"Sommarljus och sen kommer natten" av Jón Kalman Stefánsson

Genre: Drama
Antal sidor: 270
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Sumarljós, og svo kemur nóttin
Översättare: John Swedenmark
Utmärkelser: Íslensku bókmenntaverðlaunin 2005
Serie: -
Förlag: Weyler
Utgivningsår: (första) 2005 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 16 juni 2012




Första meningen: Nu höll vi på att skriva att byns egenhet ligger i att den saknar egenart, men det är nog inte riktigt sant.
Sista meningen: Och då?

Baksidetext
I ett litet samhälle på den isländska västkusten sker de märkligaste ting. En direktör för den lokala textilfabriken ger upp allt, börjar drömma på latin och ägnar sig åt studiet av stjärnorna. Kjartan och Kristin kan inte betvinga sin förbjudna kärlek trots att de lever i varsitt lyckligt äktenskap. Den unge, sköre Jonas tvingas en dag skära ned sin far, kraftkarlen Hannes, från repet denne hängt sig i när saknaden efter hustrun blev för stark.

Med en blandning av lika delar ömsinthet, humor och romantik skildrar Stefánsson människorna och deras storslagna lidelser. Bankkrisens Reykjavik och folktrons småtroll ligger lika nära. Eller lika långt bort.

Min kommentar
Den här boken om en isländsk by med 400 invånare innehåller allt, man kan säga att den lilla isolerade byn är ett universum i miniatyr. Här finns otrohet, gengångare, ensamhet, drömmar, avundsjuka och missunnsamhet, men framför allt finns det kärlek och vänskap.

Det är byn som är berättaren, ett vi, och vi berättar allehanda historier, inte om alla 400 invånarna, men ett flertal. Här finns mannen som plötsligt börjar drömma på latin och som byter bort hela sin bekymmersfria tillvaro mot ett udda, ensamt liv (hans fru lämnar honom) med böcker på latin. Här finns posttanten som är byns skvallertidning, hon vet allt om alla, eftersom hon läser alla brev och vykort som passerar hennes händer. Alla vet om det, men ingen misstycker. Vi får också träffa pojken, som inte är som alla andra, men han är en gudabenådad målare. Den lycklige lastbilschaffisen är också en vi blir presenterade för, han är inte lika lycklig nu, när det bara tar två timmar till Reykjavik, som han var när det tog fem timmar. Här vimlar det även av handlingskraftiga kvinnor, de löser det mesta på egen hand.

Här flödar också samhällskritiken och kanske är det så att människor var lyckligare förut, när allt gick långsammare, men när alla ändå hade mer tid för varandra. Ironin är också en ständig följeslagare.

Jag hade bara läst några meningar när jag förstod att det här skulle jag tycka om. Men tyvärr blir det, för mig, lite för mycket buskis ibland, för att den ska få ett högre betyg, men den är riktigt bra och jag rekommenderar den till alla som vill läsa en underbar liten bok om människor. Språket är fullständigt lysande och skapar klara, rena bilder över ett kargt, ödsligt och kallt, men ändå varmt landskap.

Boken är en del av den nordiska läsutmaningen och representerar Island den här månaden.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sommarljus och sen kommer natten: Bokmania, Böcker emellan och Hermia Says.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 29 juni – 2 juli

Det är återigen dags för veckans bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Vad läser du just nu?

Just nu läser jag Sockerdöden av Unni Lindell, åttonde delen om Cato Isaksen och hans kollegor vid Oslo-polisen. Det här kan mycket väl bli den sista jag läser i serien, för nu vet jag inte om jag klarar fler. Sanningen är att jag inte varit speciellt förtjust i de här böckerna, men jag köpte på mig allihop på en gång... Det finns så oerhört mycket att irritera sig på så nu får det nog vara bra. Såvida det inte händer något exceptionellt i andra halvan. Men dåliga är det inte och de är ganska kluriga, men som sagt, så mycket att irritera sig på.

Jag läser den dessutom lite kombinerat som e-bok och pappersbok, beroende på var jag befinner mig. Funkar riktigt bra. Baby-steps ni vet...

Behövde fler...

Jag fick ju en del presentkort när jag fyllde år och även om de nu gäller ett helt år så kan man ju inte låta dem ligga och bli gamla...

Så en liten beställning gick iväg till AdLibris och häromdagen dök de upp.

Eld av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren. Denna ska jag läsa i sommar. Så är det bara.
Jag kan se i mörkret av Karin Fossum. Har hört att den här ska vara riktigt otäck.
Nattsvart, stjärnlöst av Stephen King. Närmare presentation behövs ej.
Känslan av död av Elly Griffiths. Fjärde delen om Ruth Galloway. Ska läsa tredje delen i sommar.

Jag vet ärligt talat inte riktigt hur jag ska göra med dessa, jag vill ju läsa dem med en gång. Allihop. Jaja, ett kärt bekymmer.

Bokhyllerunda: P

Det fanns en del godbitar, nu när turen har kommit till P. Sammanlagt 40 böcker hittade jag och dessa fem får vara med på bild.

Pestens tid (Stephen King) - Den bästa bok jag läst. Någonsin.

Patient 67 (Dennis Lehane) - Det här är en av få böcker som jag kommer ihåg slutet på. Kanske det näst mest överraskande jag läst.

Papillon (Henri Charrière) - Jag tror att det var min bror som rekommenderade den här för mig. En riktigt ruskig läsupplevelse, som sägs vara (nästan) sann.

På stranden (Nevil Shute) - Det här måste ha varit den första dystopi jag läste och också en av de första vuxenböckerna jag gav mig på i skolbiblioteket. Fantastisk bok.

Pepparkakshuset (Carin Gerhardsen) - Första delen i Hammarbyserien. Jag har inte läst den än, men efter vad jag har förstått så är detta bra grejer.

"Rymd utan stjärnor" av Jonas Moström

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 428
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Axberg och Jensen 4
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 9 juni 2012





Första meningen: Han står stilla och håller andan.
Sista meningen: Jag vill inte dö.

Baksidetext
När överläkare Pia Fjällstedt försvinner under mystiska omständigheter, blir det inte ett fall vilket som helst för Sundsvallspolisen. Åminstone inte för kriminalinspektör Sofia Waltin, eftersom Pia Fjällstedt är hennes faster. Dessutom har Sofias pappa länge haft en konflikt med sin syster och hamnar högt upp på listan över dem som kan tänkas ha med försvinnandet att göra.

Också Sofias kollega Johan Axberg får problem att skilja yrkesroll från privata bekymmer när hans nya flickvän blir misshandlad av sin exman. Dessutom verkar Johans bäste vän, läkaren Erik Jensen, vara mer inblandad i de alltmer dramatiska händelserna på stadens sjukhus än han vill erkänna. Frågan om liv och död ställs på sin yttersta spets.

Min kommentar
Den här fjärde boken i serien är inte den bästa av dem. Trots att historien är bra och allt flyter på hyfsat så finns det saker som jag störde mig alltför mycket på.

