Jag har problem...

Förmodligen är jag knäpp och har något slags diagnos, men jag kunde inte låta bli att köpa lite fler böcker...

Trots att jag ännu inte läst en enda bok om Artemis Fowl (av Eoin Colfer) så kände jag mig tvungen att beställa den saknade fjärde delen, Slipad opal, till fullpris. Det var den enda delen som inte såldes på bokrean, underligt nog.

Andra och tredje delen i Berättelsen om blodet, Eldbärare och Förbundsbryterskan, av Anders Björkelid har jag väntat på pocketutgåvan i en evighet. När de såldes för 29 kronor styck så var jag ju bara tvungen... Eller hur?

En smakebit på søndag: Doktor Sömn

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är det söndag igen och solen strålar från en klarblå himmel, precis som igår. Snart är det april!

Boken jag läser just nu är Doktor Sömn av Stephen King och än så länge har den allt som en riktig King-bok ska ha. Detta är ju den så kallade uppföljaren till The Shining (Varsel) och Danny Torrance har blivit vuxen. Jag har kommit en liten bit längre än sida 216, men därifrån kommer smakebiten.

I det ögonblicket insåg hon vad hon borde gjort så snart hon såg den övergivna fabriken. Det fanns faktiskt bara en enda människa som hon kunde kontakta. Bara en som kunde hjälpa henne. Hon blundade igen, inte för att gömma sig för en skräcksyn utanför fönstret, utan för att tillkalla hjälp.
     (TONY, HÄMTA DIN PAPPA! SNÄLLA TONY, SNÄLLA!)
     Fortfarande blundande - men nu med värmen av tårar på ögonfransarna och kinderna - viskade hon: "Hjälp mig, Tony. Jag är rädd."

"Hjärtats mörka flod" av Dean Koontz

Genre: Thriller
Antal sidor: 502
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dark rivers of the heart
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: -
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 1994 (min) 1997
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 mars 2014






Första meningen: Med tankarna upptagna av kvinnan och en djup oro i hjärtat körde Spencer Grant genom den blänkande natten på jakt efter den röda dörren.

Baksidetext
"I den ofullbordade väggen finns redan en nisch beredd för en ny kropp. Han har mejslat ut tegelstenarna och staplat dem på ena sidan om hålet. Sedan har han gröpt ur en hålighet i jorden innanför muren och burit bort myllan. Utplacerade intill fördjupningen står flera säckar torrgips, ett blandtråg av trä, två burkar tjärbaserat vattenfast ytbehandlingsmedel, verktyg både för murarbete och skulpterade, träpinnar, ståltråd och andra föremål som jag inte riktigt kan urskilja.

Han är beredd. Allt han behöver nu är kvinnan som skall bli nästa figur i tablån ..."

Min kommentar
Dean Koontz. På 80- och 90-talet slukade jag hans böcker med hull och hår och jag älskade verkligen hans sätt att skrämma mig. De senaste åren har jag inte alls varit lika glad i honom.

Redan i första stycket har vi träffat på de två viktigaste ingredienserna, den osedvanligt intelligenta hunden och det eviga regnandet. Nu är inte hunden en golden retriever, ovanligt nog, utan något slags blandras, men intelligent är den. Faktum är att hunden nog faktiskt är den mest intressanta karaktären i den här boken. Därmed inte sagt att alla andra är ointressanta.

Först vill jag säga att baksidetexten nästan inte har någonting med berättelsen att göra och det var inte förrän mot slutet som den lilla passusen dök upp. Det gjorde mig väldigt förvirrad. För att vara skriven 1994 så är allt väldigt high-tech, vilket jag älskar, och jag anar att detta är författarens skräckscenario för vad som kan hända med hjälp av teknikens under. En del av det har faktiskt till och med blivit sant. Trots en del logiska hål och inkonsekvenser så skrämmer den här historien skiten ur mig och det kunde ha varit så bra.

Alltihop började väldigt spännande och jag läste med stor lust vidare. Efter ett tag tyckte jag att allt bara blev segt och jag kom ingenstans. Jag fick byta "läsmode" och då blev det lite bättre, speciellt när jag upptäckte all humor och framför allt ironin. Men, för naturligtvis finns det ett men, detta är en lång och detaljerad föreläsning om det amerikanska rättsväsendet, om vad som kan hända när människor får för mycket makt och när myndigheter tror sig stå över lagen. Tyvärr blir allt på tok för detaljerat och runt 100-150 sidor hade nog med lätthet kunnat redigerats bort utan att tappa något, snarare tvärtom. Och då är jag ändå i stort sett en tekniknörd. Sanningen är att den här boken lika gärna kunde ha varit skriven i dag, den beskriver precis läget nu med det kalla, avståndstagande sättet att se på människor, kriminella, myndigheter och övervakning. Problemet med den är att jag hela tiden blir skriven på näsan vad jag ska tycka och även om jag nu tycker så, så gillar jag inte att författarens ståndpunkt lyser igenom på det viset.

