"Min kamp 1" av Karl Ove Knausgård

Genre: Självbiografi
Antal sidor: 443
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Min kamp 1
Översättare: Rebecca Alsberg
Utmärkelser: Bragepriset 2009
Serie: Min kamp 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 21 mars 2012

Första meningen: För hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan.
Sista meningen: Och döden, som jag alltid hade betraktat som den viktigaste digniteten i livet, mörk, lockande, var inte mer än ett rör som springer läck, en gren som knäcks i blåsten, en jacka som glider av en galge och faller ner på golvet.

Baksidetext
Min kamp är Karl Ove Knausgårds mäktiga självbiografiska roman. Första delen inleds med en svepande beskrivning av varje människas slutpunkt, döden. Det är runt detta ofrånkomliga faktum boken kretsar, från barndom till vuxenhet.

I centrum står en far som i hela sitt liv agerat onåbar och omöjlig att förstå. När Karl Ove får beskedet om faderns död inleds ett sorgarbete som sätter hela minnet på spel. Det som följer är ett hårt uppvaknande och en begravning av en far han aldrig kände.

Min kommentar
Ja, det här visade sig bli en riktig kamp. Inget jämfört med Knausgårds egen, förstås, men ändå. Med risk för att gå helt emot strömmen, så gillar jag inte alls den här boken. Den känns på tok för pretentiös och språket är så svulstigt så jag nästan får kramp. Det påminner lite om Ulf Lundells sätt att skriva, med evighetslånga meningar som man glömt början på när man kommer till slutet. Den stora skillnaden är att Knausgård faktiskt använder kommatecken mellan alla bisatser. Och förstås att jag gillar Ulf Lundell.

Det hoppas ganska friskt fram och tillbaka i tiden, vilket gör det väldigt krångligt att hålla reda på vad som redan hänt och vad som kommer att hända. En del underligheter hittade jag också, naturligtvis. Alldeles i början av boken skriver Knausgård att hans far var obekväm över det faktum att Karl Ove kallade sig för kristen. En bit längre fram så skriver han att han inte tror på Gud. Visserligen har det gått några år mellan episoderna (tror jag), men vad hände? Det är ju en ganska så dramatisk skillnad. Vid ett annat tillfälle berättar han hur och varför han blev uppflyttad till fotbollslagets seniorer och några sidor längre fram besvarar han en fråga med att han spelar i juniorlaget. Det var också väldigt förvirrande med vem som bodde var. Alla verkade i stort sett bo överallt. Oerhört förvirrande. Nästan lite som feberdrömmar.

När jag en bit in i boken kom till en fyra sidors lång utläggning om hur alla, det vill säga Knausgård, ser på konst och döden, då höll jag på att ge upp. Han verkar överanalysera precis allt och alla. Ibland är något faktiskt precis som det ser ut. Inget annat. Men Knausgård verkar vara så full av sig själv att det inte får plats något annat överhuvudtaget.

Han skriver också att han satte insida före utsida, att de inre kvaliteterna var viktigare än det yttre. Förmodligen är det därför som alla tjejer och kvinnor i boken beskrivs med betoning på bröst, höfter, mun, hår och andra viktiga inre egenskaper.

Därmed inte sagt att boken är värdelös, den har sina ljuspunkter. De är bara väldigt få i förhållande till bokens längd. Men visst känner man med honom, det var verkligen ingen lätt uppväxt man fick läsa om. En stackars pojke som knappt vågade närma sig sin far och inte vågade vara den han var, utan alltid försökte leva upp till vad andra tyckte. Det är jobbigt att alltid tro att man inte duger som man är. Och hans beskrivningar är väldigt visuella, utan att bli sentimentala. Till exempel hans beskrivning av farmodern och hennes hus när de kommer dit efter att pappan dött. Det lämnar en väldigt dålig eftersmak och jag tappar nästan andan av förtvivlan.

Det här var boken som representerade Norge i den nordiska läsutmaningen i mars. Det blir definitivt inte några fler Min kamp för mig.

Boktipset estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 2.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Min kamp 1: Boktoka, Bokomaten och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 30 mars – 2 april

Veckans uppgift i Annikas bokbloggsjerka är, som vanligt skulle jag vilja säga, en klurig fråga. Åtminstone jag måste fundera lite, men något bra svar kan jag nog egentligen inte komma fram till.

Veckan uppgift är: Vilken är din favoritmiljö i böckernas värld?

Jag har en förkärlek för böcker som utspelar sig i och omkring Göteborg, eftersom jag är en "utvandrad" göteborgare som flyttat till republiken Skåne. För att spä på min hemlängtan så brukar jag samla på mig böcker om min gamla hemstad. Vilket inte alltid blir så bra. Jag kan ju oftast inte nöja mig med en, om det är en serie, utan köper fyra-fem stycken på en gång, utan att ha läst något alls av författaren. Faktiskt har jag lovat mig själv att inte göra så igen, men tja, ni kan ju gissa hur det går med det...

I en av böckerna jag samlat på mig, Blå åtrå av Peter Gissy, hittade jag till och med byn där jag växte upp, det var en riktigt rolig upplevelse. Men det hjälpte inte boken i stort.

Den senaste jag köpte var Sven Westerberg och Göteborgsmorden. Den har jag inte läst än, men för en gångs skull köpte jag bara en bok trots att boken verkar ingå i en serie.

Förutom Göteborg med omnejd tycker jag om lite annorlunda miljöer, som till exempel Island eller Shetlandsöarna. Eller kanske Norrland, och nu tänker jag på Åsa Larsson som gör landskapet så levande att jag får känslan av att vara där på riktigt.

Om man tolkar frågan lite mer specifikt, så är ju gamla, gistna spökhus en favorit också.

Även jag...

har fått hem tidningen Vi Läser. Innan jag startade upp min bokblogg så hade jag aldrig hört talas om den här tidningen, men efter att ha blivit upplyst om detta och frestad i många, många månader så gav jag upp och skaffade en liten provprenumeration på sex nummer.

Jag har börjat bläddra och läsa lite i den och den verkar ju inte så dum. Hur har jag kunnat missa detta?

"Hjälten" av Dean Koontz

Genre: Thriller
Antal sidor: 334
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The good guy
Översättare: Helen Larsson
Utmärkelser: -
Serie: -
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 15 mars 2012

Första meningen: Det händer att man ser en dagslända sväva över vattenytan på en damm, så nära att den skapar krusningar på ytan lika fina som spindelväv.
Sista meningen: Men han och Linda hade hittat en liten plats med ljus, eftersom hon visste hur man uthärdade och han visste hur man kämpade, och tillsammans var de hela.

Baksidetext
"Är du han?"
"Vem skulle jag annars vara?"
"Du ser så vanlig ut."
"Jag jobbar på det."

Timothy Carrier brukar ta en öl efter jobbet i sin väns bar. Han tycker om att slå sig i slang med barens mer excentriska gäster. Men den nervöse mannen som sitter bredvid honom just den här kvällen har blandat ihop Tim med någon helt annan och mannen ger honom ett brunt kuvert fullt med pengar.