Som till exempel Erik Jensens privatliv. Det kändes lite som att det var där fokuset låg och jag är bara så less på honom och hans fru. Visst vill jag lära känna karaktärerna jag läser om, men det är trots allt en deckare och då vill jag inte att tyngdpunkten ligger på relationer. Då läser jag något annat än deckare. Inte heller Johan Axbergs liv är speciellt enkelt, men där hölls det på en godtagbar nivå. Men jag måste erkänna att jag blev lite mycket irriterad på flickvännen Lottas inkonsekvens. Det var helt OK att hennes före detta man slog henne, det kunde hon förlåta. Men när Johan slår lite på exet, i självförsvar (kanske tog han i lite för mycket), då blir det svårare att acceptera. Hade hon bara otur när hon tänkte där?

Här får det nog faktiskt räknas som en spoiler, så om du har läst boken eller inte bryr dig då kan du markera den vita texten.

Hela boken är ett inlägg i debatten om aktiv dödshjälp och faktiskt gör Moström det på ett alldeles ypperligt sätt. Inte någon gång eller på något sätt känner jag mig pådyvlad några åsikter, utan jag får själv ta ställning till vad jag tycker. Här serveras känslor och fakta i en blandning som känns riktigt seriös.

En annan störande bagatell är att berättaren plötsligt bytte till "jag" i ett kapitel, där vi fick följa en av de inblandade, för att sedan byta tillbaka till det allvetande medvetandet. Det är möjligt att Moström tyckte det var enda sättet att berätta den historien, men där fick jag stanna upp och byta perspektiv. Det var lite irriterande. Kanske kunde man också ha korrekturläst boken lite bättre, många ord fattades och en del var felstavade. När man stavat fel på åtminstone så tycker jag det blir för mycket.

Det var det där också med polisernas ovilja att misstänka sina nära och kära. Jag förstår ju så klart att man inte vill misstänka dem för mord, men det måste ju ändå vara tjänstefel att undanhålla viktig information från kollegorna och utredningen bara för att man står den misstänkte nära. Man får ju hoppas att det inte är så det fungerar i verkligheten...

Jo, en annan sak också. Det kan vara så att man vet vem mördaren är när slutet närmar sig. Men det kan också vara så att man har fel...

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Rymd utan stjärnor: Tankar från en samlares hjärna, Bokbrus och Bokberoende.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Grattis på 1-årsdagen!

Så där såg jag ut när jag fyllde ett år och nu fyller bloggen lika mycket. Grattis bloggen!

Det har varit ett fantastiskt roligt år och det enda jag faktiskt ångrar är att jag inte började bokblogga tidigare. Men så är det väl, man ångrar sällan det man gjort, utan det man inte gjort.

Jag vet egentligen inte vad jag hade tänkt mig när jag började, kanske att det bara skulle bli en liten dagbok för mig själv. Riktigt så blev det inte och jag tycker det är jättekul att det faktiskt finns människor som läser vad jag skriver. Och en del läser till och med böcker jag rekommenderar, vilket är en lite otäck känsla.

Året som gått har inneburit en del rekord, både läsrekord och inköpsrekord. Tyvärr köper jag många, många fler böcker än vad jag hinner läsa. Men det känns bra att ha en liten buffert...

Just nu har jag semester, men när livet återgått till det normala så får vi se om det inte kan bli någon utlottning här.

En smakebit på søndag: Det fjärde offret

Veckans En smakebit på søndag har jag tagit från nionde delen om Gotlandspolisen Anders Knutas och hans kollegor (som sagt, jag försöker läsa ikapp alla serier), Det fjärde offret.

De här böckerna brukar vara hyfsat spännande och snabblästa, perfekta för sommaren alltså. Miljön, Gotland, gör det också till en njutbar läsning. Här kan du läsa vad jag tyckte om de tidigare böckerna.

Jag har precis börjat läsa boken och så här börjar den:

Vid första anblicken såg allt ut att vara i ordning. Det ensligt belägna huset på höjden innanför stenmuren. Bilen parkerad som vanligt på grusplanen nere vid soptunnorna. Marken stenig, men fläckvis täckt av lingonris och mossa. Några krökta tallar vars kronor gungade oroligt i vinden. Den vinterstädade terrassen mot sjösidan tedde sig kal i gråvädret, rensad som den var från trädgårdsmöblemang och gasolgrill. Fönsterluckorna på bottenvåningen var stängda och omöjliggjorde försök till insyn. Det var tydligt att familjen kommit hem sent föregående kväll och gått raka vägen i säng utan att packa upp.

"Fyrmästarns dotter" av Ann Rosman

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 328
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Karin Adler 1
Förlag: Ponto pocket
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 4 juni 2012




Första meningen: Klockorna i Marstrands kyrka ringde in till söndagsgudstjänsten 10.30, men det hördes inte ut till Hamneskär där de båda polska murarna just hade återupptagit arbetet.
Sista meningen: Karin nickade.

Baksidetext
Det var som om murbruket inte längre orkade bära den tunga hemlighet som stenhuset så länge bevarat. Innanför väggen fanns ytterligare ett rum som en gång hade tillhört fyrmästarens familj. I dunklet därinne låg en människokropp. Ansiktet var vänt mot dem som om de varit väntade.

På den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand pågår ett intensivt arbete med att ställa i ordning den nya turist- och konferensanläggningen. Bostäderna för den tidigare fyrpersonalen på ön ska rustas upp och den renoverade krinolinfyren Pater Noster från 1868 ska återbördas till sin ursprungliga plats. Det är april och invigningen närmar sig.

Två polska murare håller på att reparera den inre väggen i fyrmästarbostadens matkällare när de får en mycket obehaglig överraskning. Väggen ger plötsligt vika och i utrymmet bakom vilar kvarlevorna av en man. Kroppen är välbevarad men har av allt att döma legat där länge.

Karin Adler, vid kriminalpolisen i Göteborg, får hand om utredningen. Till en början har man inte mycket att gå efter bara en förteckning över försvunna personer och en vigselring. Det blir inte heller bättre av att Karins förhållande med sambon Göran är på upphällningen och att relationen till den fyrkantige kollegan Folke närmar sig kokpunkten. Allt medan mystiken kring den döde mannen tätnar. Vem är han? Och varför har han blivit inmurad?

Min kommentar
Av någon anledning har den här boken stått oläst i min hylla i nästan två år. Nu, med facit i hand, ångrar jag lite att den fått vänta så länge, men det positiva är att det redan finns ytterligare tre utgivna böcker i serien.

Början var lite väl tillkrånglad med, för mig, väldigt invecklade släktförhållanden. Jag hade svårt att hålla isär alla personer, vem de var släkt med/gifta med. Faktum är att jag har något slags aversion mot beskrivningar av släktskap som sträcker sig längre än en generation och har för många grenar åt höger och vänster. Det är helt enkelt något jag inte klarar, inte heller i verkligheten. Att boken överlevde inledningen berodde nog mest på beskrivningen av Karin Adler och hennes mansgrisige sambo, som hon tack och lov lämnade. Hennes kärlek till havet är något som jag verkligen kan identifiera mig med, trots att jag nu har tvingats bli en landkrabba. Också karaktären Sara, även hon gift med en mansgris som dessutom verkar modersfixerad, är lätt att tycka om. Hon är sjukskriven på grund av utbrändhet och har stora problem att få omgivningen att förstå att hon helt enkelt inte orkar med allt. Jag gillar verkligen att hon sätter svärmor på plats till slut och jag hoppas att hon kommer att få vara med i resterande böcker.

