TV-serie: Squid game #3 (2025)

Titel: Squid game
Originaltitel: Ojing-eo geim
Genre: Drama
Skapad av: Hwang Dong-hyuk
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Lee Jung-jae, Jo Yuri, Yim Si-wan, Kang Ae-sim, Park Sung-hoon
Premiär: 2025-06-27
Produktionsland: Sydkorea
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 61 min
Såg den på Netflix juni-juli 2025





Handling
Det misslyckade upproret i slutet av förra säsongen har skakat Seong Gi-hun i grunden. Han har blivit närmast apatisk och svarar inte ens på tilltal. Ju färre deltagarna blir desto fler är det som vill fortsätta spela. Girigheten firar triumfer.

Hwang jun-Ho fortsätter sin envisa jakt på den hemliga ön där spelen äger rum. Han vill finna sin bror och sätta stopp för de makabra spelen. En gång för alla.

Min kommentar
Squid game var ju en serie som jag från början inte ens ville se. Efter att sambon hade övertalat mig så blev jag ett lika stort fan som alla andra. Det var liksom omöjligt att inte fastna i det här spelet. Andra säsongen slutade ju liksom mitt i så när den tredje kom hängde vi på låset.

I den här säsongen ligger inte riktigt lika mycket fokus på spelen, utan även på det som händer på utsidan. Det är inte alls lika intressant, men de scenerna erbjuder en välbehövlig vila från grymheterna i spelet. Vi försökte alltid att se något annat, ljusare och gladare, efter ett avsnitt av Squid game, så att det inte var med sådana bilder på näthinnan som man gick och la sig.

Personligen så är det här med gruppdynamik och hur gränserna hela tiden flyttar sig oerhört intressant. Det är helt omärkligt för de inblandade, men hur tydligt som helst för en som tittar på. Det är skrämmande, otäckt och förtvivlat att se vad människor gör för pengar och för att överleva.

Det här är så grymt att man har svårt att föreställa sig det. Jag kan inte låta bli att fundera lite på hur sjuk en person som kan fantisera ihop/hitta på allt detta egentligen är. Tron på människan sjönk till oanade djup och hoppet om mänskligheten for all världens väg. Spelet i andra avsnittet är så hemskt att jag knappt klarar av att titta och någonstans i mitten av säsongen finns inte en enda av mina favoriter kvar i livet.

VIP-människorna är precis som jag föreställer mig att snuskigt (ny)rika kan vara. Fullständigt blasé, helt utan moral och empati, som lever i en verklighet där andra människor bara är spelpjäser för deras höga nöjes skull. Om ens det.

Slutet har jag lite blandade känslor för. Jag gillar inte valet av vinnare, men inser att det ju faktiskt var enda alternativet i det skedet. Blänkaren om en amerikansk spinoff är rent förfärlig, för att inte tala om hur svårt jag har att tro att man spelar ddakji i USA. Dock så gillar jag antydningen att det aldrig tar slut. Men jag behöver inte se det.

Personligen så tycker jag att Squid game egentligen inte hade behövt mer än en säsong. De andra två tillför noga taget ingenting. Det enda som händer är att allt bara blir svartare och grymmare. Man klarar sig ändå bättre än många andra serier. Man skulle kunna se hela serien som ett statement mot kapitalism, men det är ju inte riktigt sant. Här sätts ju även deltagarnas liv på spel. Då blir det ju en helt annan grej. Tycker jag.


På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 31,4k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 687k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Squid game #2 (2024)

Titel: Squid game
Originaltitel: Ojing-eo geim
Genre: Drama
Skapad av: Hwang Dong-hyuk
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Lee Jung-jae, Lee Byung-hun, Lee Seo-hwan, Jo Yuri, Park Sung-hoon
Premiär: 2024-12-26
Produktionsland: Sydkorea
Antal avsnitt: 7
Avsnittslängd: ca 61 min
Såg den på Netflix januari-februari 2025





Handling
Seong Gi-hun vann de blodiga dödsspelen i första säsongen och blev stenrik på kuppen. Men i stället för att försöka lägga traumat bakom sig och leva gott av pengarna har han blivit besatt av tanken på att ställa de ansvariga till svars och stoppa spelen, en gång för alla. När vi återser honom har han under flera års tid betalat en mindre armé av män för att leta efter den rekryterare som lurar in skuldsatta stackare i fällan genom att spela ddakji med dem.