"Tio tusen nu. Resten får du när hon är borta."

Innan främlingen går lämnar han ett fotografi av den vackra kvinnan som ska dö, och hennes adress. Men det blir snart ännu värre. Tio minuter senare slår sig en annan främling ned bredvid Tim. Den här mannen är en kallblodig mördare som tror att det är Tim som har lejt honom. Tim tänker snabbt och säger:

"Jag har ändrat mig. Du får tio tusen för att inte göra någonting. Vi kan kalla det för ett inte-döda-arvode."

Han behåller fotografiet och ger pengarna till yrkesmördaren. Tim smyger efter mannen ut från baren, och då får han nästa chock: Yrkesmördaren är polis. Plötsligt befinner sig den helt vanlige Tim Carrier mitt i ett mysterium med oanade proportioner. Han är den ende som kan rädda en oskyldig kvinnas liv och stoppa en mördare som rättvisan inte kommer åt, och som är lika obeveklig som ondskan själv.

Men först måste Tim utveckla egenskaper inom sig själv. Med förmågor som mod, uthållighet och osjälviskhet kan även en helt vanlig man bli hjälten.

Min kommentar
Det fanns en tid när Koontz böcker nästan skrämde vettet ur mig. Så är det inte längre. Om han skriver mindre otäckt eller om jag är mindre lättskrämd, det vet jag inte, men något har hänt. Hjälten är visserligen ingen skräckhistoria, rent genremässigt, utan mer en thriller. Det hade ändå kunnat vara riktigt otäckt, men jag känner det mer som att det bara blir för mycket. Less is more, är en devis som faktiskt stämmer väldigt bra och kanske borde fler ta till sig det.

Jag köper att Tim blir misstagen för en seriemördare och sedan för någon som vill ha ett mord utfört. Det är inga problem. Inte heller har jag svårt för att tro att han vill rädda den okända kvinnan som fått en yrkesmördare efter sig. Jag kan även gå med på att vissa människor helt enkelt är väldigt kyliga när de blir jagade och att de också blir extremt påhittiga vid sådana tillfällen. Och trots att de är smarta, kyliga och påhittiga så begriper de inte hur de blir spårade. Visst, jag går med på det också. Att det finns psykopater som härjar där ute mitt i bland oss, det vet jag också. Att det också finns människor som mördar för sitt eget höga nöjes skull och inte för pengar, det kan jag också godta. Att det finns hemliga organisationer som supporterar lönnmördare, ja, det accepterar jag också. Man har väl sett amerikanska filmer liksom.

Och det är ju just det, det mesta liknar en typisk amerikansk film. Den vackra kvinnan i behov av hjälp, den stora, manliga hjälten (som egentligen är en alldeles vanlig kille, som bara vill leva sitt eget lilla liv som murare) och den vansinnigt grymma och otäcka mördaren.

Bortsett från alla ovan nämnda invändningar, så var det här spännande och även om jag kanske inte läste med andan i halsen och hjärtklappning (och kanske inte heller nyfiken på hur det skulle sluta, för det förstod man ju) så ville jag veta vad psykopaten skulle hitta på härnäst. Frustrerad var jag många gånger, för hur slåss man egentligen mot någon som tror att han är överjordisk, odödlig och förmer än alla andra?

Vill man ha något lättsmält, otäckt och spännande, då är det här ett bra val. Men jag vill ha tillbaka min skräck-Koontz.

Boktipset estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hjälten: OllonBorren, Barbamama och Annika.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokhyllerunda: E

Nu har turen kommit till E och självklart finns det många även av dessa titlar (44 stycken), främst då på grund av En och Ett. Dessa fem blev speciellt utvalda.

Eldfödd (Stephen King) - En gammal King-bok som jag läste någongång på 80-talet. Då var den riktigt otäck. Såg lite av filmen för ett tag sedan och skam var väl den känslan jag hade mest. Det var inte speciellt bra.

Edward Finnigans upprättelse (Anders Roslund & Börge Hellström) - Tredje delen om polisen Ewert Grens. Den här boken lämnade en sur eftersmak och fortfarande kan jag gå och fundera lite över den.

Efter floden (P C Jersild) - Det här var en av de första dystopier jag läste och jag blev fullständigt uppslukad av den.

En komikers uppväxt (Jonas Gardell) - Tack vare Helenas Gardellördag fick jag äntligen tummen ur och "tvingades" läsa något av Gardell. Nu ångrar jag att jag inte gjort det tidigare.

Evas öga (Karin Fossum) - Första delen i serien om Konrad Sejer och jag har läst dem alla tio. Karin Fossum skriver inga dussindeckare.

Tematrio - Kvartalets bästa

Då är det måndag igen och då är det dags för en Tematrio från Lyran. Veckans uppgift: Vilka är de tre bästa böckerna ni läst under 2012?

Den här gången tänker jag faktiskt tolka rent bokstavligt, eller siffermässigt hellre kanske. Naturligtvis har jag inte tre böcker med högst betyg, utan fyra, men det finns ju klasskillnad även inom samma betyg. Så, de tre böcker som fått bäst betyg är:

1. Europa Blues av Arne Dahl. Otroligt bra bok och jag är alldeles såld på Arne Dahl.

2. Upp till toppen av berget av Arne Dahl. Se punkt 1.

3. Vi, de drunknade av Carsten Jensen. En helt fantastisk bok, som sträcker sig över hundra år, om kärleken till havet.

"Vecka 36" av Sofie Sarenbrant

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 297
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Brantevik 1
Förlag: Damm
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 12 mars 2012

Första meningen: Med ena ögat kikade hon in genom den smala dörrspringan.
Sista meningen: Hon hade bestämt sig för att aldrig någonsin ge upp hoppet om att hitta Adam.

Baksidetext
Sommarsäsongen i det lilla fiskeläget Brantevik är över för den här gången. För familjerna Winter och Malm har det varit en regnig semestervecka och stämningen är inte på topp. De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda gravida och inom några få veckor kommer de att vara mammor.

I ett försök att ändå avsluta vistelsen på ett bra sätt bestämmer sig paren för att gå och sjunga karaoke på den lokala hamnkrogen. Men något går fruktansvärt fel och på morgonen när de andra vaknar är Agnes borta.

Agnes försvinnande blir veckans stora nyhet och polisen och media arbetar var och en på sitt håll för att finna en lösning på gåtan. Men det blir en kamp mot tiden och allt tar en oväntad vändning när en död kvinna hittas uppspolad på en strand ...

Vecka 36 är en deckare som vågar ha höggravida kvinnor i huvudrollerna och som har ett slut som kommer att få dig att tappa andan och längta efter mer ...

Min kommentar
Det är svårt att sätta betyg på den här boken. Å ena sidan är den spännande och de korta kapitlen gör att det går otroligt fort att läsa ut den. Å andra sidan så är storyn så tunn att det gränsar till osannolikt och här finns ett antal lösa trådar.

