onsdag 31 oktober 2018

"Den sista dagen i december" av Mariette Glodeck

Författare: Mariette Glodeck
Titel: Den sista dagen i december
Genre: Chick-lit
Antal sidor: 329
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Röda Vita Rosen 2
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 oktober 2018




Första meningen: Det brinner ett ljus på den rosa marsipankullen.

Baksidetext
En blivande brud, en misstagsfar, en snobb från Saltsjö-Boo, en regissör, en alkis, en lesbisk wannabe, en ovillig pop-prinsessa och en bajsprins. Är det vad de blev?

Milla och Måns och Carl och Jens och Pepsi och Tove och Frida och Teddy. Gamla vänner med en historia ihop. Det är klart, de hinner inte ses lika ofta längre. Frida har suttit ett år i turnébuss. Måns jobbar sena kvällar bakom en bardisk. Teddy har tagit över pappas firma. Tove tragglar med sina läkarstudier. Men när de väl ses brukar allt kännas som vanligt. Och att Milla ska gifta sig kommer visserligen som en överraskning, men det borde inte förändra någonting. Eller?

Det handlar om relationer och andra katastrofer. Om att kollidera och kanske mötas på nytt igen. Om allt man önskar och det man får istället. En varm och underhållande samtidsroman om ett gäng unga människor som befinner sig i ett skede då valen man gör är mer betydelsefulla än någonsin tidigare. Och då skamliga hemligheter måste komma upp i ljuset för att spricka som spöken.

Min kommentar
Den här boken vann jag i en utlottning hos Norstedts sommaren 2013. Japp, du läste rätt; sommaren 2013 (dessvärre är den inte den sista olästa av de fyra böcker jag vann då). Det har tagit över fem år att ta sig an den här boken, kanske mest för att jag inte alls kände till den. Jag tror att jag aldrig hört talas om den. Nu i efterhand visar det sig att den tydligen är en fortsättning på Röda Vita Rosen, som jag heller aldrig hört talas om. Tyvärr så framgår det ingenstans på boken att den är andra delen och kanske hade den funkat bättre om jag hade känt till karaktärernas bakgrund och relationer.

Språket är väldigt enkelt (vilket inte alls är en nackdel) och flyter på bra. Förutom de där oavslutade meningarna, som bara slutar mitt i, alltså inte min kära ellips utan en ensam punkt. Och där blir de liksom bara hängande. Efter ett tag inser jag att kapitelrubrikerna är låttitlar, men vad de ska symbolisera vet jag inte. De verkar inte hänga ihop med texten i alla fall.

Här finns åtta huvudpersoner, skulle man nog kunna säga, och de består av det där kompisgänget. Alla har dock inte egna röster. Perspektivbytena sker utan störningsmoment och det blir faktiskt aldrig rörigt. Jag tycker att persongalleriet är väldigt schablonmässigt, alla finns med. De här 30-någonting människorna är självupptagna och småsinta, det är inte lätt att vare sig tycka om eller bry sig om dem. Åtminstone 7/8 lider av klassiska fall av "gräset är grönare på andra sidan" och vill inte växa upp.

Jag vill inte gå så långt som att säga att detta är helt ointressant, men det är inte heller speciellt engagerande och det är, som sagt, inga sympatiska människor jag lär känna. Det är lite som ett extra långt avsnitt av Vänner, men utan humorn och kemin.

Boktipsets estimerade betyg var 3,0 och genomsnittet 2,8 (beräknat på 18 betyg).
Goodreads hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 20 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den sista dagen i december: Stories from the city, Kattugglan och Jonna Lindberg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 30 oktober 2018

Veckans topplista: Spökhistorier

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Spökhistorier.

Den här är ju lite klurig. Spökhistorier kan ju vara skräck. Eller hur?

1. Benrangel
2. Duma Key
3. Liseys berättelse
4. Om en Buick 8
5. Signal

Författaren är i samtliga fall Stephen King och jag har försökt välja de som är lite mer spöklika och kanske inte så kända.

måndag 29 oktober 2018

TV-serie: Ozark - Säsong 2

Titel: Ozark
Originaltitel: Ozark
Genre: Thriller
Skapad av: Bill Dubuque, Mark Williams
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Jason Bateman, Laura Linney, Julia Garner, Peter Mullan, Lisa Emery
Premiär: 2018-08-31
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på Netflix oktober 2018





Handling
Marty Bryde och hans familj fortsätter försöka navigera genom livet i en farlig knarkkartell. Marty och Wendy kämpar för att skydda familjen från de allt fler och eskalerande hoten som uppstår till följd av deras partnerskap med den maktlystna familjen Snells och kartellen med dess nya ledare. Ett nytt hot kommer från Ruth Langmores far Cade, som precis har blivit utsläppt från fängelset. Insatserna är ännu högre än tidigare och familjen inser ganska snabbt att de behöver offra allt för att kunna ta sig ut.