När jag började närma mig slutet så kom jag fram till att jag kanske borde läsa om alla Koontz, de kanske är så här samhällskritiska allihop. En fullkomligt oväntat upptäckt för mig när det gäller Koontz.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. På Goodreads hade den 3.81 i genomsnitt. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hjärtats mörka flod: Eli läser och skriver, DAST och Peter Siljedahl.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 28 – 31 mars

Härligt, fredag igen! Och då kör vi så klart Annikas bokbloggsjerka här på bloggen.

Veckan uppgift är: Det har blivit vanligt att tatuera något citat från litteraturen på sin kropp. Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

Nej, det är det enkla svaret. För mig är en tatuering lite som att man tapetserade om sin bostad och sedan var tvungen att leva med de tapeterna hela livet.

Läsplanering april 2014

Nu är det minsann snart april och våren är väl mer eller mindre ett faktum. Härligt! Det blir ju lite extra dagar lediga i påsk, men jag vågar inte dra till med fler böcker, dessa hoppas jag hinna läsa.

• Doktor Sömn av Stephen King.

• Stenkistan av Kjell Eriksson. Hyllvärmare.

• Onda flickor av Alex Marwood.

• Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh. Hyllvärmare

• Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel. Hyllvärmare

Oändligt goda skäl till att läsa en bok

Oerhört stolt och hedrad upptäckte jag att Malin på BokrecensionerNu taggat mig och jag fortsätter glatt med den här fantastiska idén och skickar den också vidare sist i inlägget.

Alltihop började hos Boksystrar och sedan har det cirkulerat vidare, bokblogg till bokblogg. Detta är vad vi kommit fram till hittills:
1. Du blir bättre på att sätta dig in i hur andra människor tänker och agerar. //Boksystrar
2. I sällskap med en bok behöver du aldrig känna dig ensam. //En bok om dagen
3. Du kan resa genom tid och rum utan att lämna din läsfåtölj. //Hyllan
4. Du utvecklar ditt sätt att tänka. //What You Readin?
5. Du utvecklar ditt språk. //och dagarna går...
6. Du blir smartare, intressantare och mer socialt kompetent. //Enligt O
7. En bok kan innebära en total avkoppling från ett annars stressigt liv. //Carolina läser
8. Läsa gör dig lycklig! //Lingonhjärta
9. Därför att det är det bästa sättet att öva upp och få vistas i sin fantasi! //Fiktiviteter
10. För att man som läsare aldrig behöver gå till sängs ensam. //Beroende av böcker
11. Du kan uppleva äventyr vilken tid som helst på dygnet, vart du än är! //Boken är tankens barn
12. För att man kan träffa några av sina bästa vänner genom ett gemensamt intresse: böcker. //BokrecensionerNu

13. Med en bok lär du dig alltid något nytt.
I varje bok man läser finns det någon information man kan ta till sig. Det kan vara allt från hårdspäckad fakta om hur satellitövervakning fungerar till mjuka saker som hur människor fungerar i relationer. Det blir också lättare att relatera till andra, eftersom man förmodligen läst om nästan allt någon kan känna eller uppleva och i bokens värld har man redan förhållit sig till det. Alltså bara att plocka fram och använda i verkligheten.

Jag passar den här bollen vidare till Lotten på Lottens bokblogg, det ska bli intressant att se vilket skäl du lägger till.

Omslagsonsdag #37 på önskelistan

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat på önskelistan.

På önskelistan ligger det ganska så många böcker, alltför många för att alla ska få vara med här i alla fall. Jag vet inte ens om dessa är de jag önskar mig allra mest, men...

Veckans favorit får bli Resan till landet Längesen, bara för att det är en bild jag haft i huvudet i över 40 år.

Topp Tio saker på min bokliga bucket list

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Things On My Bookish Bucket List (could be blogging related, book related etc. -- meeting authors, reading x many books per year, finishing a daunting book, etc.).

Det här var ju svårt. Jag kan egentligen inte komma på något alls som jag vill ha på en bucket list, men jag krystar väl fram några punkter då och eftersom det är meningen att man faktiskt ska pricka av saker på en sådan här lista så är ju en del avklarat redan.

