Bok: Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Vykort från en mördare
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 361
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Brottsplats Söderslätt
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 augusti 2025




Första meningen: Mörkret faller fortare än hon trott.

Baksidetext
Hösten 1994 landar ett vykort i en brevlåda på Söderslätt. Kortet föreställer en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Den som tar emot vykortet har bara timmar kvar att leva.

Efter sommaren har Gunni Hilding lämnat brottsroteln och återgått till ordningspolisen. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen, men Gunni är övertygad om att någon vet var hon finns och den här gången tänker Gunni inte svika sin syster.

När Trelleborgspolisen ställs inför sin mest komplicerade utredning hittills ber brottsrotelns chef Valter Roos om Gunnis hjälp. Men är Gunni beredd att återvända? Snart står det klart för alla inblandade att de går en kamp mot klockan – och att fler liv ligger i vågskålen.

Min kommentar
När det är för mycket månad kvar när alla planerade böcker har blivit lästa så kan man få välja fritt bland alla hundratals böcker. Jag vet att många gillar det, men jag brukar stå där som en åsna mellan två hötappar och nästan bli handlingsförlamad. Just den här månaden var det dock inga som helst problem. Vykort från en mördare, som damp ner i början av augusti stod ensam överst i vill-läsa-listan.

Man skulle kunna tro att det är jobbigt att börja läsa en bok av en favoritförfattare, men när det gäller just den här favoriten så stämmer inte det alls. Jag litar totalt på Mattias Edvardsson, att han lotsar mig genom hela historien på ett utomordentligt sätt. Det har stämt hittills och det stämmer fortfarande. Då är det ändå så att jag, på sätt och vis, har läst det här innan, men i en tidigare version. När den bara var ett manus. Faktum är att jag blev lite överraskad av hur bra jag tyckte att slutresultatet blev.

Nu har ju jag den här lite märkliga diagnosen, eller vad det är, som gör att jag helt enkelt inte minns speciellt mycket detaljer. I synnerhet små detaljer som mördare, inte ens det kom jag ihåg när jag började läsa. Däremot så kom det tillbaka till mig direkt när personen ifråga dök upp första gången. I de här böckerna är det inget problem om man minns vem som gjorde det. Här är det nämligen inte mördaren och det faktiska brottet som är det viktiga. Fokus ligger på människorna och deras inbördes relationer.

Boken utspelar sig 1994 och det finns en hel del tidsmarkörer, som dessutom läggs in på ett väldigt naturligt sätt. Ibland dyker det upp ord och uttryck som alla använde 1994, men som nu, 2025, är mer eller mindre utdöda. Allt detta sammantaget ger tidskänslan en extra autenticitet och förhöjer alltihop. Åtminstone för mig som var med då.

Gunni känns som en person som jag skulle vilja träffa. Jag tror att vi hade kommit bra överens. Men ibland grubblar hon lite för mycket. Eller det är kanske snarare så att hennes tankar går i cirklar ganska ofta och hon kommer inte fram till något. Då har hon, tack och lov, sin kollega Hasse som kan hjälpa till med att komma framåt. Han verkar vara en bra person och är nog den klippa som Gunni behöver. Hon har verkligen mycket att bearbeta på grund av sin uppväxt.

Gunnis kollega Inga förstår jag mig inte på överhuvudtaget. Hon känns som min antipod. Jag vet att de här människorna finns, men jag gillar dem inte och det är inte en typ av människa som jag väljer att umgås med. Helst vill jag inte ha dem i min närhet. Chefen Valter gillar jag nog inte heller, inte så här långt i alla fall. Gunni verkar gilla honom och jag hoppas väl att han ska visa sig vara en bra person. En bra polis tycks han vara, men inte en speciellt bra chef. Och en usel make.

Kapitlen är mycket korta och det gör boken extremt snabbläst. Man hinner ju alltid ett kapitel till (eller två, eller fem). Insprängda bland de "vanliga" kapitlen så kommer det ibland några som heter I mörkret. Där får man inte veta ur vems perspektiv historien berättas. I alla fall inte förrän i slutet. De kapitlen kanske inte är läskiga, men de är helt klart åt det otäcka hållet. Och spännande. Mycket spännande.

Vykort från en mördare avslutas med en ganska så rejäl cliffhanger. Minst sagt. Det kan jag se som det stora problemet med att ha läst boken redan, att det nu dröjer omåttligt länge innan jag får läsa fortsättningen. För visst är det väl se att den som väntar på något gott redan har väntat för länge.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 100 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vykort från en mördare: Lottens bokblogg, Basilica och malins bokblogg

Bok: Gravglänta av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Gravglänta
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 331
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Brottsplats Söderslätt 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 oktober 2024




Första meningen: Från hänggungan bredvid den blommande häggen hade Lola Falk fri utsikt över det böljande backlandskapet på andra sidan Grönbyvägen.