Min kommentar
Första säsongen av Ozark var en väldigt positiv överraskning när vi såg den förra sommaren. Glädjen var stor når vi upptäckte att andra säsongen kommit.

Kanske var mina förväntningar för höga för jag upplevde början som lite seg. Jag hade lite svårt att komma in i alltihop igen. En resumé hade förmodligen hjälpt en del, men till slut så kom det mesta tillbaka till mig igen.

En annan ganska stor skillnad är att det blir mer politik och maffia, vilket jag tycker är lite trist. Vad jag minns så var första säsongen mer humoristisk också, här i andra är det bara djupaste mörker.

Ruth är fortfarande min absoluta favorit, hon är klockren och jag kan inte minnas när jag senast såg en så bra gestaltning av en tuff mjukis. Julia Garner är inget annat än briljant. Jason Bateman har, tack vare den här serien, växt som skådespelare i mina ögon. Han är lysande. Precis som alla andra. Det ena psykfallet är värre än det andra.

Till min stora glädje så verkar en tredje säsong vara på gång och enligt IMDb så ska den tydligen komma 2019. Förmodligen på sommaren då, precis som de två första säsongerna.

Här är den sedvanliga spoilern för säsongsavslutningen: [spoiler]Ruths pappa Cade dödar FBI-agenten Petty, som hotar Ruth och försöker kidnappa Charlotte, Ruth tvingas berätta för Wyatt att det var hon som dödade Russ. Wendy betalar Cade för att lämna stan, men beställer samtidigt mordet på honom av Kartellen. Marty har planerat familjens flykt, men Wendy vill stanna. Masons bebis Zeke har hamnat hos Darlene, som "betalning" för casinot. Casinot godkänns och invigs.[/spoiler]



TV Time har serien 8,82 i genomsnitt.
IMDb har serien 8,4 i genomsnitt (beräknat på 86 574 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan inte köpas, än.

Film: Geostorm (2017)

Titel: Geostorm
Originaltitel: Geostorm
Genre: Action
Regissör: Dean Devlin
Manus: Dean Devlin, Paul Guyot
Skådespelare: Gerard Butler, Jim Sturgess, Talitha Eliana Bateman, Zazie Beetz, Andy Garcia
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 109 min
Serie: -
Såg den på Netflix 29 september 2018




Handling
Efter att Jorden drabbats av ett flertal naturkatastrofer har världens ledare skapat ett avancerat nätverk av satelliter som kontrollerar det globala klimatet, för att hålla alla säkra. Men det system som byggdes för att skydda dem angriper nu istället Jorden. Det blir en kamp mot klockan för att ta reda på vem eller vad som är det verkliga hotet innan en geostorm drabbar hela världen och förintar allt och alla.

Min kommentar
Den här filmen har jag kikat på så många gånger och funderat på att köpa. Varje gång har det fallit på de otroligt usla betygen och kommentarerna. Men så såg jag att den gick på Netflix och då var det ju inget att tveka på längre.

Först vill jag påpeka att jag är oerhört svältfödd på katastroffilmer, en genre som jag älskar och ser på med skräckblandad förtjusning. Det kan vara anledningen till att jag inte tycker att filmen är så usel som betygen på olika filmsajter ger sken av. En annan anledning kan vara mina låga förväntningar.

Idén är riktigt intressant och ämnet är ju sjukt aktuellt. Varken idé eller ämne förvaltas väl perfekt, men det här är underhållande. Generellt och i det stora hela har jag inga problem med händelserna. Om det finns något som kan användas som vapen så är det inte speciellt otroligt att det hamnar i fel händer och används på ett sätt som det inte är tänkt. Det har vi väl ändå sett tillräckligt många gånger i verkligheten för att tro på.