1. Lyssna på en ljudbok
2. Läsa en e-bok
3. Läsa 100 böcker på ett år (i vuxen ålder)
4. Köpa färre böcker än jag läser på ett år, varje år
5. Låna mer på biblioteket, en bra siffra är väl 50%
6. Äga alla Stephen Kings böcker
7. Läsa en bok på originalspråk
8. Läsa Bibeln
9. Göra mig av med alla böcker som jag inte gillar/inte vill läsa igen
10. Träffa alla bokbloggare på, till exempel, en bokmässa

Kommande böcker april 2014

Bokfloden verkar aldrig ta slut och egentligen vill jag ha nästan allt som släpps. Men det går ju inte. Detta är ett litet axplock.

Ull av Hugh Howey
Genre: Science fiction
Serie: Silo (1)
Antal sidor: 572
Utgivningsdatum: 2014-04-16
Förlag: Norstedts

Från Bokus
I hundratals år har de sista människorna levt djupt under jorden i en gigantisk siloformad bunker. Ordning upprätthålls genom strikta regler och lagar: varje födelse kräver en död, varje liv kräver ett syfte. De som bryter mot reglerna döms till deportering - och i den giftiga atmosfären utanför silon innebär det döden.

När silon förlorar sin sheriff hittar de styrande en osannolik kandidat i Juliette, en mekaniker utan utbildning i lag och ordning. Hon kommer snart att lära sig hur djupt hennes värld, och även hon själv, kan brytas ned. Silon och dess invånare är på väg att få veta vad historierna bara har antytt, och vad de aldrig har vågat viska om. Uppror.

Denna såg jag i princip alla bokställ i England förra året. Och jag har väntat.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

---

Besökaren av Dag Öhrlund
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2014-04-15
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Den framgångsrike författaren Tristan Heckscher befinner sig i sin skrivstuga på Österlen. Hans förra roman blev en dundersuccé och nu sliter han med uppföljaren. Det går trögt. Hans äktenskap knakar i fogarna och han sover allt oftare över i stugan. Ofta delar han en flaska whisky med sin granne, den tjurige kriminalkommissarien Ewert Truut. Truuts karriär har gått i baklås efter ett misslyckat fall i Stockholm och han är förvisad till skånska landsbygden där han just nu sliter med ett mordfall där offret blivit halshugget

En dag får Tristan ett beundrarmejl från Therése, en läsare. Efter en tids mejlande träffas de och inleder ett sexuellt förhållande. Samtidigt börjar Tristan känna sig iakttagen. Han hittar hjulspår utanför sin skrivarstuga och tycker sig skymta någon utanför familjens hem.

Den intensiva Therése blir snart mer krävande och situationen börjar glida Tristan ur händerna. Sakta går det upp för honom att detta inte är någon vanlig otrohetsaffär

Ja, jag vet, jag har gjort slut med Buthler & Öhrlund, men detta är ju faktiskt bara Öhrlund...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

---

Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 391
Utgivningsdatum: 2014-04-21
Förlag: Kalla kulor

Från Bokus
Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.

Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen om vad som hände Caroline och de andra.

Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.

Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik.

Det här låter ju bara alldeles lysande och jag är väldigt svag för svenska författare.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

---

Min är hämnden av Varg Gyllander
Genre: Kriminalroman
Serie: Ulf Holtz och Pia Levin (5)
Antal sidor: 370
Utgivningsdatum: 2014-04-26
Förlag: Massolit

Från Bokus
Vid ett besök på Skansen i Stockholm försvinner den rikskände och omstridde politikern Sanfrid Aronssons nioåriga dotter Irina. Ena ögonblicket är hon där, i nästa är hon borta; till synes uppslukad av den regntunga hösteftermiddagen.

Kriminaltekniker Pia Levin är tidigt på plats och gör ett fynd som får henne att uppsöka ITbrottschefen Jerzy Mrowka en man som sedan många år tillbaka driver en alltmer desperat jakt på pedofiler. Kan Irina ha fallit offer för någon av männen på Jerzys svarta lista? Samtidigt finns det flera tecken som tyder på att Irinas mor Natasja, som nyligen förlorat en vårdnadstvist om dottern, kan vara inblandad i försvinnandet. Problemet är bara att Natasja sedan en vecka tillbaka sitter i fängelse i väntan på att utvisas till Tjetjenien. Och det visar sig snart att någon är beredd att gå mycket långt för att förhindra Pia och hennes kollegor att förhöra Natasja innan planet lyfter från Sverige.

Nog för att jag inte läst någon alls i den här serien, men jag har första delen stående här.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

---

Minns mig som en ängel av Kristina Appelqvist
Genre: Kriminalroman
Serie: Helena Waller (1)
Antal sidor: 411
Utgivningsdatum: 2014-04-02
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
Det litterära sällskapet möts på vackra Bjertorp slott för att under trivsamma former enas om vilken författare som ska tilldelas ett prestigefullt pris. Men inget blir som de tänkt sig. Under kvällen avslöjar ordföranden oväntat att han vet vem som ska få årets Nobelpris i litteratur. Morgonen därpå hittar man en av sällskapets medlemmar död under märkliga omständigheter. Plötsligt förbyts den trevliga samvaron i en mardrömslik jakt på en oberäknelig mördare som tycks vara ute efter fler offer.