Samtidigt söker polisen Hwang Jun-ho, som sist nästlade sig in i spelen som vakt för att leta efter sin bror, med ljus och lykta efter den ö där det hemliga blodbadet äger rum. Och när de två männens vägar korsas gör de, tillsammans med ett ett gäng medhjälpare, gemensam sak.

Min kommentar
När Squid game dök upp för några år sedan och alla plötsligt började prata om den så vägrade jag att titta. Jag kunde inte för mitt liv föreställa mig att det var något för mig. Av många olika anledningar. I drygt tre månader stod jag emot, sedan tänkte jag att man kanske skulle ge den en chans. När andra säsongen kom så var vi mitt i en annan serie, men så fort vi var klara med den så var det dags för Squid game igen.

Om jag ska vara helt ärlig så kan jag inte förstå hur man kommer på en historia som denna. Det kan nog vara bland det blodigaste och hemskaste jag har sett. Och då har jag till och med Quentin Tarantino som en favorit. Här visar sig människan verkligen från sin allra värsta och sämsta sida.

I den här säsongen fick jag för mig att det fanns fler spelare att tycka om. Vilket ju gjorde det än värre att titta. Hela tiden fanns oron att någon av favoriterna skulle dö. Dör gör de nämligen som flugor i varje spel. Så klart finns det en del att tycka intensivt illa om också. Jag är inte lika orolig för att de ska dö. Ibland önskar jag det till och med.

Spelen är så osannolikt grymma och det är svårt att föreställa sig att de egentligen är barnlekar. Men det är nog bara det första jag känner igen från min egen barndom. Det tredje spelet, det som kallas Mingel på svenska, var något av det vidrigaste jag har sett. Efter varje omgång kved jag plågat att det räckte nu, att jag bara inte orkade mer. Men slut tog det inte.

Min magkänsla sa mig att en av spelarna var skum (jag var helt säker på att jag hade sett personen i ett annat sammanhang). Sambon trodde mig inte, men det visade sig till slut att jag hade rätt. Tyvärr. Det finns minsann en skummis även på utsidan, i den andra tråden. Som inte alls är lika intressant.

Precis som vanligt när jag tittar på något där jag inte kan språket så undrar jag ibland om översättningen verkligen är korrekt. Det de säger kan emellanåt låta konstigt, tycker jag. Men det är ju omöjligt att veta utan att kunna koreanska. När det gäller andra europeiska språk så kan jag i de flesta fall förstå enstaka ord, men här känner jag inte igen någonting.

Andra säsongen av Squid game är minst lika bra som den första (jag måste ha haft hjärnsläpp när jag satte betyg på den, den borde så klart också ha 4). Tredje, och sista, säsongen är redan bekräftad att släppas 27 juni. Jag har dock absolut ingen aning om hur man ska gå vidare efter det slutet.

Säsongsavslutning: [spoiler]Ett slagsmål mellan X och O utbryter på toaletten, där fem spelare dödas; två X och tre O, vilket betyder att nej-sidan leder inför omröstningen morgonen efter. Det gäller bara att hålla sig vid liv hela natten och det visar sig vara svårt för O-sidan anfaller. När dödandet har pågått ett tag så kommer de maskerade in och avbryter.

Gi-hun och hans medkumpaner har dock gömt sig under sängarna under blodbadet så de lever fortfarande, men smyger fram och spelar döda när de maskerade börjar scanna deras chip. De dödar de maskerade och stjäl deras vapen. Sedan går en handfull av de överlevande ut för att hitta kontrollrummet och avsluta spelet en gång för alla.

