Bok: En bättre man av Louise Penny

Författare: Louise Penny
Titel: En bättre man
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 464
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A better man
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Armand Gamache 15
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 april 2025




Första meningen: "Merde."

Baksidetext
Det är Armand Gamaches första dag tillbaka som chef för mordroteln, ett jobb han tillfälligt delar med sin tidigare andreman, Jean-Guy Beauvoir. Situationen är ovan för dem båda, men snart får de annat att tänka på: vårflodens vatten stiger dramatiskt runt om i provinsen, och mitt i den ansträngda situationen försvinner Vivienne Godin, en ung kvinna med personlig koppling till en av Gamaches kollegor.

När kris läggs till kris försöker Gamache hålla stånd mot det hotande kaoset och inser att han borde ge upp sökandet efter Vivienne. Men Gamache har själv en dotter och utvecklar en djup – och kanske oklok – empati för hennes orolige far. Han återupptar sökandet, med en envis fråga ekande i sitt sinne: Hur skulle han känna det, om det var hans egen dotter som försvunnit?

Medan vattnet stiger och kritiken av Gamache i sociala medier blir allt mer aggressiv, hittas en kropp. Och i tumultet begås misstag.

Min kommentar
Vi firar faktiskt tioårsjubileum i år, Louise Penny och jag. Till och med ganska exakt, på en dag när. I tio år har jag fått nöjet att umgås med invånarna i den mysiga lilla byn Three Pines. Min lösning på problemet med så många böcker, så lite tid var att helt enkelt läsa böckerna i den här serien den årstid de utspelar sig. I En bättre man är det april och vårflod, alltså blev den första boken i april.

Precis som vanligt så tycker jag att det är för lite av Three Pines här, rent generellt. Det är i alla fall på tok för lite Ruth. Hon är ju, tillsammans med Jean-Guy, min solklara favorit och jag får inte nog av henne. Men verkar hon inte ovanligt sansad i den här boken?

Jean-Guy blir mer och mer lik Armand. Alla de kantigheter han hade från början, som jag tyckte så mycket om, är helt borta. Det kanske är en bra sak att han ska flytta till Paris. Med tanke på att i stort sett hela boken utspelar sig i och runt Three Pines så är det märkligt lite av invånarna. Gabri och Olivier nämns knappt alls. Clara har en egen tråd här i alla fall, men hon har det lite tufft. Kritikerna är inte snälla mot henne. Det ska bli spännande att se hur hon går vidare. Förmodligen inte i nästa bok. Då drar familjen Gamache tydligen till Paris och då blir det väl ännu mindre Three Pines.

Alla ljuger. Vare sig det behövs eller ej. Till och med poliser ljuger för poliser. Vilket gör polisens (och läsarens) arbete onödigt svårt. Tänk vad enkelt det hade varit om ingen ljög för polisen. Som läsare är det emellertid inte så svårt. För att hitta den skyldiga, som läsare, så ska man egentligen bara fundera ut vilken upplösning som gör mest ont. Jag tror faktiskt att det fungerar i flertalet böcker. I denna är det i alla fall definitivt så.

Fallet är lagom komplicerat och sticker inte iväg åt alla håll. Dock så är det befolkat av märkliga personer. Allihop faktiskt. Men inte på något sätt osannolika eller svåra att tro på. Vad som däremot är lite svårt att tro på är att inte färre än tre av polisens högsta chefer skulle befatta sig med ett enkelt försvinnande. På vilka grunder? Att en i teamet känner en anhörig till den som försvunnit? Att Gamache själv har en dotter i samma ålder som den som har försvunnit?

Ett problem jag har börjat få de senaste delarna är att det känns som att jag blir manipulerad att tycka om Armand Gamache. Kruxet är ju ett det inte behövs. Tvärtom. Men eftersom jag känner mig manipulerad så börjar jag känna ett visst motstånd. Faktum är att jag har ledsnat på det återkommande temat, där alla (inklusive de högsta cheferna inom polisen och politikerna) vill sätta dit honom och vill honom illa. Hans (självgoda) upphöjda lugn blir också för mycket för mig. Han börjar helt enkelt bli för gudalik. Missförstå mig inte, det här är fortfarande väldigt, väldigt bra, men jag vet inte hur många böcker till jag klarar med en Gamache som jagat villebråd.

En bättre man innehåller, precis som vanligt, flera moraliska dilemman och det, tillsammans med persongalleriet, är nog det som gör de här böckerna så bra. Det är egentligen inte klokt att Louise Penny har förmått hålla den här höga standarden genom femton böcker. Översättningen av nästa bok släpps i juli. Den ser jag fram emot. Trots att den utspelar sig i Paris.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,30 i genomsnitt (beräknat på 69 288 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om En bättre man: Lottens bokblogg, Bokstunder och Tofflan