Litteraturforskaren Helena Waller dras allt längre in i det otäcka morddrama som utspelar sig i det vackra västgötska landskapet ett drama som tycks ha egendomliga beröringspunkter med en gammal kärlekshistoria, en okänd opera och den danska författarinnan Karen Blixen.

Jag har helt missat att läsa Appelqvists tidigare serie. Nu när hon börjat på en ny så kanske det är dags.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

En smakebit på søndag: Revolt

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Söndag. Igen! Veckorna bara flyger fram och nu är det dags för en smakbit ur sista delen av Hungespelentrilogin, Revolt. Jag är faktiskt alldeles snart klar, har bara 25 sidor kvar ungefär. Den är väldigt snabbläst...

Det är svårt att plocka ut en liten munsbit, med tanke på att detta är tredje delen och spoilers är ju inget kul. Så det får bli en liten bit ungefär från sida 257 eller 878 i den här mastodontversionen med alla tre böckerna och jag tänker inte berätta mer än så här.

Jag hyschar åt gruppen för att höra bättre. Det är ett väsande, ja, men inte ett enda utdraget ljud. Mer som upprepade utandningar som blir till ord. Ett ord. Ett ord som ekar genom tunnlarna. Ett ord, ett namn. Samma, om och om igen.
     "Katniss".

"Svart himmel" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 327
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Svörtuloft
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 8
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 mars 2014






Första meningen: Han tog upp lädermasken ur kassen.

Baksidetext
En kvinna som anklagas för utpressning misshandlas till döds. Detta sker framför ögonen på polisen. Ändå lyckas förövaren komma undan. Allt pekar på att det är en torped som driver in narkotikaskulder. Samtidigt försöker en småkriminell alkoholist komma i kontakt med polisen. Med mycket dunkla avsikter.

Huvudpersonen är denna gång Sigurður Óli, som vi känner igen från de tidigare böckerna. Förutom den spännande och täta mordhistorien får vi också en kritisk inblick i det korrupta bankväsendet både på Island och i andra länder innan den stora bankkraschen ägde rum 2008.

Min kommentar
Jag har i drygt tre år och många delar njutit av den isländska naturen i Arnaldur Indriðasons serie om polisen Erlendur Svensson. Detta är den åttonde (översatta) delen och i den är fortfarande inte Erlendur med alls, förutom att han nämns av de andra poliserna ibland. I stället får vi fortsätta lära känna hans kollegor.

Eftersom Erlendur stuckit på några dagars semester till östra Island så har Sigurður Óli tagit över föreställningen. Det gör han inte speciellt bra. Han är en otroligt osympatisk, intolerant och fördömande människa och borde egentligen aldrig ha blivit polis.

Inte heller berättelsen håller samma standard som de tidigare böckerna, det är hoppigt och blir egentligen aldrig riktigt intressant. Detta trots (eller kanske på grund av) att det är två olika trådar, som inte alls har med varandra att göra. Den ena är då huvudberättelsen med kvinnan som blir ihjälslagen, den andra handlar om en gammal bekant från Vinterstaden, mannen som gav sken av att veta något om pedofiler. Mest av allt beror nog ändå mitt ointresse på Sigurður Ólis karaktär, jag tycker inte alls om honom.

Miljön är inte heller speciellt intressant, för det mesta springer de runt i ett höstgrått Reykjavik, inte en enda gång är de utanför stadsgränsen. Det är i och för sig intressant att försöka komma ihåg hur det ser ut där, men jag är mer glad i det öde, karga och kalla.

Det som är lite intressant, men som beskrivs så ofta och mycket att det nästan blir en egen tråd, är den ekonomiska uppgången på Island. Hur de startade upp riktiga skrytbyggen med lånade pengar. Innan allt föll ihop som ett korthus. De där tomma och/eller inte klara byggnaderna fanns det fortfarande spår efter 2011, när jag var där. Gissar jag rätt om jag anar en fortsättning på detta?

På något sätt verkar den här boken utspela sig samtidigt som förra boken, Erlendur har bara varit borta ett kort tag och cliffhangern i slutet av Mörka strömmar nämns överhuvudtaget inte här.

Jag hoppas verkligen att Erlendur snart kommer tillbaka. Jag saknar honom.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. På Goodreads hade den 3.59 i genomsnitt. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Svart himmel: Annika, Bokbrus och Bokbabbel.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 21 – 24 mars

I dag är det inte bara fredag, utan även vår. I alla fall så har det varit vårdagjämning och nu blir det bara ljusare. Eftersom det är fredag så blir det också Annikas bokbloggsjerka här på bloggen.