Gi-hun och Jung-bae når heller aldrig kontrollrummet, eftersom de får slut på ammunition innan de maskerade och Frontmannen konfronterar dem. Den senare återupptar sin sanna identitet mitt i upproret, även om han inte avslöjar sanningen för Gi-hun. Frontmannen använder sin komradio för att få Gi-hun att tro att han är bland de döda, och tar sedan på sig sin mask innan han konfronterar Gi-hun. Han dödar kallsinnigt Jung-bae för deras uppror och säsong 2 slutar med att Gi-hun gråter bredvid sin väns livlösa kropp. Med en pistol mot sitt eget huvud.[/spoiler]


På Trakt.tv har serien 3,9 i genomsnitt (beräknat på 26,8k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 636k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Squid game #1 (2021)

Titel: Squid game
Originaltitel: Squid game
Genre: Drama
Skapad av: Hwang Dong-hyuk
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Lee Jung-jae, Park Hae-soo, Jung Ho-yeon, Oh Yeong-su, Wi Ha-Joon
Premiär: 2021-09-18
Produktionsland: Sydkorea
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på Netflix januari 2022





Handling
Gi-hun är skuldsatt upp över öronen när han får ett mystiskt erbjudande att delta i ett spel där han kan vinna en stor summa pengar för att betala av sina skulder. Något som verkar vara en barnlek tar sedan en blodig vändning.

Min kommentar
Ingen har väl lyckats undgå Netflix största succé, Squid game? Jag ville inte se den, eftersom det inte kändes som att det var något för mig. Brutalitet är inget jag går igång på. Sambon däremot faller gärna för grupptrycket och jag gav med mig. Det kunde ju vara intressant att se vad det här egentligen är.

Jag hade rätt om att det skulle vara för brutalt och grymt för mig, men man frossar ändå i det. Det finns liksom bara där, högst påtagligt, kallt och känslolöst. Det är inte det att något är osannolikt, det är det absolut inte. Tyvärr. Under detta finns det en liten kärna som är intressant och berörande.

De första avsnitten är lite sega, de förklarar lite för mycket. När de väl kommer till det hemliga stället så blir det betydligt mer intressant. I det stora hela handlar det nog om moral kontra kapitalism. Moral är ju en lyx som fattiga inte alltid har råd att unna sig, medan de rika inte bryr sig. De har ju råd att stå över den. Allt fokus är på deltagarna, att de inte har något kvar att förlora och därför är beredda att göra vad som helst för pengarna. Själv sitter jag och funderar på hur de som "jobbar" där är funtade. Varför gör de detta? Vad får de?

Rent generellt så brukar jag ha svårt för vissa saker i asiatisk film. Väldigt ofta blir det teatraliskt överspel. Så även här. Det stör dock inte alltför mycket, egentligen är det bara en karaktär som är för mycket. Av allt. De andra är betydligt mer lågmälda och oftast kan jag förstå deras moraliska dilemman. Det är också, ibland, svårt att hänga med i de kulturella skillnaderna. Mycket är annorlunda mot hur jag själv tänker och fungerar, men det är bara att acceptera och det är lärorikt.

Slutet känner jag mig inte alls nöjd med. Personligen så hade jag önskat mig ett riktigt avslut, ett som inte öppnar för en fortsättning. Jag är tveksam till om det kan bli något vettigt av en uppföljare. Men det händer ju att jag har fel.

Squid game var inte det jag trodde. Trots att jag inte faller som en fura så är det en briljant serie. Om man inte har några betänkligheter mot brutalitet.

Säsongsavslutning: [spoiler]Seong Gi-hun vinner alltihop, men vägrar att använda pengarna. Han blir plötsligt kallad till ett möte, där den gamle mannen Og Il-nam ligger på dödsbädden. Det är han som ligger bakom alltihop. Gi-hun tänker ge sig iväg till USA, där hans dotter finns nu, men på vägen till planet ser han en man som spelar samma spel som Gi-hun gjorde när han fick inbjudan. Han springer dit och jagar bort "spelledaren" och tar kortet med telefonnumret. Han ringer det och säger att han aldrig kommer att ge upp. Han går aldrig ombord på planet.[/spoiler]



På TV Time har serien 9,72 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 383 991 betyg).
Jag ger den 3,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam