Bok: Skinn av Sara Strömberg

Författare: Sara Strömberg
Titel: Skinn
Genre: Thriller
Antal sidor: 421
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vera Bergström 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 november 2023




Första meningen: När eftermiddagen svepte sitt hårda täcke av mörker och kyla över Storlien slogs Arvid alltid av samma tanke.

Baksidetext
Vinterstormen piskar upp minnen i Storlien. För tjugoåtta år sedan skakades den lilla fjällbyn vid norska gränsen av ett chockerande våldsbrott. En pappa och två barn mördades i sitt hem samtidigt som mamman försvann utan ett spår. Tragedin kom i folkmun att kallas »Slakten i Storlien« och är fortfarande ett obearbetat trauma i bygden.

När Jämtlandsposten drar i gång en satsning på true crime får lokalreportern Vera Bergström i uppdrag att granska det kalla fallet. Spåren leder från jaktvillor i väglöst land via utsatta storstadsförorter, till polisens myllrande DNA-register, men för varje ny ledtråd som nystas fram tycks utredningen bara bli mer komplex. Samtidigt förs Vera allt djupare in i en människas sadistiska mörker.

Till slut börjar hon ana den fasansfulla sanningen om vad som hände den där ödesdigra natten 1995. Mördaren rörde sig på flera jaktmarker samtidigt – och han är fortfarande farlig.

Min kommentar
Precis som många andra så gav jag till ett litet glädjetjut när Skinn överraskande dök upp i posten. De två tidigare böckerna har jag tyckt om, väldigt mycket, och jag hade ingen anledning att tro att det skulle bli annorlunda med denna. Så den fick åka rätt upp, överst, i läskön.

Vera. Alltså jag tycker så mycket om henne. Ännu mer nu, när hon börjar våga känna efter. Öppna sig lite. Våga släppa in människor. Förstå att hon inte alls är oälskbar. Hon är så skör, med ett stenhårt skal. Som ju faktiskt börjar krackelera så smått. Ensam är inte alls stark. Jag hade gillat att vara kompis med henne. Trots att jag inte tål folk som inte dyker upp när man har bestämt något.

Det finns egentligen åtskilligt att säga om den här boken, men jag är inte lika bra med ord som Sara Strömberg. Faktum är att det är imponerande hur få ord som i själva verket behövs för att berätta något. Något som fler borde lära sig. Det hade kanske kunnat beskrivas som kargt, men det är synnerligen målande. Bara med mycket få penseldrag. Det passar oerhört bra ihop med både miljö och Vera.

Tyvärr så lyckades jag gissa rätt på gärningsman redan från början, men det förstörde definitivt ingenting. Det är otroligt bra gjort att trots det lyckas behålla spänningen, men framför allt mitt intresse. Människorna är så fascinerande. De är enkla, men komplicerade. Precis som människor ju är. Och så har vi hela den där problematiken med en avfolkad byggd, där infrastruktur saknas för de som faktiskt bor där, men som mångdubblar sin befolkning under några månader om året. Det kommer in så naturligt att man inte ens märker det. Förutom att man förfasas över hur korkade politiker det finns. Något man väl egentligen borde vara van vid nu.

Rent generellt så är det mycket av samhället av i dag som är med. En nutidsskildring som säger en hel del om den tid vi lever i. Det sker helt utan pekpinnar, helt utan enkla lösningar. Bara en stor sorg.

Skinn är inte bara lika bra som de två föregående. Den är till och med bättre. Kommer det fler delar? Hur mycket jag nu än tycker om Vera så tycker jag att det skulle kännas bra att lämna henne här. Men ledsen om det blir fler, nej det blir jag absolut inte. Jag skulle kunna fortsätta läsa om henne länge till.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,22 i genomsnitt (beräknat på 32 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Skinn: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Kapprakt

Bok: Skred av Sara Strömberg

Författare: Sara Strömberg
Titel: Skred
Genre: Thriller
Antal sidor: 362
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vera Bergström 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 oktober 2022




Första meningen: Det blir stora hål efter honom.

Baksidetext
Sommaren regnar bort i Åre. Grävskoporna fortsätter att gröpa ur berget för att ge plats åt exklusiva fritidshus. Till slut går ett jordskred, som inte bara river upp nya sår i samhället utan också drar fram mörka hemligheter.

Vera Bergström har fått tillbaka jobbet som lokal redaktör på Jämtlandsposten och försöker ställa politikerna till svars för skredet. Samtidigt, på en gata i Stockholm, hittas ett armband som visar sig tillhöra den försvunne fårbonden Jonte Andersson. Varför dyker armbandet plötsligt upp i staden, när han försvann spårlöst mitt på fjället för över ett år sedan?

Vera börjar gräva i fallet, och i takt med att pusselbitarna faller på plats leds hon allt längre in i ett skrämmande förflutet som snart ska hinna i kapp alla inblandade.

Min kommentar
Förra året läste jag Sara Strömbergs debut, Sly, och blev omedelbart förtjust i huvudpersonen Vera. Jag hoppades, lite försiktigt, att det skulle bli fler böcker om henne. När jag gick igenom intressanta boksläpp för augusti så dök plötsligt Skred upp där. Jag hade helt missat att den var på gång och glädjen var stor när boken ett tag senare ramlade ner i brevlådan.

Detta är samhällskritik när den är som bäst. Här handlar det, återigen, om storstad kontra glesbygd och turister kontra bofasta. Det är en klockren beskrivning som är lätt att applicera på annat. Som, till exempel, när man själv åker till en turistort. Var går gränsen för vad man gör för turisternas skull? Ska samhället leva och fungera även när de inte är där?