Veckan uppgift är: Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.

Det var väldigt längesedan jag var och tittade på teater eller liknande, det har knappt hänt efter skoltiden. Eftersom jag inte egentligen kan svara på frågan så får jag spåna lite...

Det finns två pjäser jag riktigt kommer ihåg att jag såg med skolan, tidigt 80-tal. Den ena var Molières Den girige och det kanske kan låta trist, men den var faktiskt ofantligt rolig. Den andra var Strindbergs Fröken Julie och den var jag inte lika glad i.

Balett har jag varit på också, det gav jag min mamma i födelsedagspresent för många år sedan. Då tittade vi på Romeo & Julia på GöteborgsOperan. Den var väl kanske lite seg, jag visste ju hur det skulle sluta, men jag tyckte ändå om det.

Det bästa jag ändå sett är nog Trollflöjten, den som visades på TV för... ja, evigheter sedan, Ingmar Bergmans version med Håkan Hagegård som Papageno. Efter den blev jag helt såld på Mozart.

Vinst!

För ett par veckor sedan såg jag att författaren själv, Martin Wänerholm, lottade ut sin bok Du behåller din plats i kön på Goodreads. Eftersom jag hört en del om boken och jag gillade idén så anmälde jag ju mig naturligtvis till tävlingen. Och jag vann!

Boken innehåller korta texter som man kan ta till när man sitter i telefonkö eller liknande. Det finns fem olika innehållsförteckningar, om man vill läsa i bokstavsordning, nummerordning, "vanlig" ordning, temaordning eller beroende på hur många samtal som är före en i kön. Det ska bli väldigt intressant att läsa.

Omslagsonsdag #36 böcker

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat böcker.

Det verkar inte vara så populärt att ha böcker på omslaget till böcker, i alla fall inte hos mig, men jag hittade några. Bland annat omlsaget till Elva, som nästan kan vara med varje vecka...

Veckans favorit får nog bli Var är Jane Eyre, men det kan ha att göra med innehållet i boken också.

Topp Tio böcker på min läslista våren 2014

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books On My Spring 2014 TBR List (to be read list).

Min vår räknas förresten från mars till maj.

1. Göteborgsmorden av Sven Westerberg. Hyllvärmare.
2. Hjärtats mörka flod av Dean Koontz. Hyllvärmare.
3. Labyrinten av Kate Mosse. Hyllvärmare och ingår i min boktolva. När jag läst denna så tänkte jag se miniserien.
4. Doktor Sömn av Stephen King.
5. Odödlig av S.J. Bolton.
6. Onda flickor av Alex Marwood.
7. Kyss mig först av Lottie Moggach.
8. Stenkistan av Kjell Eriksson. Hyllvärmare.
9. Släpp inte taget av Harlan Coben. Hyllvärmare.
10. Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel. Hyllvärmare.

Titta vad jag fick

Förra vintern fick jag Dit drömmar färdas för att dö, boken där Mattias Edvardsson tolkar vad som hände i Bobby-fallet 2006. Nu har han kommit med en ny bok, Där framtidens fötter vandrar.

Så här står det på förlagets hemsida:
När Charlies pappa dör ryms allt han äger i en plastsäck. Hur kunde det sluta så?

Charlie ser tillbaka på sin barndom i åttiotalets Malmö och minns en levande, varm pappa. Men också tystnad och hemligheter.

Genom Charlies blick får vi följa en pojke som växer upp i en tid då man mimade till Herreys på roliga timmen och stencilerna doftade sprit, när Maradona var gud och man slapp plocka lösgodiset själv. En tid då ett helt land sörjde en skjuten statsminister.

Det här är en roman om en pappa, en son och en stad. Det är en berättelse om hur tjugofem år förändrar världen, staden och människorna som lever i den.

En smakebit på søndag: Göteborgsmorden

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är det söndag igen och vi har den här helgen hälsat på min mor, som fyllde 76 i veckan och varit på Sveriges (världens?) första app-restaurang, Pinchos i Göteborg. Man beställde maten genom en app i telefonen. Helt fantastisk mat var det, tapas, fast inte de vanliga traditionella rätterna utan allt möjligt gott.

Nåväl, jag håller fortfarande på med samma bok som förra veckan, det känns som att jag inte alls kommer framåt i den. Det är världens minsta text och världens mest tätskrivna sidor. Och så är den inte jättebra heller. Jag vill inte gärna ge ytterligare en smakebit från den, eftersom det förmodligen inte blir en bok jag kommer att rekommendera till någon. I stället kommer det en bit ur nästa bok jag ska läsa, Göteborgsmorden av Sven Westerberg.

