Tisdagstrion: Kristen tro

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Kristen tro

Det här temat trodde jag skulle vara omöjligt, men det var det ju inte. Det stora problemet var hur långsökt jag kunde vara.

1. Absoluta bevis av Peter James är egentligen inte en bok jag kan rekommendera, den är på tok för lång(randig), men den passar perfekt i temat. Den handlar nämligen om Guds existens.

2. Miraklet av Emma Donoghue handlar om Anna, elva år, som bor med sin djupt troende familj på den irländska landsbygden. Hennes familj tror att hon är utvald av Gud, eftersom hon har slutat äta, men ändå mår bra. Önskan om och viljan att tro på mirakel överskuggar allt annat. Den finns som film också, men den har jag inte sett. Än.

3. Demonologi för nybörjare av Caroline L Jensen (numera Grimwalker) handlar om en Gud som har gått in i väggen och Beelzebub som planerar ett uppror mot Satan. Det låter kanske konstigt, men den här boken är rolig. Hejdlöst rolig. I alla fall om man har min typ av humor.

TV-serie: IT: Welcome to Derry #1 (2025)

Titel: IT: Welcome to Derry
Originaltitel: IT: Welcome to Derry
Säsong: 1
Genre: Skräck
Skapad av: Jason Fuchs, Andy Muschietti, Barbara Muschietti
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Jovan Adepo, Taylour Paige, Stephen Rider, Chris Chalk, Bill Skarsgård
Premiär: 2025-10-27
Produktionsland: USA, Kanada
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 61 min
Såg den på HBO 22 mars - 29 mars 2026



Handling
Den här prequeln utspelar sig 1962 och kartlägger den mordiska, hamnskiftande clownen Pennywises ursprung.

Min kommentar
Ingen som följer mig blir väl förvånad när jag kallar Stephen King min husgud. När jag såg att det skulle komma en TV-serie som bygger på hans bok IT, eller snarare är en prequel, så åkte den ju direkt in på vill-se-listan. Nu i mars var det äntligen dags att ta sig an IT: Welcome to Derry.

De fem första avsnitten är helt okej, sedan blir allt exakt motsatsen till vad jag tycker att skräck är. Allt visas. Absolut ingenting lämnas åt fantasin. Jag tyckte att det var lite väl magstarkt, för att vara en King. Det var massor av scener som jag faktiskt tänkte "det där hade aldrig King skrivit". Och det har han ju inte heller (glädjande nog, för mig). Han är överhuvudtaget inte inblandad i den här historien. Förutom att den då bygger på hans IT-universum.

Uppbyggnadsfasen, när det är meningen att man ska knyta an till karaktärerna, är extremt kort (finns det ens någon?), vilket bara gör att jag inte bryr mig om dem. Tempot är högsta möjliga hela tiden. "Skräcken" är konstans påslagen. Det trycks på alla knappar. Samtidigt. Det finns inget här av det som gör King till King. King bygger skräck genom att få dig att känna något, serien försöker få dig att reagera direkt. Den försöker inte ens bygga upp någon spänning, den går direkt till jump scares, blod och våld. Det blir mer show än känsla.

Karaktärerna är lövtunna och bara där för att vara schabloner och/eller mat till clownen. Barnen är de som ändå kommer närmast till något som ens påminner om King. Clownen har inget av det som jag tyckte var otäckt med "originalclownen" och skrämmer mig inte ett dugg. Jag tycker bara att det blir löjligt.

IT: Welcome to Derry börjar lovande med en viss känsla av krypande obehag, men ju längre den pågår desto mer förlorar den fotfästet. Istället för subtil skräck och psykologisk nerv blir det övertydligt och nästan parodiskt. För mig försvinner allt det som gör Stephen King effektiv – det outtalade, det långsamma och det obehag som får växa fram. Resultatet blir en serie som känns splittrad och i slutändan ganska tom.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4,5k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 102k betyg).
Jag ger säsongen 2,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Good time (2017)

Titel: Good time
Originaltitel: Good time
Genre: Thriller
Regissör: Benny Safdie, Josh Safdie
Manus: Ronald Bronstein, Josh Safdie
Skådespelare: Robert Pattinson, Benny Safdie, Buddy Duress, Taliah Webster, Jennifer Jason Leigh
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 102 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 27 februari 2026





Handling
Efter att ett misslyckat bankrån skickar hans yngre bror i fängelse, ger sig Constantine ner i New Yorks undre värld i ett mer och mer desperat - och farligt - försök att skaffa pengar till borgen för att få ut sin bror. Under en adrenalinstinn natt befinner sig "Connie" i ett brant fall ner i våld och förödelse, när han tävlar mot klockan i vetskapen om att broderns liv hänger på en skör tråd.

