Kommande böcker maj 2025

Egentligen så var det minst dubbelt så många böcker som fångade mitt intresse, men merparten av de jag hittade är fortsättningar i serier som jag inte har läst. Och där författaren inte är en av mina favoriter. Mina regler för vilka som får vara med och inte är dock högst inofficiella och inte alltid logiska. Inte ens för mig.

Musan av Mats Strandberg
Genre: Skräck
Serie: -
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2025-05-15
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Frånskilda deckarförfattaren Hedda Strömberg kan inte längre skriva. Den ekonomiska ruinen kommer allt närmare henne och åttaåriga sonen Hugo. Hon måste hitta inspirationen igen. Nu genast. Det känns som en livlina när den framgångsrika kollegan David Ridings bjuder henne till familjens lantställe. Långt borta från vardagen kanske fantasin kan flöda fritt igen.

"Lantstället" visar sig vara den enorma Villa Thamyris, som i slutet av 1800-talet blev en viktig knutpunkt för dåtidens kulturelit. Under veckan försöker Hedda kämpa mot den förlamande avund som David Ridings alltid väcker hos henne. Det vackra huset och dess invånare påminner om allt hon själv inte har. Familjen har både pengar och kulturellt kapital som sträcker sig många generationer bakåt i tiden.

Hedda hittar inspirationen på Villa Thamyris. Det känns äntligen magiskt att skriva igen. Men hon upptäcker också att de ståtliga tegelväggarna döljer mörka hemligheter. Kreativiteten har ett högt pris, och allt ställs på sin spets när Heddas son anländer lagom till midsommarfirandet.

Det känns som att det är ett tag sedan Mats Strandberg kom med en ny bok.

---

Svart hjärta av Silvia Avallone
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2025-05-16
Förlag: Natur & Kultur

Från Bokus
Emilia är drygt 30 och har dragit sig tillbaka till den lilla bergsbyn Sassaia i Piemonte, Norra Italien. En hemlighet från hennes förflutna plågar henne. Trots att hon avtjänat ett långt fängelsestraff, har hon valt ett liv i skam och ensamhet. Emilia längtar efter försoning men vägrar tro på en framtid.

I sin isolering möter hon Bruno, en lågstadielärare med egna sår. Tillsammans tvingas de konfrontera  varandras och sina egna svarta hjärtan. Med stor empatisk skärpa låter Silvia Avallone deras kamp lysa i det mörka.

Vi får se om jag är sugen på ännu en bok av henne. När jag har läst den jag håller på med nu.

---

Intrig i Amalfi av Anders de la Motte & Anette de la Motte
Genre: Kriminalroman
Serie: Mord under solen (2)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2025-05-28
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Hugo Lind har valt att stanna i Italien och när reseledaren Lara Belmonte behöver en busschaufför ställer han självklart upp. Denna gång har Belmonte Travels arrangerat en lyxvistelse på Amalfikusten åt företagarfamiljen Byhlén. Det ryktas att patriarken Gottfrid Byhlén äntligen är redo att lämna över ansvaret för sitt konfektyrimperium. Men åt vem? Och är någon beredd att mörda för att gå segrande ur maktkampen?

Jag önskar att de här böckerna hade funnits när jag var i trakterna för ett par år sedan. Men vänta ... detta är ju en anledning att åka tillbaka 😁

---

Skugga över Slagtjärn av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Genre: Kriminalroman
Serie: Rönning & Stilton (9)
Antal sidor: 378
Utgivningsdatum: 2025-05-30
Förlag: Norstedts

Från Bokus
När en kropp hittas i en stor myrstack i skogen utanför Slagtjärn i Jämtland skickas Olivia Rönning från NOA upp för att hjälpa Strömsundspolisen med mordutredningen.

En del av kroppen är uppäten och huvudet saknas. Offrets fingeravtryck finns inte i några register och ingen har anmälts försvunnen i trakten på över tjugo år. Mordplatsen ligger inte långt från en gammal samisk offerplats, en seite, där NFC hittar en hel del spår av blod.

Oron brer ut sig över Slagtjärn. Vågar man gå ensam i skogen på kvällarna? Eller ens på dagarna? Orten har undgått avfolkning, inte minst genom att en del grönavågare flyttat in under decennierna, såväl stockholmare som holländare. Acceptansen för utbölingar och särlingar har varit stor, även om de nynazistiska Bolunds som bor en bit utanför samhället alltid hållit sig på sin kant.

Nu hotas den goda sammanhållningen på orten. Olivias frågor gör att lokalbefolkningen blir alltmer ovillig att samarbeta.

För att lösa gåtan måste hon till slut ta hjälp av Tom Stilton och Mette Olsäter.

En serie jag är i fas i!

---

Den sista vilan av Inger Johanne Øen
Genre: Kriminalroman
Serie: Silja Frost (1)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2025-05-30
Förlag: Modernista

Från Bokus
Kriminalpolisen Silja Frost hade aldrig tänkt flytta från huvudstaden, men när hennes mormor blir sjuk tvingas hon återvända till Åsa utanför Hønefoss. I hembygden är det som om tiden stått stilla. För 19 år sedan försvann Siljas bästa vän Ann på vägen hem från en fest och traumat har lämnat djupa sår hos byns invånare. Kort efter att Silja flyttat hem hittas en kvinnokropp i en tunna på en nedlagd gård. Det visar sig att det är Ann. Utredningen skapar oro i byn, och hemligheter som dolts i nästan två decennier virvlar upp till ytan. För Silja blir fallet personligt - så personligt att hon riskerar att bli bortkopplad från utredningen. Och ju närmare hon kommer svaret, desto farligare blir jakten på mördaren.Kan det vara någon hon känner?

Jag är ju svag för norsk krim.

---

Städerskans nyckel av Nita Prose
Genre: Mysdeckare
Serie: Molly Gray (3)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2025-05-06
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Molly Gray är numer städchef på det ansedda Regency Grand Hotel. Viljan att göra allting med yppersta perfektion har Molly sin älskade mormor att tacka för - ett hembiträde som vidarebefordrade alla städtips hon kunde.

Men det finns mer i mormors historia än vad Molly har kunnat ana. I en dagbok, som legat gömd sedan mormors bortgång, upptäcker Molly ett förflutet fullt av hemligheter. Varför bröt mormor all kontakt med sin familj? Varför visste Molly ingenting om mormors släkt?

