Bok: Fädernas missgärningar av Åsa Larsson

Författare: Åsa Larsson
Titel: Fädernas missgärningar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 557
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rebecka Martinsson 6
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 december 2023




Första meningen: När Ragnhild Pekkari bestämde sig för att dö blev livet lite lättare att leva.

Baksidetext
– Jag ber dig, Martinsson. Jag orkar inte göra det här. Du måste hjälpa mig. Det är en döende mans sista önskan.

Rättsläkare Lars Pohjanen ber Rebecka Martinsson att utreda ett preskriberat mord. Hon går motvilligt med på detta, fast hon egentligen är arbetstrött och slutkörd.

Snart har hon även en ny mordutredning på sitt bord. Spåren löper samman och leder också till mörka hemligheter i hennes egen familjehistoria.

Min kommentar
Serien om Rebecka Martinsson har varit bland det bästa jag har läst. Femte delen kom 2012 och jag läste den faktiskt redan någon månad senare, så väntan på den här sjätte och sista delen, Fädernas missgärningar, har varit lång. Väldigt lång. Ändå fick den stå i hyllan och vänta i drygt två år. Men nu var det dags, i min Finish That Series-utmaning.

Direkt när jag börjar läsa så märker jag hur pulsen går ner. Det är märkligt hur stressnivån sjunker med en gång, när jag placeras i den här miljön i händerna på Åsa Larsson. De första hundra sidorna eller så är helt fantastiska. Jag trivs så utomordentligt bra här. Sedan blir det både hackat och malet.

Djur och natur är, som vanligt, i toppklass. Det finns nog inga andra böcker som kan få mig att längta norrut så mycket som dessa. Man känner sig verkligen som en del i det. Karaktärerna är många. Otroligt många. I de tidigare böckerna har det varit ett tjugotal, här är det är runt sextio. Trots att många av dem är gamla bekanta så blir det för många. En del nya karaktärer dyker också upp (jättemånga, faktiskt) och min favorit är Ragnhild. Och jag älskar Snoris!

Hur fint det än är att följa den spirande förälskelsen så blir det för mycket för mig. Den tråden får nästan mer fokus än själva deckargåtan. Det blir också en hel del filosofiska funderingar och vemodet osar ut från sidorna. Just vemodet borde ha passat mig ypperligt, men i kombination med allt det andra så blir det för långsamt.

Jag vet inte om Åsa Larsson är intresserade av boxning, men jag är det inte. Inte alls. Tyvärr blir det många och långa tillbakablickar på en boxningskarriär. Det får mig att tappa både fart och intresse.

För mig blir det för många ingredienser i den här historien, vilket gör det lite för rörigt. Dessvärre gör det också att det är för lite Rebecka och poliser. Boken är på tok för lång med alla dessa utvikningar. Inte så att jag drar mig för att fortsätta läsa, men den lockar inte heller speciellt mycket. Det finns inget som gör att jag är nyfiken på hur det ska gå.

Fädernas missgärningar är en mycket fin och riktigt värdig avslutning på en magnifik serie. Det känns tryggt att lämna alla här. Rent språkmässigt har jag absolut ingenting att klaga på. Allt är mycket välskrivet, men det är för många ord. Mer specifikt; för många ord som inte har med grundberättelsen att göra. Egentligen så är detta mer en roman än en deckare och det är gott så. Det är bara inte alls vad jag förväntade mig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 2 403 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Fädernas missgärningar: Lottens bokblogg, Kapprakt och enligt O

"Nidstången" av Åsa Larsson & Ingela Korsell

Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Titel: Nidstången
Genre: Fantasy
Antal sidor: 143
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Pax 1
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 april 2020




Första meningen: - Dö!

Baksidetext
I den lilla staden Mariefred börjar konstiga saker att hända. Onda krafter försöker erövra det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år.

Väktarna Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men i takt med att de blir äldre börjar bibliotekets magiska skydd försvagas. Bröderna Alrik och Viggo visar sig vara utvalda för att hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över det.

Alrik och Viggo måste använda både styrka och list för att övervinna alla övernaturliga otyg som väcks till liv i staden. Men pojkarna har också strider att utkämpa i sitt vardagsliv. Det finns ett killgäng i skolan som gör livet svårt. De har en mamma som de längtar efter, men som inte är att lita på. Och de måste kämpa med sin natur, den där ilskan som exploderar i huvudet, eller den där handen som liksom av sig själv tar grejer och stoppar i fickan.