Min kommentar
Den här fredagen hade jag egentligen redan bestämt vilken film vi skulle se, men så kom det ett mejl om att en film på min lista nu fanns att streama. Det blev alltså ett snabbt byte till Good time, som har skyhöga betyg på båda de filmsajter jag använder mig av.

Något jag blev varse när jag skulle skriva ihop det här inlägget är att bara de två huvudpersonerna, bröderna, hade ett manus. Alla andra fick bara en detaljerad bakgrundshistoria (som tittaren inte fick) för sin respektive karaktär. Resten är alltså improviserat. Det är inte utan att det märks. Jag minns inte längre på vilka grunder jag la till den här filmen på listan, var jag hörde talas om den eller vem som tipsade om den. Med så höga betyg (7,3 på IMDb, bland annat) så hamnar den ju oundvikligen i mitt blickfång. Den här filmen visar att det inte alltid går att lita på de där betygen.

Grundprincipen är ganska dum. Om man tar med sig sin utvecklingsstörda bror, som egentligen bara precis klarar att stå upp på egen hand, när man rånar en bank, då kan man ju verkligen undra vem det egentligen är sämst ställt med. Ganska snart efter att filmen hade börjat så frågade vi oss om samtliga i filmen var utvecklingsstörda. De uppträdde sannerligen så i alla fall.

Allt är filmat så att det ser ut som en ganska dålig hemmavideo. Den är grynig, skakig, mörk och med massor av extrema närbilder. Soundtracket verkar många ha uppskattat. Jag är inte en av dem. Enligt dessa människor så ger det en känsla av 70-tal. För mig, som växte upp då, så känns det som ett ytterst märkligt påstående. Inte minsta igenkänning.

Filmen handlar strängt taget om ingenting alls. Det är bara en massa skrikande människor som springer omkring, där den ena är mer korkad än den andra. Det finns massor som inte är ett dugg logiskt. Som killen som påstår sig inte minnas något alls av kvällen innan. Han ägnar sedan en kvart åt att berätta, i detalj, vad som hände.

Det är viktigt att nämna att Good time är en ironisk titel. Förvänta dig inget bra överhuvudtaget. Den kan vara hur nyskapande den vill, men bra tycker jag definitivt inte att den är.


På Letterboxd hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 743 475 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 154k betyg).
Jag ger den 2,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Den blå timmen

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Igår var det Skånska deckarmässan, men jag var tyvärr inte där. Min ena fot har bestämt sig för att den inte alls vill vara med och gå. Möjliga promenadsträckan är just nu runt 100 meter, så jag tyckte inte det var något alternativ att ens försöka gå dit. Speciellt inte när de som kör kollektivtrafiken här beslutade sig för att stänga vår hållplats just nu, så den närmaste är ca 800 meter bort. Trist, men det gick inte så bra senast jag inte brydde mig om att jag inte kunde gå ordentligt. Annars är det mesta bra.

Precis som många andra så läste jag Paula Hawkins debut, Kvinnan på tåget, och gillade. Det var nu över tio år sedan och av någon anledning så har det inte blivit fler lästa av henne. Tills nu då. När det var mer månad kvar när alla planerade böcker (plus en) var lästa så plockade jag fram Den blå timmen.

Min smakebit är sida 227:

Att bevara förståndet är en konst.
    Det är en teknik. förståndet är något man håller fast vid - släpp efter på greppet för långe, låt sinnet ströva till platser det fruktar, eller platser det längtar efter och man riskerar att det glider en ur händerna. Det finns saker som man, för sin mentala hälsas skull, inte tillåter sig att minnas.

Bok: Läraren av Freida McFadden

Författare: Freida McFadden
Titel: Läraren
Genre: Thriller
Antal sidor: 308
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The teacher
Översättare: Svante Skoglund
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 februari 2026




Första meningen: Jag hatar det här jävla grävandet.

Baksidetext
Eve ser ut att ha allt. Ett stabilt äktenskap, ett vackert hem, ett bra jobb som matematiklärare. Varje morgon vaknar hon bredvid sin charmige man Nate, och tillsammans går de till arbetet på Caseham High School. Men under ytan är inte allt som det verkar.