Baksidetext
En sen eftermiddag i maj 1989 försvinner åttaåriga Robin spårlöst när han leker kurragömma i skogen. Hans lekkamrater pekar snabbt ut en förövare, men den unga polisassistenten Gunni Hilding, som kastats in i utredningen av en tillfällighet, misstänker att de är på fel spår.

Fem år senare, under den heta VM-sommaren 1994, blir en turistande pojke bortrövad från campingen i det idylliska Beddingestrand. Gunni ser genast likheter med Robinfallet och hoppas att äntligen kunna avslöja sanningen. Men om hon har rätt innebär det att en mycket farlig man går fri på Söderslätt.

Min kommentar
Egentligen så var Gravglänta planerad som första bok i november, men när det var en vecka kvar av oktober och allt planerat (och lite till) var läst så tänkte jag att jag lika gärna kunde läsa den. För jag har ju verkligen sett fram emot det.

Faktum är att jag känner mig så oerhört tacksam och (nästan löjligt) stolt över att jag "upptäckte" Mattias Edvardsson långt innan alla andra gjorde det. Redan 2013, när jag läste hans första bok, Dit drömmar färdas för att dö. Resten är historia, kan man väl säga, och sedan dess slukar jag allt han skriver. Jag är så glad för att jag tackade ja till det där recensionsexemplaret, när den då okände författaren från Lund hörde av sig.

Jag är så svag för de skånska ord som dyker upp med jämna mellanrum. Ord som var helt okända för mig när jag flyttade till Skåne, men som nu är en så naturlig del i språket (det förstådda, inte talade). Även de tidsmarkörer som används lagom mycket gör mig glad (och nostalgisk). 1989 var ett bra år för mig och vem minns inte sommaren 1994 med ett lyckligt leende. Tidsmarkörerna kommer dessutom in helt naturligt. Som när någon tittar på TV eller lyssnar på radio.

Fokus här ligger på människorna. Vad det gör med de som på något sätt påverkas av ett brott. Visst är det en mördare som ska fångas, men förövaren är inte viktig. Inte hur eller varför. De viktiga är alla andra, som på olika sätt är offer. Jag får väldigt kraftiga vibbar av Kevinfallet och det är helt omöjligt att låta bli att fundera över hur många som sitter inspärrade (eller får sina liv förstörda) som har fallit offer för en sådan här psykolog. Inte ens jag ställer ledande frågor, när jag vill ha ett opåverkat svar. Och för varje oskyldig så springer det runt en mördare ute i det fria.

Allt sammantaget så är detta en smart historia. Inte spännande som i nagelbitare, utan mer för att man vill veta hur det ska gå för alla de här människorna. Som är helt vanliga. De är inte vridna ett extra varv för att bli "intressanta". Personligen tycker jag att verklighetstrogna karaktärer är betydligt mer intressanta än de tillskruvade.

Gunni är en bra huvudperson. Hon har en intressant bakgrund, som vi får veta mer om allteftersom. Hon har lämnat Jehovas vittnen, hela sin familj, och plågas av tvivel, ensamhet och känslan att inte höra till något större. Med tanke på cliffhangern i slutet så är det henne vi ska följa i de efterföljande böckerna. Det hoppas jag i alla fall.

Gravglänta är en mycket lovande första del i det som ska bli serien Brottsplats Söderslätt. Jag tror inte att jag vet någon annan författare som kan skriva som han (i så fall är det inte speciellt många). Vissa författare klappar hjärtat lite extra för och Mattias är en av dem. Egentligen är detta (precis som alla hans andra böcker) mindre deckare än relationsdrama. Det är vackert, berörande och inkännande.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 218 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Gravglänta: Lottens bokblogg, enligt O och och dagarna går

Bok: Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Lova mig tystnad
Genre: Drama
Antal sidor: 335
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie:-
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2023




Första meningen: Mörkret var som skörast där himlen mötte havet och en spröd linje skar genom svärtan.

Baksidetext
Jari och Maria befinner sig mitt i livet med lyckade karriärer och en välordnad tillvaro på vackra Stavstensudde i Trelleborg. Deras tonårsdöttrar Isabella och Amanda gör bra ifrån sig både i skolan och sina idrotter. På andra sidan stan bor Sasho och Linda i skuggan av den gamla gummifabriken. Egentligen hade de inte tänkt att bli långvariga på ICA, men nu har de passerat fyrtio och sitter fast. Sonen Niko är det stora glädjeämnet, duktig och disciplinerad. En sommarkväll träffas Amanda och Niko och det slår omedelbart gnistor om dem, men föräldrarna tycks inte lika nöjda med sina tonåringars förälskelse. Familjerna delar ett mörkt förflutet och det dröjer inte länge förrän livet vänds upp och ner, och snart är katastrofen ett faktum.