Min kommentar
Nidstången är första delen i en dekalogi och är i första hand tänkt för barn mellan nio och tolv år. Jag är betydligt äldre än det, men tänkte ändå att jag ville läsa den. Åsa Larsson är ju en av mina favoritförfattare (hennes deckare, för vuxna, är vansinnigt bra) och jag tyckte det skulle vara spännande att läsa något annat av henne. Och så tänkte jag ju att jag kunde lämna tipset, och boken, vidare till något barn i släkten...

Den korta versionen är att jag hade älskat den här boken som barn. Nidstången är spännande, lite läskig, mystisk och det är full fart från start ända in i mål. Det är en väldigt mörk historia, men ändå hoppfull. Underdogs kan man aldrig få för mycket av. Mest gillar jag nog att barn och vuxna samarbetar. Mer av det, tack!

Jag tycker om att boken inte väjer för det som är svårt och kanske inte så "barnvänligt". Allt här är inte rosenrött och puttenuttigt (även om Mariefred verkar synnerligen gulligt), men så är det ju där ute i verkligheten. Eller att man inte alltid gillar sina syskon, men man älskar dem och man håller ihop mot en yttre fiende. Man kan ju passa på att diskutera med sina barn, när man läser. Förklara vad som är rätt och fel. Det är viktiga saker att få med sig, speciellt i en tid där allt fler verkar ha svårt att förstå skillnaden.

Min enda invändning, som inte ens är särskilt stark, är att Alrik och Viggo känns äldre än sina tolv och tio år. På illustrationerna, gjorda av Henrik Jonsson, ser de också äldre ut. De här små seriestripparna är för övrigt riktigt fina och ett jättebra komplement.

Frågan är bara hur jag ska göra nu... Jag vill ju egentligen veta vad som kommer att hända. Cliffhangern som avslutar Nidstången är riktigt irriterande. På ett bra sätt då alltså.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 825 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Nidstången: Bokstunder, Sagan om sagorna och Fantastiska berättelser.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Svart advent" svenska deckareliten skriver nordic noir

Författare: Inger Frimansson / Magnus Montelius / Åke Edwardson / Malin Persson Giolito / Cilla Börjlind & Rolf Börjlind / Stieg Larsson / Dag Öhrlund / Maj Sjöwall & Per Wahlöö / Åsa Larsson / Anna Jansson / Veronica von Schenck / Johan Theorin / Eva Gabrielsson / Carin Gerhardsen / Sara Stridsberg / Henning Mankell & Håkan Nesser / Tove Alsterdal / Katarina Wennstam
Titel: Svart advent
Genre: Kriminal
Antal sidor: 376
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 december 2015

Baksidetext
Arton berättelser. Arton kusliga möten, ofta med oväntade utgångar. En djupdykning i nordisk noir som inte lämnar någon läsare oberörd. Svart advent har redan gjort internationell succé och hittills sålts till mer än femton länder.

Det är bara i Svart advent du kan läsa om julafton då Kurt Wallander och Van Veeteren blir insnöade vid vägs ände och får spela kort med Henning Mankell och Håkan Nesser.

Stieg Larsson skriver om framtiden i en aldrig tidigare utgiven novell och Sjöwall/Wahlöö minns ett möte med en skamlös man på en båt. I Åsa Larssons snötyngda morddrama är det inte den norrländska kylan som ger kalla kårar…

Varje berättelse gömmer en ny värld, fylld med dramatiska öden. När svenska deckareliten tar till pennan är det inget som är riktigt så enkelt som det verkar. Aldrig förr har så många av Sveriges främsta deckarförfattare gått att läsa i en och samma bok.

Min kommentar
Den här antologin köpte jag 2014, inte bara för att den sas innehålla hela svenska deckareliten utan även för att den säljs till förmån för Sveriges Stadsmissioner. För varje såld bok skänks fem kronor. Det är ju ett berömvärt ändamål och kan man förena nytta med nöje så är det ju ännu bättre.

Dock blev den inte läst 2014, jag köpte den i början av december och kände inte att jag hade riktigt med tid att ge mig på ett gäng noveller just då. I år var jag förberedd...

Som vanligt, skulle jag nog vilja säga, är det väldigt skiftande kvalitet på novellerna. Förmodligen är det så för att det ska finnas något för alla, det som inte jag gillar faller någon annan på läppen.

Min solklara favorit är Se till mig som liten är av Malin Persson Giolito och handlar om mamman som går på julmarknad med sin dotter. Plötsligt har dottern försvunnit. Den här är så lurigt skriven att jag faktiskt inte vet om den är läskig eller trevlig. Slutar den lyckligt eller ej? Det här är faktiskt det första jag läst av Malin Persson Giolito, men jag har två böcker stående i hyllan och jag ser verkligen fram emot att läsa dem.