För mig är det precis lagom information jag får om alla karaktärer, jag vill lära känna dem, men inte för väl. Fokus måste ligga på själva gåtan och det gör det här. Det hade i och för sig kanske inte skadat berättelsen om antalet personer hade minskats ner något. En del av dem var i stort sett helt ovidkommande. Kanske är det så att de flesta av dem dyker upp igen, eftersom vi tydligen ska bli kvar i Marstrandstraken och då gör det ju inget att de redan presenterats.

Jag gillar tillbakablickarna, där man får veta vad som verkligen hände och hur ett lik hamnade i en matkällare. Att alla trådarna knöts ihop på ett snyggt sätt i slutet blev jag faktiskt lite imponerad av och jag tyckte om sättet som ledtrådarna portionerades ut i små bitar. Det gjorde att jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig boken.

Boktipsets estimerade betyg var 3.8. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Fyrmästarns dotter: ...med näsan i en bok..., En bok om dagen och Bokstunder.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 22 – 25 juni

Det är återigen dags för veckans bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

Det finns en detalj som kan göra mig irriterad, less och allmänt frustrerad och det är när författaren mitt i alltihop ordnar något slags föreläsning. För det mesta görs detta genom en synnerligen krystad dialog där en karaktär berättar något för en annan. Eller så görs det genom ett fullständigt ovidkommande stycke i den löpande texten.

Råkade faktiskt på det i morse, senast, i boken jag läser just nu; Silverkronan av Anna Jansson. Så här lät det när Hartman förklarar lite om Gotland för Maria Wern i en dialog de har medan de tittar på riddarspelen:

[...]Jag försökte köpa Gotlandsdricka. Jag tänkte att det kunde vara roligt för dej att smaka vår nationaldryck. Men den säljs inte i år. Det är nya bud och nya tider. Länge har det ansetts som en kulturdryck och därigenom har tillverkarna fått dispens. Det man nu har att anföra mot drickan är att alkoholhalten varierar avsevärt från en bryggning till en annan.[...]

Vem pratar så där? Fullständigt onaturligt i mina öron. Det finns många författare som gör så här, men jag tänkte inte nämna några fler. Däremot tänker jag nämna en som klarar "utbildningen" på ett lysande sätt och det är Arne Dahl. Jag lär mig massor av hans böcker, utan att ens reflektera över det. Allt bara sker naturligt.

Gamla nya böcker

Det finns ett antikvariat, pslinden, inte så långt från där jag bor (några mil är det nog), men jag har aldrig varit där. Däremot har de en hemsida där man kan köpa deras böcker. I något år eller så har jag kollat där, på deras nyinkomna och förra veckan var det äntligen dags...

Jag är ju i stort sett deckarserieberoende och samlar på allehanda serier, en av dem är Anne Holts om Hanne Wilhelmsen. Jag började dessvärre läsa hennes böcker ganska sent och det har varit i stort sett omöjligt att få tag på de första.

En annan serie, som jag kanske inte egentligen samlar på än, är Janet Evanovichs om Stephanie Plum. För drygt två år sedan råkade jag köpa del elva i serien och eftersom jag har något slags tvångsneuros om att läsa serier i ordning så var ju kanske inte det så väldigt lyckat. Speciellt som de äldre böckerna verkar vara helt slutsålda. Överallt.

Så, lite överraskad blev jag när jag samma dag ser att de fått in tre böcker som jag ville ha. Nu bor de hemma hos mig...

Lovligt byte av Janet Evanovich, som är första delen om Stephanie Plum, Saliga äro de som törsta... och Demonens död, båda av Anne Holt, som är andra och tredje delen om Hanne Wilhelmsen.

"Frukta inte" av Anne Holt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 480
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Pengemannen
Översättare: Maj Sjöwall & Margareta Järnebrand
Utmärkelser: -
Serie: Yngvar Stubø och Inger Johanne Vik 4
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 1 juni 2012




Första meningen: Det var den tjugonde natten i december.
Sista meningen: Men han övergav henne aldrig.

Baksidetext
Det är december 2008. Julstämningen har sänkt sig över staden, människorna gläds åt den stundande högtiden och samvaron med familj och vänner. Men den sista söndagen i advent upptäcks ett lik vid Aker brygge i centrala Oslo. Det visar sig vara en kurdisk asylsökande pojke som ingen brytt sig om att anmäla som saknad. Hans kropp är upplöst till närmast oigenkännlighet.

Sent på julaftonens kväll hittas den kvinnliga biskopen i Bergen knivhuggen på en folktom gata. Mordet väcker enorm uppmärksamhet och kriminalkommissarie Yngvar Stubø blir ombedd att leda den omfattande utredningen. Vad gjorde den sextiotvå-åriga kvinnan - gift, med barn och barnbarn, omtyckt och respekterad - ute i den stilla julnatten.

Kriminologen Inger Johanne Vik är den första som ser sambandet mellan dessa båda mord och många andra mystiska dödsfall. Hon finner också kopplingar mellan fallen och ett internationellt nätverk vars radikala idéer och våldsamma handlingar hotar att leda till att fler människor dör.

Min kommentar
Jag har läst en hel del av Anne Holt under åren, både ett antal om Hanne Wilhelmsen (inte alla, men jag försöker få tag på de äldre) och alla som hittills är utgivna i serien om Yngvar Stubø och Inger Johanne Vik. Det här är inte den bästa och inte heller den sämsta, men hur det än är så vet man vad man får. Det är samhällskritiskt, det är tankeväckande och det är spännande.

Efter en osedvanligt seg inledning, som kanske mestadels berodde på antalet personer som blandades in från start. Redan från början togs alla olika trådar med och för mig blev det en temposänkare, eftersom för mycket kraft gick åt till att bara hålla isär alltihop. Jag fick aldrig lära känna någon riktigt innan det dök upp något nytt. Ungefär halvvägs in i boken tillkom inga fler karaktärer vilket gjorde att jag äntligen kunde fokusera på själva gåtan och då sögs jag in i det hela.

Nu är den här boken några år, men tyvärr är den fortfarande aktuell i allra högsta grad. Det handlar om hatbrott och fundamentalister och hur vissa människor tror att de är bättre än vissa andra. Och att man får lov att döda alla som man tycker är sämre. I den här boken var det de homosexuella som råkade illa ut. Om jag ska tycka något om varför och hur allt gick till så får det nog bli att jag tycker det var väldigt långsökt. Utan att avslöja för mycket, men vare sig man är extremist eller ej så måste det ju liksom finnas offer där man står och går. I övrigt har jag inga som helst problem med att tro på fanatiker. Tyvärr.