Smakebiten kommer nästan från början, sida 11.

Bodil Wilhelmsson trodde inte på varsel, på tecken, på stjärnors makt eller annat som sades kunna förutsäga framtiden. Ändå skulle hon under resten av sitt liv rannsaka sitt minne för att finna detaljer som hon inte registrerat. Hon skulle söka efter ord som sagts just den där dagen, dagen före och alla andra dagar som föregått den slutgiltiga katastrofen. Hon skulle försöka minnas rörelser, uttryck och miner hos sin man som hon borde ha kunnat tolka. I hans sätt att lyfta kaffekoppen, i hans långsamma noggranna rörelser när han satte på sig kavajen, i hans tystnad, i hans skratt, i hans sätt att gå, i hans böjda ryggs rörelser när han rensade rabatter, i telefonsamtal han ringde, i telefonsamtal han mottog, i sättet att putsa skorna, i de otaliga små detaljer som under så många år blivit en del av deras liv.

"Främlingen i huset" av Sarah Waters

Genre: Skräck
Antal sidor: 523
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The little stranger
Översättare: Ylva Mörk
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 mars 2014






Första meningen: Första gången jag såg Hundreds Hall var jag tio år.

Baksidetext
Ute på landsbygden i Warwickshire ligger Hundreds Hall, omgiven av parker och trädgårdar. En gång en av de största och mest imponerande georgianska byggnaderna i trakten, och den välbärgade familjen Ayres hem i över tvåhundra år.

Men tiden har gått hårt åt både Hundreds Hall och familjens förmögenhet. När doktor Faraday, en av läkarna i det lilla samhället, kallas dit strax efter andra världskrigets slut för att se till en patient, är det ett gods i förfall som möter honom. Ogräs har tagit över de tidigare så välskötta trädgårdarna, murbruket har lossnat från fasaden och den vackra interiör som gjorde ett outplånligt intryck på honom under ett besök som barn är fuktskadad och på väg att falla sönder.

Nya vindar blåser över England, och de kvarvarande medlemmarna av familjen Ayres, mor, son och dotter, som varit vana vid ett obekymrat liv i de finaste av kretsar, tvingas nu förtvivlat kämpa för att få godset på fötter igen. Men är det bara ekonomiska svårigheter som har drabbat familjen, eller är det något mycket mer olycksbådande som kastar sin mörka skugga över Hundreds Hall?

Min kommentar
Många har läst denna och väldigt många har älskat och tokhyllat. Och vem är jag att motstå en bok som beskrivs som en spökhistoria i ett gammalt, fallfärdigt stort hus på engelska landsbygden?

Jag kom en bra bit i boken utan att det egentligen hänt något mystiskt, men känslan finns där redan från början. En härlig mörk och skum stämning i det spöklika, förfallna huset. Det gör hon bra Waters. Man får lära känna familjen, som med alla medel försöker leva kvar i det stolta förflutna, då de var rika, fina och bättre än alla andra. Tiderna vill dock något annat. Och huset också, vad det verkar.

Huset är den faktiska huvudpersonen i den här historien, men den berättas av doktor Faraday. Den här landsortsläkaren är en osedvanlig osympatisk person, som avfärdar allt som han inte kan förstå som vanföreställningar och masspsykos. Något som tydligen ofta drabbar kvinnor, som inte har någon man som tar hand om dem. Faraday behandlar kvinnor som hysteriska, mindre vetande varelser som inte förstår sitt eget bästa. Det här sättet att se på saker och ting gör att läkaren reagerar konstigt och ologiskt på allt som händer. Jag försöker verkligen sätta på mig 40-talsglasögon, men det känns jobbigt med synsättet att en ful kvinna inte är något värd och att hennes enda uppgift här i livet är att behaga en man.

Miljöbeskrivningarna är perfekt avvägda, varken för mycket eller för lite. Det är faktiskt till och med så att man riktigt kan se och känna det där huset förfalla mer och mer, jag känner lukter och hör ljud. Språket känns lika gammalmodigt som tiden då boken utspelar sig, så det blir inga störningsmoment där, allt hänger ihop och bildar en enhet.

Speciellt spöklikt eller otäckt blev det dock aldrig, förutom ett tag runt mitten i boken, då hände det en del som faktiskt gav mig lite rysningar, men stämningen i hela boken är ändå lite lagom mystisk. Strax efter de här otäcka händelserna någonstans i mitten så blev det lite trist och segt ett tag, för att sedan komma till en slutspurt.