Karaktärerna är riktigt många, en faslig massa faktiskt. Många av dem är rena bifigurer som bara dyker upp en enda gång. Det finns då också ett fåtal återkommande, som Vera själv då, men de är inte många. Inte ens en handfull egentligen. Här finns alla sorter; de "goda", rättskaffens, de som egentligen är "goda" men som gör fel saker för vinnings skull, de som bara har halkat in på fel väg och, naturligtvis, de rent "onda". Gemensamt för samtliga är att de kämpar på, så gott de kan. Trots att karaktärerna är så många till antal så känns de tydliga och äkta. Jag förstår deras respektive drivkrafter, utan att det förklaras i så många ord. Och Vera alltså, jösses, vad jag gillar henne!

Mycket humor finns det insprängt här, oftast är det Vera som står för den och då mestadels med en rejäl dos cynism. Berättandet är utan krusiduller och det känns ärligt. Man rör sig hela tiden framåt, även om tempot inte är skyhögt, men det är effektivt.

För mig passar språket perfekt och det är så skönt med en författare som inte känner sig tvingad att använda fler ord än vad som faktiskt behövs. Det finns en del märkliga ordval, men det skriver jag på kontot för dialektala uttryck. Sara Strömberg behärskar, dessutom, förmågan att skriva samhällskritiskt utan pekpinnar och utan att skriva läsaren på näsan. Jag hade lite svårt för bytet till jag-form, när Vera tar över berättandet och det gjorde mig nog mest förvånad. Det är inget jag brukar reagera på. De andra två berättarna är i tredje person.

Skred är egentligen becksvart tecknad, men det finns en viss tillförsikt, några ljusglimtar. Det känns inte helt hopplöst. Mest tack vare hur de bofasta håller ihop. Det ger i alla fall mig hopp. Jag har för mig att jag såg någonstans att det här skulle bli en trilogi så nu väntar jag på tredje boken.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 44 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Skred: Lottens bokblogg, Kapprakt och Tankar från en samlares hjärna.

"Sly" av Sara Strömberg

Författare: Sara Strömberg
Titel: Sly
Genre: Thriller
Antal sidor: 344
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 december 2021




Första meningen: Kvinnan som kör har ett vaxlikt ansikte och säger att de är på väg till ett hem för sådana flickor som Maria.

Baksidetext
Hösten river i Åre. Trots att turisterna ännu glittrar på lyxrestaurangerna har lokalbefolkningen börjat planera för jakten och mörkret...

Ovanpå en igenbommad tågstation bor den avdankade lokalredaktören Vera Bergström. Hon sover med en älgstudsare under sängen och brottas med såväl ständiga klimakterieblödningar som med livet som aldrig blev.

När en kvinna hittas mördad i skogarna på Åreskutans baksida tar hon motvilligt på sig uppdraget att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Men längs vägen blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem offret var, vem som mördat henne - och varför. Det dröjer inte länge förrän Vera själv är i fara.

Min kommentar
När jag såg Sly i bokfloden så ratade jag den. Faktiskt bara på grund av liknelsen med Åsa Larssons böcker och det var inte för att jag inte gillar Åsa Larsson. Tvärtom. Jag älskar de böckerna och de här liknelserna brukar alltid halta. Ofta ganska ordentligt. Sedan dök boken plötsligt upp här, som en överraskning. Sedan vann den årets bästa deckardebut. Knappt en månad efter det läser jag den alltså.

Norrland-noir har uppenbarligen blivit en egen genre och den här boken hör helt klart till den genren. På riktigt. Hopplöshet är ett ord som kommer för mig, liksom uppgivenhet, men samtidigt envishet och fighting spirit. Det fullkomligt osar ut från sidorna. Exakt vad vet jag inte, men jag är trollbunden. Kanske är jag lite konstig, men stämningen får mig att vilja åka dit.

Karaktärerna är ganska många, men jag upplever det aldrig så egentligen. Vera är den som berättar och hon är en speciell person, en udda fågel, rent generellt, i böcker, men särskilt i spänningslitteratur. Hon är en helt vanlig person, en kvinna på 50+. Förutom Vera så får vi också följa Maria, i en då-tråd. Den tråden är väldigt berörande. Jag gillar att karaktärerna är vanliga (nåja) och att de även har vanliga namn. Det är lätt att relatera till dem.

Jag har aldrig bott i Norrland, men väl i glesbygd och mentaliteten är välbekant liksom det här med att man ställer upp för varandra. Just i det här fallet, med Åre-trakten, så trängs lokalbefolkningen, områdets aorta, undan av lyxturister. Med väldigt små medel så får vi veta att det är skillnad på folk och folk. Oftast sker detta när Vera kör bil och byter radiokanal. Jag har inga problem med att relatera till, exempelvis, att Stockholm har problem med en guldbro medan apotek i Jämtland läggs ner. Det är otroligt effektfullt och säger allt. Kanske måste man vara icke-storstadsbo för att uppskatta och känna igen sig.

Detta är en bok om alla de där besluten man fattar. Ibland ogrundade och rent felaktiga. Ibland med förödande konsekvenser för andra. I den här berättelsen finns nog bara offer, även förövarna. Glädjande nog så försöker inte Vera lösa brottet, det enda hon vill är i själva verket att få reda på mer om offret. Lite förvånad blir jag över att en gammal journalisträv inte kommer på att hon kan prata med de äldre i byn, de som var kvar där när allt hände. Det var liksom min första tanke.

Själva temat i Sly är inte unikt på något sätt, det här har vi läst otaliga gånger tidigare. Det är miljön, karaktärerna och miljön som gör det här speciellt. Det sägs att detta är första delen i en serie om Vera och jag hoppas verkligen att det är sant.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 50 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Sly: Lottens bokblogg, hyllan och Karins boktips.