Skådespelarna finns det inte så mycket att säga om, de gör sitt jobb. Gerard Butler är väl att betrakta som en B-skådespelare, men jag gillar honom. Till och med som lite plufsig. Jim Sturgess tyckte jag att jag kände igen och det visar sig att han har spelat i En dag. En helt annan typ av karaktär. Favoriten måste ju bli Dana, spelad av Zazie Beetz. Det är omöjligt att stå emot en hacker. En som jag är säker på att vi får se en del av i framtiden är Talitha Eliana Bateman.

Geostorm är väldigt mycket bättre än mina sjukt lågt ställda förväntningar och den får plus för viljan. Filmen brottas med en hel del trovärdighetsproblem, men jag säger att du ska strunta i dem. Åk med och njut av turen!



Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 377 betyg).
IMDb hade den 5,3 i genomsnitt (beräknat på 68 750 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 28 oktober 2018

Smakebit på søndag: Den som finner

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag är jag på väg hem efter några dagar i Prag. Bussen gick 04:45. Vilken tur att vi fick en timme extra då. Ingen frukost blev det, så klart. Lite tidigt är det ju. Vi ska stanna någonstans i Tyskland för frukost. Riktig frukost hoppas jag. Den på hotellet var inget vidare. Någon gång vid åtta i kväll ska vi förhoppningsvis vara hemma igen. Och tack och lov för att vi var förutseende nog att ta semester även i morgon...

Igår började jag läsa andra delen i Stephen Kings trilogi om Bill Hodges, Den som finner. Förmodligen så har jag hunnit en bra bit längre i den nu, men det här stycket är ett exempel på det som King bemästrar till fulländning.

Min smakebit kommer från sida 18 i e-boken.
Innan han gav sig iväg den kvällen bar Tom upp sin dotter, stoppade om henne och pussade henne god natt. Han gav en extra puss till Tinas favoritdocka, fru Beasley. Det skulle ge honom tur, sa han.
    "Pappa? Kommer allting att bli bra?"
    "Det kan du vara alldeles säker på, raring", sa han. Det mindes hon senare. Vissheten i hans röst. "Allting kommer att bli hur bra som helst. Men sov nu." Han gick sin väg med normala steg. Det mindes hon också, för hon såg honom aldrig mer gå på det sättet.

lördag 27 oktober 2018

"Sömnernas sömn" av Elin Säfström

Författare: Elin Säfström
Titel: Sömnernas sömn
Genre: Fantasy
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Tilda Modigh 3
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 oktober 2018




Första meningen: Dumpe och jag är ute på vår mer eller mindre schemalagda eftermiddagskissrunda när han på en sekund genomgår en total personlighetsförändring.

Baksidetext
Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, älvor och andra väsen, men de flesta människor ser dem inte. Och det är Tildas jobb att se till att det fortsätter så. Men det är inte så lätt, när det är dags för tomteting, och stan svämmar över av berusade tomtar. En morgon hittas flera ihjälbitna getter på Skansen. Både Tilda och de trollfientliga tomtarna är övertygade om att det är ett troll som varit framme. Tomtar och troll ställs mot varandra och konflikten trappas upp, samtidigt som fler döda djur dyker upp, i oväntade konstellationer. Vem är det som dödar djuren och varför?

Min kommentar
När jag såg att den här tredje delen var på gång så blev jag så förväntansfull och när den plötsligt en dag låg på hallmattan så var ingen gladare än jag. Sedan blev jag orolig. Tänk om den inte var så bra som jag hoppades? Och hur var det nu egentligen, skulle det bli en trilogi? Var detta sista boken? Vad gäller min första fråga så behövde jag inte vara speciellt orolig i alla fall.

Sömnernas sömn är inte lika rolig som de två tidigare delarna, den har tappat lite av humorn. Här är det mer brutalt. Och mörkt. Kanske blir det lite för mycket. Kanske är det också lite för många sidohistorier, eller så är det bara för att jag tycker så synd om Tilda. Det är bara elände överallt, vart hon än vänder sig. Jag hade önskat att hon var lycklig i åtminstone en tråd. Jag gillar ju henne. Hon är så klok och modig och jag älskar hennes sätt att se på världen. Det känns också lite som att det är för många budskap här och ibland är det farligt nära pekpinnar. Jag som avskyr att bli skriven på näsan reser omedelbart ragg, men gränsen passeras aldrig.