En del sammanhang verkar gå mig förbi och förklaras överhuvudtaget inte. Annat är så solklart och förutsägbart att det nästan gör fysiskt ont. Det var väldigt uppenbart vem som var skyldig och hade inte kunnat göras tydligare med mindre än att man skrivit det rent ut. Trots det så gillade jag detta, det var ett bra driv och språkligt sett fanns det inget jag retade mig på. Jag tyckte det var en extra spänningsfaktor att det dröjde så länge innan man faktiskt fick veta vad som hade hänt med Agnes, även om man ganska snart förstod varför hon var borta. Det är lite otäckt att tänka på att någon faktiskt har suttit och funderat ut den här historien.

Här kommer den del jag funderat på och om du inte är intresserad av spoilers så ska du inte läsa detta. Annars kan du markera texten.

Vem mördade egentligen den andra kvinnan, Marie? Det måste väl ha varit läkaren det också? De två barnliken i frysen måste väl ha varit hans frus och Maries barn? Varför dog de barnen? Vad var det för män som sprang in och ut hos läkarparet efter de flyttade in? Hur i hela friden lyckades läkarens fru fly, med det polispådraget? Och vad var egentligen den där utfyllnaden med Simon och Isabelle? Var det bara för att få med en sexscen eller vad?

Det här är ju Sofie Sarenbrants första bok och jag kommer definitivt att läsa fortsättningen på den här historien, I stället för dig. Kanske får några av mina frågor svar, men jag har inte så stora förhoppningar om det. Den utspelar ju sig sexton år senare.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vecka 36: boktok73, BokMamma och Annika.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Kommande böcker i april 2012

Paradisoffer av Kristina Ohlsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Fredrika Bergman 4
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2012-04-04
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
En fullsatt Boeing 747 lyfter från Stockholm och flyger mot New York. Kort efter start hittas ett hotbrev på en av flygplanets toaletter. Krav riktas mot både den svenska och amerikanska regeringen, om de inte infrias kommer planet att sprängas. Ett av kraven från kaparna är att regeringen ska ompröva sitt beslut att utvisa en man som Säpo bedömt vara en säkerhetsrisk. Regeringen ställs inför valet att rädda livet på de fyrahundra passagerare som hålls gisslan på tiotusen meters höjd eller att fullfölja utvisningen.

Kriminalkommissarie Alex Recht utreder kapningen av planet tillsammans med den färgstarka Eden Lundell på Säpos kontraterrorenhet.

Fredrika Bergman jobbar temporärt på justitiedepartementet och är inblandad i utvisningsärendet. Hon skickas tillbaka till polisen för att vara kontaktperson mellan regering och polis. Utredningsgruppen får snart klart för sig att planen bakom kapningen är långt mer ondskefull än de någonsin kunnat föreställa sig.

På andra sidan Atlanten inser de amerikanska utredarna att de står inför ett ohyggligt dilemma. Kravet som ställs på den amerikanska regeringen rör ett hemligt fängelse i Afghanistan som kallas Tennyson Cottage. Men vill man verkligen gå kaparna till mötes?

Timmarna går och Fredrika och Alex inser med växande fasa att de snart förlorat varje möjlighet att rädda planet och dess passagerare. Kampen mot klockan blir också en kamp mot de amerikanska myndigheternas skräck för nya terrorattentat. Och snart är bränslet i planet slut.

Jag har visserligen bara läst den första i serien, Askungar, men oj, vad bra den var. Del två och tre står redan i hyllan och väntar. Och här kommer del fyra...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Den enes död av Peter James
Genre: Kriminalroman
Serie: Roy Grace 5
Antal sidor: 500
Utgivningsdatum: 2012-04-10
Förlag: Damm

Från Bokus
Hur mycket är ett liv värt? Skulle du kunna döda en annan människa om du fick tillräckligt mycket pengar? Och om du hade valet att rädda ditt eget barns liv eller livet på ett barn du aldrig träffat, vad hade du valt?

Liket av en tonåring hittas strax utanför Brightons kust. Strax därefter påträffas ytterligare två döda kroppar. Gemensamt för de tre är att samtliga saknar inre organ.
Samtidigt vårdar en orolig mamma i Brighton sin allt sjukare tonåriga dotter. Det enda som kan rädda henne nu är en organdonation. Tiden är alltför knapp och kön är lång men en tillräckligt desperat mor kan hitta andra vägar .

Roy Grace utreder mordet på de tre ungdomarna och spåret för honom till Rumänien och till utsatta gatubarn, beredda att tro på vad som helst som till synes omtänksamma människor lovar dem.

Ja, det är ju det där med Peter James... Jag har ju lovat honom en andra chans och första (och faktiskt andra också) boken om Roy Grace väntar i hyllan. Vi får se om det blir någon del fem...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Den sista safarin av Deon Meyer
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 420
Utgivningsdatum: 2012-04-13
Förlag: Weyler

Från Bokus
Krugerparken är en av Sydafrikas största attraktioner. Men det försvinner folk bland de vilda djuren.

Emma le Roux har inte hört av sin bror på tjugo år. Hon hyr in Lemmer, en frilansande livvakt, för att leta upp honom. Lemmer är en bitter och besviken man, längst ner på skalan över de bittra och besvikna.

Någon vill att Emma och Lemmer ska misslyckas. Någon vill ha mer av Krugerparken.

Deon Meyer har jag fortfarande inte läst något av, dock står inte mindre än tre böcker redan och väntar (har någon hört det förut?). Blir det inte i år så blir det nästa. Underligt nog står det på förlagets sida att boken kommer i maj...?

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Hela havet stormar av Arne Dahl
Genre: Kriminalroman
Serie: Opcop 2
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2012-04-20
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
Under några dagar inträffar tre uppseendeväckande dödsfall på olika platser i Europa. Trots att händelserna inte verkar hänga ihop anar Paul Hjelm och hans kolleger i Opcop ett samband. En plastikkirurg som lett ett hemligt EU-projekt hittas död i sitt hem i Belgien - självmord eller mord, det är frågan. En albansk vapenhandlare skjuts under våldsamma former ihjäl på en sportbar i Stockholm, och sedan hittas det knivskurna liket efter en tjeckisk EU-parlamentariker på en fängelseö utanför Toscana. Och det tycks föreligga en påtaglig risk för fler.

Opcop-gruppen, fortfarande stukad efter mordet på två av sina medlemmar, upptar nu jakten på en eller flera mördare. Men inget är så enkelt som det verkar och trådarna pekar åt flera olika håll. På något sätt verkar det ha att göra med en ökänd fängelseö där fångar har dumpats utan mat, med fasaväckande experiment i forskningens namn, och med andra skamfläckar i mänsklighetens moderna historia.

Hela havet stormar är andra, fristående delen i en planerad kvartett.

Arne Dahl... enligt mig Sveriges bästa deckarförfattare. Andra delen i serien om Opcop är ju bara ett måste, även om jag inte var överdrivet förtjust i första delen, Viskleken.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Döda talar inte av Ann Cleeves
Genre: Kriminalroman
Serie: Vera Stanhope 4
Antal sidor: -
Utgivningsdatum: 2012-04-30
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
En ung mamma förälskar sig i en kontrollerande äldre man. Kort därefter drunknar hennes lille son i ett badkar. Ett år senare hittas socialsekreteraren som arbetat med fallet strypt i ett badhus. Den som finner kvinnan är Vera Stanhope: kriminalkommissarien som arbetar för mycket, väger för mycket, dricker för mycket. Tillsammans med polisassistent Joe Ashworth försöker hon lösa fallet, då ännu ett mystiskt lik dyker upp i den pittoreska småstaden.