Samtidigt brottas Molly med ett annat mysterium: En stöld svärtar ner The Regency Grand Hotels fläckfria rykte, och hon är inte van vid sådan smutsig byk. Men om någon kan damma av det förflutnas hemligheter och hitta sanningen under den rena ytan så är det Molly...

Nej, jag har inte missat den här serien, men av någon anledning så har jag aldrig haft med någon av dem i kommande. Nu ser jag plötsligt att detta är mysdeckare. Intressant.

Tisdagstrion: 1700-tal

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: 1700-tal

Jag trodde inte att jag skulle hitta en enda, men tänkte att jag kan ju försöka med böcker som utspelar sig då. Det löste problemet.

1. Bastarden av John Jakes blir jag lite förvånad över att jag faktiskt inte kom på direkt. Kent-sagan är ju en favorit, både som böcker och TV-serie. I denna första bok, som tar sin börja på 1770-talet, är det amerikanska inbördeskriget som står i fokus.

2. Porto Francos väktare av Ann Rosman är tredje delen i serien om Karin Adler, polisen i Marstrand. Den historien utspelar sig i nutid, men i de här böckerna är det alltid något historiskt som är det viktiga. I denna är det sent 1700-tal.

3. Främlingen av Diana Gabaldon, den första tegelstenen i mastodontserien Outlander. Denna utspelar sig 1743. Jag kan vara den enda i universum som inte gillar denna.

Film: Kinda pregnant (2025)

Titel: Kinda pregnant
Originaltitel: Kinda pregnant
Genre: Komedi
Regissör: Tyler Spindel
Manus: Julie Paiva, Amy Schumer
Skådespelare: Amy Schumer, Will Forte, Jillian Bell, Brianne Howey, Lizzie Broadway
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 100 min
Serie: -
Såg den på Netflix 28 mars 2025





Handling
När Lainys plan att slå sig ner och bilda familj faller samman, tar hon på sig en falsk gravidmage, berättar en lögn – och råkar falla för sin drömkille.

Min kommentar
En komedi kändes rätt den här fredagen och Kinda pregnant, som jag la till på listan när den hade premiär på Netflix, lockade. Något jag inte var medveten om när vi började titta var att filmen är en del av Adam Sandler-universumet och man kan verkligen känna hans ande som svävar över alltihop. Det är inte alltid en positiv sak.

Amy Schumer gillar jag, oftast. Alla gör tydligen inte det. Så jag blev lite överraskad när jag, efter att ha sett filmen, såg det löjligt låga betyget på filmsajterna. Det finns nog många anledningar till att folk verkar avsky den här filmen. Utan att tänka speciellt länge eller noga så kan jag komma på tre. Eller fyra, faktiskt.

Skådespelarna är bra, rent generellt. Kollegan Fallon hade man dock kunnat plocka bort helt, eller åtminstone tonat ner. Mycket. Bästa kompisens nya kompis (Shirley?) var en så fruktansvärt obehaglig och förfärlig människa. Det är oklart för mig om hon bara var fruktansvärt elak eller om hon verkligen trodde att hon var snäll.

Efter ett tag började jag faktiskt vrida mig lite obekvämt i soffan. Det blev helt enkelt för obehagligt när hon blev mer och mer insnärjd i sina lögner. Tyvärr så drar det lite för mycket åt det hysteriska hållet ibland och det är på tok för många plumpa sexskämt här. Jag kan omöjligt tycka att de är roliga. Och precis som vanligt så ställer jag mig frågande till reaktionerna när sanningen avslöjades. Jag har så svårt att tro att jag hade reagerat så.

Kinda pregnant är, trots mina invändningar, både rolig och charmig. Lite svårt att sätta betyg är det, men jag skulle nog kunna tänka mig att se den igen, när jag behöver något som höjer humöret. Allt behöver inte vara djupt och meningsfullt hela tiden. Ibland vill åtminstone jag bara bli underhållen.


På Letterboxd hade den 1,8 i genomsnitt (beräknat på 55 797 betyg).
På IMDb hade den 4,9 i genomsnitt (beräknat på 14k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Där livet är fullkomligt

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Hur fint det än är hemma i Sverige just nu, så är jag på resande fot och i eftermiddag, tror jag, kommer vi att korsa gränsen mellan Österrike och Italien. Dock inte på samma ställe som i smakebiten. Första stoppet, i Italien, blir Parma. Kanske får vi en god parmaskinka till middag. Gärna en gelato också.

Eftersom resan går till Italien så blir det en italiensk bok. Silvia Avallone ska fä en chans till (gillade verkligen Stål, men Marina Bellezza var inte bra). Nu blir det hennes nya, Där livet är fullkomligt.

Min smakebit är från sida 355-356 i e-boken:

I vykortsstället fanns det mest bilder från andra platser: Fiè allo Sciliar, Castelrotto, Sasso Lungo och Sasso Piatto. Populära turistorter med de typiska bondgårdarna med balkonger dignande av pelargoner, hjärtan inristade i träet och blommande ängar. Från Ahrntal som låg vid österrikiska gränsen fanns det däremot bara några enstaka, enkla foton.
    "Kommer du?"
    Fabios röst bakom henne lät irriterad.
    "Bara ett ögonblick."
    Hon måste hitta det: ett vykort som inte ljög, som gav en verklighetstrogen bild av de otillgängliga och stränga bergen, de mörka granskogarna och det oläkta såret efter anslutningen till Italien. För de hade aldrig ljugit för varandra, tvärtom - de hade alltid stått ut med sanningen på det sätt som bara bästa vänner kan.

Ännu mera nytt

När jag fyllde år förra året så fick jag ett Malmö City-presentkort från mina kollegor. Alldeles nyligen så upptäckte jag att det numera gäller även i Adlibris-butiken. Tyvärr så hade de bara två av de fyra jag ville ha.

En liten droppe blod av Christoffer Carlsson var självskriven. Jag har läst de andra i Hallandssviten och de är riktigt bra.

Anden i maskinen av John Ajvide Lindqvist var lika självklar den. Jag har kommit efter i läsningen av hans böcker, han är ju ganska produktiv, och den här serien har jag ännu inte påbörjat.