Översättningen var väl inte direkt felfri, bara titeln får i alla fall mig att fundera. Vid ett tillfälle (sid 195) blev det lite extra roligt och själv tänkte jag att den taxichauffören nog får åka runt och leta länge. "[...] en taxi tutade ilsket mot de två felparkerade bilarna när den susade förbi på jakt efter passagerare med ledigskylten tänd." Så kan det gå.

Extra kul är det när författare tar med karaktärer eller händelser från andra böcker, det blir på något sätt mer verklighetstroget när de olika delarna inte är separerade med vattentäta skott. Här dök det plötsligt upp ännu en kollega till Hanne Wilhelmsen, som för övrigt själv dök upp i egen hög person.

Slutet lämnar en del övrigt att önska, det blev bara för mycket, men helheten blir att detta är riktigt bra och trådarna knyts ihop på ett snyggt sätt. Förutom slutklämmen då.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Frukta inte: Boktoka, En bok om dagen och Annika.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Topp Tio böcker att läsa i sommar

Veckans Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) handlar om de tio böcker man vill/hoppas/ska läsa under sommaren. Min sommar är juni, juli och augusti, så ett par av böckerna är redan lästa. Som vanligt är det ingen speciell ordning på böckerna, men dessa tio hamnar på min sommarläsningslista. Många serier blir det...

1. Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Femte delen om Rebecka Martinsson. En av väldigt få nya böcker som jag planerat att läsa i år. Den här är redan läst och oj, så bra det var.

2. Fyrmästarns dotter av Ann Rosman. Första delen om Karin Adler. Den här har stått länge oläst i hyllan, nu är den läst och det enda jag ångrar är att jag inte läst den tidigare.

3. Det fjärde offret av Mari Jungstedt. Även om jag kanske tröttnat lite på Knutas och gänget efter åtta nästan likadana böcker, så kommer den här nionde delen att läsas i sommar. Förhoppningsvis på Gotland.

4. Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Tegelstenar hör till min sommar och denna har lockat mig länge nu. Det här ska tydligen bli en trilogi. Men är det verkligen vampyrer med?

5. Smuts av Katarina Wennstam. Egentligen var det Dödergök jag skulle ha läst, men då fick jag veta att böckerna är en slags serie, där samma människor figurerar i olika böcker. Alltså fick jag köpa denna också...

6. Den oskyldige mannen av John Grisham. Det finns ingen som kan skildra det amerikanska rättsväsendet som Grisham. Förmodligen kommer den här, också, att reta gallfeber på mig.

7. Eld av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren. Jag tror inte några förklaringar behövs för denna.

8. Huset vid havets slut av Elly Griffiths. Fjärde delen om Ruth Galloway dök precis upp här hemma, så det är väl läge att läsa trean.

9. Ares tecken av Dan Buthler & Dag Öhrlund. Femte delen om Jacob Colt. Jag hoppas verkligen att perversiteterna från En nästan vanlig man och Grannen har tonats ner, helst försvunnit helt och hållet.

10. Frostnätter av Arnaldur Indriðason. Sjätte delen om Erlendur och hans kollegor på Island. Det här brukar vara bra grejer.

Bokhyllerunda: O

Vi går så sakteliga vidare i alfabetet och bokstaven O verkar inte vara den mest populära. I alla fall inte i min bokhylla. Endast ynka 23 böcker hittade jag. Dock är ordningen återställd och en King-bok finns med igen.

Oår (Knut Faldbakken) - En norsk dystopi. Det var längesedan jag läste den, men oj vad bra den var. Och varje gång jag ser den vill jag läsa om. Kanske får jag någon gång tid till omläsningar.

Osynlig (Paul Auster) - Köpt på bokrean i år, efter att ha läst fullkomligt lyriska recensioner av Paul Austers böcker. En självklar kandidat till boktolva 2013?

Okänt offer (Tana French) - Läste Till skogs av samma författare sommaren 2009 och tyckte den var OK, men inte mer. Jag hade inte tänkt mig fler böcker av henne. Sedan läste jag massor av bra saker om den här boken. På den vägen är det, men den är fortfarande oläst.

Om en Buick 8 (Stephen King) - Till skillnad från Henrik på Olika sidor så var jag väldigt förtjust i den här boken. Det är något speciellt med ondskefulla bilar...

Operation Garbo (Harry Winter) - Faktiskt en av sambons böcker. När jag läste vad den handlade om så blev jag riktigt nyfiken, det lät riktigt bra. Det är en trilogi om en sovjetisk invasion av Sverige 1992 (boken kom ut 1988 så det är en framtidsvision). Harry Winter är för övrigt en pseudonym för tre ganska högt uppsatta personer inom det militära.

Utlottning hos Boklusen

Jag har ju precis läst första delen om Karin Adler av Ann Rosman och blev ärligt talat helt såld. Och det beror inte bara på miljön som boken utspelade sig i.

Del två står redan och väntar i hyllan, del tre ska snart inköpas och nu har Boklusen en utlottning av del fyra, Mercurium.

Vinnaren dras måndag 25 juni.

En smakebit på søndag: Dödsmässa

Veckans En smakebit på søndag är ur sjunde delen om A-gruppen av Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald). Sveriges bästa manliga deckarförfattare, om någon frågar mig (ja, jag vet, förra veckan var det den kvinnliga). Många deckare blir det och många serier blir det. Det är det jag försöker läsa ikapp nu.

Böckerna om A-gruppen, eller som de egentligen heter, Rikskriminalpolisens speciella enhet för våldsbrott av internationell art, utspelar sig i Stockholm (för det mesta) och är en ren fröjd att läsa. Det dryper av ironi och snyggt inbäddad samhällskritik.

Den här boken, Dödsmässa, börjar med något som verkar vara ett bankrån, men som utvecklar sig till något helt annat. Något som har att göra med fossiler och ett gammalt skrivbord. Jag har precis börjat läsa den så egentligen vet jag inte så mycket mer. Smakbiten är hämtad från sida 32 och Cecilia Hjelm (tidigare gift med Paul Hjelm, som tidigare varit en del av A-gruppen) har gått in på en bank för att uträtta något ärende. Medan hon väntar leker hon lite med sin nya mobiltelefon.

Varför hade hon fyra nummer till sin förre man?
   Och varför hette hon fortfarande Hjelm i efternamn?
   Det plingade igen, ett nummer till, tre kvar. En person mindre i banklokalen.
   På mobiltelefonen, ovanför Paul Hjelms jobbmobilnummer, visade klockan 10.39. Nej, den slog precis om.
   Till 10.40.
   Det som sedan hände ville inte in i henne. Hon tyckte aldrig att det var på riktigt.
   De två maskerade männen. De hårda orden på engelska. Det faktum att hon låg tryckt mot marmorgolvet. Plastpaketen som limmades upp på väggarna. K-pistarnas vrål. Och allt det krossade glaset.
   Aha, tänkte hon. Det var därför tankarna rullade så snabbt. För att jag skulle dö.
   Och Cilla Hjelm var inte längre en staffagefigur.

"Gul ondska" av Peter Gissy

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 273
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Kent Mortland 5
Förlag: Tre Böcker
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Danskt band
Källa: Bokhylla
Utläst: 27 maj 2012




Första meningen: Kvinnan låg på sidan, med tummen i munnen, som om hon hade sökt tröst i själva dödsögonblicket.
Sista meningen: "Det missar du aldrig."