Jag har inte riktigt bestämt mig än för om jag ska ge mig på serien om Vera Stanhope. Shetlandskvartetten har jag bara en bok kvar av och jag har vekrligen gillat de böckerna. Och detta är inte andra delen i serien, det är fjärde, men den andra på svenska.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 23 – 26 mars

Det måste vara fredag, för i dag är det dags igen, Annikas bokbloggsjerka är på gång.

Veckan uppgift är: Berätta om årets hittills bästa läsupplevelse.

Det här var ju också en lite lurig en, hur ska man tänka här då? Är det den bästa boken, alltså den med högst betyg? Eller är det boken som man blev mest positivt överraskad av? Kanske är det boken man haft liggande i åratal och äntligen tagit sig igenom?

Till slut stod det klart för mig. Även om Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist kanske inte har varit den bästa boken rent betygsmässigt, så har det hittills varit den största upplevelsen. Jag vet att jag tjatar om det här med vampyrer och att det inte alls är min grej, men det är faktiskt så. Trots att det numera finns, åtminstone, två undantag. Men i den här boken var det liksom inte vampyrerna som var grejen, i alla fall inte för mig. När människorna skrämmer mer än vampyrerna, är det då egentligen en vampyrbok? Vilket tidsdokument! Vilken berättelse! Jag vill ha mer John Ajvide Lindqvist.

"Mannen i sjön" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 312
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Kleifarvatn
Översättare: Ylva Hellerud
Utmärkelser: -
Serie: Erlendur Sveinsson 4
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2004 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 9 mars 2012

Första meningen: Hon stod länge orörlig och stirrade på skelettdelarna som om de inte borde ha befunnit sig där.
Sista meningen: - Saliga är de som inte har sett men ändå tror, viskade Erlendur och hans ord fördes ut över sjön med nordanvinden.

Baksidetext
Vattnet sjunker undan i sjön Kleifarvatn på Island. Och på sjöbotten, fastbundet vid en rysk spionutrustning, hittar man liket av en man.

Det står genast klart att skelettet är gammalt, och allt pekar på att brottet har begåtts under tiden för kalla kriget. Samtidigt som Erlendur och hans kollegor jobbar sig bakåt i tiden med hjälp av olika indicier berättas en annan historia. Den handlar om en ung isländsk student i Östtyskland på femtiotalet och slutar så småningom i vår tid.

Händelser från två tidsplan vävs samman i en spännande berättelse om hur en grupp isländska ungdomar, uppfyllda av drömmar och hopp, ger sig av för att studera i det kommunistiska himmelriket Östtyskland där de dock möts av moraliskt förtryck och ett allestädes närvarande angiverisystem.

Min kommentar
Detta, den fjärde boken om poliserna på Island, är den bästa hittills. Konceptet är detsamma som alltid. Någon hittas mördad och på något sätt kopplas det tillbaka i tiden, där den egentliga lösningen finns. Den här gången bar det av till Östtyskland, i början av 50-talet, där naiva isländska ungdomar ska uppfostras till goda kommunister. Några förblir goda kommunister medan andra börjar se med andra ögon. Den här delen av boken var riktigt otäck att läsa och jag tror att det var detta som fick mig att fastna så för den. Precis så där måste det ha varit. Och det är fasansfullt.

Det kändes ändå som att Mannen i sjön inte är lika dyster och melankolisk som de andra böckerna i serien. Förmodligen beror det på att det är sommar och inte bara regn och grått. Fast nu lyser ju i stället solen dygnet runt och det gillar ju inte den tungsinte Erlendur. Jag gillar däremot honom. Mycket. Han är så vanlig och enkel. Han varken super eller lyssnar på jazz, eller klassisk musik för den delen. I stället är han fullkomligt besatt av försvinnanden och tänker nästan alltid på sin bror som gick bort sig i en snöstorm som liten.

Även om man ganska snart ser de stora sambanden så är det spännande ändra fram till slutet. Jag uppskattar också att poliserna inte är korkade och och att de förstår de ledtrådar de får. Inte i en enda bok har jag stört mig på att de inte ser det jag ser. I samma stund som polisen får veta något så får jag veta samma sak och vi förstår samtidigt. Oerhört befriande.

Det är enkelt, okomplicerat och vanligt. Inga konstigheter och inga extravaganser. Jag gillar det.

Boktipset estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mannen i sjön: Boktoka, hyllan och Tinas läslust.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Tematrio - Oväntat bra

Veckans Tematrio från Lyran är ett litet angenämt problem: Berätta om tre böcker som var överraskande bra!

För ett problem blev det ju, så klart. Hur mycket bättre än förväntat ska en bok vara för att kvalificera sig till den här listan egentligen? En bra fråga, men något svar har jag dessvärre inte. Men dessa tre fick vara med här i alla fall.

1. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Vampyrer och zombies är inget jag gillat. Någonsin (jaja, jag vet att det finns undantag). Men efter att ha hört och läst så mycket positivt så var jag ju tvungen att prova. Och resultatet blev långt bättre än vad jag ens vågat hoppas på. Strunt i vampyrerna. Läs berättelsen! Nu har jag skaffat nästa bok av JAL, Människohamn, bara för att se om detta var en lyckoträff.

2. En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Jag har alltid gillat det Jonas Gardell gjort på scen (kanske inte allt han gjort, men alltid) och att han kan skriva bra har jag ju hört på de låttexter han har skrivit. Men detta var kanonbra. Jag har aldrig varit så glad på ett så ledset sätt, eller ledsen på ett glatt sätt, som när jag läste den här boken.

3. Bekännelsen av John Grisham. I min ungdom slukade jag Grishams böcker, men sedan hände något och de senaste jag läste (innan denna) var, kanske inte dåliga, men bra var de inte. Då hittade jag denna och plötsligt var Grisham tillbaka i toppform. En fruktansvärd bok som jag fortfarande blir arg och frustrerad över.

Topp tio på min vill-läsa lista i vår

Dags igen för Topp Tio Tisdag, eller som det heter i original, Top Ten Tuesday, det var ett tag sedan nu. Den här veckan handlar det om vilka tio böcker som står högst på vårens (mars - maj) vill-läsa lista.

Den här listan skrev jag i vintras och eftersom vi redan är en bra bit in i mars så har jag ju redan läst några av böckerna.

1. Upp till ytan av Margaret Atwood. Hyllvärmare och ingår också i min Boktolva för i år.

2. Fyrmästarns dotter av Ann Rosman. Även denna är både hyllvärmare och del av min Boktolva i år.

3. Vecka 36 av Sofie Sarenbrant. Ja, gissa vad. Den här är också hyllvärmare och Boktolva. Denna har jag redan läst och lite tankar om den kommer om ett tag.

