"Barn 44" av Tom Rob Smith

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Child 44
Översättare: Karin Andrae
Utmärkelser: The Ian Fleming Steel Dagger 2008
Serie: Leo Demidov 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 21 maj 2012





Första meningen: Eftersom Maria hade bestämt sig för att dö skulle hennes katt bli tvungen att klara sig på egen hand.
Sista meningen: I rummet gav Zoja sin lillasyster en kram.

Baksidetext
Moskva 1953. Stalins järngrepp är hårt och kallt och säkerhetstjänstens myndighetsutövning brutal och urskiljningslös. I detta "perfekta" samhälle verkar officeren Leo Demidov - en krigshjälte som också är hängiven Sovjetmedborgare och lojal mot sin arbetsgivare. Men han har börjat tvivla ... tvivla på ett samhälle som kommenderar sina medborgare att tro att brott inte existerar och där oskyldiga kan torteras till döds. Dessutom försöker man mörka ett barns död. För, som titeln anger, handlar det om en lång rad ouppklarade barnmord. Spåren, för den som vill se dem, pekar på att det går en blodtörstig mördare lös. Leo Demidovs trofasthet ställs på sin spets när han tvingas spionera på sin egen hustru, Raisa, som misstänks vara illojal Sovjetmedborgare. När han låter hjärtat styra fattar han tillsammans med Raisa beslutet att fly till en avlägsen by djupt inne i Uralbergen - men där upptäcker Leo till sin fasa att samma typ av barnmord han varit med om att mörka i Moskva också ägt rum här. Han beslutar sig för att tillsammans med sin fru ingripa mot denna barnslaktare som går lös. Ett beslut som gör dem till verkliga fiender till staten.

Min kommentar
Årets första fullpoängare dök upp bara så där, helt oförhappandes. Nog för att jag har hört massor av bra om den här boken, men den fångade mig faktiskt från första meningen och höll greppet genom alla sidor.

Jag har ingen aning om hur det var att leva i Sovjetunionen under 1930- och 1950-talen och jag kan inte heller uttala mig om vad människor är beredda att göra för att överleva, men om det var så här så finns det inga ord som egentligen kan beskriva det.

Hela historien börjar 1933 i Ukraina, där svälten är så total att minsta råtta är uppäten. Det beror på att Sovjetiska staten bestämt att alla grödor ska samlas in och distribueras ut i hela landet. Sedan hoppar vi snabbt fram tjugo år i tiden. Stalintiden är i sitt esse och de enda brottslingar som finns, egentligen, är de som inte tycker och tänker som Stalin bestämt. Mord och stöld existerar inte, det har sovjetiska staten bestämt, för sådant finns bara i kapitalistiska stater. Skulle någon mot förmodan "mördas" så måste det vara av misstag eller ett olycksfall. Det viktigaste är att hitta en passande mördare, inte mördaren. Ingen vill ta ansvar, alla vill bara lyda och gissa vad överhögheten vill höra. Poliserna är långt ner i hierarkin eftersom det ju inte finns några brott. I den bästa av världar kanske det här hade fungerat, men elände försvinner ju inte bara för att man blundar för det.

Jag tror jag gick igenom hela känslospektrat under läsningen, det här var fullständigt vidrigt. Bara att känna hjälplösheten när staten bestämt att du är spion och du inte kan göra något överhuvudtaget för att övertyga dem om motsatsen. Allt vänds emot dig. Vem som helst kan sälja dig till staten för att klara sitt eget skinn. Och inte nog med att du själv råkar illa ut, hela din familj och dina vänner drabbas också. Ibland visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med alla känslor som dök upp.

Nästa del i serien, Det hemliga manifestet, ska införskaffas snarast. Det ska bli intressant att följa Leo Demidov.

Boktipsets estimerade betyg var 4.7. Jag ger den 5.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Barn 44: Annika, Boktoka och Sladdertackan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.