Baksidetext
Den döda kvinnan i skogsbrynet utanför Göteborg är naken. Hon ligger på en filt - i bakgrunden hänger hennes underkläder i träden. Mördaren har ägnat lång tid åt att avlägsna varje spår av sitt hemska brott. Varför har han arrangerat mordplatsen som en makaber teaterscen?

När Kent Mortland återvänder från norra Tyskland, där han varit tillsammans med sin dotter, dras han motvilligt in i polisens allt mer desperata jakt efter förövaren. Samtidigt kommer det förflutna ifatt honom; spåren sträcker sig tillbaka till Nazitiden.

Min kommentar
Jag vet att jag sa redan efter förra boken om Kent Mortland att det nog inte skulle bli fler. Ändå sitter jag här nu och har läst del fem och önskar egentligen att jag hade hållt det jag sa. Inte för att den är sämre än de andra, utan för att den faktiskt inte är bättre.

Kent Mortland är fortfarande störande godtrogen och naiv. Han accepterar bland annat ett uppdrag från en man han varken gillar eller litar på och han får inte ens veta vad uppdraget går ut på. Hans dotter Paula verkar dessvärre ha ärvt det godtrogna och är dessutom även hon lite lätt korkad, hon glömmer bland annat att hon ska till jobbet och orsakar rena kalabaliken på grund av att hennes arbetsgivare ringer Mortland. Fast det är klart, om inte detta hänt så skulle Mortland aldrig åkt till sin dotters lägenhet och snokat runt och upptäckt den kastade telefonsvararen. Krystat? Ja, det tycker jag.

Ett lite annorlunda grepp är att ha två olika historier, som inte hör ihop i slutet. Eller faktiskt tre. Kanske. Vem var det egentligen som ringde till dottern? Det får man aldrig reda på, förutom informationen att dottern visste vem det var. Egentligen förstår jag inte varför mordgåtan var med överhuvudtaget, den hade ju inte alls med Mortland att göra. Förutom att hans ex hjälpte polisen med utredningen. Och för att vara ett ex så tycker jag nog att hon ringde och förtusatte lite väl mycket.

För mig känns det lite som att Peter Gissy egentligen vill skriva om den tyska historien, speciellt under nazitiden. Det blir tydligare än någonsin i den här boken, där själva mordgåtan bara är utfyllnad.

Nej, nu får det faktiskt räcka med Gissy för mig.

Boktipset hade inget estimerat betyg, det var bara fyra satta och genomsnittet på dem är 3.5. Jag ger den 2.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Gul ondska: Kristina Simars bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Deckarhuset.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Bokbloggsjerka 15 – 18 juni

Det är återigen dags för veckans bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Läser du helst svenska böcker (eller böcker i svensk översättning) eller läser du gärna böcker på andra språk. Vilka i så fall?



Jag läser ju mest svenska författare och då blir ju följaktligen böckerna på svenska.

I övriga fall gäller översättning. Jag har varken tid eller lust att lära mig all världens språk och inte heller vill jag rata en stor del av världens böcker bara för att de är skrivna på ett språk som jag inte kan. Engelska känner jag alls inget behov av att läsa på fritiden, eftersom det är det språk jag pratar, läser och skriver hela dagarna på jobbet. Man måste ju hålla svenskan vid liv också...

Sommarenkät, eller något ditåt

En liten somrig enkät jag hittade hos Malin, den fick mig så sugen på sommar att jag bara var tvungen att göra den själv och få till sommarkänslan lite.

1. Bästa bok förra sommaren?
Eftersom jag räknar augusti till sommaren så får det bli Kråkflickan av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist. Den var ruggigt spännande.

2. … och sommaren innan det?
Det får bli två böcker och två väldigt olika sådana. Shantaram av Gregory David Roberts och Utan ett ord av Linwood Barclay. De var lika bra, fast på två helt olika sätt.

3. Några lite nyare böcker som passar i hängmattan?
Jag läser inte så många nya böcker, men ska försöka ändra på det litegrann. Jag skulle i alla fall definitivt rekommendera I stället för dig av Sofie Sarenbrant, förutsatt att man läst hennes Vecka 36 först. Cirkeln och Eld av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, verkar också passa bra för hängmattan.

4. Vad läser du mest på sommaren?
Jag får nog svara deckare på detta, men även lite tjockare (tegelstenar, menar jag då) böcker oavsett genre. Det är skönt att slippa släpa med dem på tåget.

5. Var läser du helst?
Allra helst ute vid havet under ett parasoll, men tyvärr händer inte det så ofta. Därför får det bli soffan i mitt lilla "bibliotek".

6. Vad ser du fram emot att läsa i sommar?
Det har kommit så många bra böcker den senaste tiden, men tyvärr ligger jag hopplöst efter i alla serier jag läser, kanske hinner jag med ett par av Arne Dahl. Flickan från ingenstans av Justin Cronin tänkte jag ge mig på nu över sommaren också. Förhoppningsvis blir det även den näst senaste delen om Anders Knutas, Det fjärde offret, av Mari Jungstedt.

Min läshörna

Hittade en utmaning om att visa sin bästa läsplats hos enligt O (jaja, jag vet att det var längesedan).

Min allra bästa läsplats kan jag tyvärr inte visa, för den innefattar solstol, strand och hav. Men min favoritplats hemma kan jag ju bjuda på.

Här brukar jag sitta/halvligga.

Och när jag tittar upp från boken jag läser så kan jag njuta av den här utsikten, en syn som alltid gör mig glad.

Förmodligen kommer det att ske lite ommöblering i det här rummet, för att få plats med ytterligare två bokhyllor. Sedan är det dessvärre stopp och går inte att få in något mer, ens med skohorn.

"En midsommarnattsdröm" av Arne Dahl

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 355
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: A-gruppen 6
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2003 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 23 maj 2012




Första meningen: Sverige ligger därnere.
Sista meningen: Och inser att ingenting någonsin är färdigt.

Baksidetext
Det går mot midsommar, snart semesterdags. Ett visst lugn borde infinna sig. Men för Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art, mer känd som A-gruppen, blir det en intensiv vecka.

En i gruppen anklagas plötsligt för brott i det förgångna, och en mindre bomb av säregna våldsbrott briserar i Stockholm. En gästarbetande polsk sjuksköterska yxmördas, en programansvarig TV-chef skjuts ihjäl efter premiären på en färsk dokusåpa, ett tilltänkt hedersmord tar en oväntad vändning, ett lik flyter upp ur Riddarfjärden och vänder ut och in på allt. Och till slut blir allt väldigt personligt.

Min kommentar
När jag började läsa den här boken blev jag för ett ögonblick rädd att jag fått för stor dos av Arne Dahl och A-gruppen, för det kändes inte alls speciellt bra. Den ena karaktären efter den andra radades upp och inte fick jag veta vilka de var heller. I ett helt kapitel beskrevs människor bara med epitet, som "vit man", "vit kvinna", "svart kvinna". Det var oerhört förvirrande.