4. Min kamp 1 av Karl-Ove Knausgård. Den här ingår också i en utmaning, men den Nordiska. Detta är den bok jag läser just nu. Och det går trögt. Riktigt trögt.

5. Alltid skogen av Sanna Tahvanainen. Ännu en bok för den nordiska utmaningen och denna representerar Åland och är tänkt att läsas i april. Det får bli att låna på biblioteket.

6. Livet är kort Rytkönen lång av Arto Paasilinna. Denna ska representera Finland i den nordiska utmaningen och ska läsas i maj. Jag försökte få tag på Kollektivt självmord, men den verkar inte gå att få tag på. Det fick bli denna i stället.

7. De största vatten av Arne Dahl. Femte delen i serien om A-gruppen. Den här serien är en helt inofficiell utmaning och jag har tänkt att läsa hela serien under året.

8. Pansarhjärta av Jo Nesbø. Del åtta om Harry Hole. Jag är alldeles tokig i de här böckerna och har sparat denna så det inte ska bli så långt uppehåll till del nio. Som jag hoppas få när jag fyller år.

9. Mannen i sjön av Arnaldur Indriðason. Fjärde delen om Erlendur Sveinsson. Den här har jag också redan läst och tankar om den kommer den här veckan.

10. En sannolik historia av Karin Alvtegen. Ännu en hyllvärmare. Jag har läst fem andra böcker av Alvtegen och gillade dem väldigt mycket. Därför är det ju ännu mer obegripligt att denna blivit stående oläst.

Bokhyllerunda: D

Turen är då kommen till bokstaven D. Av dem finns det ungefär hur många som helst, 138 stycken, men det beror ju förstås på alla De, Den, Det.

Jag vet inte hur det är nu, men på den tiden när jag själv praktiserade på bibliotek, mitten av 80-talet, så ignorerades dessa artiklar och boken sorterades in på det som kom efter. Alltså, Den långa flykten sorterades in som att Den inte fanns och sattes som om titeln började på L. Av vad jag sett av biblioteket där jag bor, så sorteras böckerna nästan inte alls, man får vara glad om de står alfabetiskt efter författare. Här finns ju många bibliotekarier... hur gör man?

En lång och helt ovidkommande inledning. Här är i alla fall mina utvalda böcker på D.

Duma Key (Stephen King) - Det var med den här boken jag på allvar kände att min King var tillbaka. Spökligt och otäckt på så många plan.

De fattiga i Łódz (Steve Sem-Sandberg) - Har inte läst den här än, men det kommer.

Den långa flykten (Richard Adams) - En av de bästa böcker jag läst. Och som jag grät.

Dumskallarnas sammansvärning (John Kennedy Toole) - Tydligen en bok som man antingen älskar eller hatar. Jag älskar den.

Det blåser på månen (Eric Linklater) - Det är något med den här boken som gör att jag inte kan sluta ta med den i listor av olika slag.

Nya kompisar i hyllan

En vänlig själ (kommer inte ihåg vem) påminde mig om att jag helt glömt bort att beställa något av Joe Hill på bokrean. Hur jag nu kunde glömma det, Stephen Kings son är ju liksom självskriven i hyllan. Nåväl, jag hittade ett presentkort på cdon på hela 50 kronor. Det räckte ju förstås till mer än en bok och så har jag hört att man aldrig ska låta en bok färdas ensam.

Två böcker blev det alltså, En hjärtformad ask av Joe Hill och Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Att det blev Människohamn beror helt och hållet på en recension jag läste nu i vintras av Paperback Lover. Hon beskrev det så läskigt att jag kände att jag bara måste ha den. Skräck är mumma...

"De två odjuren" av Elin Holmerin

Genre: Fantasy
Antal sidor: 321
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Svarthamn 2
Förlag: Undrentide
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Häftad
Källa: Rec ex
Utläst: 5 mars 2012

Första meningen: Världen bakom Edwin försvann med tågets hamrande och lokets vissla skar in i pannbenet, men inte ens det väckte honom ur transen.
Sista meningen: "Jag måste, pappa."

Baksidetext
Det är sent trettiotal och det pågår ett krig. Ett inbördeskrig. En kamp mellan ett jag och ett annat. Edwin Svarthamn slits mellan människolivet och drakblodets vilja. Och mellan två kvinnor.

Min kommentar
Jag ska erkänna att jag var beredd att ge upp den här boken efter bara ungefär 20 sidor. På de sidorna hade jag då råkat på fem-sex stavfel, ord som saknades, fel ordföljd eller för många ord. Är det något som stör min läsning så är det precis sådant. Det är möjligt att jag är överkänslig och det är naturligtvis nästan omöjligt att hitta alla fel, men när skäl stavas själ, när matsäck används i stället för magsäck så känns det lite som att jag som läsare inte tas på allvar, eftersom det uppenbarligen inte lagts tillräcklig kraft på korrekturläsningen. Nog om detta, det är ju ändå berättelsen som är det allra viktigaste.

Nu fortsatte jag trots allt att läsa och det är jag glad för. Efter kanske 70 sidor eller så märkte jag att jag blivit intresserad av vad som hade hänt, hände och skulle hända med huvudpersonerna. Efter lika många sidor till började jag ha svårt att lägga ifrån mig boken. Jag vet egentligen inte vad det var som fascinerade mig så, jag är måhända väldigt svag för drakar, men jag tror inte att det var det som var anledningen.

Vid någon punkt började jag känna för karaktärerna och blev intresserad av dem. Om man bortsåg från att de var drakar så kunde det ju ha varit vem som helst i det riktiga livet. Marjories desperation när hon hittar den sista(?) manliga draken i hela världen och han inte vill veta av henne. Edwins kamp mot den envisa honan och kärleken till människokvinnan. Ja, det fångade i alla fall mig. Det är mycket känslor och ångest, mycket är det som skaver i magen/halsen. En bra historia berättad på ett tilltalande sätt.

Och jag som inte brukar bry mig om omslag, tycker att detta är riktigt snyggt. Så snyggt att jag faktiskt lägger märke till det.

Det här var ett rec ex från författaren. Tack!

Det fanns bara ett enda betyg på boktipset och det var 2.0. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om De två odjuren: Gryningstiger, det var faktiskt den enda jag hittade.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 16 – 19 mars

Fredag igen och som vanligt är det då dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Pusha för en europeisk författare som du gillar.

En lätt uppgift. Skulle man kunna tro. Men jag fick lite problem. Jag läser ju allra mest från Sverige och övriga Norden, men de har jag ju skrivit om så många gånger. Så det var bara att hitta något annat. Då vände jag blicken västerut, mot Storbritannien. Det blev ju lite lättare, men det finns några brittiska författare som jag gillar, så helt enkelt blev det inte ändå.