Tilda börjar bli lite mer kritisk mot sig själv och sitt agerande, kanske är det det som gör att lite av humorn har försvunnit. Självironin har hon kvar i alla fall. Jag går ju så igång på ironi och sarkasm. Åh, vad jag tycker om henne! Har jag sagt det förut? Loke blev också en ny favorit, men speciellt kombinationen. Alla de härliga tomtarna, trollen och älvorna är naturligtvis också med, men de har blivit lite mer åt det onda hållet. Några av dem i alla fall. Men Jeanette, vilken underbar tomte. Henne hade jag velat hänga med.

Temat i Sömnernas sömn är väldigt kreativt och jag ska erkänna att jag inte fattade alls, men sedan tyckte jag att Tilda var dum som inte fattade hur hon skulle väcka Natta. Det var ju så solklart. Samtidigt som det är mycket magi och folktro så är det ändå vardagsproblemen som har störst fokus. De där stora problemen som man hade när man var 16. När man trodde att livet var slut bara för att ens kärlek inte var besvarad. Det finns ju så många olika sorters kärlek och man kan älska någon utan att vara kär i den.

Det var egentligen bara ett problem med den här boken och det var att jag hela tiden ville fortsätta läsa. Då dyker det så klart upp jobbiga kollegor som sätter sig bredvid en på bussen på vägen hem och vill PRATA. Och att medpassagerarna tittar så konstigt på en när man sitter och småfnittrar för sig själv. Men hur var det nu? Blir det fler böcker om Tilda? Visst skulle det bli en trilogi? Om det slutar så här så är det ett perfekt slut. Om det fortsätter så är jag också glad.

Jag vet egentligen inte vad mer jag kan säga, som jag inte har sagt förut. Det blir liksom bara en upprepning av mina inlägg om de två tidigare böckerna. Läs dem vetja. Och böckerna. Framför allt böckerna.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,5 (beräknat på 2 betyg).
Goodreads hade den 4,31 i genomsnitt (beräknat på 13 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Sömnernas sömn: Lottens bokblogg, Boklysten och Zellys bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 26 oktober 2018

Läsplanering november 2018

Årets värsta månad, november, är snart här och det är dags att kolla in planeringen. De här böckerna har jag tänkt hinna med, i första hand.

Den felande länken av Stefan Tegenfalk. Finsh That Series. Hyllvärmare.
Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe. Boktolva. Hyllvärmare
Bödelskyssen av Mons Kallentoft. Finsh That Series.
Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind. Vi möts igen. Hyllvärmare.

torsdag 25 oktober 2018

Hett i hyllan #167

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så den sista olästa från maj 2015.
Man förstår att man har för många böcker att välja bland när det står en Jo Nesbø oläst i hyllan (faktum är att det är fler än en). Blod på snö hör inte till serien om Harry Hole, men påstås vara en del i en annan serie, som heter just Blod på snö.

Den här fick jag när jag fyllde år och även här var ambitionen att läsa omgående. Det har ju uppenbarligen gått så där med det. Den här boken är ändå ganska tunn (bara lite drygt 180 sidor) så det är inte den vanliga tegelstenen. Jag tror minsann att jag får flytta upp denna lite i läskön. Eller i alla fall någon annan Nesbø. Det var ett tag sedan nu.

Så här står det på baksidan:
Det är Oslo i december, den kallaste vintern i mannaminne. Där lever Olav – en mycket ensam person som mördar på uppdrag. När man slår ihjäl folk mot pengar är det inte lätt att komma någon nära.

Nu har han mött Corina, sin drömkvinna. Det är bara ett problem. Hon är chefens fru. Och det är henne han har fått i uppdrag att döda.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 24 oktober 2018

Kommande böcker november 2018

Men, vad hände? Bara fem böcker som jag är nyfiken på i november? Kanske är jag inte riktigt frisk...

En högre rättvisa av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Genre: Kriminalroman
Serie: Sebastian Bergman (6)
Antal sidor: 406
Utgivningsdatum: 2018-11-01
Förlag: Norstedts

Från Bokus
En serie våldtäkter sätter skräck i Uppsala: gärningsmannen smyger sig på sina offer bakifrån, söver dem med en spruta och placerar en säck över huvudet innan övergreppet fullbordas.

Riksmordkommissionen är splittrad. Vanja arbetar tillfälligt i Uppsala och utreder det otäcka fallet. Sebastian åker runt i landet och pratar om sina böcker. Torkel, Ursula och Billy har sina egna angelägenheter som upptar dem. Men när ett av våldtäktsoffren hittas död samlas de igen och teamet måste lägga personliga problem och strider åt sidan.

Ledtrådar tyder på att offren inte är slumpvis utvalda. Men vad är kopplingen mellan dem? Och varför verkar så många personer inte vilja att sanningen kommer fram?


Ja, alltså, jag har ju precis bara läst första delen, men...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.



Dvalan av Camilla Grebe
Genre: Kriminalroman
Serie: Flickorna och mörkret (3)
Antal sidor: 479
Utgivningsdatum: 2018-11-01
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
Artonårige Samuel råkar sabotera en drogaffär och tvingas till en desperat flykt undan narkotikabossen Igor. Efter att ha gått under jorden svarar han på en annons: en familj i skärgården söker en assistent till sin hjärnskadade son.

Men ingenting blir som Samuel har tänkt sig när han flyttar in hos den vackra Rakel och hennes son Jonas i det avsides belägna huset vid havet. Inte heller har Samuel räknat med att hans kärleksfulla, men kontrollerande mamma - den frireligiösa Pernilla - handgripligen ska försöka hjälpa honom att få ordning på sitt liv.

Kriminalinspektör Manfred Olsson är plågad av en familjetragedi. Han utreder två till synes drogrelaterade mord när hans väg korsar Samuels och Pernillas.

Utredningen blir komplicerad och Manfred bestämmer sig för att söka hjälp hos profileraren Hanne som är bosatt i Ormberg.


Jag har ju faktiskt inte läst något av henne, men nyfiken är jag.

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus och cdon.



Eld & Blod av George R R Martin
Genre: Fantasy
Serie: Historien om huset Targaryen (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2018-11-20
Förlag: Bookmark Förlag

Från Bokus
300 år före kampen om järntronen utkämpades i Sagan om is och eld, styrde drakarna världen med järnhand.

Men hur var det egentligen då drakarna flög över de sju konungarikena? Vem var Maegor den grymme och vad var hans brott? Och vad var det för inre stridigheter som ledde fram till Drakarnas dans? Svaret på dessa frågor och många fler besvaras i den första delen av Eld & Blod som berättar historien om huset Targaryen från den legendariske draklorden Aegon I fram till rikets beskyddare Viserys I.


Har han tid att skriva annat?!

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.



Ristat i hud av Ashley Dyer
Genre: Kriminalroman
Serie: Lake & Carver (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2018-11-07
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

Från Bokus
I månader har poliskommissarie Greg Carver jagat en gäckande seriemördare. En mördare som tillfångatar sina offer och ägnar veckor åt att tatuera varje centimeter av deras kroppar. Tills de blivit ett konstverk att visa upp för världen. Utredningen verkar ha gått i stå när Greg Carver en sen kväll brutalt skjuts ner i sitt hem. Hans kollega Ruth Lake är först på plats, men istället för att begära förstärkning så städar hon snabbt undan alla spår efter mördaren. Vad är det hon försöker att dölja och vem är mördaren? Och är Greg verkligen död?

Den här läste jag faktiskt som manus förra våren. Som jag minns så var den riktigt bra.

Boken kan köpas på AdLibris och Bokus.



Lupus av Jens Henrik Jensen
Genre: Kriminalroman
Serie: Niels Oxen (4)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2018-11-22
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Oxen är tillbaka i Danmark efter att ha levt gömd i den svenska skärgården. En rad mystiska händelser för både Oxen och hans partner, den excentriska före detta PET-polisen Margrethe Franck, tillbaka till en tid de helst inte vill minnas. Den tid då Margrethe Franck förlorade sitt ben. Gamla hemligheter kommer upp till ytan. Och både förr och nu dyker vargen upp ur mörkret.

En serie som jag ännu inte har läst någon bok i, men danska deckare brukar ju vara bra.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

tisdag 23 oktober 2018

Veckans topplista: Italien

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Italien.

Italien är ett land som jag gillar. Att vara i då. Böcker från Italien verkar inte vara så vanligt i mina hyllor. Jag hittar inte ens fem lästa.

1. Stål av Silvia Avallone är en helt fantastisk bok om att växa upp i industristad där det inte finns speciellt mycket framtidstro.
2. Ond bråd död i Venedig av Donna Leon läste jag faktiskt i Venedig.
3. På sannolika skäl av Gianrico Carofiglio utspelar sig ovanför klacken på stöveln. Jag har inte läst den, men den står i hyllan.
4. Konklaven av Robert Harris handlar om ett påveval. Överraskande bra.
5. Ondskans innersta väsen av Luca D'Andrea vill jag hemskt gärna läsa.

måndag 22 oktober 2018

Film: Life of the Party (2018)

Titel: Life of the Party
Originaltitel: Life of the Party
Genre: Komedi
Regissör: Ben Falcone
Manus: Melissa McCarthy, Ben Falcone
Skådespelare: Melissa McCarthy, Luke Benward, Molly Gordon, Jessie Ennis, Heidi Gerdner
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 105 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 28 september 2018





Handling
När hennes man plötsligt dumpar henne bestämmer sig hemmafrun Deanna för att börja plugga på college igen. Hon hamnar i samma skola och klass som sin dotter, som inte är helt såld på idén.

Min kommentar
Värdekoden som sambon fått gällde två filmer så det var bara att kasta sig in där för att försöka hitta ytterligare en. Jag har länge känt mig sugen på en riktig komedi (och katastroffilm, men det blir nästa) och när jag hittade en film med Melissa McCarthy på bilden så klickade jag på den. Betyget var ju inte så inspirerande, men eftersom jag är hemskt glad i Melissa McCarthy (och sambon också) så blev det den till slut. Förväntningarna var ju inte direkt skyhöga.

Tonen sattes direkt från start och jag kände väl att detta hade potentialen att bli riktigt pinsamt och hemskt. En liten vändning kom i taxiscenen, som var totalt överrumplande. Sedan gjorde filmen en helomvändning. Visst är det, ibland, tramsigt och flamsigt och vissa scener var inte speciellt roliga, men filmen har ändå ett väldigt viktigt budskap. Precis så här borde det vara. De som satt så låga betyg är förmodligen humorbefriade, bittra medelålders män. Sådana som inte fattar något.

Melissa McCarthy är inte bara huvudperson, hon har även varit med och skrivit manus och producerat. Det märks. Man får ju så klart vara medveten om vilken typ av film man ser, men detta är en av de bättre komedier jag sett de senaste åren. Många skratt blev det, men framför allt så får jag hopp och blir varm i hjärtat.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 46 betyg).
IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 15 861 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 21 oktober 2018

Smakebit på søndag: Det fördolda

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen räknar jag inte med att få något läst alls. Sambon fyllde 50 i veckan och igår var det kalas här. Ingen av oss har någon större släkt så det blev egentligen som ett vanligt kalas. Bara "större" presenter 😁 Det är ju ändå en del som ska fixas och min lilla familj (mamma, syster, bror, svägerska) åker inte hem förrän i dag. Sedan är det massor av annat som ska hinnas med innan nästa jobbvecka startar, vilken tack och lov är en kort en för på torsdag morgon åker vi till Prag.

Boken som ska börja läsas i dag är Det fördolda av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt, första delen i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman. En serie som alla verkar ha läst och som jag äntligen ska ta tag i.

Min smakebit är från sida 9.
Drömmen kom varje natt.
    Den gav honom ingen ro.
    Alltid samma dröm som bar på samma ångest. Det irriterade honom. Gjorde honom vansinnig. Sebastian Bergman var bättre än så. Han om någon visste vad drömmar betydde, han om någon borde kunna stå över dessa febrila rester från det förflutna. Men hur förberedd, hur medveten om drömmens egentliga betydelse han än var, kunde han inte undgå att fångas av den. Det var som om den hittat den inre skärningspunkten mellan det han visste att den betydde och det han var.

lördag 20 oktober 2018

"Återvändarna" av Jason Mott

Författare: Jason Mott
Titel: Återvändarna
Genre: Science fiction
Antal sidor: 341
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: -
Översättare: Frida Lindholm
Serie: -
Förlag: Harlequin
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 oktober 2018




Första meningen: När Harold öppnade dörren den dagen fick han syn på en mörkhyad man i välsydd kostym som log mot honom.