Sedan blev det som vanligt igen... eller, jag vet inte. På något sätt känns det som att historierna blir mer och mer fantastiska och långsökta. Givetvis hänger alla de där underliga morden ihop. Och motivet är... ja, jag har faktiskt inte den blekaste. Det skulle kunna vara något som öga för öga, men det känns egentligen bara krystat. Och hur mördaren kunnat få veta andras tankar och funderingar det får man inte veta. Inte heller hur det kunde slumpa sig så att vissa saker sker samtidigt.

Nej, det var nog på tok för stora luckor i den här. Och det var lite påfrestande att läsa samma dialog mer än en gång, när en sekvens beskrevs från olika personers perspektiv. Men, vad spännande det är. Vissa saker kan man uppenbarligen förlåta, bara sakerna görs på ett bra sätt. Och Arne Dahl kan konsten att fängsla med språk, berättelse och bilder. Höjdpunkten är när Arto tänker sig Åre som Det Nya Pompeji under en utgrävning på 4000-talet. Ett helt underbart litet stycke, vilket fantastiskt sätt att beskriva sin samtid.

Till min stora förvåning så dyker författaren själv upp en bit in i bok (sid 164), som "jag". Tydligen hade det, vid denna boks utgivning, äntligen avslöjats vem som dolde sig bakom pseudonymen Arne Dahl. I det lilla avsnittet får man veta hur författaren från början tänkte sig ett visst mord, en idé som han tydligen förkastade. Kul idé, men också det störde en aning eftersom jag blev påmind om att jag faktiskt läste en påhittad historia.

Hur det än är så är det fortfarande riktigt bra. Arne Dahls lägstanivå (hoppas detta var det i alla fall) är lika bra som andra författares högstanivå.

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En midsommarnattsdröm: Oswalds popcorn, En stund på jorden och Bokstunder.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Tematrio - Sommarens läsplaner

Veckans uppdrag i Lyrans Tematrio: Vad planerar du att läsa i sommar, berätta om tre planer.

Självklart har jag läsplaner för sommaren, både när det gäller skön- och faktalitteratur. Punkt 1 kan jag redan nu säga kommer att genomföras, punkt 2 hinner jag nog inte ta mig igenom, men börja ska jag. Punkt 3 sysselsätter mig i stort sett året runt.

1. Flickan från ingenstans av Justin Cronin. En härlig tegelsten på drygt 900 sidor. Den hoppas jag verkligen att jag hinner med på semestern, jag har ingen lust att släpa med den på tåget.

2. Jag planerar att läsa in en certifiering på egen hand och då ska jag ta mig igenom MCTS Self-Paced Training Kit (Exam 70-511): Windows Application Development with Microsoft .NET Framework 4. Inte lika kul som ovanstående kanske, men om det hela går vägen så blir det kul när det är klart.

3. Målet är ju att läsa alla böcker som jag skaffade 2010, de som jag kallar hyllvärmare, under det här året. Så jag ska läsa så många jag bara kan över sommaren tänkte jag.

Lyckliga sammanträffanden...

För två veckor sedan läste jag om en bok som heter Skjulte liv på norska (Mörkt motiv på svenska) av Louis Penny, på bloggen Groskro's verden. Den lät väldigt spännande och det kändes som en bok för mig, bland annat för att den utspelar sig i Kanada. En något annorlunda miljö än vad jag är van vid alltså.

Dagen efter läser jag en recension hos Annika, av denna bok. Och tro det eller ej, det är inte bara en recension utan även en utlottning. Självklart vill jag ha den och anmäler mitt intresse att adoptera boken. Och under över alla under, jag vinner den. Nu bor den här hos mig och jag ser verkligen fram emot att läsa den.

Tack Annika!

Från AdLibris:
När Jane Neal hittas död i skogen, skjuten med en pil rakt genom hjärtat, blåser det en kall höstvind genom den lilla byn Three Pines. Vem har dödat den omtyckta gamla kvinnan, och varför? Och finns det en anledning till att Jane dödades under förberedelserna till den årliga konstutställningen?

Den rutinerade kommissarie Armand Gamache får uppdraget att lösa fallet i den idylliska byn på landsbygden utanför Montreal. Lokalbefolkningen är fullständigt övertygad om att det hela är en tragisk olycka, men snart är kommissarie Gamache och hans team lika säkra på att Jane Neal inte alls dog på grund av en oförsiktig bågskytt, utan för att någon ville röja henne ur vägen.

Mörkt motiv är den första boken i en serie om den charmige kommissarie Gamache och den kanadensiska byn Three Pines invånare, alla mer eller mindre excentriska och alla med sina egenheter. Serien har en stor läsekrets världen över och är flerfaldigt prisbelönt. Louise Pennys böcker har sedan debuten 2006 toppat många av världens försäljningslistor och översätts nu för första gången till svenska.

Mörkt motiv är ett klipskt och klassiskt mordmysterium skrivet i samma anda som Agatha Christies och PD James bästa böcker.

En smakebit på søndag: Till offer åt Molok

Veckans En smakebit på søndag är ur femte delen om åklagare Rebecka Martinsson av Åsa Larsson, Till offer åt Molok. Sveriges bästa kvinnliga deckarförfattare, om någon frågar mig. De här böckerna utspelar sig i Kirunatrakten och jag får så klara och skarpa bilder att jag faktiskt tror mig veta hur det ser ut där. Själv har jag aldrig varit norr om Sälen, men en tur till Kiruna lockar alltmer.

En kvinna har hittats mördad och utredningen visar att hennes far blivit uppäten av en björn, sonen blev påkörd och dödad och även farmodern blev ihjälslagen, för många decennier sedan. Smakbiten är från sidan 142.

Hata slumpen, tänkte Rebecka.
   Under sin tid som notarie i Stockholm hade hon träffat en polis som sa det som ett mantra. Han var död nu. Men det där hade satt sig i henne. Hata slumpen.
   Om hela familjen blir utplånad...

Läsplanering juni 2012

Dags för planering för en ny månad. Juni innebär också en veckas semester, det gör att det blir lite svårare att gissa hur mycket jag hinner läsa, när jag inte pendlar varje dag. Eller så blir det ännu mer läst. De här böckerna hoppas jag hinna med i alla fall.

• Frukta inte av Anne Holt. Fjärde delen om Inger Johanne Vik. De två första var riktigt bra, den tredje inte riktigt i samma klass så det ska bli spännande att se hur denna är. Hyllvärmare. Redan utläst.

• Fyrmästarns dotter av Ann Rosman. Trots att jag "lovat" mig själv att inte påbörja någon ny serie innan i alla fall några av dem jag håller på med är utlästa så kommer det en del ett här. Både boktolva och hyllvärmare. Redan utläst.

• Rymd utan stjärnor av Jonas Moström. Fjärde delen om Axberg och Jensen. De tre första har varit riktigt bra, men av någon anledning har jag nästan glömt bort att jag har ett par till i serien. Hyllvärmare. Bara några sidor kvar.

• Sommarljus och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson. Representerar Island i den nordiska läsutmaningen för juni månad.

• Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Senaste delen om Rebecka Martinsson. Som jag har väntat på denna.

• Dödsmässa av Arne Dahl. Sjunde delen om A-gruppen. Så bra de är. Hyllvärmare.

• Det fjärde offret av Mari Jungstedt. Nionde delen om Anders Knutas och hans kollegor på Gotland. Förhoppningsvis läses boken på Gotland.

Bokbloggsjerka 8 – 11 juni

Det är återigen dags för veckans bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Om du hade möjlighet att byta plats med en av dina favoritkaraktärer, vem skulle det i så fall vara?

Första reaktionen på veckans fråga var att jag aldrig skulle kunna reda ut den. Sedan började jag fundera lite...

Eftersom jag mest läser deckare så är det lite svårt, för jag har ju ingen lust att springa runt och bli skjuten stup i kvarten, så valet måste ju bli en något lugnare karaktär. Även om i alla fall en av nedanstående har råkat illa ut...

Jag läste nästan precis ut Ann Rosmans debutroman, Fyrmästarns dotter, och jag måste säga att jag inte alls skulle ha något emot att ta över Karin Adlers båt (fast jag skulle nog byta den till en segelbåt) och kajplats. Och så hoppar jag runt där på klipporna i trakten av Marstrand och löser massor av brott.

Nu tänker jag fuska också (jag gissar att jag inte blir ensam om det) och ta upp en till som jag kunde tänka mig att vara en stund. Rebecka Martinsson i Åsa Larssons böcker lever ju i en helt annan miljö jämfört med Karin Adler, men snö, fjäll och enslighet är något som passar mig. Och brott löser ju hon också.

Kontentan av det hela, halva året (april-september) byter jag med Karin Adler och andra halvan (oktober-mars) med Rebecka Martinsson.

Min litterära resa i maj 2012

Maj månads litterära resor höll sig även de ganska väl samlade här i norra Europa, med ett par avstickare både västerut och österut.

Månadens resa börjar i Stockholm, där en man riskerar livet för polisen. En polismyndighet som släpper honom som en het potatis så fort det börjar osa lite hett. Som vanligt får man mycket att fundera på när man ger sig i kast med de här två herrarna. (Tre sekunder)

För att riktigt bryta av mot föregående bok valde jag en kort tripp till Dublin, som snabbt gick vidare till Los Angeles. Där fick jag alla mina fördomar bekräftade. (Änglar)

Livet fick ju inte bli alldeles för rosaskimrande så färden gick tillbaka till Stockholm, där jag, i jakten på en seriemördare, pedofiler och gud vet vad fick sällskap av en hel drös människor. Eller? (Hungerelden)

En liten avstickare till Finland blev det sedan, där fick jag göra en låååång tur i taxi med en taxichaufför som verkligen var utöver det vanliga, en dement gammal herre, en bitter lantbrukare och hans fru samt en hel del annat folk. Mitt ute i ödemarken, under en jakt- och fisketur, träffades dessutom tolv franska vegetarianer på. (Livet är kort Rytkönen lång)

Nästa resmål är lite splittrat och utspritt över USA. Här är det läskigt så det förslår, på både det ena och andra sättet. (Strax efter solnedgången)

Resan går vidare till Ryssland, eller egentligen Sovjetunionen, för resan går inte bara i rummet utan även i tiden, tillbaka till 1953. Här härjar en seriemördare. Eller, nej, det gör det ju inte, för brott existerar inte i Sovjetunionen. Eller jo, men bara brott mot staten. (Barn 44)

Väl tillbaka i Stockholm så härjar det en seriemördare där också (ja, jag vet, det är många sådana nu). Hans motiv må vara rättrådiga och "goda", men återigen är det så att ändamålet inte alltid helgar medlen. (En midsommarnattsdröm)

Månaden avslutas med en tur "hem" till gamla, kära Göteborg. Här är det i alla fall ingen seriemördare som löper amok, men dock en mördare. En liten tur till forna Östtyskland hinns med också och trådar tillbaka till nazisterna nystas upp. (Gul ondska)


Visa Maj 2012 på en större karta

"Barn 44" av Tom Rob Smith

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Child 44
Översättare: Karin Andrae
Utmärkelser: The Ian Fleming Steel Dagger 2008
Serie: Leo Demidov 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 21 maj 2012





Första meningen: Eftersom Maria hade bestämt sig för att dö skulle hennes katt bli tvungen att klara sig på egen hand.
Sista meningen: I rummet gav Zoja sin lillasyster en kram.

Baksidetext
Moskva 1953. Stalins järngrepp är hårt och kallt och säkerhetstjänstens myndighetsutövning brutal och urskiljningslös. I detta "perfekta" samhälle verkar officeren Leo Demidov - en krigshjälte som också är hängiven Sovjetmedborgare och lojal mot sin arbetsgivare. Men han har börjat tvivla ... tvivla på ett samhälle som kommenderar sina medborgare att tro att brott inte existerar och där oskyldiga kan torteras till döds. Dessutom försöker man mörka ett barns död. För, som titeln anger, handlar det om en lång rad ouppklarade barnmord. Spåren, för den som vill se dem, pekar på att det går en blodtörstig mördare lös. Leo Demidovs trofasthet ställs på sin spets när han tvingas spionera på sin egen hustru, Raisa, som misstänks vara illojal Sovjetmedborgare. När han låter hjärtat styra fattar han tillsammans med Raisa beslutet att fly till en avlägsen by djupt inne i Uralbergen - men där upptäcker Leo till sin fasa att samma typ av barnmord han varit med om att mörka i Moskva också ägt rum här. Han beslutar sig för att tillsammans med sin fru ingripa mot denna barnslaktare som går lös. Ett beslut som gör dem till verkliga fiender till staten.

Min kommentar
Årets första fullpoängare dök upp bara så där, helt oförhappandes. Nog för att jag har hört massor av bra om den här boken, men den fångade mig faktiskt från första meningen och höll greppet genom alla sidor.

Jag har ingen aning om hur det var att leva i Sovjetunionen under 1930- och 1950-talen och jag kan inte heller uttala mig om vad människor är beredda att göra för att överleva, men om det var så här så finns det inga ord som egentligen kan beskriva det.

Hela historien börjar 1933 i Ukraina, där svälten är så total att minsta råtta är uppäten. Det beror på att Sovjetiska staten bestämt att alla grödor ska samlas in och distribueras ut i hela landet. Sedan hoppar vi snabbt fram tjugo år i tiden. Stalintiden är i sitt esse och de enda brottslingar som finns, egentligen, är de som inte tycker och tänker som Stalin bestämt. Mord och stöld existerar inte, det har sovjetiska staten bestämt, för sådant finns bara i kapitalistiska stater. Skulle någon mot förmodan "mördas" så måste det vara av misstag eller ett olycksfall. Det viktigaste är att hitta en passande mördare, inte mördaren. Ingen vill ta ansvar, alla vill bara lyda och gissa vad överhögheten vill höra. Poliserna är långt ner i hierarkin eftersom det ju inte finns några brott. I den bästa av världar kanske det här hade fungerat, men elände försvinner ju inte bara för att man blundar för det.