Till slut bestämde jag mig för Ann Cleeves, en brittisk författare, där faktiskt miljön i de böcker jag läst avgjorde valet. Hon har skrivit en deckarserie som utspelar sig på Shetlandsöarna, Shetlandskvartetten, och det är en riktigt annorlunda miljö. Det verkar ungefär lika exotiskt som Island och jag är verkligen sugen på att åka dit efter att ha läst de tre första böckerna i serien. Kanske skulle man åka dit innan man läser den fjärde, för ryktet säger att det händer något där som får en att tycka mindre om alltihop. Jag har ingen aning om vad.

Hennes deckare är varken hårdkokta eller actionfyllda. Inte heller är polisen alhoholist eller asocial. Det lunkar så sakteliga på i den vackra naturen och människorna är precis så som jag föreställer mig att de blir på väldigt isolerade ställen.

Ja, det här är bra och vi får väl se om jag fortfarande tycker det när jag läst den sista boken.

100 helt ointressanta fakta om mig

Den optimala enkäten? Jag vet inte, men många frågor är det och jag hittade den hos Malin för en evighet sedan.

1. Hur gammal är du om fem år?
Min nuvarande ålder + fem år.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Det får ju bli sambon det.

3. Hur lång är du?
160 cm.

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Attack the block. Den var sådär...

5. Vem ringde du senast?
Min sambo, när jag var på väg hem från tåget.

6. Vem ringde dig senast?
Ha, det var faktiskt en felringning, så det vet jag inte.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
Vet inte ordagrant, men jag vet att det handlade om ett paket som hade skickats från cdon.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Mejla. Eller om det absolut måste vara en mobil inblandad, Google Talk. Gratis, till skillnad mot att ringa och skicka SMS.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Gifta.

10. När såg du senast din mamma?
Faktiskt i helgen. Hon fyllde år i söndags.

11. Vilken ögonfärg har du?
Grönbrun.

12. När vaknade du i dag?
4:48. Inte för att jag skulle gå upp så tidigt, utan för att jag inte mådde bra.

13. Vilken är din favoritjulsång?
O Helga natt.

14. Vilken är din favoritplats?
På några klippor vid havet.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Jobbet? Nej, det finns säkert värre ställen att vara på.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Tio år närmre pensionen.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Åska. När jag var liten gick jag alltid och la mig mellan mamma och pappa när det åskade.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Det var nog filmen jag såg i fredags, Horrible bosses. Vansinnigt kul.

19. Hur stor är din säng?
Min sida av sängen är 90 cm.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Stationär, bärbar, EEE (2 stycken faktiskt), smartphone. Det ena utesluter inte det andra.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Utan.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Två, på min sida.

23. Hur många landskap har du bott i?
Två. Eller vänta, jag bodde ju på Hisingen tills jag var fem, så det blir tre landskap. Bohuslän, Västergötland och Skåne.

24. Vilka städer har du bott i?
Göteborg och sedan bara hålor och större "byar".

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota.

26. Är du social?
Nja.

27. Vilken är din favoritglass?
Svår fråga, men finns citronsmak så väljer jag undantagslöst det.

28. Vilken är din favoritefterrätt?
Det här var svårt, efterrätt har jag nog ingen favorit. Kanske Passionstiramisu, eller i alla fall något med passionsfrukt och mascarpone.

29. Tycker du om kinamat?
Ja.

30. Tycker du om kaffe?
Ja, om jag får blanda upp det med nästan lika mycket mjölk.

31. Vad dricker du till frukost?
Kaffe.

32. Sover du på någon särskild sida?
Ja.

33. Kan du spela poker?
Ja, fast det var ett bra tag sedan nu.

34. Tycker du om att mysa/kela?
Nja.

35. Är du en beroendemänniska?
Ja, jag är beroende av böcker.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Nej.

37. Vill du ha barn?
Nej.

38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, tyska och pyttelitet ryska. Latin läste jag också en gång.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja, fast bara som sällskap.

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Havet.

41. Vad spenderar du helst pengar på?
Böcker, teknik och resor.

42. Äger du dyrbara smycken?
Nej.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Så mycket bättre och Mästarnas mästare.

44. Kan du rulla med tungan?
Nej.

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Det får nog faktiskt bli min sambo. Hans humor var en av egenskaperna jag föll för.

46. Sover du med gosedjur?
Nej.

47. Vad har du för ringsignal?
Jag har en alldeles vanlig, gammaldags ringsignal, som bara säger ring ring.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Nej.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Min t-shirt.

50. Flirtar du mycket?
Nej.

51. Kan du byta olja på bilen?
Ja.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nej.

53. Vilken var den senaste boken du läste?
Vecka 36 av Sofie Sarenbrant.

54. Läser du dagstidningen?
Ja.

55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej.

56. Dansar du i bilen?
Ja.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
P3.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Idéer för bloggen.

59. När var du i kyrkan senast?
Hmm, det måste ha varit något dop för sådär 15 år sedan.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Oj, det var ju evigheter sedan... Det måste ha varit min engelsklärare, Amy någonting hette hon.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
En vecka.

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?
Faktiskt var det nog en kollega på jobbet.

63. Vad lyssnar du på just nu?
Tystnaden.

64. Har du varit med i tidningen?
Ja.

65. Vad är det konstigaste du ätit?
Hajfenssoppa.

66. Vem såg dig naken senast?
Sambon.

67. Vad är det för färg på din tandborste?
Ljusblå.

68. Hur imponerar man på dig?
Genom att stå för den man är, det man säger och gör.

69. Vem ringer du när du är arg/ledsen?
Ingen. Jag går in i min grotta och sköter mig själv.

70. Har du någon piercing?
Nej. Hade hål i öronen, men de har växt igen.

71. Din största vinst?
Måste ha varit på Oddset, lite drygt 200 kronor tror jag det var. Spelar inte egentligen och då är det ju av naturliga skäl svårt att vinna också.

72. Civilstånd?
Sambo.

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen?
Mina bloggar, mina onlinespel, boktipset, massor av bokbloggar.

74. Är du fåfäng?
Nej.

75. Ångrar du någonting du gjort?
Nej. Det är liksom ingen mening, det är ju för sent.

76. Hur gammal är din pappa?
Han uppnår den aktningsvärda åldern av 90 år om 1,5 månad.

77. Vilket är ditt drömjobb?
Programmerare.

78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till?
Jag vill jättegärna åka till Australien, men sambon är livrädd för ormar och han tror de krälar överallt där. Så det blir nog inget av det.

79. Vad har du haft för husdjur under ditt liv?
Katt, hund, kanin, sköldpadda, undulat.

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig?
Jag spelar managerspel online (ishockey), jag är så närsynt att jag ser tydligt på ca 10 cm avstånd utan glasögon, kycklingsallad med olja och vinäger är bland det godaste jag vet.

81. Svär du ofta?
Nej.

82. Sverige när det är som bäst?
I månadskiftet april-maj, när bokarna börjar slå ut. Japp, jag älskar även trädet bok.

83. Kan du åka slalom?
Ja, eller jag kunde i alla fall senast jag åkte skidor.

84. Vad har du ätit i dag?
Kycklingsallad med olja och vinäger.

85. Vad har du för utbildning?
Humanist, ekonom, systemutvecklare.

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med?
Ögonen.

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med?
Resten.