Min kommentar
I höstas läste jag manuset till Lova mig tystnad, vilket alltid är en ära. När den väl släpptes nu i maj så var min ambition att läsa den under ett besök i Trelleborg. Nu var det tyvärr inte möjligt att klämma in där, men jag fick ju försöka se staden framför mig efter de två besök som jag tidigare gjort. Palmerna har jag sett, men påfåglarna hade jag faktiskt ingen aning om.

Att skriva ett inlägg om Mattias Edvardssons böcker är alltid mycket svårare än att skriva om andra. Jag har helt klart inte samma förmåga att få till en text som han har, men allt jag vill är att få orden rätt, så att precis alla vill läsa den, men jag får försöka. Det är i alla fall inte alls svårt att relatera till småstaden och hur det är att växa upp i en sådan. Jag är själv uppvuxen i en liten by och blev ständigt jämförd med mina äldre syskon. I mitt fall så var det så att det var jag som kom vinnande ur den jämförelsen, men det är aldrig roligt. Dessutom har jag aldrig brytt mig om vad andra eventuellt tycker och tänker om mig. Det är inte de som definierar mig.

Som vanligt så är boken skriven med tidshopp (och ur olika perspektiv) och återigen blir jag överbevisad om att det faktiskt inte alls är tidshoppen jag har svårt för. När det utförs som här så blir det riktigt bra och det går inte att berätta den här historien på något annat sätt. Det viktiga här är fasad och yta, som betyder allt. Hur man uppfattas av andra. Andras förväntningar på en. Andras fördomar om en. Motviljan att ta till sig något som inte stämmer överens med det man redan tycker.

Mattias Edvardssons styrka skulle jag nog säga är karaktärsbeskrivningarna. Människorna är väldigt sällan sympatiska, men det är helt omöjligt att inte känna sympati och empati med dem. För de är verkligen bara människor. De flesta är ju inte medvetet elaka/onda. De gör så gott de kan. De menar väl. Här förekommer inte mindre än fyra olika sätt att behandla sina barn på. Inget av dem är speciellt bra. Föräldrar som lever genom sina barn är nog den minsta gemensamma nämnaren mellan föräldraparen. Även om det sker på helt olika sätt.

Barnen, eller snarare ungdomarna, pushas till olika fritidssysselsättningar utan att någon bryr sig om att fråga vad de egentligen vill. Mest ledsen blir jag nog ändå av det ena paret, som gör så stor skillnad mellan sina barn. Samtliga av manligt kön beter sig mer eller mindre som grottmänniskor. Sasho är nog den som får mest av min empati. Så oförtjänt missförstådd och orättvist behandlad. Hela familjen Ledin finns det egentligen inget att säga om. Det är människor jag aldrig hade umgåtts med. Mammorna, Linda och Maria, är varandras motsatser. Nästan mikrostyrning ställs mot, i stort sett, lämnas vind för våg. Allt de egentligen hade behövt göra var att se och lyssna på sina barn. Så som de är.

Om jag hade kunnat så skulle jag ha satt Lova mig tystnad i händerna på alla som har fördomar mot den så kallade spänningsgenren. De påminner faktiskt lite om karaktärerna i boken. Detta är ingen (dussin)deckare. Detta är insiktsfullt, komplext och helt oemotståndligt. Och nu kommer det jobbiga med att vänta på nästa bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 84 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Lova mig tystnad: Lottens bokblogg, Författare Peter Westberg och Kapprakt.

"En familjetragedi" av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: En familjetragedi
Genre: Drama
Antal sidor: 369
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2021




Första meningen: Patrull Larsen och Hemström åker till den aktuella adressen i Lund efter att mannen som bor i huset uteblivit från sin arbetsplats.

Baksidetext
Tre unga människor. Två mord. Men finns det mer än en sanning? Bill Olssons ekonomi är körd i botten. Han kämpar för att försörja sin dotter och hyr ut ett rum till studenten Karla, som äntligen gjort sig fri från sin missbrukande mamma.

För att finansiera sina juridikstudier börjar Karla städa hos barnläkaren Steven Rytter och hans fru Regina. Men snart förstår hon att allt inte står rätt till i huset. Varför tillbringar Regina dagarna instängd i ett mörkt sovrum?

Samtidigt är Jennica mitt uppe i en trettioårskris. Via Tinder möter hon Steven och blir stormförälskad.

När Steven och Regina hittas döda i sitt hem blir Bill snart misstänkt. Fram växer en berättelse om en förtvivlad pappa som blivit desperat, och om ett läkarpar som förhåller sig fritt till alla regler.

Min kommentar
Mattias Edvardsson är nog den författare som har det mest imponerande track record av alla mina favoriter. Jag är så trygg med hans författarskap att jag inte ens var lite nervös när jag började läsa En familjetragedi (det kan också ha berott på att jag hade förmånen att läsa manuset innan boken var klar). Jag visste ju att detta skulle bli bra. Frågan var egentligen bara vilken nivå av bra det skulle stanna vid.