Ännu en favorit är Sent ska syndaren vakna av Katarina Wennstam. Den handlar om polisen Charlotta Lugn som på självaste julafton får en bekännelse rörande ett gammalt, oläst mord. Nu har jag inte läst böckerna om Charlotta Lugn, men visst måste det vara samma polis? Men denna utspelar sig i Göteborg (en oväntad bonus), så jag gissar att den måste ligga före romanerna. I alla fall så är den väldigt mörk. Egentligen gillar jag inte slutet, det blir för enkelt för de inblandade, men förmodligen är det det mest trovärdiga.

Både Se till mig som liten är och Sent ska syndaren vakna fick faktiskt full pott av mig. De som jag tycker var väl över medel är Ett alibi åt señor Banegas av Magnus Montelius (väldigt suggestiv och småläskig), Aldrig i verkligheten av Åke Edwardson (noveller verkar vara hans grej, jag tror jag läst två nu och de har varit riktigt bra), Superhjärnan av Stieg Larsson (japp, Millenium-Stieg, läskigt och intressant tema som kanske inte ligger så långt bort i framtiden), Postskjutsen av Åsa Larsson (som vanligt fantastisk miljö), Jungfruns hämnd av Johan Theorin (äntligen lite öländsk mysrys och Gerlof), Pauls sista sommar av Eva Gabrielsson (Millenium-Stigs sambo, som minsann kan skriva hon också, ännu en novell som jag inte vet om den slutar bra eller dåligt), Ett osannolikt möte av Henning Mankell & Håkan Nesser (väldigt meta, Van Veeteren, Wallander, Nesser och Mankell träffas på en pub) och Återförening av Tove Alsterdal (väldigt fantasieggande och mysrysig).

Ett par av novellerna förstår jag inte alls, precis som det brukar vara och någon kan jag undra vad den gör i den här boken som beskrivs som nordic noir. De flesta novellerna är inte egentliga deckare, de är nog mer åt skräckhållet, men inte riktigt det heller. Så nordic noir passar nog faktiskt riktigt bra. En del är berättelser med välkända huvudpersoner, som Maria Wern, Gerlof och kanske då även Charlotta Lugn. Generellt sett så gillar jag det greppet.

John-Henri Holmberg berättar lite om det svenska deckarundret i ett eget kapitel först i boken. Det är nog det bästa "förord" jag har läst. Även om jag sparade det till sist. I slutet av boken kommer det författarpresentationer, som också är väldigt intressant att läsa. Det här är en antologi som är en bra presentation av den svenska deckareliten.

Och så håller jag på att bli tokig på blogspot som inte låter ha fler än 200 tecken, sammanlagt, i etiketterna. 21 författare blir betydligt fler, kan jag säga. Jag fick inte ens plats med alla de som redan har etiketter i mitt moln...

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 2,77 (beräknat på 9 betyg).
På Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 261 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Svart advent: Mysterierna..., Jennies boklista och DAST.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Till offer åt Molok" av Åsa Larsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 387
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Rebecka Martinsson 5
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (första) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 11 juni 2012



Första meningen: Att en hund kan skrika så.
Sista meningen: - Jag vill äta frukost med er.

Baksidetext
"Besiktningsmannen skär upp buken på björnen.

- Jaha, skall vi kolla vad nalle har ätit? säger han.

Det ryker om det stinkande maginnehållet. Besiktningsmannen rotar runt i sörjan med en pinne. Mungiporna far ner i en misstrogen min.

- Vad i helvete är det den har käkat? mumlar han.

Karlarna i jaktlaget kommer närmare, kliar sig i bakhuvudena så att kepsskärmarna glider ner i pannorna. Någon får fram sina glasögon. De vet ju att björnen har ätit upp Samuel Johanssons gråhund.

Besiktningsmannen reser sig. Håller en liten benbit mellan fingrarna.

- Vet ni vad det här är? frågar han.

Han är alldeles grå i ansiktet. Skogen har tystnat, ingen vind, ingen fågel. Det är som att den tiger om en hemlighet.

- Det är inte hund i alla fall. Så mycket kan jag berätta."

Man skjuter en björn i byn Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.

Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.

Min kommentar
Som nästan alla andra så har även jag läst de tidigare böckerna om Rebecka Martinsson och som alla dem har även jag längtat mig fördärvad efter denna femte del. Med så höga förväntningar på en bok så kan det ju nästan bara bli fel. Men icke. Jag älskar verkligen Åsa Larssons böcker och jag tror jag skulle gilla henne lika mycket vad hon än skrev.