88. Vilken är din bästa egenskap?
Ärlig till förbannelse.

89. Vilken är din sämsta egenskap?
Jag är ett riktigt kontrollfreak.

90. Nämn två historiska personer som intresserar dig?
Leonardo da Vinci och Columbus.

91. Saknar du något?
Ett roligt, utvecklande och utmanande jobb.

92. Är det viktigt att fira födelsedagar?
Ja. Förstår mig egentligen inte på dem som inte gör det, som förmätet förutsätter att de är så omtyckta att så många vill gratulera dem och därför måste låta bli att fira. Själv är jag glad och tacksam för att någon vill gratulera mig.

93. Vad gör dig ledsen?
När jag ser hur vi behandlar våra gamla här i Sverige. Funderar på om jag verkligen vågar bli gammal här.

94. Vad gör dig glad?
Oj, det är jättemycket. Våren gör mig jätteglad just nu.

95. Har du varit gift eller förlovad?
Inte har varit. Är förlovad.

96. Vad ska du göra i helgen?
Bara vila och ta det lugnt. Om det är fint väder så får det bli en promenad. Och så blir det en och annan film också.

97. Vad är det knasigaste du gjort?
Jag sålde min fina lägenhet i Göteborg och flyttade till Skåne, och blev sambo med en kille jag träffat på en chat och känt i drygt ett år. Det gick tack och lov bra.

98. Vad har du för laster?
Ostbågar och böcker.

99. Vem är din förebild?
Alla människor som står för det de tror på. Jag kanske inte håller med om det de tror på, men all respekt till dem.

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor?
Läsa ut min bok. Hoppas jag.

Bokhyllerunda: C

Då är det dags för C och det hade jag bara 15 stycken av, det gjorde det ju lite enklare att välja ut fem. Här är de i alla fall.

Charmskolan (Nelson DeMille) - För några år sedan var detta en av mina absoluta favoritförfattare. Jag har försökt hitta fler böcker av honom (har fem), men inte lyckats. Men vad bra han var (är?).

Cirkeln (Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren) - En hype från förra året, som jag faktiskt inte läst än. Men nu står den i hyllan i alla fall.

Corpus delicti (Elias Palm) - Ja, jag vet, jag är helt såld på svenska deckarserier. Här är visst en till. Inte heller den har jag läst.

Coq rogue (Jan Guillou) - Efter att ha läst en bok här och en bok där, så har jag till slut lyckats samla på mig hela serien. Så småningom ska jag ta mig an den, i ordning, från början. Den här boken är starten på hela serien.

Cujo (Stephen King) - Cujo skrämde sk-ten ur mig på den tiden det begav sig. Fruktansvärt otäck. Filmen också. Men ett av mina favoritcitat, som jag också försöker leva efter, såg jag här första gången: Om livet ger dig citroner, gör lemonad.

Tematrio - Bortglömda favoriter

Vad hände egentligen med den där gamla boken som var/är den stora favoriten? Kolla igenom dina hyllor och svara sedan på veckans Tematrio från Lyran: Berätta om tre nästan bortglömda favoriter!

Det här var en riktigt svår fråga, jag har många fler än tre gamla favoriter som står nästan bortglömda i bokhyllan. Böcker jag slukade för kanske 30 år sedan, men de här kom jag fram till efter mycket funderande.

1. James Clavells Asiatiska svit bestående av Shõgun, Tai-Pan, Gai-Jin, Fånglägret, Noble House och Virvelvind är fortfarande något av det bästa jag har läst. Det börjar med Shõgun i 1600-talets Japan och avslutas med Virvelvind som utspelar sig i Iran 1979.

2. Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov var kanske inte mitt första möte med science-fiction, men definitivt det mest komplicerade och är nog faktiskt det bästa jag läst i den vägen.

3. Papillon av Henri Charriére läste jag någongång i högstadiet. Vilken fruktansvärd historia det var. Och sann är den också.

Vilka gamla godingar jag hittade. Måste nog börja fundera på omläsning...

"Europa blues" av Arne Dahl

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 356
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: A-gruppen 4
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2001 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 1 mars 2012

Första meningen: Det var en afton i början av maj.
Sista meningen: Jag är inte gravid.

Baksidetext
Ett makabert fynd görs en morgon bland rovdjuren på Skansen. En liten flicka blir skjuten på väg från ett födelsedagskalas. Åtta öststatskvinnor försvinner spårlöst från en flyktingförläggning i Stockholm. Runt, runt i tunnelbanenätet åker en nittioårig professor i sällskap med döden. En mobiltelefon ringer i en avsliten hand på ett tunnelbanespår.

För kriminalkommissarie Jan-Olov Hultin börjar tiden bete sig underligt. Det förflutna är inte i ordning. De skenbart så åtskilda händelserna formar sakta men säkert ett nät som kastas ut över Europa. Och de som håller i nätet är Hultins team, "Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art", mer känd som A-gruppen.

Min kommentar
Det här är så bra och Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) klättrar snabbt uppåt på listan över favoritförfattare. Hans berättande passar mig verkligen perfekt.

Samtidigt som texten dryper av ironi och klyschorna haglar, så är han djuplodande och hans rättvisepatos lyser tydligt igenom. Ibland kommer det ett litet textstycke som man bara måste stanna upp för att läsa igen och fundera över. Som till exempel på sidan 106:

"[...] Paul trodde sig veta. En väldigt grundläggande förändring var på gång. Han hade stött på den så ofta i jobbet. Alla former av demokrati och humanitet byggde på förmågan att kunna byta plats med den man talade med. Bara så. Att faktiskt kunna se sig själv i den andra, med den andras samlade erfarenheter. Först då blev människan mitt emot en människa. Det han hade sett under de senaste åren var att denna enkla, basala förmåga började försvinna. Ett slags skärm hade rest sig mellan människor, och man började se varandra som objekt. Investeringsobjekt. Ger mitt samtal med denna människa någon avkastning?"

Så enkelt, så snyggt, så sant. Och detta skrevs ändå för över tio år sedan.

Det är inte bara ett nöje att läsa böckerna om A-gruppen. Utan att egentligen vara medveten om det lär jag mig massor om mytologi, etymologi, trafficking, Italien, förintelsen... ja, överallt smygs det in massor av kunskap. Och mitt i all bedrövelse är det otroligt roligt också.

Det här är ju fjärde boken och varje bok verkar ha fokus på en medlem i gruppen, mer eller mindre, vilket gör att jag nu tycker mig känna dem väl, alla deras tankar, funderingar och problem. Även de nya människor som dyker upp beskrivs på ett sätt som gör dem trovärdiga och flerdimensionella.

Jag kan egentligen inte tala mig nog varm om de här böckerna. Du som ännu inte läst dem, gör det! Själv kan jag inte för mitt liv begripa varför jag låtit dem stå olästa så länge.

Boktipset estimerade betyg var 4.5, jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Europa blues: The Book Pond, En stund på jorden och Snowflakes in rain.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Fler reaböcker...