Jag tror jag gick igenom hela känslospektrat under läsningen, det här var fullständigt vidrigt. Bara att känna hjälplösheten när staten bestämt att du är spion och du inte kan göra något överhuvudtaget för att övertyga dem om motsatsen. Allt vänds emot dig. Vem som helst kan sälja dig till staten för att klara sitt eget skinn. Och inte nog med att du själv råkar illa ut, hela din familj och dina vänner drabbas också. Ibland visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med alla känslor som dök upp.

Nästa del i serien, Det hemliga manifestet, ska införskaffas snarast. Det ska bli intressant att följa Leo Demidov.

Boktipsets estimerade betyg var 4.7. Jag ger den 5.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Barn 44: Annika, Boktoka och Sladdertackan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Topp tio favoritdebuter

Nu var det längesedan jag hade en Top Ten Tuesday här på bloggen och mestadels beror det på att uppdragen är alltför kluriga för mig. Veckans Topp Tio Tisdag är, emellertid, en väldigt fri sak, en rewind, vilket betyder att man fritt får välja vilken som helst av de uppgifter som redan körts. Jag valde nummer 33; mina tio favoritdebutböcker. Naturligtvis är de utan inbördes ordning.

1. Askungar av Kristina Ohlsson - Otroligt bra bok som var riktigt svår att lägga ifrån sig. Det enda som egentligen störde mig var att poliserna inte verkade vara de vassaste knivarna i lådan, då de hela tiden missade det stora sammanhanget.

2. Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren - Jag väljer att ta med denna, trots att det rent tekniskt kanske inte kan kallas en debutbok (Mats Strandberg har tydligen skrivit böcker tidigare), men tillsammans är det den första. Och jösses, det här är bra. Ungdomsbok eller ej, det här bara slukade jag.

3. Barn 44 av Tom Rob Smith - En riktigt otäck bok som gav mig kalla kårar och jag kände mig så hjälplös och frustrerad att jag mådde fysiskt dåligt. Inlägg om den här boken kommer i morgon.

4. Kråkflickan av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist - Det känns lite som att jag upprepar mig, men det här var riktigt bra. Väldigt rått och brutalt, lite förutsägbart och fruktansvärt otäckt.

5. Styggelsen av Amanda Hellberg - Svenska rysare och spökhistorier är vi verkligen inte bortskämda med, men det här lovar gott.

6. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist - Det tog emot att läsa den här, eftersom vampyrer inte är min grej. Det enda jag ångrar nu är att jag inte läste den tidigare. Här är det verkligen inte vampyrerna som är det otäcka och sällan har jag läst en sådan fantastiskt berättad historia.

7. Solstorm av Åsa Larsson - Efter att ha sett filmen och blivit gruvligt besviken så läste jag ändå boken. Man kan säga att resten är historia.

8. Harry Potter och de vises sten av J K Rowling - Ja, jag behöver väl egentligen inte säga något alls om denna.

9. Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole - En av de absolut roligaste böcker jag har läst. Tyvärr tog han livet av sig innan boken publicerades, elva år efter hans död.

10. Carrie av Stephen King - Självklart måste kungen King vara med på den här listan. Carrie är en bok som verkligen kryper under skinnet.

Tematrio - Nationaldagen

Veckans uppgift i Lyrans Tematrio: Berätta om tre bra svenska böcker!

Eftersom Lyran helst vill att vi väljer lite udda författare eftersom hon vill bli överraskad och också för att hon skriver att hon mest läser äldre litteratur, så gör jag en egen liten specialare. Jag väljer helt enkelt tre svenska författare som jag läste när jag var ung...

1. George Johansson har inte bara skrivit science fiction böcker som serien Universums öde, det är också han som är pappa till Mulle Meck. Något som mina syskonbarn var mäkta förtjusta i när de var små. Själv läste jag ju då hans ungdomsböcker. Serien Universums öde börjar 2079, då rymdskeppet Morning Star försvinner spårlöst och är en berättelse som påminner lite om 1984, kanske, med en apatisk befolkning som matas med propaganda.

2. Hans-Erik Engqvist med sina fotbollsböcker om Bråberga IF (var det inte någon som efterlyste fotbollsböcker?) och de mer mysterie- och/eller relationsinriktade romaner som Det stora tågöverfallet, som handlar om upprördheten som nazisternas tåg orsakade när de rullade genom Sverige under andra världskriget. Han var en riktig favorit för mig i tonåren och jag tror nästan jag läste allt av honom.

3. Gun Jacobson var en precis lika stor favorit som föregående författare. Jag fullkomligt älskade hennes bok Peters baby, en berättelse om en 16-årig pojke som plötsligt får en bebis att ta hand om. Det måste ha varit väldigt kontroversiellt på 70-talet, men det var inget som jag överhuvudtaget reflekterade över på den tiden.

En smakebit på søndag: Fyrmästarns dotter

Veckans En smakebit på søndag blir från en bok som länge stått oläst i min bokhylla. I år la jag till den i min boktolva och nu läser jag den äntligen. Jag älskar böcker som utspelar sig i Göteborgstrakten och Bohuslän eftersom jag är uppväxt där, men flyttade därifrån för alltför många år sedan. Böckerna spär på min hemlängtan...

Det här är första boken i serien om Karin Adler av Ann Rosman, Fyrmästarns dotter, som utspelar sig på och omkring Marstrand. Ett gammalt lik hittas i en igenmurad matkällare och Karin Adler ska försöka komma fram till vem det är och hur kroppen hamnade där. Jag har kommit ungefär två tredjedelar in i boken och många gånger har jag trott mig veta vad som hänt, men haft fel. Många hemligheter verkar dölja sig under ytan. Smakbiten är hämtad från sidan 48.

Flera gånger hade han sett kvinnan som han nu visste var hans biologiska mor. Men han visste inte hur han skulle närma sig, om han skulle närma sig. Att hyra in sig hos hennes släktingar var ett första steg.

Månadsbokslut maj 2012

Antal lästa böcker i maj 2012: 8

1. Tre sekunder av Anders Roslund & Börge Hellström
2. Änglar av Marian Keyes
3. Hungerelden av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundqvist
4. Livet är kort Rytkönen lång av Arto Paasilinna
5. Strax efter solnedgången av Stephen King
6. Barn 44 av Tom Rob Smith
7. En midsommarnattsdröm av Arne Dahl
8. Gul ondska av Peter Gissy

Antal lästa sidor: 3065
Snittbetyg (10-gradig skala): 7.12

Kriminalroman: 5
Chick-lit: 1
Humor: 1
Skräck: 1

Boktolvan: 1
Nordisk läsutmaning: 1
Hyllvärmare: 5

Kvinnor: 1
Män: 7
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 4
Författare jag inte läst tidigare: 2
Biblioteksböcker: 0
E-böcker: 0

Månadens bästa: Barn 44 av Tom Rob Smith
Månadens sämsta: Gul ondska av Peter Gissy
Månadens överraskning: Barn 44 av Tom Rob Smith
Månadens besvikelse: Hungerelden av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundqvist
Månadens otäckaste: Barn 44 av Tom Rob Smith