Slutspurten ja, den skulle jag vilja diskutera. Vad hände egentligen? Var det ett spöke? Var hela familjen galen? Var det huset? Jag älskar öppna slut där man inte får allt serverat, utan man kan göra sin egen tolkning. Och visst har jag gjort det.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. På Goodreads hade den 3.47 i genomsnitt. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Främlingen i huset: hyllan, Lingonhjärta och Fiktiviteter.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 14 – 17 mars

Minsann, är det inte fredag igen och då är det så klart dags för Annikas bokbloggsjerka här på bloggen.

Veckan uppgift har hämtat inspirationen från BOTNS podcast: Do readers have to be collectors?

Det blir ju ett väldigt kort svar i dag, det räcker egentligen med ett rungande NEJ.

Men så kort kan man ju inte vara. Jag vill bara lägga till att jag önskar att jag kunde samla mindre och ge bort fler böcker. Det finns ju ingen anledning att behålla böcker man inte gillat. Eller? Då börjar jag tänka att jag kanske vill läsa om den där dåliga boken någon gång för att se om jag tycker bättre om den då. Och då kan man ställa sig frågan: Vad är oddsen för att jag ska göra det? Ja, med tanke på att jag inte läst om en bok sedan jag var runt 13-14 år så kommer det nog aldrig att hända. Så håller det på, men jag har börjat ge bort böcker och hittills i år har nog faktiskt ett 40-tal böcker fått flytta hemifrån.

Annika lottar ut bokaskar också och om jag vinner en så vill jag ha denna.

"Jag kan se i mörkret" av Karin Fossum

Genre: Thriller
Antal sidor: 222
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Jeg kan se i mørket
Översättare: Margareta Järnebrand
Serie: -
Förlag: Forum
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 februari 2014






Första meningen: Det finns ingenting intagande hos henne, och hon har ingen kontroll.

Baksidetext
Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han vara den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig.

På kvällarna går Riktor hem till sitt hus. Han bor ensam, äger ingen tv och får aldrig besök. När han är ledig sitter han på en parkbänk nära arbetsplatsen och iakttar olika personer med cynisk blick. Han förutsätter att ingen av dem går att lita på, och att det kommer att gå illa för dem alla. En dag efter jobbet går han en långpromenad och blir vittne till en dramatisk händelse. En skidåkare ute på isen åker ner i en vak. Mannen kämpar för sitt liv men sjunker till slut och drunknar. Riktor står stilla och ser på, adrenalinet börjar pumpa genom kroppen, men han gör inget för att hjälpa skidåkaren.

Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, en äldre herre i parken. Han bjuder hem Arnfinn och något som liknar vänskap utvecklas. Tills den kväll då han kommer på Arnfinn med att stjäla pengar ur hans plånbok. Plötsligt brister något inombords. En livslång, inkapslad vrede flammar upp.

Min kommentar
Jag har läst alla böcker om Konrad Sejer av Fossum och jag tycker verkligen bra om hennes sätt att skriva. När jag då fick höra talas om denna fristående bok, om hur mörk och hemsk den var, så kunde jag ju inte alls stå emot. Jag var bara tvungen att ha och nu är den minsann läst också.

Den här boken handlar om Riktor, eller egentligen är det Riktor som berättar för oss. Vi befinner oss helt enkelt inne i Riktors huvud. Allt han ser, upplever och tänker får vi veta. Nu hör det till saken att Riktor är en väldigt sjuk människa. Väldigt, väldigt sjuk. Hans tankar är inte av den trevliga sorten. Det läskiga med Riktor är att han, utåt sett, till en början verkar helt normal. Bara lite tillbakadragen och inte speciellt social. Ju mer tid vi spenderar med honom desto värre blir det. Obehaget stegras hela tiden. Till slut får jag sätta upp något slags filter, för när jag försöker sätta mig in i allt som händer så mår jag illa på riktigt. Riktor vet att det han gör inte är riktigt accepterat, men han kan inte tycka att det är fel heller. Han gör ju bara mänskligheten en tjänst och dåligt samvete har han inte. Han rättfärdigar allt för sig själv på ett logiskt, men fullständigt barockt sätt. Riktor kan mycket väl vara den mest otäcka karaktär jag läst om.

Boken gör att man börjar fundera lite på ont och gott, om människan är ond eller bara dennes handlingar. Vad gör egentligen en människa ond? Föds man sådan? Blir man sådan på grund av uppväxten/miljön? Jag gillar verkligen att Fossum inte lägger in några som helst värderingar i texten, hon fördömer inte utan berättar bara. Alla tolkningar och värderingar får man stå för själv.

Boktipsets estimerade betyg var 2.3. På Goodreads hade den 3.36 i genomsnitt. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Jag kan se i mörkret: Eli läser och skriver, Sagas bibliotek och Bokbrus.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Omslagsonsdag #35 orange

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat orange.

Jaha. OK. Då vet jag i alla fall vad många av mina böcker har för färg på omslaget. Detta är några jag hittade.