Det hela börjar med en polisrapport. Vi får veta att något hemskt har hänt, men vi vet inte alls vad, hur, vem, varför. Jag älskar det här upplägget. Om det görs på rätt sätt. Och Mattias Edvardsson gör det inte bara rätt, han behärskar det här till perfektion. Boken kan tyckas handla om beroende/medberoende, av många olika sorter, och vilka konsekvenser det kan få. Vilket den ju också gör, i mångt och mycket.

För mig handlar boken också om rättvisa och sanning. Vad man tycker sig ha rätt att göra på grund av sin livssituation. Hur bagaget vi bär med oss från uppväxten avgör hur vi agerar och reagerar, utifrån vad vi förväntar oss är sanningen. Det är många moraliska frågor som man får ta ställning till. Precis som det brukar vara. Har man rätt att stjäla från andra, bara för att man själv har det knapert? Har man rätt att skada någon, som man vet eller tror sig veta gör andra illa? Inget är svart eller vitt. Ingen är bara god eller bara ond. Alla är både och.

Karaktärerna är imponerande få. Det behövs inte många för att få till en bra, spännande och oviss historia. Här är det kvalitet och inte kvantitet som gäller. Det gäller även antalet ord. Inte en enda mening är onödig. En varning för sträckläsning måste jag utfärda också. Boken är i stort sett omöjlig att lägga ifrån sig.

Jag tycker det är riktigt synd att En familjetragedi klassas som deckare. Den är inte det, utan mer som ett titthål in i verkliga personers verkliga liv. Tyvärr så är det ju många som ratar böcker bara på grund av att genren är deckare. De får skylla sig själva. Vi andra vet att det här är något av det bästa Sverige kan erbjuda. Det enda jag egentligen undrar nu är när det kommer att anordnas Mattias Edvardsson-vandringar i Lund.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 122 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om En familjetragedi: Lottens bokblogg, enligt O och och dagarna går.

"Goda grannar" av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Goda grannar
Genre: Drama
Antal sidor: 357
Originalspråk: -
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juni 2020




Första meningen: Redan när jag öppnar dörren hör jag sirenerna.

Baksidetext
Hur väl känner du dina grannar? Micke och Bianca flyttar till ett idylliskt villakvarter som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer dock tvivlet bland polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer?

Min kommentar
Mattias Edvardsson har väldigt snabbt seglat upp som en självklar favorit. Han har ett smått fantastiskt track-record där han ligger på ett genomsnitt av 4,5 i betyg på de fem böcker jag läst innan Goda grannar. Jag vill inte påstå att jag var orolig när jag började läsa denna senaste, men ibland så förstör ens egna förväntningar mer än vad man kan tro.

Det är lite jobbigt att skriva ihop det här inlägget, det finns så många lager i boken. Lite som en lök. Jag kan känna igen så många vardagliga situationer och så många saker som är högaktuella i samhället i dag. Jag känner med och kan förstå allas agerande och reaktioner. Vilket i sig är jobbigt, eftersom de inblandade väldigt ofta tycker helt tvärtom. Jag knyter an till allihop. Det är helt enkelt ett fantastiskt jobb med psykologin.

I Goda grannar finns det tre berättare och det finns även två olika tidstrådar; före olyckan och efter olyckan. Det här är ett berättargrepp som jag ofta har svårt för, men det beror på att inte många klarar av att skriva så här. Mattias Edvardsson behärskar den konsten till fulländning. Vi får träffa Mikael, som är lite naiv och gärna vill tro alla om gott, förutom när han själv drabbas; grannen Jacqueline, som bara vill bli älskad; Fabian, Jacquelines son, som bara vill ha en pappa, men endast om han jamsar med och inte säger ifrån. Och så har vi Bianca (som inte är berättare), Mikaels fru, som är rädd för precis allt och har förutfattade meningar om allt och alla.

Den stora biten i den här boken, tycker jag, är hur bortförklaringar och acceptans av någons dåliga uppförande kan få förödande konsekvenser. Oviljan att ta tag i saker och kalla dem för vad de är kan ställa till det ordentligt. En del kommer undan med vad som helst, de har något att skylla på och det är ju synd om dem. Många gånger är det bara brist på uppfostran. Allt blir som en gigantisk eko-kammare, där alla bara hör det som passar med vad de redan tror/tänker. Ingen bryr sig om att skaffa sig hela bilden. Ingen har helt rätt. Ingen har helt fel. Sanningen ligger, som så många gånger, någonstans i mitten. Det mesta som händer hade kunnat undvikas om de kommunicerade.