Läsplanering maj 2025

Bästa månaden på året, maj, syns borta vid horisonten. Det är lite oklart hur mycket lästid det kommer att bli Första veckan i maj så befinner jag mig dessutom på resande fot och det brukar innebära minimalt med tid för läsning, men även en del transportsträckor där det är fritt fram. I maj är det ju också en del helger och annat som kanske kan hjälpa till. Jag drar till med fem böcker i alla fall.

• På sannolika skäl av Gianrico Carofiglio. Hyllvärmare.
• Pojke slukar universum av Trent Dalton. Boktolva. Hyllvärmare.
• Amason av Mons Kallentoft. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Operation Garbo 3 av Harry Winter. Tre på tre. Hyllvärmare.
• Sju kvadrat med lås av Jussi Adler-Olsen. Finish That Series.

Hett i hyllan #506

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så den femte boken från bokrean 2023.

Tre böcker av Ragnar Jónasson blev det på bokrean och Byn är den sista av dem.

Det här verkar faktiskt vara en fristående bok så den här gången behöver jag inte gnälla på oordningen i hans serier. Så här långt så tycker jag att Ragnar Jónasson är, om inte bättre, så åtminstone lika bra som Arnaldur Indriðason. De har en hel del gemensamt i alla fall. Mer isländskt till folket!

Så här står det på baksidan:

Trettioåriga Una arbetar som lärare i Reykjavik när hon får syn på en jobbannons: En lärare sökes till två unga flickor i den lilla byn Skálar, belägen vid den yttersta toppen av Islands nordöstra halvö. Una dricker för att undfly sitt förflutna och sina demoner. Hennes pappa tog livet av sig när hon var i tonåren, och hon är orolig för att hon själv ska gå samma öde till mötes.

Flytten till Skálar gör inte Unas tillvaro mindre oros fylld. Byborna får henne att känna sig ovälkommen och tycks dölja en mörk hemlighet ur det förflutna. Samtidigt som Una får kännedom om en ung flickas mystiska död femtio år tidigare besöks byn av en mystisk man som försvinner lika snabbt som han dykt upp, och en av hennes elever faller plötsligt ihop död i byns kyrka.

Una är fast besluten om att ta reda på sanningen trots bybornas motstånd. Men gränsen mellan fantasi och verklighet börjar suddas ut, och hon börjar frukta både för sitt liv och sin mentala hälsa.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: En bättre man av Louise Penny

Författare: Louise Penny
Titel: En bättre man
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 464
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A better man
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Armand Gamache 15
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 april 2025




Första meningen: "Merde."

Baksidetext
Det är Armand Gamaches första dag tillbaka som chef för mordroteln, ett jobb han tillfälligt delar med sin tidigare andreman, Jean-Guy Beauvoir. Situationen är ovan för dem båda, men snart får de annat att tänka på: vårflodens vatten stiger dramatiskt runt om i provinsen, och mitt i den ansträngda situationen försvinner Vivienne Godin, en ung kvinna med personlig koppling till en av Gamaches kollegor.

När kris läggs till kris försöker Gamache hålla stånd mot det hotande kaoset och inser att han borde ge upp sökandet efter Vivienne. Men Gamache har själv en dotter och utvecklar en djup – och kanske oklok – empati för hennes orolige far. Han återupptar sökandet, med en envis fråga ekande i sitt sinne: Hur skulle han känna det, om det var hans egen dotter som försvunnit?

Medan vattnet stiger och kritiken av Gamache i sociala medier blir allt mer aggressiv, hittas en kropp. Och i tumultet begås misstag.

Min kommentar
Vi firar faktiskt tioårsjubileum i år, Louise Penny och jag. Till och med ganska exakt, på en dag när. I tio år har jag fått nöjet att umgås med invånarna i den mysiga lilla byn Three Pines. Min lösning på problemet med så många böcker, så lite tid var att helt enkelt läsa böckerna i den här serien den årstid de utspelar sig. I En bättre man är det april och vårflod, alltså blev den första boken i april.

Precis som vanligt så tycker jag att det är för lite av Three Pines här, rent generellt. Det är i alla fall på tok för lite Ruth. Hon är ju, tillsammans med Jean-Guy, min solklara favorit och jag får inte nog av henne. Men verkar hon inte ovanligt sansad i den här boken?

Jean-Guy blir mer och mer lik Armand. Alla de kantigheter han hade från början, som jag tyckte så mycket om, är helt borta. Det kanske är en bra sak att han ska flytta till Paris. Med tanke på att i stort sett hela boken utspelar sig i och runt Three Pines så är det märkligt lite av invånarna. Gabri och Olivier nämns knappt alls. Clara har en egen tråd här i alla fall, men hon har det lite tufft. Kritikerna är inte snälla mot henne. Det ska bli spännande att se hur hon går vidare. Förmodligen inte i nästa bok. Då drar familjen Gamache tydligen till Paris och då blir det väl ännu mindre Three Pines.

Alla ljuger. Vare sig det behövs eller ej. Till och med poliser ljuger för poliser. Vilket gör polisens (och läsarens) arbete onödigt svårt. Tänk vad enkelt det hade varit om ingen ljög för polisen. Som läsare är det emellertid inte så svårt. För att hitta den skyldiga, som läsare, så ska man egentligen bara fundera ut vilken upplösning som gör mest ont. Jag tror faktiskt att det fungerar i flertalet böcker. I denna är det i alla fall definitivt så.

Fallet är lagom komplicerat och sticker inte iväg åt alla håll. Dock så är det befolkat av märkliga personer. Allihop faktiskt. Men inte på något sätt osannolika eller svåra att tro på. Vad som däremot är lite svårt att tro på är att inte färre än tre av polisens högsta chefer skulle befatta sig med ett enkelt försvinnande. På vilka grunder? Att en i teamet känner en anhörig till den som försvunnit? Att Gamache själv har en dotter i samma ålder som den som har försvunnit?

Ett problem jag har börjat få de senaste delarna är att det känns som att jag blir manipulerad att tycka om Armand Gamache. Kruxet är ju ett det inte behövs. Tvärtom. Men eftersom jag känner mig manipulerad så börjar jag känna ett visst motstånd. Faktum är att jag har ledsnat på det återkommande temat, där alla (inklusive de högsta cheferna inom polisen och politikerna) vill sätta dit honom och vill honom illa. Hans (självgoda) upphöjda lugn blir också för mycket för mig. Han börjar helt enkelt bli för gudalik. Missförstå mig inte, det här är fortfarande väldigt, väldigt bra, men jag vet inte hur många böcker till jag klarar med en Gamache som jagat villebråd.

