutom Laurents karaktär så finns ju datorn MILO, som så klart blir en favorit. Det är väldigt viktigt att ställa rätt frågor till en dator. Man får exakt det man frågar efter.

Blandat med iskylan så får hon några hysteriska utbrott. Det är svårt att säga om det är trovärdigt, jag har själv inte befunnit mig i den här knipan. Hela situationen känns både hopplös och överväldigande, men samtidigt så kan man ju inte bara ge upp. Så jag köper de här utbrotten. Jag hade två teorier, i stort sett ända från början, men kunde inte bestämma vilken jag ville satsa mina pengar på. Till min stora förvåning så visade sig båda vara rätt. Plus en, som jag inte alls hade tänkt på.

Oxygen måste ha varit en billig film att producera. Vi befinner oss i stort sett bara på en enda plats, förutom några minnesbilder, och bara en enda skådis. En skådis vom verkligen gör ett jättejobb i den här klaustrofobiska filmen.



På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 15 412 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 14 219 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Svara om du hör mig

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Vädret har varit strålande hela veckan och temperaturen har varit en bit över 25. Så kom lördagen... mulet, blåst och knappt 20 grader. Man får väl vara glad för att det inte regnar åtminstone...

I veckan klämde jag in en snabbläst feelgood och vips så verkar läslusten ha kommit tillbaka. Tänk vad enkelt det kan vara ibland. Nu, däremot, läser jag ingen feelgood utan tredje delen i Hagfors-serien, Svara om du hör mig, av Ninni Schulman. Än så länge är den lika bra som de tidigare två.

Min smakebit är från sida 155:

    Ulf drog upp dragkedjan på jackan och rättade till kepsen innan han försvann ut genom dörren. Christer blev stående en lång stund och såg efter honom när han lufsade iväg över parkeringen.
    Sedan gick han tillbaka genom korridoren och in i konferensrummet. Anteckningarna från morgonens möte fanns kvar på whiteboardtavlan. Ulf Seth och Janet Antonsson. Klas Sanner och Henrik Åhman. Bertil Öy och Ernst Losjö. Jan-Åke Qvist. Oliver Långström. Petra. Vem av dem var det?
    Kunde en skjuten varg vara ett tänkbart motiv? Kanske. Om inte annat hade Petra något konkret att jobba vidare med.
    Christer lämnade tavlan och gick för att leta upp Geir.

"Återvändaren" av Anders Sundkvist

Författare: Anders Sundkvist
Titel: Återvändaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 302
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2021




Första meningen: Han gör som han brukar när tårarna vill fram.

Baksidetext
Sensommaren 1983 hittas en pojke död i Luleälven. Trettonårige Johnny Fachs har drunknat, bara dagar innan han skulle börjat åttan, och mycket talar för att han tagit sitt eget liv.

Nästan tjugofem år senare återvänder polisen Erik Borg till sin hemstad för att närvara vid en begravning. Besöket väcker minnen från uppväxten och efter ceremonin ber Borgs gamle klasslärare om ett samtal - ett samtal om Johnny och om vad som egentligen hände den där augustidagen för länge sedan.

Borg börjar nysta i fallet och utredningen för honom snart tillbaka till den egna skoltiden, till klassrummets slutna hierarki. Spåren leder så småningom till högstadiets obs-klass och till sin häpnad inser Erik att endast två av de fem eleverna fortfarande är i livet: den ene avtjänar ett fängelsestraff på Hall, den andre är inlagd på ett behandlingshem.

När han gräver sig djupare in i historien tvingas han konfrontera både egna och andras oförrätter. Och när han tycks närma sig sanningen - en mörk hemlighet som legat dold i över två decennier - blir det uppenbart att det finns krafter beredda att göra vad som helst för att stoppa honom.

Min kommentar
Återvändaren dök upp en vacker dag i posten, som en överraskning. En bok som jag antingen missat helt och hållet eller så kan det ha varit så att jag inte blev nyfiken på den när jag såg den. Jag minns inte vilket det kan ha varit. Faktum är att jag brukar vara intresserad av böcker som utspelar sig norröver och även debutanter, så det kan tyckas lite märkligt att denna inte hamnade på min lista.

Här är det Luleå som är fonden, men jag får nog ingen riktig känsla för miljön. Det kunde ha varit vilken mindre stad som helst. En mindre stad med gruvdrift då förstås och det är väl de beskrivningarna som får mig att se bilder inne i huvudet.

Karaktärerna är lagom många, det blir aldrig svårt att hålla isär dem. Mitt problem är att jag inte känner med någon av dem och då speciellt inte huvudpersonen Erik. Hans självömkan (för mig låter det så i alla fall) tilltalar mig inte alls. Han är inte direkt någon sympatisk person. Jag känner mig inte ett dugg intresserad av vare sig historia eller karaktärer. Det kan bero på att jag egentligen inte får veta något om dem. Vilka de är nu. I sanningens namn så får jag veta mer om hur ett rum ser ut än om de som faktiskt befinner sig i det. Förutom när det gäller utseende och kläder. Om det får jag veta allt.

Språket är på riktigt strösslat med adjektiv. Jag vet inte om det är därför läsningen hakar upp sig, men hakar upp sig gör det. Allt (ovidkommande) berättas för mig. Jag får inte föreställa mig något på egen hand. Det blir så otroligt mycket information när man får veta färg och form på precis allt. Kanske är det det som gör att tempot är nästan plågsamt långsamt. Det händer inte speciellt mycket.

Det blev lite förutsägbart, eftersom jag så fort jag mötte en av karaktärerna blev helt säker på både vem och varför. Jag fick bara bläddra tillbaka för att kontrollera att det faktiskt stod ett inte i en mening. Nu förstörde det väl egentligen ingenting, men särskilt spännande är det inte. Det bränner dock till rejält mot slutet, men det är alldeles för sent.

Även här finns en historisk tråd, som allt beror på. Den börjar dessutom dagen då Johnny drunknade, för att sedan gå baklänges. När allt går mot sin upplösning så hoppar den tillbaka till slutet, till vad som egentligen hände den där dagen när Johnny dog. Det blir onekligen lite rörigt och hoppigt. Även här har polisen relationsproblem. Även här är utredaren personligt involverad. Det känns uttjatat och som något jag har läst många gånger tidigare. Det som är intressant är återvändarperspektivet (Men han är ju egentligen inte det, han är ju bara på besök). Hur man bemöts av de som är kvar, med misstänksamhet och något som liknar avund. Nästan som att man är en förrädare och/eller landsflykting. Som att de som är kvar tror att den som återvänder tror sig vara bättre. Det hade kunnat bli en egen bok.

Jag får känslan av att Återvändaren kan vara början på en serie. Det finns en hel del kvar att upptäcka, om man säger så. Däremot är jag nog lite osäker på om jag vill läsa en eventuell uppföljare.

På Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Återvändaren: Mina skrivna ord, Kapprakt och Läsa & Lyssna.