En sak som jag upptäckte i Goda grannar, och som jag fullkomligt älskade, är de smått sarkastiska tankarna som karaktärerna har mitt i dialogen. De är fantastiskt roliga. Det är nästan omöjligt att sluta läsa när man väl har börjat. Jag vill inte sluta läsa. Jag är så glad över att jag inte bor i ett villakvarter. Slutet är inget mindre än perfekt. Och Mattias fantastiska track-record står sig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,13 i genomsnitt (beräknat på 15 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Goda grannar: Just nu - Just här, Kapprakt och Johannas deckarhörna.

"En helt vanlig familj" av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: En helt vanlig familj
Genre: Drama
Antal sidor: 455
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juni 2018




Första meningen: Inträngd i ett hörn reagerar jag på varje rörelse i ögonvrån.

Baksidetext
Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.

Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.

I tre olika delar får vi följa fadern, modern och dottern, och bit för bit avslöjas sanningen om vad som egentligen hände.

Min kommentar
Mattias Edvardsson har snabbt blivit en favoritförfattare och för varje bok jag läser så blir jag mer och mer orolig att jag ska bli besviken. Förväntningarna är ju skyhöga och det borde inte vara möjligt att leva upp till dem. För att recensera En helt vanlig familj så behövs egentligen bara ett enda ord: Perfekt.

Jag började läsa den här boken när jag åkte buss till jobbet och det var en väldigt märklig känsla att åka förbi platserna jag precis läste om. Det snurrade till rätt bra i huvudet där. Böcker som utspelar sig där man befinner sig får verkligen en extra krydda. Det finns så mycket att säga om den här boken att jag knappt vet var jag ska börja, men eftersom jag är jag så försöker jag ta det i ordning...

Det finns tre olika berättare, pappa Adam, mamma Ulrika och dottern Stella. Tre olika sanningar serveras, de stämmer inte alltid överens och ibland vet jag inte riktigt vem jag ska tro på. Speciellt en händelse skildras väldigt olika, men jag tror jag vet vem som inte är helt pålitlig.

Pappa Adams oförmåga att se sin dotter som något annat än den perfekta, oskyldiga madonnan är rejält störande. Det gör mig arg. Han är bufflig, bryr sig inte om vad mamma eller dotter tycker utan går på i ullstrumporna. Han kan inte heller greppa att så gott som alla föräldrar gör i det närmaste vad som helst för sina barn. Han är så äckligt självgod och hycklande.

Stella är vad jag skulle kalla ouppfostrad, i min värld betyder uppfostrad inte kuvad, det betyder ansvar. Något som ingen har gett henne, det känns som att ingen har haft tid att lyssna på henne. Det viktigaste är fasaden, det man visar upp utåt. Hur familjemedlemmarna mår spelar ingen roll. Om man inte låtsas om problemen så finns de inte.

Mamma Ulrika tycker jag nog bara synd om, hon verkar vara en lite mindre hycklande varelse än sin man. Hon gör fel saker, men av rätt anledning. Och hon vet om det.

Detta är en tragisk bok och för mig visar den hur fel det kan gå om man tror att villkorslös kärlek betyder blind. Naturligtvis ska man göra allt för att skydda sina barn, men samtidigt måste det finnas en gräns. Att fördöma en persons handlingar är inte samma sak som att fördöma personen. Slutet på boken är precis ett sådant som jag avskyr när det händer i verkligheten, men som jag bara måste älska i en bok. Jag vet ju att sådant händer. Tyvärr. Alla som tycker att det var rätt bör se det med den andra sidans ögon.

Temat är så intressant och konstigt nog ganska ovanligt, tror jag. Kanske beror det på att det är så svårt att få ihop på ett trovärdigt sätt. Den här boken har inga som helst trovärdighetsproblem i mina ögon. Det finns inget som stör, inget som skaver, rent språkligt i En helt vanlig familj och det är verkligen inte ofta jag läser en sådan bok. Det brukar sammanfalla med att Mattias Edvardsson släpper en ny bok.

Jag skulle kunna hålla på och skriva/prata om den här boken ännu längre och inget jag skriver kan göra den rättvisa, men jag avslutar här med ett enkelt Läs den!

Boktipset hade inget estimerat betyg, inga betyg var satta.
På Goodreads hade den 4,6 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 5,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En helt vanlig familj: Här får jag uppdatera när första recensionsdatum har passerat.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"En nästan sann historia" av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: En nästan sann historia
Genre: Drama
Antal sidor: 373
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 augusti 2016




Första meningen: Sanningen måste fram.

Baksidetext
I mitten av 1990-talet påbörjar Zackarias Levin en skrivarutbildning på Lunds universitet. Där lär han känna tre personer som kommer att påverka hans liv på oväntade sätt. De är alla på flykt från någonting och delar samma dröm om att få skriva. Men i takt med att de kommer närmare sin lärare, den framstående poeten Li Karpe, och dessutom lär känna den legendariska författarikonen Leo Stark, förändras för alltid deras bild av skrivandet - och kanske av hela livet.

Tolv år senare får Zackarias sparken från sitt mediejobb, flickvännen dumpar honom och han tvingas flytta tillbaka till sin mamma i Skåne. För att försörja sig bestämmer han sig för att skriva en bästsäljare om den där omvälvande tiden då Sveriges stora författarstjärna försvann spårlöst och en av Zackarias närmaste vänner dömdes för mord.

Men minnet är inte alltid pålitligt. Och vad är egentligen viktigast: att förhålla sig precist till sanningen eller att berätta en bra historia?

Min kommentar
Mattias Edvardsson har de senaste åren blivit en av mina favoritförfattare. En nästan sann historia är den fjärde jag läser av honom och genren är lite svår att bestämma, men han verkar bemästra alla genrer han ger sig på.

Den här boken utspelar sig i Lund, där jag bor, och det är onekligen en väldigt speciell känsla att springa runt på välkända gator. Bland annat nämns huset där Strindberg skrev Inferno, en plats jag faktiskt upptäckte i våras, och nu sitter i alla fall skylten där. En av karaktärerna bor till och med alldeles i närheten av där jag själv bor. Varje gång en känd plats nämns så hajar jag till. Det känns verkligen som att jag går omkring där, tillsammans med Zack, Betty, Adrian och Fredrik. Även småstadsmentaliet à la Veberöd avhandlas och Zacks mamma är nog urtypen för de där små orterna. Det gläder mig också att Joddla med Siv får vara med på ett hörn, ett fenomen jag inte hade hört talas om innan jag flyttade till Skåne.

Det är något med språket i Mattias Edvardssons böcker som alltid får mig att nästan hetsläsa. Alla ord kommer så naturligt, det bara flyter på och det blir aldrig jobbigt att läsa. Här finns liksom inget onödigt alls. Jag är väldigt glad för att han inte själv har följt alla Li Karpes råd om skrivande, eftersom jag är väldigt glad i hans liknelser. Vad sägs, till exempel, om hundar som är så små att de inte skiljer sig särskilt mycket från det samlade håravfallet i en offentlig duschanrättning.

Karaktärerna är inte speciellt många, i alla fall inte de viktiga. Det uppskattar jag väldigt mycket. Zack själv är en patetisk man som inte riktigt har lyckats växa upp. Han är cynisk och fäller nästan alltid ironiska kommentarer. Vilket naturligtvis till slut får mig att gilla honom. Ingen med den humorn och självinsikten kan vara en dålig människa. Jag kan ju inte låta bli att fundera över vilka förlagorna är till Leo Stark och Li Karpe. Skapar man någonsin en fantasifigur som är helt och hållet fantasi? Ibland tänker jag att Leo Stark måste ha fått en del drag av Ulf Lundell och jag blev nästan säker när jag hittade ett uttryck från en av hans låtar, men eftersom han sedan nämns vid namn i texten så kanske jag har fel.

Berättandet sker i två trådar, en är själva boken som Zack skriver och den andra är Zacks... research kan vi väl kalla det. Trådarna följs för det mesta åt så att när Zack har pratat med Betty, Adrian eller Fredrik så kommer deras historia i Zacks bok. Det är inte helt kronologiskt i varje tråd, men så nära att det eventuella hoppandet inte alls stör mig.

Jag kom flera gånger på mig att nästan skumläsa, bara för att komma till slutet och få reda på svaret/sanningen. Efter att ha läst ut boken är jag nog fortfarande lite osäker på om vi egentligen fått veta vad som hände.

Enligt Fredrik så är den perfekta längden på en bok 373 sidor (själv har jag en gång svarat 374 på just den frågan) och jag tror faktiskt att Fredrik har (nästan) rätt. Mattias, du har gjort det igen!

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 3 betyg).
På Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 2 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En nästan sann historia: Lottens bokblogg, Just här - just nu och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"April, April" av Mattias Edvardsson

Genre: Drama
Antal sidor: 264
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Opal
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 september 2015





Första meningen: Min fröken på mellanstadiet sa alltid att livet blir vad man gör det till.

Baksidetext
En gammal skola och ett hagelgevär. Hugos plan är enkel. Ett skott i huvudet vid fönstret och han ramlar ner på skolgården mitt under rasten. Då slipper han ifrån sig själv samtidigt som han hämnas på mobbarna och hela jävla systemet. Men han blir upptäckt och hamnar på ett behandlingshem. Där träffar han Julie och Nico. Och April som är vacker, vild och spännande. Tillsammans med dem förändras Hugo, och han börjar inse att vissa saker är värda att leva för.

Min kommentar
Det här är tredje boken jag läser av Mattias Edvardsson och nu börjar han närma sig epitetet "favoritförfattare". Det här är dock den första ungdomsbok jag provar på av honom, men enligt förlaget så kan den även läsas av vuxna...