En bättre man innehåller, precis som vanligt, flera moraliska dilemman och det, tillsammans med persongalleriet, är nog det som gör de här böckerna så bra. Det är egentligen inte klokt att Louise Penny har förmått hålla den här höga standarden genom femton böcker. Översättningen av nästa bok släpps i juli. Den ser jag fram emot. Trots att den utspelar sig i Paris.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,30 i genomsnitt (beräknat på 69 288 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om En bättre man: Lottens bokblogg, Bokstunder och Tofflan

Tisdagstrion: Göteborg

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Göteborg - författare eller handling från Göteborg

Ett favorittema! Jag har mängder av böcker som utspelar sig i Göteborg, men alla innehåller inte direkt några miljöer. Det gör de här tre. Om jag inte är alldeles fel på det så är alla tre författarna också från Göteborg.

1. Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert börjar med att den namnlösa kvinnliga huvudpersonen sitter på Mr Cake. Caféet som jag besökte bara dagen innan jag började läsa. Sedan bara fortsätter de att vandra runt i Göteborg.

2. Samlade verk av Lydia Sandgren passade inte mig speciellt bra, men jag gillade verkligen att vandra runt på gatorna i Göteborg.

3. Göteborg rouge av Håkan Tendell var en framtidsskildring, när den kom, men verkligheten har kommit ikapp. Det är i alla fall 2020-tal i boken. Vi gör härliga turer genom ett futuristiskt Göteborg, där det mesta ändå är sig likt.

TV-serie: Zero day #1 (2025)

Titel: Zero day
Originaltitel: Zero day
Genre: Thriller
Skapad av: Eric Newman, Noah Oppenheim, Michael Schmidt
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Robert de Nior, Jesse Plemons, Lizzy Caplan, Joan Allen, Connie Britton
Premiär: 2025-02-20
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 51 min
Såg den på Netflix april 2025




Handling
En cyberattack, som orsakar över 3000 människors död, sätter skräck i hela USA. Före detta presidenten George Mullen, som var en mycket respekterad av båda sidor, kallas in för att leda undersökningen. Härvan och lögnerna resulterar snart i en hetsjakt som blir desto svårare av konspirationsteorier som cirkulerar.

Min kommentar
Listan med TV-serier som jag vill se är nästan lika lång som listan över böcker jag vill läsa (nej, inte egentligen, men ändå) och det börjar bli svårt att välja nästa. Zero day var jag egentligen inte helt säker på att jag ville se (jo, det var jag), eftersom jag trodde att den kanske kunde vara farligt och otäckt nära verkligheten. Jag hade rätt.

Något som jag aldrig kommer att förstå är åsikten att sanningen är ovidkommande, att det viktigaste är att någon straffas. Snabbt. Oavsett vem eller om den ens är skyldig. Det har vi ju sett exempel på, flera gånger, hur fel det kan bli. Eller hur man kan få för sig att man lagar något som är trasigt genom att göra det mer trasigt. Min önskan är att folk (alla) tänker innan de agerar/reagerar/hoppar på lynchtåget.

Historien är väldigt oviss. Jag visste vad jag ville tro, men säker var jag inte. De onda pinpointade jag nästan direkt, men det var mer på magkänsla, inte fakta. De första avsnitten är lite snåriga, men det blev bättre för varje avsnitt.

Robert de Niro är fantastiskt bra, minst lika bra som han var i sin ungdoms dagar. Det är inte många som kan få fram så mycket med så lite. Strängt taget så gäller det nog samtliga som är med här för jag tycker intensivt illa om Roger, Alexandra, ja alla (utom George Mullen, en ärlig politiker, minsann, det var inte igår), utan att jag egentligen vet varför.

Vid ett tillfälle, mot slutet, sa sambon misstroget "Hur kan man placera en sådan galning på en så hög post?". Jag tittade skeptiskt på honom och svarade att det ju bara är att kolla vem som är president, det allra högsta hönset, där borta. I verkligheten.

I Zero day förklaras inte saker så övertydligt att tittaren blir dumförklarad. Man får bitar av information och sedan får man dra sina egna slutsatser. Det kräver visserligen fokus, men det ger jag gärna smarta serier som denna.


På Trakt.tv har serien 3,6 i genomsnitt (beräknat på 2,5 betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 43k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Passagen (2025)

Titel: Passagen
Originaltitel: The electric state
Genre: Science fiction
Regissör: Anthony Russo, Joe Russo
Manus: Christopher Markus, Stephen McFeely, Simon Stålenhag (bok)
Skådespelare: Millie Bobby Brown, Chris Pratt, Ke Huy Quan, Woody Norman, Stanley Tucci
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 128 min
Serie: -
Såg den på Netflix 21 mars 2025




Handling
En föräldralös tonårig flicka färdas tvärs över ett postapokalyptiskt landskap i USA i sällskap med en robot och en excentrisk lösdrivare i jakt på hennes yngre bror.

Min kommentar
Det var återigen dags för det nästan ångestfyllda i att hitta fredagsfilmen att titta på till hamburgaren/pizzan. Jag behövde inte leta så länge den här gången, eftersom Netflix ligger först av flikarna som jag öppnar med våra streamingtjänster och där går Passagen.

Filmen la jag till på vår lista direkt när den dök upp på Netflix. Faktiskt enbart baserat på två av skådespelarna; Millie Bobby Brown och Chris Pratt. Då visste jag inte ens att den bygger på en svensk grafisk roman, av Simon Stålenhag. När jag upptäckte det så blev jag ännu mer sugen på att se den. Jag har inte läst den och det tror jag är en fördel. Om man har läst den så blir man tydligen fruktansvärt besviken på filmen. Själv tyckte jag att den var helt okej.

Min allra största favorit är roboten Penny Pal, posten, eller vad man ska kalla hennes figur. Det är också hon som står för den roligaste kommentaren i hela filmen när hon ... tar hand om en fiende. Hon får frågan "What does the US postal office need that for?!" och då svarar hon "Dobermans.". Herman är också en favorit, han är som en babusjka (rysk docka).