Veckans favorit får nog bli Shantaram, jag kommer ihåg att det omslaget faktiskt fick mig att gå fram och titta på boken.

Topp Tio favoritdeckare

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten All Time Favorite Books in X Genre (you pick the genre!).

Det här låter nästan som samma lista som Topp Tio favoritförfattare i deckargenren, så jag tänker vara så fräck att jag återanvänder den. Med lite små förändringar.

1. Roslund & Hellströms serie om Ewert Grens är fantastisk och egentligen är nog poliserna att betrakta som sidofigurer för det handlar mer om varför än om vem. Bästa boken i serien tycker jag att Edward Finnigans upprättelse är, jag tänker fortfarande på den.

2. Åsa Larsson är min svenska deckardrottning. Vilka fantastiska böcker hon skrivit om Rebecka Martinsson. Jag får alltid en obeskrivlig längtan till Norrland när jag läser hennes böcker. Bäst i serien är svårt att plocka ut, men både Solstorm och Till offer åt Molok fick nästan full pott.

3. Det är väl ingen överraskning för någon som läser min blogg att jag fullkomligt älskat Arne Dahls böcker om A-gruppen. Hela fyra böcker i serien fick nästan full pott; Upp till toppen av berget, Europa Blues, Efterskalv och Himmelsöga.

4. Den första boken jag läste om Fredrika Bergman av Kristina Ohlsson, Askungar, var fantastiskt bra. Nu har jag läst ytterligare två, men Askungar är fortfarande bäst.

5. De första böcker jag läste av Håkan Nesser var några i serien om Van Veeteren och jag blev egentligen inte helt såld förrän jag kom till den sista, Fallet G. Sedan började jag läsa serien om Gunnar Barbarotti och nu är jag nog fast. Men bästa boken av Nesser är nog faktiskt Himmel över London, genren för den är emellertid lite oklar.

6. Första gången jag träffade på Karin Fossum var genom ljudboken Älskade Poona. Tyvärr funkar det inte alls för mig att lyssna på ljudbok, men någonstans kände jag att det här var en bra bok, så jag köpte pappersversionen. Och fullkomligt slukade den. Det var bara att läsa hela serien om Konrad Sejer från början. Älskade Poona är fortfarande ensam i toppen.

7. Jag har bara läst en enda bok i serien om Avdelning Q av Jussi Adler-Olsen, men den kommer rätt in på den här listan. Kvinnan i rummet är riktigt bra.

8. Tom Rob Smith är en ny stjärna på deckarhimlen och jag har visserligen bara läst hans första i serien om Leo Demidov, Barn 44, men den var en fullpoängare.

9. Jo Nesbø. Serien om Harry Hole är den bästa hårdkokta deckarserie jag läst. Bäst i serien? Djävulsstjärnan och Gengångare, men då har jag ännu inte läst Polis.

10. Böckerna om Ruth Galloway av Elly Griffiths är så brittiska och Ruth själv är så vanlig och normal att man bara måste tycka om henne. Alla hennes böcker har fått en fyra i betyg av mig, men den som kanske är lite bättre än de andra är Flickan under jorden.

Fler nya böcker

För ett tag sedan fick jag två nya böcker från Hoi Förlag (tack!), som jag är väldigt nyfiken på.

Mareld av Dennis Johansson blev jag väldigt nyfiken på efter att ha läst om den på flera bloggar. 11 gram sanning av Daniel Akenine behövde jag inga bloggar för att bli nyfiken på. Daniel Akenine är nämligen teknik- och säkerhetschef på Microsoft i Sverige och jag är, förutom att vara en boknörd, även en datornörd. Kan bli precis hur intressant som helst.

En smakebit på søndag: Hjärtats mörka flod

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Söndag igen och i dag har jag börjat läsa ännu en gammal Koontz-bok, Hjärtats mörka flod (Dark rivers of the heart). Förr tyckte jag att han var en fantastisk skräckförfattare, nu är jag inte så säker på det längre...

Så här börjar boken:

Med tankarna upptagna av kvinnan och en djup oro i hjärtat körde Spencer Grant genom den blänkande natten på jakt efter den röda dörren. Den vaksamma hunden satt bredvid honom. Regnet smattrade mot lastbilens tak.
     Utan vare sig åska eller blixtar och till och med utan föregående vind hade stormen svept in från Stilla havet i den sena, grå februariskymningen. Det var inte något ösregn men avgjort mer än duggregn, och det spolade bort all energi från staden. Los Angeles med omnejd blev till en metropol utan hårda kanter, brådska eller viljestyrka. Byggnaderna flöt i varandra, trafiken sniglade sig fram och gatorna löstes upp i grå dimma.