Baksidetext
Över hela världen börjar människors anhöriga att återvända från andra sidan. Ingen vet hur eller varför det händer, om det är ett mirakel eller ett tecken på att den yttersta dagen är nära. En av de som återvänder är Harold och Lucille Hargraves son Jacob. Han dog många år tidigare i en tragisk olycka på sin åttaårsdag. När han plötsligt står utanför deras dörr, fortfarande åtta år gammal, vet de inte vad de ska tro.

Kaos bryter ut över hela jordklotet och den nyligen återförenade familjen Hargrave befinner sig mitt i en värld på randen till kollaps. De tvingas manövrera i en mystisk ny verklighet och genom en konflikt som hotar att riva upp själva meningen med vad det är att vara människa.

Min kommentar
För några år sedan så gick det en serie på TV som hette Resurrection, jag gillade verkligen den. I alla fall första säsongen. Den sas bygga på en bok och jag var ju inte sen att köpa den. Jag ville ju ha svar. Nu, med facit i hand, så vet jag att den här boken i stort sett inte har något alls gemensamt med TV-serien och det visar sig, dessutom, att författaren påstås ha stulit hela idén från en fransk film/TV-serie. Och några svar fick jag överhuvudtaget inte.

Det börjar så väldigt lovande, sedan står det bara och stampar. Inget händer liksom. Förutom att folk i gemen uppför sig rent korkat. Någonstans här inne finns nog ett budskap, men jag kan inte riktigt få ihop det. Om man tror att folk ska bli välvilligt inställda till något okänt och främmande genom att de tvingas lämna sina hem för att det okända och främmande ska bo där i stället så har man nog inte tänkt igenom det ordentligt.

För mig blir det här för amerikanskt och jag kan inte relatera till någon, egentligen. De som kommer närmast är väl Harold och Bellamy, de verkar vara de enda som överhuvudtaget använder sina hjärnor. Förmodligen är jag för pragmatisk för den här typen av bok, när man är död så är man död och jag har ingen som helst önskan att utsätta mina döda nära och kära för traumat att återvända. Eller mig. Det räcker att sörja en gång.

Jag har otroligt svårt att förstå poängen med den här boken. I efterordet så låter det som att författaren har velat skriva en hoppfull och upplyftande historia om att återse sina döda nära och kära. Personligen känner jag mig bara frustrerad och inte ett dugg upplyft. Detta är nämligen en rent förfärlig historia. En intressant frågeställning och idé är det, icke desto mindre, men så illa hanterad att det bara försvinner i bruset.

Om du har sett TV-serien och är sugen på boken så vill jag än en gång poängtera att de inte har något gemensamt, utöver Återvändarna. Inte ens namnen på karaktärerna är samma, i de flesta fall. Om du inte har sett TV-serien och är nyfiken på boken så vänta dig inga svar och inte heller den typ av spänning som man kanske förväntar sig när man läser en sådan här bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,5 (beräknat på 6 betyg).
Goodreads hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 13 932 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Återvändarna: Med näsan i en bok, Maddes bokblogg och hyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 19 oktober 2018

Nyinflyttat

Det finns nästan inget som gör mig gladare än att hitta en liten postavi på hallgolvet, de har en förmåga att pigga upp mig.

Karin Slaughter har jag bara läst en enda bok av och den var riktigt bra (därför står det så klart en hel hög olästa i hyllan). Jag blev väldigt glad när Bilder av henne plötsligt dök upp, den kan nog passa när jag behöver något nervkittlande. Tack till HarperCollins Nordic!

torsdag 18 oktober 2018

Hett i hyllan #166

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi stannar kvar en stund i maj 2015.
Odinsbarn av Siri Pettersen fick jag när jag fyllde år och det var en bok som jag verkligen trodde att jag skulle läsa ganska snart. Det är första delen i en trilogi och det hade ju varit intressant att veta om jag vill läsa även de två senare delarna. Helst innan jag köper på mig dem...

Det här är ju fantasy och det är en genre som jag inte alltid gillar. Jag vet inte vad som gör om jag gillar eller ej, men jag tror mig ha märkt att jag tycker bättre om dem när de är ungdomsböcker. Detta är en ungdomsbok. Många har gillat och det känns som att den borde passa mig. Tyvärr så är denna (och de två andra) väldigt tjocka och jag, som alltid har gillat tegelstenar, känner att det inte riktigt finns tid för dem längre.

Odinsbarn hade nog passat som samläsning så om det är någon som fortfarande har den oläst så är jag intresserad av något sådant.

