"Mästaren" av Harlan Coben

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 333
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Drop shot
Översättare: Helena Sjöstrand Svenn & Gösta Svenn
Serie: Myron Bolitar 2
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 1996 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 oktober 2013





Första meningen: "Cesar Romero", sa Myron.

Baksidetext
Den unga, vackra före detta tennisstjärnan Valerie Simpson vill ta sig tillbaka till den absoluta världstoppen, och det med hjälp av sportagenten Myron Bolitar. Men hennes drömmar krossas när hon blir brutalt skjuten till döds under US Open. När Myrons hetaste klient Duane Richwood, trimmad för att ta sin första Grand Slam-turnering, dyker upp i utredningen inser han att det är något som inte står rätt till. Varför finns Duanes telefonnummer i Valeries kalender när han hävdar att han inte ens känner henne?

Myron upptäcker att det finns kopplingar mellan ett sex år gammalt mord och den nu mördade Valerie, då hennes fästman, son till en senator, brutalt mördades och en av förövarna därefter sköts ned. Polisen har lagt locket på och alla, från maffian till senatorn själv, vill att Myron ska sluta gräva i det gamla mordet. Sanningen om vad som egentligen hände är inte bara farlig utan även dödlig. Är Myron på väg att bli nästa offer?

Min kommentar
Det var bara ett par månader sedan jag läste första delen i den här serien, Spelaren, och eftersom den gav mersmak så gav jag mig raskt på (i alla fall i min tideräkning) nästa del. Den var ännu bättre.

Förmodligen beror min förtjusning på den ironiska tonen och de putslustigheter som karaktärerna spottar ur sig. De som känner mig vet att jag har en väldigt dålig humor, ironi och sarkasm är mitt livselixir och det finns det alltså gott om här. Något annat det finns väldigt gott om är testosteron, det fullkomlig osar av de manliga männen, men jag tycker nog att även det görs med en släng ironi.

Myron Bolitar förvånar mig. Han känns fortfarande betydligt äldre än sina 30-någonting, med tanke på allt han hunnit med. Ändå bor han hos sina föräldrar, visserligen i källaren, men ändå. Kan det möjligtvis vara därför som hans kärleksliv inte verkar speciellt lyckat? Tack och lov får just den aspekten av hans liv inte särskilt stor plats, men flickvännen känns inte riktigt som hans typ. Hans kompis Win är också en märklig person, han verkar inte ha någon som helst empati med någon. Sedan bryr han sig plötsligt väldigt mycket om någon.

Det är kul med sport i en deckare, speciellt kul är det när sporten inte är den, så kallade, amerikanska fotbollen (där man bär bollen i händerna) utan tennis. Eftersom boken har några år på nacken så är det gamla välkända tennisnamn som dyker upp.

Att det är väldigt förutsägbart förminskar inte spänningen, men ett tag var jag irriterad på riktigt. Trots att sanningen i stort sett gick rätt framför ögonen på Myron så föredrog han att göra sin egen, mansgrisiga, tolkning. Jag kunde knappt tro det var sant, det kunde liksom inte ha blivit tydligare med en annons i tidningen.

Boken är från 1996 så det känns lite daterat och ibland får man ta på sig 90-talsglasögonen och helt glömma bort allt vad mobiltelefoner (den lilla bärbara sorten, inte den stora släpbara) och datorer heter, men den är ändå ganska tidlös.

Tredje delen, Rivalen, har jag redan och det kanske inte dröjer så länge innan jag läser den också.

Boktipsets estimerade betyg var 3.6. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mästaren: Bims blogg och DAST.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Spelaren" av Harlan Coben

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 358
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Deal breaker
Översättare: Lennart Olofsson
Serie: Myron Bolitar 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 1995 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 augusti 2013





Första meningen: Otto Burke, det välsmorda munlädrets mästare, förde upp spelet till en högre nivå.

Baksidetext
När den unga Kathy Culver spårlöst försvinner från universitetsområdet står alla handfallna. Det enda spår som finns efter henne är ett par trosor slängda i en soptunna och polisen lägger till slut ned utredningen i brist på bevis. Ett år senare är Kathys pojkvän, quarterbacken Christian Steel, i starten av en lysande fotbollskarriär när han plötsligt får ett samtal ifrån någon som utger sig för att vara den förvunna Kathy. Är hon trots allt i livet?

Sportagenten Myron Bolitar gör allt för att hjälpa sin skyddsling och när Kathys far sedan bli mördad inser han att det är något som inte står rätt till. Tillsammans med sin kompanjon, den egocentriske kampsportsfanatikern Win, dras han in i en härva av orent spel och snabba kast. Vad har egentligen hänt Kathy och går det att hitta hennes fars mördare? Till slut tvingas Myron spela ett mycket högt spel i jakten på sanningen.

Min kommentar
För riktigt många år sedan, 2006, läste jag min första Harlan Coben, Borta för alltid. Jag kommer inte ihåg vad det var, men jag gillade den inte alls och det blev inga fler böcker lästa av honom. Tills nu. Det är lite det som är faran med bokbloggar, någon älskar alltid en författare. Så även Harlan Coben. Då blir jag lite nyfiken och måste så klart ge honom en andra chans.

Allt börjar i ett rasande tempo och sedan ökar det. Saker som för historien framåt händer hela tiden och det är spännande. Alldeles oavsett om det är inte speciellt realistisk att en före detta basketspelare, sedermera juristutbildad på Harvard och före detta FBI-anställd(?) numer är sportagent och utreder mord, bland annat, som påverkar hans klienter. Vilket får mig att fundera lite på hur gammal denna Myron Bolitar egentligen är, med allt han hunnit med borde han vara 40-45, men han tycks bara vara runt 30. Inte nog med det, allt han gör, gör han tillsammans med sin kompis som är expert på taekwondo och tillika hyresvärd, säkerhetsexpert och finansiell rådgivare.

Historien berättas på ett humoristiskt sätt och för det mesta är det snabba och roliga replikskiften, men det balanserar farligt nära gränsen till löjligt. Dumma poliser är en liten detalj som jag stör mig på när jag läser deckare och även om de nu inte var riktigt korkade så undrade jag varför ingen av dem reagerade över den där lilla biten information som de fick under ett förhör. Till och med jag hajade till, men varken polis eller Myron ifrågasatte.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag gillade detta, men dialogerna får inte bli fjantigare än så här då blir det för mycket och just nu är jag glad över att jag har de två nästkommande delarna om Myron Bolitar i hyllan redan.

Boktipsets estimerade betyg var 3.3. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Spelaren: Bokraden, En bokcirkel för alla och Kulturkonsument.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.