De flesta karaktärerna här är ju robotar så mest är det bara rösten som skådespelarna bidrar med. Millie Bobby Brown och Chris Pratt är dock riktiga människor och jag tycker att de gör det bra. Kul är också att Ke Huy Quan dyker upp, han som spelade Data i The Goonies.

Filmen är alldeles för lång med sina drygt två timmar. Handlingen räcker inte på långa vägar till för det. Åtminstone inte med det fokus filmen nu har. Allt känns väldigt utdraget, samtidigt som berättandet är forcerat. Jag gillar retro-stuket, bland annat robotarna känns väldigt 90-tal, vilket ju passar bra. Fina är de i alla fall. Effekterna är också bra. Det är själva storyn som är tunn och det finns en del underligheter. Den största av dem är nog varför de helt enkelt inte tar den där drönarens vapen någon gång. De avväpnar ju honom flera gånger. Soundtracket är jag besviken på. Det gjordes ju så mycket bra musik där i skarven 80-/90-tal. Nu är ju detta ett alternativt 90-tal, men ändå.

Jag anar ett budskap i Passagen, dolt långt inne i alla klichéer, men jag gissar att det är mycket tydligare i boken. Förutsägbar är den och jag tror att vi lyckades gissa allt. Till syvende och sist så tycker jag ändå att filmen är underhållande och sevärd. Trots allt.


På Letterboxd hade den 2,1 i genomsnitt (beräknat på 86 688 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 36k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Våroffer

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är nästan allt grönt och fint. Våren har kommit på riktigt. Tänk att jag vartenda år glömmer hur fint det är på våren (trots all eländig pollen), men det är fantastiskt att bli så överraskad varje gång. I torsdags såg jag en gul magnolia, vilket jag aldrig har gjort tidigare. Den var otroligt vacker.

Boken smakebiten kommer från är Våroffer av Anders de la Motte, som är fjärde och sista delen i Årstidskvartetten. Det är ingen vanlig serie, denna är på riktigt fristående. Det enda böckerna har gemensamt är den geografiska placeringen och hemvändare, tror jag minsann också. Väldigt bra böcker är det i alla fall. Jag råkade egentligen läsa ut den igår, på kvällen, men har ännu inte påbörjat någon ny så det frå bli så här.

Min smakebit är från sida 174:

Pojken sprang. Han hade kastat av sig masken redan när han lämnade gläntan. Vassa grenar piskade hans ansikte, snåren rev hans ben, men han märkte det knappt.
    Skriket ekade i huvudet, dröjde kvar på hans läppar, i hans hals. Runt honom i skogen sprang hans tre vänner på samma sätt. Vettskrämda, panikslagna. De sprang bort från domarringen, bort från Bladmannen och hans spökhäst.
    Kväljningarna han bekämpat en lång stund tog plötsligt överhanden och tvingade honom att tvärstanna. Han vek sig dubbel, satte händerna mot knäna och spydde rakt ut i mörkret.

Bok: Vintervålnader av Kate Mosse

Författare: Kate Mosse
Titel: Vintervålnader
Genre: Thriller
Antal sidor: 233
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The winter ghosts
Översättare: Sofia Boda
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 mars 2025




Första meningen: Han gick som om han nyss återvänt till världen.

Baksidetext
Freddie Watsons bror försvinner i strid under första världskriget. Och även tio år senare plågas Freddie fortfarande av saknad och sorg. Han ger sig iväg på resa i franska Pyrenéerna. En plötslig snöstorm för honom omtumlad och medtagen till den ödsliga byn Nulle, där det samma kväll hålls en fest. Freddie träffar den vackra Fabrissa, som han får en intuitiv kontakt med. För första gången förmår han på allvar berätta sin historia, för henne och för sig själv. Dagen därpå visar det sig att ingen i byn sett varken Freddie eller Fabrissa på festen ...

Min kommentar
Innan jag hade läst min första Kate Mosse (jag hade en tegelsten redo i hyllan) så var jag med på ett julklappsbyte i bokbloggosfären. I det paket jag fick så låg Vintervålnader. Detta var 2011 ... Sedan dess så har jag läst två tegelstenar av den här författaren och de har avskräckt från vidare läsning. Minst sagt. I slutet av mar så var det fortfarande en hel del månad kvar och inga inplanerade böcker. Då kände jag att det var dags.

Det är omöjligt för mig att inte ta upp elefanten i rummet i den här boken. Det här med tillbakablickar och återberättelser ... Här är det en man, Freddie, som återberättar en historia för en antikvariathandlare. I den här återberättelsen ingår en annan återberättelse, som en kvinna, Fabrissa, berättar för Freddie. Det här är inte ett grepp som fungerar för mig. Då har jag ändå inte gått in på detaljnivån i de här återberättelserna. Den är fullständigt absurd. Om någon berättade något för mig på det här sättet så hade jag antingen gått därifrån eller avbrutit dem och bett dem komma till saken.

Första halvan var osannolikt trist. Jag var på gränsen (eller strax över) till uttråkad i början. I stort sett ingenting händer utan det är mest en massa oviktiga och ointressanta detaljer. Som upprepas i det oändliga. När den självömkande gnällspiken till huvudperson kommer till den lilla byn så blev det en markant förbättring. Här dyker det upp en ingrediens som jag är väldigt svag för, har jag märkt. Det är den, i den andra halvan, som räddar upp det hela lite.

Jag är osäker på om det var meningen att man inte skulle förstå vem och vad, men om det var det så misslyckades författaren kapitalt. Det var inget mysterium alls. Om inte annat så avslöjar ju titeln en del.

Man kan nog kalla Vintervålnader för en omständligt berättad spökhistoria, men det är inte spökena som är kusliga. Den intressanta delen, den om katarernas historia, försvinner i all text. Det är egentligen först i efterordet som man får veta något matnyttigt om dem. Jag kände inte alls till det här folket så lite lärorikt var det.

På Goodreads hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 15 854 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Vintervålnader: Fiktiviteter, Annikas bokblogg och Marias bokliv

Två efterlängtade böcker

För tredje året så hölls Skånska deckarmässan på Stadsbibiblioteket i Lund och den är ju ett måste. Mest för att sitta och lyssna på de intressanta samtalen, men också för att köpa någon enstaka bok. Jag hade gett mig lov att köpa två stycken hett efterlängtade böcker.