Jag har egentligen ingen aning om vad det är som är så fantastisk med de här böckerna, de helt enkelt bara träffar rätt. Det kan vara språket. Trots att jag aldrig satt min fot i Norrland så får jag klara och skarpa bilder i huvudet och min längtan norröver är aldrig så stark som när jag läser Åsa Larsson. Det ödsliga, karga landskapet. Kylan. Snön. Fjällen. Folket, som även de verkar lite karga, men som ändå på något sätt bryr sig om varandra. Karaktärerna ja, de kan också vara en del av förklaringen. De är helt enkelt människor, precis som du och jag. De är goda och onda, de kämpar för att få ihop vardagen med jobbet och allt är inte bara svart eller vitt.

Det är en fröjd att läsa om människornas relation till alla hundar som figurerar i boken och då är jag ändå inte någon hundmänniska. Och polisen Kristers relation till pojken Marcus känns bara helt äkta och fullständigt trovärdig. Även Kristers lite olyckliga kärlek i Rebecka känns rätt. Krister har fått en stor roll och vi får lära känna honom ordentligt. Han växer fram till en rejäl och sympatisk man som har hjärtat på rätta stället. Trots sina problem med att sluta snusa.

Tillbakablickarna till det gamla Kiruna och livet i början av 1900-talet ger en extra dimension till det hela och vissas människosyn (kvinnosyn?) var en rejäl blodtryckshöjare. Jag tror Åsa Larsson skulle passa alldeles utmärkt till att skriva historiska romaner.

Det finns egentligen inget mer att säga, som ingen annan redan sagt. Förutom: Läs den! och hoppas verkligen att nästa bok inte dröjer lika länge som denna.

Boktipsets estimerade betyg var 4.9. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Till offer åt Molok: Lottens bokblogg, En bok om dagen och ...med näsan i en bok....

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Till dess din vrede upphör" av Åsa Larsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 326
Serie: Rebecka Martinsson 4
Utgivningsdatum: 2008-09-09

Baksidetext
Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi.

Vad är det för en gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?

En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.

Min kommentar
Ja, det är nog bara så. Jag gillar verkligen Åsa Larsson. Hennes målande beskrivningar, de intressanta karaktärerna, det lågmälda men ändå intensiva språket... ja, jag är såld. När jag läser de här böckerna känner jag en längtan efter det lugna, tysta livet på landet och i synnerhet uppåt landet, där jag aldrig varit. Jag känner mig aldrig stressad när jag läser Åsa Larsson, fast jag hela tiden vill framåt i handlingen. Det enda som möjligtvis blev lite väl bra, var det döda andeväsendet som svävade omkring och tänkte, tyckte och manipulerade. Men jag tror jag börjar vänja mig vid det övernaturliga inslaget i hennes böcker. Jag ser verkligen fram emot den femte delen som tydligen ska komma i mars nästa år.

"Svart stig" av Åsa Larsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 422
Serie: Rebecka Martinsson 3
Utgivningsdatum: 2006-08-22

Baksidetext
I den vinande blåsten på Torneträsks is hittar man en död kvinna i en fiskeark. Hennes ögon är stelfrusna och runt vristen har hon en märklig bandformad brännskada. Vem är hon? Hur har hon hamnat i arken?

Kirunapoliserna Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke letar efter svar, tillsammans med Rebecka Martinsson som efter en lång tids sjukskrivning flyttat tillbaka till Kiruna och börjat arbeta som åklagare.

Det visar sig snart att kvinnan på isen inte är det enda offret. Sökandet efter mördaren leder poliserna in i Mauri Kallis bolagssfär, där den laddade relationen mellan uppkomlingen Kallis och överklasssyskonen Diddi och Inna Wattrang bildar fond åt ett drama om pengar och makt. Och innan allt är över skall spåren följa en svart stig.

Min kommentar
Lite besviken blev jag allt på den här, tredje delen om Rebecka Martinsson, som inte alls var lika bra som de två första. Det blev helt enkelt för mycket, med både övernaturligt och utländsk milis. Men jag gillar verkligen Rebecka och de två poliserna Anna-Maria och Sven-Erik, de ger ett trovärdigt och normalt intryck. Åsa Larsson skriver på ett sätt som tilltalar mig, jag får tydliga bilder av ödsliga, snötäckta vidder. Enligt extramaterialet ska det tydligen bli sex böcker i serien, jag ser fram emot det.