Det tar inte många sidor innan jag helt har fallit för Hugo, vilken härlig kille. Han är dessutom språkpolis/-nörd. Jag önskar det fanns fler av hans kaliber, som vågar vara annorlunda (även om det gör ont) och inte gå fram som en ångvält. Om det hade funnits fler Hugo så hade det förmodligen inte heller gjort så ont att vara annorlunda. Även April, Nico och Julie är väldigt lätta att tycka om, kanske tack vare att de är så olika. Och väldigt äkta. En del av dem har lite mindre positiva sidor, men det går inte att låta bli att bara älska dem. Man kommer dem nära.

Till skillnad från de väldigt tydliga ungdomarna så är de vuxna väldigt diffusa. Vad de drivs av och vad de har för motiv vet jag inte. Men det är inte om dem som boken handlar, så jag kan förstå varför de bara finns i bakgrunden.

Humorn är hela tiden närvarande i allt det mörka och ibland skrattar jag högt. Det är en mörk, men hoppfull berättelse som sakta utspelas på sidorna jag i stort sett slukar. Det handlar om kärlek, vänskap, värme, glädje, sorg, utanförskap, ja allt som finns i livet. Det handlar om att tillit är det enda som betyder något. Att man kan lita på att någon tar emot när man faller. För faller, det gör man. Det är en bok som verkligen berör.

Själv har jag aldrig mått så dåligt eller ens känt någon som gjort det, men jag har inga problem med att relatera till de här ungdomarna, de levandegörs med all önskvärd tydlighet. Jag är så glad att jag inte är ung nu, när allt som verkar vara viktigt är att synas och höras mest. Att ta massor av plats. Det verkar otroligt jobbigt och eftersom alla syns och låter lika mycket så är det ingen som syns. Speciellt inte de som inte tar plats.

Jag skulle nog vilja säga att den här boken inte bara kan läsas av vuxna. Den bör läsas av vuxna.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Om du är nyfiken på mer av boken så läser Mattias Edvardsson själv en bit ur boken här

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 2 betyg).
På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 9 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om April, April: Lotten, Old adult reads young adult och Vargnatts bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Där framtidens fötter vandrar" av Mattias Edvardsson

Genre: Drama
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Parabellum Nord
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 19 april 2014





Första meningen: Det är kväll när de ringer.

Baksidetext
När Charlies pappa dör ryms allt han äger i en plastsäck. Hur kunde det sluta så?

Charlie ser tillbaka på sin barndom i åttiotalets Malmö och minns en levande, varm pappa. Men också tystnad och hemligheter.

Genom Charlies blick får vi följa en pojke som växer upp i en tid då man mimade till Herreys på roliga timmen och stencilerna doftade sprit, när Maradona var gud och man slapp plocka lösgodiset själv. En tid då ett helt land sörjde en skjuten statsminister.

Min kommentar
Förra året läste jag Mattias Edvardssons debutroman Dit drömmar färdas för att dö och tyckte väldigt mycket om den. Därför blev jag riktigt glad när författaren hörde av sig i år igen och undrade om jag ville ha hans nästa bok också.

Detta är en helt annan typ av bok än den förra, tack och lov höll jag nästan på att säga. Det går visserligen i moll och det handlar om ännu ett utsatt barn, men här finns också en gnutta hopp. Här avhandlas 80-talet och boken är ett riktigt tidsdokument. Jag är lite äldre än berättelsens huvudperson Charlie, men visst minns jag Hej Matematik, spritdoftande stenciler, Maradona med sin "Guds hand" och godispåsarna med olikfärgade cirklar och jag blir nostalgisk av att läsa om "mitt" decennium.

Det handlar om utanförskap i folkhemmet Sverige, där allt var likriktat och ingen fick lov att sticka ut. Man skulle göra så lite väsen av sig som det bara var möjligt och absolut inte synas eller vara till besvär. Det handlar också om att bli sviken av en förälder och hur tungt det är att leva med. Charlie är inte som alla andra och hade det varit 2000-tal så hade han förmodligen fått en bokstavsdiagnos. Han är extremt nyfiken och vill veta allt NU och det är svårt för honom att inte få svar på alla frågor.

Berättandet sker i tre trådar, när Charlie är 10, 30 och 35, och som vanligt blir jag lätt förvirrad över hoppandet fram och tillbaka. Oftast fungerar det jättebra, men vid enstaka tillfällen så är det inte helt solklart i vilken tid vi befinner oss. Charlie som vuxen vill fortfarande få svar på allt. Nu handlar det mer om vem han är och varifrån han kommer, hur han blev som han blev och hur allt kunde bli så fel. Men här finns så mycket hopp, glädje, värme och kärlek så det blir aldrig för mörkt och dystert.