Upptäckte att jag helt glömt att berätta att det kommit några fler böcker hem till mig. Denna gång från MAXI och Netto. Det är ju helt hopplöst när de har bokrea även i sådana affärer, de kan man ju liksom inte undvika att gå in i.

I alla fall, dessa dök upp här, redan i bokreaveckan.

Från MAXI, jätteklumpen Som ett eko av Diana Gabaldon. Över 1000 sidor för bara 69 kronor. Till min fasa ser jag nu att detta är del sju i en serie som heter Outlander. Hmm, det betyder ju att det finns sex böcker innan denna... jag undrar om de är lika tjocka. Och om man ska köpa dem också...

Från Netto, två böcker av Wilbur Smith; Blå horisont och Nefer - Faraos son, för bara 29 kronor styck. Jag har inte läst något av honom på evigheter, men jag har tyckt jättemycket om det jag läst tidigare. Hur blev det så här?

Brev från Allmänna Boknördsmyndigheten

Jag har visserligen inte fått det där kuvertet i år. Än. Men det kommer väl.

I alla fall, efter att ha blivit inspirerad av bokmania, så har jag letat upp några böcker i min bokhylla (jag har betydligt fler än jag någonsin kunde tro) som har den där färgen, som är så svår att skriva i bestämd form. Tydligen kan man skriva orangea om man vill, men det vill man kanske inte. De ska dessutom vara utgivna under 2011 för att få vara med här. Nåväl, här är de. Och jag har inte läst en enda av dem, så man kan väl säga att tipsen är till mig :)

Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård ska jag läsa om bara någon vecka. Dewey Decimal, ja, bara namnet gör ju att en boknörd blir nyfiken och så ska det ju vara en dystopi också, med virus och allt. Evig eld av Jonas Moström är sjätte delen i serien om Axberg och Jensen, jag har bara läst de tre första och de har i alla fall varit bra.

Bokbloggsjerka 9 – 12 mars

Annikas bokbloggsjerka varje fredag har faktiskt blivit en del av min egen TGIF och det är alltid lika kul att se vilken veckans uppgift blir.

Veckan fråga är: Nu ger jag dig ett virtuellt presentkort värt 1000 kr. Vilka böcker skulle ligga i din korg när du väl har kommit fram till kassan?

Ps. Eftersom det här är en variant av en fråga som vi redan har haft kommer här en bonusfråga: Finns det en översättare som du tycker är risa/rosa?

Oj, oj, oj det finns ju på tok för många böcker som jag vill ha. För att göra det lite enklare för mig väljer jag att bara ta med inbundna böcker, eftersom dessa 1000 kronor är som att få en present och som present önskar jag alltid bara inbundet. Summan blir lite, lite högre än 1000 kronor (1018), men jag kan stå för mellanskillnaden själv :)

Dessa sex böcker skulle beställas ögonaböj:

Till offer åt Molok av Åsa Larsson - Femte och vansinnigt efterlängtade delen om Rebecka Martinsson. Jag är riktigt glad i Åsa Larssons böcker.

Mörk jord av Belinda Bauer - Den här boken har ju nästan alla redan läst och alla (nästan) verkar vara rörande överens. Den är allt som man kan önska av en bok.

Jag kan se i mörkret av Karin Fossum - Jag har ju läst nästan allt annat av Fossum och jag tycker hon skriver riktigt bra historier. Den här ska dessutom vara riktigt otäck. Har jag hört.

Tistelblomman av Amanda Hellberg - Nu har jag ju äntligen läst Styggelsen och jag fortsätter gärna att läsa Amanda Hellberg.

Gengångare av Jo Nesbø - Del nio om Harry Hole. Efter att ha läst de sju första så kan jag väl konstatera att Jo Nesbø ligger bra till för att vara min absoluta deckarfavorit.

Evig natt av Michelle Paver - Klaustrofobisk, ryslig, otäck, spöklig har jag hört att denna ska vara. Och ja, nämnde jag klaustrofobisk?

Och så var det ju bonusfrågan... den ställer till med lite mer problem eftersom jag verkar läsa mest av svenska författare. Men om jag nu ska välja någon så får det ju bli han som översätter Kings böcker, bland annat mastodontserien Det mörka tornet och Under kupolen. Inte en enda gång tänkte på att det skulle ha varit fel eller konstigt. Nu har jag ju inte läst dem på originalspråk, men det kändes som att också böckernas känsla förmedlades på ett bra sätt.

"Styggelsen" av Amanda Hellberg

Genre: Skräck
Antal sidor: 168
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Maja Grå 1
Förlag: h:ström - Text & kultur
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 26 februari 2012

Första meningen: Om Singa hade anat vad som skulle komma så hade hon slitit sig loss då och sprungit sin väg.
Sista meningen: Jag boxar honom mjukt i sidan.

Baksidetext
Maja är en helt vanlig kvinna, som år 2006 jobbar på en vårdcentral. Men under flera attacker av övernaturliga syner möter hon Singa, en ung flicka med klärvoajanta gåvor, som under senare hälften av fyrtiotalet turnerade med sin far på olika marknader som andeskådare. Men Singa råkar illa ut då hon blir kidnappad av en tvivelaktig spiritistkyrka, som utnyttjar henne och hennes förmågor.

Min kommentar
Den här boken hade jag hört så mycket om och längtat så länge efter att läsa att jag faktiskt var lite orolig när jag väl skaffade och började läsa den. Nu, med facit i hand, så visar det sig att jag inte alls hade behövt bekymra mig. Visserligen gjorde nog mina skräckboksförväntningar att jag blev lite besviken på själva skräckbiten, men förmodligen är jag lite avtrubbad när det gäller skräck. Första delen, som handlar om Singa, är ganska otäck och får mig att fundera över människans ondska och varför somliga blir monster. Andra delen, om Maja Grå, är inte lika otäck, men det gör ingenting för det är bra ändå.

Här är i alla fall ett lysande exempel på en författare som visar, i stället för att berätta och hon gör det bra. Jag kan riktigt se allt framför mig och till och med känna lukter. Inte en enda gång upplever jag att jag behandlas som en dum läsare, utan jag får känna och tänka själv. Speciellt i slutet, när det avslöjas(?) en del om Bror och Eva, så är det inget som skrivs på näsan, jag får dra mina egna slutsatser. Och det gör jag.

Jag är speciellt förtjust i böcker med korta kapitel, som här, det gör att man ska bara läsa ett kapitel till... bara ett kapitel till... och plötsligt är boken utläst. Lite minus blir det ändå för att det ibland känns som att boken är översatt från engelska till svenska, till exempel [...] delat henne en usel hand i livet. (sid 38). Lite dåligt korrekturläst var det allt också, men det gör inget det heller.

Autenciteten förstärks av att folk pratar västgötska och jag har egentligen inga som helst svårigheter att tro på att allt detta faktiskt har hänt. Eller i alla fall att det hade kunnat hända. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer om Maja Grå. Döden på en blek häst måste inhandlas snarast.

Och så måste jag bara nämna att bindningen på boken är det vackraste jag sett på mycket länge.

Boktipset estimerade betyg var 4.2, jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Styggelsen: Fru E, Eli och Bokstunder.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.