"Nidstången" av Åsa Larsson & Ingela Korsell

Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Titel: Nidstången
Genre: Fantasy
Antal sidor: 143
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Pax 1
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 april 2020




Första meningen: - Dö!

Baksidetext
I den lilla staden Mariefred börjar konstiga saker att hända. Onda krafter försöker erövra det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år.

Väktarna Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men i takt med att de blir äldre börjar bibliotekets magiska skydd försvagas. Bröderna Alrik och Viggo visar sig vara utvalda för att hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över det.

Alrik och Viggo måste använda både styrka och list för att övervinna alla övernaturliga otyg som väcks till liv i staden. Men pojkarna har också strider att utkämpa i sitt vardagsliv. Det finns ett killgäng i skolan som gör livet svårt. De har en mamma som de längtar efter, men som inte är att lita på. Och de måste kämpa med sin natur, den där ilskan som exploderar i huvudet, eller den där handen som liksom av sig själv tar grejer och stoppar i fickan.

Min kommentar
Nidstången är första delen i en dekalogi och är i första hand tänkt för barn mellan nio och tolv år. Jag är betydligt äldre än det, men tänkte ändå att jag ville läsa den. Åsa Larsson är ju en av mina favoritförfattare (hennes deckare, för vuxna, är vansinnigt bra) och jag tyckte det skulle vara spännande att läsa något annat av henne. Och så tänkte jag ju att jag kunde lämna tipset, och boken, vidare till något barn i släkten...

Den korta versionen är att jag hade älskat den här boken som barn. Nidstången är spännande, lite läskig, mystisk och det är full fart från start ända in i mål. Det är en väldigt mörk historia, men ändå hoppfull. Underdogs kan man aldrig få för mycket av. Mest gillar jag nog att barn och vuxna samarbetar. Mer av det, tack!

Jag tycker om att boken inte väjer för det som är svårt och kanske inte så "barnvänligt". Allt här är inte rosenrött och puttenuttigt (även om Mariefred verkar synnerligen gulligt), men så är det ju där ute i verkligheten. Eller att man inte alltid gillar sina syskon, men man älskar dem och man håller ihop mot en yttre fiende. Man kan ju passa på att diskutera med sina barn, när man läser. Förklara vad som är rätt och fel. Det är viktiga saker att få med sig, speciellt i en tid där allt fler verkar ha svårt att förstå skillnaden.

Min enda invändning, som inte ens är särskilt stark, är att Alrik och Viggo känns äldre än sina tolv och tio år. På illustrationerna, gjorda av Henrik Jonsson, ser de också äldre ut. De här små seriestripparna är för övrigt riktigt fina och ett jättebra komplement.

Frågan är bara hur jag ska göra nu... Jag vill ju egentligen veta vad som kommer att hända. Cliffhangern som avslutar Nidstången är riktigt irriterande. På ett bra sätt då alltså.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 825 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Nidstången: Bokstunder, Sagan om sagorna och Fantastiska berättelser.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.