Så här står det på baksidan:
Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.

Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna...

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 17 oktober 2018

Från A till Ö: S - Spoiler

S - Spoiler. En bok du blev spoilad om slutet på.
Argh, det är så frustrerande! Vilken bok blev du mest spoilad på?

Jag tror faktiskt inte att jag någonsin har blivit spoilad, jag är väldigt försiktig med att läsa om böcker som jag själv vill läsa. Och det är inte som att jag löper någon större risk i min bekantskapskrets heller... Den här vet jag att jag hörde väldigt mycket om då, när alla läste den, och då speciellt den där tvisten. Den som jag väntade på i hela boken, men som aldrig kom. Det var ju liksom solklart hela tiden 😁

Bilden är länkad till mitt inlägg.
Gone girl av Gillian Flynn

tisdag 16 oktober 2018

Veckans topplista: Skogen

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Skogen.

Det känns som att jag är förvirrad varje gång jag ska sätta ihop den här listan. Skogen? Det är ju ett ganska vitt begrepp det, men jag väljer böcker som på något sätt har mycket med skogen att göra.

1. Flickan som älskade Tom Gordon av Stephen King är varken skräck eller tjock, så det är en ovanlig King.
2. Doppler av Erlend Loe gjorde mig mest arg, men den är väldigt annorlunda.
3. Saeculum av Ursula Poznanski är kanske inte riktigt min genre, men den var bra.
4. Mörkrädd av Andreas Roman har nästan blivit läskigare nu när jag tänker tillbaka på den.
5. Gruvdamen av Daniel Svanberg innehöll en del saker som var läskiga.

måndag 15 oktober 2018

Film: Avengers: Infinity War (2018)

Titel: Avengers: Infinity War
Originaltitel: Avengers: Infinity War
Genre: Science fiction
Regissör: Anthony Russo, Joe Russo
Manus: Christopher Markus, Stephen McFeely
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Chris Pratt, Zoe Saldana, Peter Dinklage, Scarlett Johansson
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 149 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 21 september 2018



Handling
The Avengers och deras allierade superhjältar riskerar allt i ett försök att besegra den mäktige Thanos innan hans förödande attacker har förstört hela universum. Den största konfrontationen genom tiderna väntar.

Min kommentar
Jag blev ju lite besviken på den senaste Marvel-filmen jag såg för bara en månad sedan och hade väl egentligen inte kunnat föreställa mig att det redan var dags för nästa. Sambon fick något slags värdekod på SF Anytime och när jag letade efter en film att se så hittade jag denna. Jag trodde mig komma ihåg att folk med ungefär samma filmsmak som jag gillade den.

Det börjar bra och jag sugs rätt in i filmen. Trots att jag inte har sett alla filmer i den här serien så har jag, tydligen, sett tillräckligt många för att hänga med. Filmen har inte gått speciellt länge innan jag ger till ett litet glädjetjut. Vilka dyker upp om inte Guardians of the Galaxy. Mina favoriter. Det här gänget visar direkt var skåpet ska stå och humornivån stiger till nöjbara nivåer. Underbart! Även Black Panther och Wakanda dyker upp och nu är jag plötsligt glad att jag precis har sett den filmen.

I stort sett alla superhjältar är här och jag blev nästan lite överväldigad ett tag. Det är en otroligt stjärnspäckad rollista och det kan inte vara lätt att synas i den här strålglansen. Därför gör jag det enda rätta och kör "ingen nämnd, ingen glömd". Skurken Thanos, som karaktär, förtjänar dock att nämnas. Han är riktigt spännande och han har mer än ett lager. Jag vill inte gå så långt som att påstå att han är en hjälte, men jag skulle gärna vilja veta Avengers lösning på problemet som han försöker lösa.

Det är fullt ös, medvetslös från allra första minuten till den sista. Trots att filmen är nästan 2,5 timme lång (och ja, den är för lång) så blir jag aldrig uttråkad. Här finns ingen dödtid och jag får aldrig tid att andas eller tänka efter.

Den oväntade avslutningen, som inte är något slut om jag har förstått det rätt, hade varit en klockrent final på den här serien filmer. Det är ingen film att bli berörd av, däremot är detta förstklassig underhållning.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 871 betyg).
IMDb hade den 8,6 i genomsnitt (beräknat på 487 550 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.