Jag har läst alla de tidigare fyra delarna i Tina Frennstedts Cold case-serie. Dödens klackar släpptes i februari och jag bestämde tidigt att den skulle inhandlas på mässan.

Även Hipp hipp hurra av Malin Stehn släpptes i februari och även denna bestämde jag direkt att jag skulle köpa på mässan. Hennes två tidigare böcker har varit riktigt bra.

Hett i hyllan #505

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så den fjärde boken från bokrean 2023.

Det blev några böcker av Ragnar Jónasson på bokrean och Aska är den andra av dem.

Denna verkar vara andra delen i serien Det mörka Island och tro det eller ej, men jag har faktiskt läst den första. Den tyckte jag om, väldigt mycket. Störigt nog så står det en trea på Aska, i serien på Goodreads. Vilken som är den andra är faktiskt lite oklart. I så fall är det en som inte har översatts. På StoryGraph, däremot, så är tydligen Aska andra delen. Nämnde jag att det är lite rörigt med Ragnar Jónassons serier?

Så här står det på baksidan:

En man hittas brutalt ihjälslagen på stranden till en fridfull fjord på norra Island. En ung journalist lämnar Reykjavík för att utforska fallet på egen hand, omedveten om att en oskyldig människas liv står på spel.

På den minimala polisstationen i Siglufjörður kämpar Ari Þór Arason och hans kollegor med ett alltmer förbryllande fall, samtidigt som den arktiska sommarens 24-timmarsljus börjar förvandlas till mörker av ett askmoln från ett vulkanutbrott - och samtidigt som polisernas egna, personliga problem driver dem till deras yttersta gräns.

Vilka hemligheter har den döda mannen burit på, och vad döljer den unga journalisten? Medan outtalade fasor från det förflutna hotar dem alla, och mörkret djupnar, blir utredningen till en kamp mot klockan för att hitta mördaren innan ytterligare någon mister livet.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Hembiträdet ser dig av Freida McFadden

Författare: Freida McFadden
Titel: Hembiträdet ser dig
Genre: Thriller
Antal sidor: 312
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The housemaid is watching
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Hembiträdet 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 mars 2025




Första meningen: Det är blod överallt.

Baksidetext
Millie och hennes make har flyttat till Long Island, där de hoppas kunna ge sina barn en trygg uppväxt i ett lugnt bostadsområde. Efter alla års slit som hembiträde känns tillvaron nu behaglig, och Millie har lämnat sitt mörka förflutna bakom sig.

Men friden blir inte långvarig. När Millie och Enzos nya granne mrs Lowell bjuder över dem på middag får Millie kalla kårar redan när hembiträdet öppnar dörren. Kvinnan tycks inte kunna slita blicken från dem.

Och det är inte bara mrs Lowells hembiträde som skapar oro. Millie får en känsla av att någon lurar i skuggorna och bevakar dem. Flytten till den på ytan så lugna förortsgatan framstår alltmer som ett misstag, och obehaget växer när Millie får en varning från kvinnan som bor mitt emot: Var försiktig med dina grannar.

Min kommentar
Förra året läste jag de båda två delar som föregår Hembiträdet ser dig. När jag upptäckte att den tredje var på gång så blev jag riktigt glad. Sedan dök den oväntat upp som en överraskning i brevlådan. Min glädje visste nästan inga gränser och när jag plötsligt stod där med mycket månad kvar och inga planerade böcker återstod så visste jag direkt vilken bok jag skulle välja.

Egentligen så hade jag inga förväntningar alls på att det här temat skulle hålla för en tredje bok. Glädjande nog så gjorde det det. Gemensamt för samtliga böcker i serien är att man känner, med varenda cell i sin kropp, att det är något som är väldigt, väldigt fel. Man vet inte vad eller på vilket sätt. Bara att. För mig så är detta själva definitionen av en psykologisk thriller och den långa långsamma uppbyggnaden passar perfekt.

Ett decennium har gått sedan förra boken och allt Millie vill är att vara en alldeles vanlig förortsbo och mamma. Det är ju svårt med hennes bakgrund. Inte heller blir det enklare när grannarna verkar vara ungefär de mest underliga man kan träffa på. Naiv har hon ju alltid varit. Alla (inklusive Millie och hennes familj) beter sig märkligt och ologiskt. Ingen berättar viktiga saker. För någon. Ingen lyssnar när någon faktiskt berättar något viktigt. Förutom jag då, som med den sista ledtråden förstod att jag var, inte helt fel ute, men missade målet.

Det roligaste i boken var nog ändå att träffa det hemska barnet Cecelia, från första boken, igen. Nu som vuxen. Kul är det också att ett hembiträde heter Martha (kan det verkligen vara en slump?), [spoiler]men skulle verkligen Martha ha låtit Enzo få skulden? Det är ju rent förfärligt i så fall[/spoiler].

Risken med att skriva böcker med så här många tvister är ju tyvärr att man skämmer bort/lär sin läsare. Man vet liksom vem det inte är i alla fall. Jag vet inte om jag har lärt mig hur hon lägger in falska spår, men frånsett alldeles i början, när jag gissade på typ alla, så var jag ganska snabbt mördaren på spåren. Och då även motivet. Nästan i alla fall. Även om jag inte direkt blev överraskad så tycker jag att det är riktigt snyggt gjort. Helt säker var jag inte förrän mot slutet.

Hembiträdet ser dig är spännande och snabbläst. Mycket tack vare de korta kapitlen, som gör att man alltid hinner "bara ett till", men också för att man verkligen vill veta vad det är som egentligen har hänt.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 628 154 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hembiträdet ser dig: Boktokig

Tisdagstrion: Bär, frukt och grönsaker

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Bär, frukt och grönsaker

Jag var lite osäker på hur jag skulle välja här, men så hittade jag faktiskt tre omslag som passade.

1. Morgon i Jenin av Susan Abulhawa läste jag bara knappt två månader innan allt brakade löst i de trakterna. Igen. En bra och nyttig bok, där man kan lära sig massor om Israel vs Palestina. Här är det minsann ett olivträd på omslaget.

2. España por favor av Åsa Hellberg handlar om tre lite äldre kvinnor som sticker till Spanien. Jag gillar Åsa Hellbergs böcker, just för att hon ofta har kvinnor i min egen ålder som huvudpersoner. Jag tolkar trädet i övre högra hörnet som ett apelsinträd. Om ni inte går med på det så sitter det en apelsinskiva i drinken.

3. Ett frågetecken är ett halvt hjärta av Sofia Lundberg handlar om Elin, som lever det perfekta livet i New York. Men det finns något i hennes barndom på Gotland som plötsligt gör sig påmint. Här är ju äpplet på omslaget väldigt tydligt.

Film: The six triple eight (2024)

Titel: The six triple eight
Originaltitel: The six triple eight
Genre: Drama
Regissör: Tyler Perry
Manus: Kevin Hymel, Tyler Perry
Skådespelare: Kerry Washington, Ebony Obsidian, Milauna Jackson, Shanice Shantay, Dean Norris
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på Netflix 7 mars 2025





Handling
Under andra världskriget gick 855 kvinnor med i kampen för att lösa den treåriga eftersläpningen av obehandlad post. Inför diskriminering och ett land ödelagt av krig, lyckades de sortera mer än 17 miljoner brev.

Min kommentar
Egentligen så hade jag valt ut en annan film att se den här fredagen, men plötsligt så poppade The six triple eight upp. En film som jag la till på vår lista för någon vecka sedan och som tydligen var Oscarsnominerad nu i år. Visserligen bara för originalmusiken (och den vann inte heller), men ändå. Jag tyckte det lät som en historia värd att se.

En svart kvinna måste ha varit så långt ner på samhällsstegen som man kunde komma och det är svårt (omöjligt) att förstå hur det var. Mitt blodtryck steg vid ett par tillfällen, till rent farliga nivåer. Hur kan det egentligen vara möjligt att man (jag) aldrig har hört talas om detta tidigare? Det är ju en jättestor grej. Fick de verkligen inga brev?! Hur kan man inte veta att det är oerhört viktigt för moralen?

Min vana trogen så var jag ju tvungen att googla efter att jag hade sett filmen. Jag skulle så gärna vilja veta vilka delar som verkligen hänt och vilka som bara är där för den dramatiska effekten. Som det här med applåderna på skolan och järnvägsstationen. Gör amerikaner faktiskt så eller är det vad amerikaner tror att folk vill se? Själv blir jag bara extremt obekväm när fenomenet dyker upp.

Jag vill inte säga att filmen är för lång, det känns inte så, men den fokuserar på fel saker. Eller lägger för mycket kraft på fel saker. Det känns som att det viktigaste är att få fram budskapet och det görs på ett sådant sätt att karaktärerna mest känns som budbärare. Inte som människor. De vräker ur sig plattityder, floskler och självklarheter i parti och minut. Allt görs så extremt övertydligt. Något som inte alls hade behövts. Jag är säker på att verkligheten hade räckt, gott och väl.

Själva utförandet är förmodligen inte alls värd en fyra, men historien som The six triple eight berättar är det. Precis som skådespelarprestationerna. Det är dock, precis som vanligt, arkivbilderna som tar allra styggast. Det är då man verkligen förstår att detta faktiskt har hänt riktiga människor.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 65 940 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 25k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Mellan raderna

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Magnolian blommar för fullt, snart är det påsk och sedan är det inte långt till vår första semester. Även om det har varit en ganska tuff vecka på jobbet så har det mesta gått i dur.

Efter att ha genomlidit en sanslöst torr och tråkig bok, som jag blev klar med igår, så tyckte jag att jag behövde något upplyftande. När jag gick igenom vad jag hade av den sorten i mina egna hyllor så poppade namnet Johanna Schreiber upp. Jag köpte den boken efter ett mycket positivt inlägg hos Lotten och henne kan man ju lita på. Mellan raderna är första delen i serien Schantz förlag.

Min smakebit är från början av boken:

Tårarna som rinner ner för Emilys kinder har ingenting med kistan framme vid altaret att göra. Den enda relation hon har till Otto Schantz är det stora porträttet av honom hon ser varje dag när hon passerar in genom de tunga dubbeldörrarna i förlagshuset vid Mosebacke torg. Men precis där hans kista står placerad nu stod hon själv för drygt fem år sen. Det mörka håret hade fortfarande varit långt, och uppsatt i en så avancerad frisyr att hon och Petter hade fått kämpa i 20 minuter med att få loss alla hårnålar när de checkat in i sin bröllopssvit sent på natten. På ett av de många foton som ligger längst ner i en flyttkartong syns hennes ena hand vila på den putande magen med hon sträcker fram den andra mot Petter för att låta honom trä på trestensringen som varit hans mormors. De tre stenarna som, enligt prästen, kunde ses som en symbol för henne, Petter och det lilla barnet som växte i hennes mage. Barnet som var Theo, som för bara ett par dagar sen blåste ut de fem ljusen i sin födelsedagstårta, lyckligt ovetande om att hans föräldrar snart inte skulle bo tillsammans längre.

Bok: Operation Garbo 1 av Harry Winter

Författare: Harry Winter
Titel: Operation Garbo 1
Genre: Thriller
Antal sidor: 371
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Operation Garbo 1
Förlag: Timbro förlag
Utgivningsår: (original) 1988 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 mars 2025




Första meningen: - Satan, vindomslag!

Baksidetext
Året var 1992. Kriget kom inte som en blixt från en klar himmel. Medan Nils och Katarina seglade för lättjefulla högsommarbrisar tätnade krismolnen i Sovjetimperiet. I desperation iscensatte ledarna i Kreml Operation Garbo.

Ändå kom angreppet som en chock för Sverige. I det längsta vägrade svenskarna tro på varningarna. De gjorde alltför lite alltför sent.

Hur gick det? Stod politikerna pall? Vad hände när Gustaf Näsströms kustkorvett, Johan Schewenfeldts Viggendivision och Figge Strandlunds skyttebataljon mötte den väl förberedda fienden? Hur länge kunde Sverige hålla ut? Fick vi någon hjälp?

I Arvfurstens palats och Vita huset, i Kreml och i det svenska högkvarteret, i Visby stift och i Berlins spioncentraler, på Västergötlands flygbaser, Upplands slätter och Stockholms skärgård utspelas denna thriller. Harry Winter har varit med förr och vet vad han talar om.

Min kommentar
Förra året så hittade jag ju äntligen den gamla utmaningen Tre-på-tre och till min stora glädje så körs den även i år. Jag hade ju ännu en trilogi i åtanke, Operation Garbo av Harry Winter, som är pseudonym för ett kollektiv. För att göra det enklare så heter alla delar likadant, bara med tillägget vilken del det är. Så i mars plockade jag fram del ett.

De här böckerna är inte speciellt kända, men sambon hade med sig de två första delarna i boet (han är gammal officer, så det är inte alls konstigt) och ja, jag blev omåttligt nyfiken. 2014 hittade jag alla tre böckerna i nyutgåva, pocket, och då köpte jag allihop. Det blev dock en smärre chock när jag plockade fram första boken och upptäckte att texten var minimal. Jag har nog aldrig sett en så liten text i en bok. Någonsin. Trots läsglasögon så var det omöjligt att läsa, utan att drabbas av huvudvärk. Tack och lov så finns böckerna på Storytel så jag fick läsa på läsplatta i stället.

När jag börjar läsa så tänker jag att det kanske inte är lämpligt att läsa den här boken just nu. Eller så är det just nu man ska läsa den. Väldigt mycket av retoriken känns igen från kriget i Ukraina. Av någon anledning så verkar det alltid vara Sovjet (Ryssland) som är de kränkta. Dessvärre så blir det för många kängor mot svensk försvarspolitik, även om det nu ligger en hel del sanning i kritiken. Fortfarande. Då ska man tänka på att försvaret var ungefär tio gånger starkare i slutet av 80-talet än vad det är nu. Om det hade varit lite mer nyanserad kritik så skulle allt ha varit mer trovärdigt. Dock är vi fortfarande precis lika naiva.

Ett stort problem, för mig, med den här boken är att här finns över hundra namngivna karaktärer. Många av dem förekommer bara en enda gång och sedan aldrig mer. Dessutom så finns det ett helt koppel med icke namngivna karaktärer. Det är helt omöjligt att ha så många namn i huvudet. I alla fall utan att göra ett flödesschema. Flera av de namngivna heter dessutom samma, till exempel så figurerar (minst) fem olika Gustav/Gustaf. För mig som var med den här tiden så är det uppenbart vilka somliga av dessa karaktärer ska föreställa. Med den mängden karaktärer så blir det naturligtvis så att man inte lär känna någon av dem. Min känsla är att just det inte betyder så mycket för de personer som har skrivit boken. För dem finns det annat som är viktigare. Hur många trådar det finns är oklart. Jag försökte inte ens hålla ordning på dem. För att göra det ännu besvärligare så hoppas det friskt mellan dem.

Det märks att boken är skriven av män med militär bakgrund, väldigt tydligt. Man förutsätt, exempelvis, veta vilken nationalitet folk har bara genom vilket fordon de färdas i/med eller vilken modell de har på uniformen. Min invändning är, som vanligt, att man faktiskt inte behöver ta med allt man kan och vet. Det blir bara väldigt krångligt för oss som inte har den bakgrunden.

Samma sak som gör boken extremt jobbig att läsa är förstås även det som gör den mycket trovärdig. Många saker händer samtidigt. På många olika platser. Med hur mycket folk som helst inblandat. Problemet är att en vanlig läsare kanske hellre hade sett ett färre antal karaktärer och platser för att ha en chans att hänga med. Kanske är den skriven av militärer för militärer, men det blir ju inte en speciellt stor grupp läsare. Då borde man möjligtvis ha skrivit den mer för gemene man, vilket borde ha gett den ett större genomslag.

Operation Garbo är en ganska torr och detaljerad beskrivning av ett högst sannolikt scenario och är egentligen inte så mycket en skönlitterär bok som ren propaganda (ligger egentligen inte speciellt långt efter den gamla Sovjetpropagandan, fast tvärtom, kan man säga). Tyvärr är boken lika relevant nu som den var då, 1988. Det är svårt att sätta betyg på den, på grund av allt jag nämnt. Historien i sig får en fyra, men berättandet får bara en tvåa. Alltså blir det en trea.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 141 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Operation Garbo del ett: Tradition och fason, Aftonbladet och Logement

Några eftersläntrare + 1

Inflödet av böcker i mars var väldigt stort. Mest beroende på att bokreainköpen blev förskjutna, men också att det ramlade in några överraskningar.

Det dröjde drygt två veckor innan jag besökte en fysisk bokhandel, efter att den stora bokreadagen hade infallit. Egentligen så hade jag inga inköpsplaner (den jag ville ha var slut), men då gick jag förbi Ristmärken av Johan Theorin. Sjätte delen i det som jag envisas med att fortsätta kalla Ölandskvartetten. Jag äger och har läst de tidigare fem så jag tyckte det kunde vara lämpligt att ha även denna.

Samma dag som jag hade varit och köpt ovanstående bok så ramlade det faktiskt inte ett bokpaket också. Det innehöll Skamgrepp av Eva Hildén. Detta är något slags debut, i alla fall är det första boken hon har skrivit för vuxna. Thriller är den "klassad" som. Den kan säkert vara spännande. Tack till Modernista!

Sedan åkte vi till Göteborg. Där hittade jag först något slag utförsäljning i typ en popup. Det var helt omöjligt för mig att låta bli att gå in där. Där fanns en hel del som lockade, men jag lyckades motstå de flesta. Dock tyckte jag att det kanske kunde vara lämpligt att köpa tionde och elfte delen i, numera bara, Anders Roslunds serie om Ewert Grens. Sovsågott och Litapåmig finns nu i en hylla nära mig, till det facila priset av 49 kronor styck. Kanske snart dags att ta med den här serien i min Finish That Series-utmaning.

Sist av affärerna den här dagen i Göteborg låg Akademibokhandeln och jag hade kollat upp att de var en av få som hade kvar Domarens lista av John Grisham, så den gick jag dit för att köpa. Men till min stor glädje så möttes jag av Mats Sundins biografi, Tur och retur, redan i ingången. Eftersom rean är inne på sluttampen så var det halva priset på reapriset. Det var ju liksom inget att snacka om.