Mattias Edvardsson kan det här med att berätta utan att vara för detaljerad och han har ett beskrivande språk utan att det blir tjatigt. Han använder sig av liknelser som är väldigt talande (som till exempel att Charlie känner sig lika populär som Hej Matematik-böckerna). Vi får följa Charlies irrfärder runt om i Malmö i alla tre trådar och faktum är att jag blev väldigt sugen på att åka dit och följa i hans fotspår. Karaktärerna känns väldigt trovärdiga, till och med barnen. Jag känner så väl igen logiken man hade som liten, slutsatserna man drog kunde vara förödande. Extra kul är det med lektionen i svenska där läraren tog bort ett extra e i nyckelen. I Skåne kan man nämligen inte säga ett n efter ett l och då lägger man helt sonika till ett e. Något som jag tyckte var väldigt konstigt när jag flyttade hit.

Nu ser jag fram emot Mattias Edvardssons tredje bok.

Boktipset hade inget estimerat betyg,endast tre var satta och genomsnittet på dem var 4.66. På Goodreads hade den 4.50 i genomsnitt. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Där framtidens fötter vandrar: Lotten, Erikas bokprat och Endast eböcker.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Dit drömmar färdas för att dö" av Mattias Edvardsson

Genre: Drama
Antal sidor: 323
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Parabellum Nord
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Danskt band
Källa: Rec ex
Utläst: 30 januari 2013






Första meningen: Det skulle dö.

Baksidetext
Romanen Dit drömmar färdas för att dö bygger på ett verkligt kriminalfall som skakade Sverige 2006. En tioåring dödades då under tortyrliknande former av sin mamma och hennes sambo. I media kom det att kallas Bobbyfallet. Ett fall som lämnade få oberörda.

I boken gör Mattias Edvardsson sin tolkning av händelsen och söker förståelse bortom det redogörande och dokumentära i förhör och protokoll, allt för att besvara frågan hur en mamma kan låta sitt eget barn misshandlas till döds.

Min kommentar
Bobbyfallet är något jag kommer ihåg riktigt tydligt och med stor sorg. Hur kan en mor tillåta att hennes barn torteras och till slut dödas? Det var något som säkert inte bara jag fundera över när allt om Bobby uppdagades. Mattias Edvardsson försöker i den här boken ge sin tolkning av vad som kan ha hänt och vad som ledde till det tragiska slutet. Märk väl att detta är en roman som inte alls utger sig för att vara sanningen, utan den är just en tolkning.

Historien går tillbaka till när Liisas (mamma till Sammy som han heter i boken) mor och far flyttar från Finland till Landskrona, för på den tiden fanns det jobb i Sverige. Vi får följa den lilla familjen från när allt fortfarande var bra till den stora varvskrisen, då allt började braka samman. Liisa har allt annat än en normal uppväxt, men hon har verkligt starka och tydliga bilder av hur allt borde vara. Bilder som inte alls stämmer när hon förälskar sig i en somalier, som överger henne när hon blir gravid. När Sammy föds stämmer bilderna om möjligt ännu sämre. Inget blir så där sockersött och ljuvligt som Liisa tänkt sig utan Sammy är ett krävande barn. Men hon älskar honom.

Liisas stora problem är just de här bilderna, som inte stämmer med verkligheten och att hon gör precis vad som helst bara någon tycker om henne. Eller snarare säger sig tycka om henne. Och om man gör något i kärlekens namn så kan det inte bli fel. Så när hon träffar Brian, som säger sig älska henne, är hennes lycka gjord. Detta trots att Brian, en av de första gångerna de träffas, tar en glödande kolbit och trycker mot Liisas fotsulor. Inte ens det får henne att fundera, han säger ju att han älskar henne. När Brian sedan börjar misshandla även Sammy, för att Sammy är så ouppfostrad, störig och bortskämd, så har Liisa inget att sätta emot. Och gränsen för vad som är "normalt" flyttas hela tiden, nästan omärkligt, och till slut händer det otänkbara.

Det här var en fruktansvärt jobbig bok att läsa och det ska den ju vara. Den är likafullt otroligt viktig, för sådant här borde inte kunna hända. Någon borde ha reagerat långt innan allt gick helt fel. Efter att jag läst boken undrar jag fortfarande hur en mor kan tillåta att hennes barn plågas, för boken ger så klart inga svar. Jag vet egentligen inte om jag ens kan tycka synd om Liisa, jag känner mig mest uppgiven, för trots allt är det ju så att man väljer själv och man måste ta ansvar för de val man gör. Det finns många människor som växer upp under de mest traumatiska förhållanden utan att bli mördare.

Tack Mattias och Parabellum Nord för recensionsexemplaret.

Boktipset hade inget estimerat betyg. Endast 7 personer hade betygsatt boken och genomsnittet var 3.71. Jag ger den 5.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Dit drömmar färdas för att dö: Annika, och dagarna går... och enligt O.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.