"Det blod som spillts" av Åsa Larsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 404
Serie: Rebecka Martinsson 2
Utgivningsdatum: 2004-04-23

Baksidetext
Natten före midsommarafton slår någon ihjäl prästen Mildred Nilsson och hänger upp henne i Jukkasjärvi kyrka mellan orgelläktaren och strävkistan. Likheterna med mordet på Viktor Strandgård knappt två år tidigare får polisen i Kiruna att söka efter en copycat. Snart kallnar alla spår och utredningen trappas ner. I september kommer polisinspektör Anna-Maria Mella tillbaka från sin barnledighet. Hon blir inte kvitt tanken att mördaren kanske inte var en galning, och tillsammans med sin kollega Sven-Erik Stålnacke försöker hon göra sig en bild av den mördade prästen. Prästen bodde i byn Poikkijärvi. Det är en by som lever i skuggan av den stora turistbyn Jukkasjärvi som ligger på andra sidan älven. Innan Mildred Nilsson flyttade dit regerades byn av männen och jaktlaget. Mildred Nilsson var en feminist och en bråkstake som hamnade på kant med både sin arbetsgivare och en del av männen i byn. Hon startade ett kvinnonätverk och en stiftelse. Stiftelsen skulle skydda en från Ryssland invandrad varghona som etablerat sig på kyrkans mark utanför Kiruna. Det väckte också upprörda känslor hos många. Samtidigt som Anna-Maria lär känna den döda prästen söker hon efter de personer som skrivit obehagliga brev till Mildred Nilsson och ritat en hotteckning.

Breven och hotteckningen får Anna-Maria av Rebecka Martinsson. Rebecka är sjukskriven och har svårt att minnas de våldsamma händelserna i Jiekajärvi från Solstorms upplösning. Men när hennes byrå åker upp till Kiruna för att eventuellt ta över kyrkans affärer låter hon sig övertalas att följa med. När den delägare som åkt upp med henne åker tillbaka blir Rebecka kvar. Efter en liten kris (vad är rätt och fel när lag och moral står emot varandra?) kommer Rebecka olovligen över de brev och teckningar och lite andra papper som får polisens utredning att kännas hetare igen.

Anna-Maria Mellas blickar riktas också mot Mildred Nilssons kollega Stefan Wikström. Han är kvinnoprästmotståndare och medlem i jaktlaget och har använt vargstiftelsens pengar för en privat resa med familjen, hans hustru har skickat obehagliga brev till Mildred och hans son beter sig ljusskyggt.

Upplösningen är våldsam. Rebecka Martinsson är inte aktiv men det hon ser gör att blodet kommer ikapp henne. ”… och jorden skall blotta det blod som spillts, inte längre dölja de dräpta.” (Jesaja 26:21)

Min kommentar
Ja, det här gillar jag. Egentligen kan jag inte sätta fingret på vad jag tycker är så bra, men det är nog det att alla små delar bildar en riktigt bra helhet. Tempot är högt, men språket långsamt och eftertänksamt. Beskrivningarna är inte många, men de som finns är som bildspråk för min hjärna. Karaktärer och dialog känns trovärdiga. Vem mördaren är, är inte helt solklart, en del av handlingen är förutsägbar, en annan inte. För mig blir det definitivt mer Åsa Larsson.

"Solstorm" av Åsa Larsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 349
Serie: Rebecka Martinsson 1
Utgivningsdatum: 2003-04-15

Baksidetext
Det stormar på solen. Norrskenet sprakar över Kiruna. I den nybyggda Kristallkyrkan bryts ljus och mörker. Församlingens andlige ledare, Viktor Strandgård, har hittats brutalt mördad mitt på altargången. Rebecka Martinsson, som sedan länge lämnat Kiruna för att arbeta som jurist i Stockholm får ett oväntat telefonsamtal. Det är mordoffrets syster Sanna, som ber henne komma hem och hjälpa till. Hon tror att polisen misstänker henne, och hon är rädd att förlora sina barn. Motvilligt beger sig Rebecka Martinsson tillbaka till barndomsstaden. Hennes hemkomst väcker starka känslor och snart jagas hon av både sitt eget förflutna och våldsamma krafter som vill tysta henne. I det snötyngda Kiruna växer skuld och hot ikapp med mörkret, och urladdningen närmar sig

Min kommentar
Det här är den första bok jag läst av Åsa Larsson, men det blir absolut inte den sista. Andra delen om Rebecka Martinsson är redan på väg med post. Jag såg filmen för några år sedan och var inte imponerad, men eftersom det verkar som att jag gillar svenska deckare så tänkte jag ge Åsa Larsson en chans och det ångrar jag inte för ett ögonblick. Jag hade inte tråkigt en sekund, hela tiden hände något eller så hade man något att fundera över. Språket var enkelt och utan att krångla till det, precis om det ska vara i en deckare och inga milslånga beskrivningar på ovidkommande saker. Jag gillar detta!