När den nya terminen börjar återvänder en elev som Eve aldrig trodde hon skulle behöva ställas inför igen: Addie Severson. Förra året skakades hela skolan av en stor skandal, med Addie och en lärare i händelsernas mitt. Det sägs att hon är manipulativ och farlig, en flicka som skadar andra och förstör allt i sin väg.

Men ingen känner den verkliga Addie. Ingen vet vilken hemlighet hon bär på – eller hur långt hon är beredd att gå för att skydda den.

Min kommentar
Freida McFadden är ju en författare som är helt osannolikt produktiv (något som för övrigt alltid gör mig lite skeptisk). Mellan tre och fem nya böcker om året känns egentligen inte möjligt. Men. Hennes böcker är riktigt bra medicin när man behöver något som inbjuder till sträckläsning. Vad är mer passande efter att man har harvat sig igenom en lite svårsmält bok än en sådan? Alltså valde jag att läsa Läraren efter min Guillou-bok.

Egentligen är jag inte överraskad, men den här historien är mycket snyggt berättad. På grund av förutfattade meningar (och feltolkningar) så är det nästan omöjligt att gissa den sista twisten. Det är man själv som drar felaktiga slutsatser. Det står inte i texten. Faktum är att jag nog inte ens förstod att det fanns ytterligare en att gissa på. Något jag nog borde ha förutsett. Det är ju ändå Freida McFadden.

Boken består av tre olika delar, med olika berättare. I första delen berättar Eve och Addie, i den andra berättar Nate och Addie. I den tredje ... ja, det låter jag vara osagt. De här karaktärerna är inte ett dugg sympatiska, egentligen inte någon av dem. Den ena är helt enkelt värre än den andra. Helt klart är i alla fall att Eve och Nate förtjänar varandra. Det är svårt att sympatisera med dem. Empati känner jag dock för Addie.

Addie vill ju bara ha bekräftelse, bli sedd och lyssnad på. När man är sexton, och tror sig veta allt, så är man ju så lättmanipulerad och lätt att påverka. Man bör ju kunna lita på vuxna, i allmänhet, och lärare, i synnerhet. De är ju i sådan maktställning.

Kapitlen är riktigt korta (boken också), vilket gör att man alltid hinner bara ett till. Och det vill man också för det är en spännande historia. Det gör boken väldigt snabbläst. Som jag redan nämnt så var det en hel del twistar här, eller saker som borde ha varit det. Den allra sista twisten (den som är omöjlig att gissa) kändes lite märklig och lite onödig, men snygg var den. De andra var faktiskt inte ett dugg överraskande.

Förutom allt annat som fanns att fundera på, men som då var ens egna feltolkningar, så var det bara en enda sak kvar som inte fick någon förklaring. Hur hade Jay råd att köpa så dyra skor hela tiden? Eller stal han dem?

Jag har sett många olika kommentarer på den här boken och jag har nog svårt att acceptera att man dömer ut en bok som dålig, bara på grund av att den handlar om något som man inte gillar. Något som bevisligen finns i verkligheten. Det är en helt annan sak om man inte gillar handlingen eller mår dåligt av den, men att säga att den är dålig är liksom inte rätt. Personligen så läser jag i alla fall mycket hellre om detta i en skönlitterär bok än i dagstidningen.

Läraren liknar i allra högsta grad de andra böckerna jag har läst av henne, men det är så otroligt underhållande att läsa. Det är en mycket obehaglig bok, på mer än ett sätt. Man vill ju inte att sådant här beteende ska finnas. Att den får ett lägre betyg beror mest på att jag nu kan gissa (nästan) varenda twist hon hittar på.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 1 009 472 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Läraren: Jag kan inte hitta någon.

Kommande böcker april 2026

Kanske inte så många måste-äga-böcker, men ganska många vill-läsa-böcker. En hel del att vara nyfiken på.

Ingen väg tillbaka av Peter Lindmark & Anders Nilsson
Genre: Thriller
Serie: Frank Wagner (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-04-16
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Frank Wagner balanserar hårfint sin nya roll som en del av Seth Rydells gäng samtidigt som han driver sin bar. Han vill ha tillbaka flickvännen Marie och reparera relationen med sin bror Christian.

När Rydellgängets existens hotas av en större kriminell organisation tvingas Seth ta in ohelig hjälp från Mäklaren, en f.d. legosoldat med rykte om sig att vara brutal.

Franks hanterare Tommy Ridders får reda på att Seth har kontakt med Mäklaren, personen som dödade hans kusin - och då förändras alla spelregler. Tommy som söker upprättelse pressar Frank och är beredd att rucka på lagen. Frank som helst vill dra sig ur det kriminella livet tvingas navigera ett minfält för att inte de han älskar ska komma till skada. Hur mycket han än kämpar så inser han snart att det inte finns någon väg tillbaka.

En del skulle nog kalla hela Johan Falk-universumet för ett guilty pleasure, men det gör inte jag. Jag skäms inte ett dugg.

---

Bortom broarna av Kristina Ohlsson
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 455
Utgivningsdatum: 2026-04-24
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Henrik Ekblom har blivit ett av de tyngsta namnen inom Stockholms finansvärld, och lever sitt drömliv i Gamla stan. Men så förändras tillvaron radikalt. En allvarlig sjukdom och en vild förälskelse får honom att börja ifrågasätta sina livsval. Har han verkligen lagt sin tid på rätt saker och personer?

Samtidigt verkar hans dementa, gamla mamma jagas av något från det förflutna som flutit upp till ytan. En fastighet kallad Paradiset tycks central, och likaså en man vid namn Verner, som Henrik aldrig hört talas om. I sina försök att ge sin mamma frid, närmar han sig en sanning som hållits gömd i decennier. Vad är det för tunga hemligheter som hon envist slår vakt om, och vilket pris är Henrik beredd att betala för att hjälpa henne?

Kristina Ohlssons första roman? Jag bryr mig faktiskt inte om vilken genre hon skriver i. Hon är auto-buy.

---

Första generationens svensk av Elaf Ali
Genre: Samhälle
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-04-15
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Vi som är barn till invandrare har våra föräldrars skal. Vi blir sedda som gäster som ska känna tacksamhetsskuld, trots att Sverige är landet vi vuxit upp i. Att tillhöra är lika grundläggande som mat och sömn. Men i bygget av vårt gemensamma samhälle väcks en avgörande fråga: Vad är det som ska hålla oss samman? Ska svenskhet definieras av det arv som rinner i blodet, eller av de värderingar vi väljer att försvara tillsammans?

Jag visste inte att hon skriver böcker också, men jag tycker hemskt mycket om henne Invandrare för svenskar.

---

Psykiatern av Freida McFadden
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 240
Utgivningsdatum: 2026-04-20
Förlag: Modernista

Från Bokus
När det nygifta paret Tricia och Ethan besöker en avlägset belägen herrgård tror de sig ha hittat sitt drömhus. Egendomen har tidigare tillhört Adrienne Hale, en känd psykiater som försvann spårlöst för flera år sedan. Men när ett kraftigt snöfall gör att de blir isolerade på godset börjar huset snabbt förlora sin charm.

Insnöad och allt mer rastlös snubblar Tricia över en samling kassettband där Adrienne Hale spelat in terapisamtalen med sina patienter. När Tricia lyssnar på kassettbanden får hon insyn i den skrämmande kedja av händelser som ledde fram till Adriennes mystiska försvinnande. Med varje band faller ännu en chockerande pusselbit på plats, och ett nät av lögner börjar sakta nystas upp. Men när Tricia slutligen når fram till den sista kassetten – den som avslöjar hela den fasansfulla sanningen – är det kanske redan för sent.

Hon fortsätter att spotta ur sig böcker. Och jag fortsätter att läsa dem.

---

Allt var bättre förr av Maria Gustavsdotter
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 288
Utgivningsdatum: 2026-04-30
Förlag: Karat Förlag

Från Bokus
Stockholm, 1970. Kerstin har varit hemmafru i åratal, men nu när sonen börjar skolan kanske det är dags att skaffa ett jobb? Samtidigt oroar hon sig för hushållet, och om lilleman verkligen klarar sig ensam om eftermiddagarna?

Äldsta dottern Monica tar studenten med journalistdrömmar men hennes far vill att hon arbetar i hans TV-butik. Och tills hon blir myndig måste hon göra som han önskar. Lillasyster Susanne drömmer om en vacker konfirmationsklänning, men får istället en försmak av livets oförutsägbarhet.

Det blir ett år som ingen av dem kunnat föreställa sig. I en tid där färg-TV:n är ny och könsrollerna är i gungning kämpar tre kvinnor för sin plats och sin frihet.

Den här låter ju intressant!

---

Skymningsvärld av Jonatan Olofsgård & Cia Sigesgård & John Ajvide Lindqvist & Helena Dahlgren & Mårten Dahlrot & KG Johansson & Elisabeth Östnäs & Linnéa Wikman & Jenny Lundin & Åke Qvarfort & Frida Windelhed & Lova Lovén & Johannes Pinter
Genre: Skräck
Serie: 13 svarta sagor (9)
Antal sidor: 376
Utgivningsdatum: 2026-04-30
Förlag: Swedish Zombie

Från Bokus
Det vi uppfattar som verklighet skiljs från det fasansfulla och ofattbara av en tunn hinna. Vi lever i tron att världen är stabil och begriplig. Att det finns gränser. Men bakom det välbekanta väntar något bortom förståelse och kontroll, något som inte kan hållas borta. Vad händer när hinnan brister och tryggheten ger vika?

Jag hade nästan glömt att jag varit med och crowdfundat denna, men nu verkar den ju vara på gång.

---

Kallt hav av Håkan Östlundh
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-04-15
Förlag: Gyldendal Astra

Från Bokus
Det har gått tio år sedan havet slukade Stella och Albin under ett nattbad. Vad som egentligen hände på stranden i Austre den där festkvällen har förblivit en gåta. De visste mycket väl att Östersjöns underströmmar är livsfarliga. Ändå gav de sig ut i det kalla vattnet. Sorgen blev tung att bära för Freja och de andra i kompisgänget.

När Freja tio år senare får beskedet att hennes bror helt oväntat har tagit livet av sig i familjens sommarhus alldeles nära Austre, faller hennes värld samman igen. Polisen är övertygad om att Jakobs död är ett självmord, men Freja är inte lika säker. I sökandet efter svar börjar obesvarade frågor från det förflutna göra sig påminda.

Jag har läst ett par böcker av honom och kan tänka mig att läsa fler.

---

Mord i kulisserna av Janice Hallett
Genre: Kriminalroman
Serie: Lower Lockwood-mysterierna (1)
Antal sidor: 448
Utgivningsdatum: 2026-04-20
Förlag: Modernista

Från Bokus
I den sömniga småstaden Lower Lockwood sätter teaterföreningen upp Arthur Millers All My Sons – samtidigt som hela bygden mobiliseras för insamlingen A Cure for Poppy, till förmån för en tvååring med en sällsynt hjärntumör. Snart flödar mejl, sms, affischer och inlägg – och med dem växer misstankar, konflikter och sprickor i fasaderna. När tragedin slår till står en person död och en annan bakom galler. Men något skaver.

Två unga juristpraktikanter får ett tjockt kuvert av en framstående brittisk stjärnadvokat och ombeds »läsa allt – från början«. Genom enbart dokument – e-post, chattar, cirkulär, urklipp och bilagor – tvingas de (och läsaren) lägga pusslet: Vem ljuger? Vem spelar? Och vad döljer sig egentligen bakom kulisserna?

Jag är ganska svag för brittiska deckare.

---

Artisten av Anna Karolina
Genre: Kriminalroman
Serie: Ebba Tapper (4)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2026-04-21
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
Mitt under glittrande Melodifestivalen förvandlas folkfesten till en brottsplats. Vinnarna, en rapgrupp, blir beskjutna i sin limousine på väg till efterfesten. Två personer dör, och chocken sprider sig genom landet.

Ebba Tapper anlitas för att fria en misstänkt för morden. Men varför har hennes chef, den karismatiska advokaten Angela Köhler, valt att företräda en gängkriminell klient? Det strider mot Angelas principer. Snart upptäcker Ebba anledningen: Gänget har en ödesdiger hållhake på Köhler.

I takt med att Eurovision-finalen närmar sig, växer spiralen av lögner. Kan Ebbas lojalitet mot Angela hålla för trycket, samtidigt som klockan tickar ner mot den slutliga uppgörelsen?

Jag har läst första delen i den här serien och jag var väl inte jätteövertygad, men jag tänker att jag fortsätter vara nyfiken på den böckerna. Tills jag motbevisas.

---

Lönnmördaren fru Shim av Kang Jiyoung
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 304
Utgivningsdatum: 2026-04-27
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
När fru Shim - arbetslös slaktare, änka och två barn att försörja - svarar på Den leende detektivbyråns jobbannons tycks hennes lycka vara gjord. Hennes nya arbetsgivare menar att hennes lediga handlag med kniven och oansenliga yttre gör henne som klippt och skuren för jobbet som lönnmördare. Med anställningen följer också flexibla arbetstider och en saftig lön. Kort sagt: Fru Shim passar in i jobbeskrivningen som en hand i mördarens handske, men inser snart att det spelar ingen roll hur duktig man är med en kniv; att vara en lönnmördare är ett stressigt yrke och inget i livet är gratis.

En koreansk deckare? Självklart blir jag nyfiken!

Nyss - Nu - Nästa v13

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Drömgångare av Samantha Shannon. En bok som firade 10-årsjubileum i min hylla för runt en månad sedan. Det här är första delen i en serie, tydligen, men inga fler delar är översatta till svenska. Om de hade varit det så hade jag kunnat tänka mig att fortsätta läsa.

Nu: Den sista festen av Clare Mackintosh. Det här är den fjärde boken jag läser av henne. Vi får se om denna är lika bra som dem. Hon har en del att leva upp till.

Nästa: Den blå timmen av Paula Hawkins. Jag, som så många andra, läste och gillade Kvinnan på tåget för några år sedan. Av någon anledning så har det inte blivit fler böcker av henne, men nu är det dags.

Bok: Fiendens fiende av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Fiendens fiende
Genre: Thriller
Antal sidor: 484
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 4
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 1989 (min) 1989
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 februari 2026




Första meningen: Varje gång han försökte strypa en kvinna hade han misslyckats.

Baksidetext
I London lämnar en avhoppad sovjetisk agent med kodnamnet Tristan ut information om Sovjets infiltratörer i västerländernas säkerhetsorgan. Så långt brittiska MI5 kan kontrollera dem verkar uppgifterna stämma. Och Tristan-rapporten innehåller också detaljer som berör Sveriges militära och civila säkerhetstjänst - detaljer som om de stämmer medför en allvarlig kris.

I Moskva får en av deltagarna i en svensk byggnadsdelegation syn på en man han aldrig i livet väntat sig att se just där. Han har sinnesnärvaro nog att fotografera mannen. Fotot och berättelsen om hur det togs blir ett svårt problem för försvarsstabens säkerhetsavdelning.

I Stockholm blir örlogskapten Carl Gustaf Gilbert Hamilton tagen för fortkörning av en kvinnlig polis. Senare tar han själv en inbrottstjuv på bar gärning i den hamiltonska lägenheten. Bägge de oväntade mötena visar sig dramatiskt påverka Carls framtid.

Detta är ett antal händelser vars eventuella inbördes samband länge är ytterst oklart, men som ger upphov till många spekulationer. Sedan Carl "lånats" av UD för ett ganska okonvetionellt diplomatiskt uppdrag i Libanon och sedan han återvänt från Moskva efter en kort och särpräglad karriär som militärattaché - och utfört den mest oerhörda order han dittills fått - tillstöter också några incidenter som förvärrar de svenska säkerhetsorganens kris: De blodiga mord på säkerhetskänslig personal som får pressen att tala om agentkrig ...

Min kommentar
Eftersom jag har läst några böcker i den här serien, lite godtyckligt, så kom turen till fjärde delen, Fiendens fiende, ganska snabbt. En bok som sambon hade med sig i boet, så den behövde jag inte söka med ljus och lykta efter när jag fick för mig att jag skulle läsa alla. Och den här boken liknar mer det jag befarade och kom ihåg från de tidigare delarna.

Boken består av tre olika delar, där varje del nästan hade kunnat vara en egen bok. Det är i stort sett tre olika historier, även om de har en gemensam tråd. Den första delen bestod mest av pajkastning åt alla håll och kanter, vilket blev både pinsamt och patetiskt. Den andra delen blev bättre och mer av en spionthriller och den tredje blev mycket, mycket mer action.

Det är inte jättemånga karaktärer, men för mig blir det nästan omöjligt att reda ut vem som jobbar var. Alla dessa hemska förkortningar (jag avskyr förkortningar) betyder absolut ingenting. De flesta blir som karikatyrer, när Guillous hat mot, specifikt SÄPO, når oanade höjder. Det lyser igenom överallt och det gör även politikerföraktet. I stort sett alla andra människor är idioter, såvida de inte tycker exakt som Guillou. Som ju givetvis tycker rätt. En mer nyanserad bild hade nog fått mig att tycka bättre om historien.

Übermensch Hamilton får plötsligt en mjuk och osäker sida. Eller det är nog meningen att man ska tycka det, men det han gör mot den fullständigt oskyldiga ryska kvinnan motsäger liksom allt. Däremot så kan jag förstå om han har lite samvetskval. Säkert är det trovärdigt att fundera på vem man är och vad man gör när man har det yrket. Kanske dock inte riktigt på det här viset. Det är något med honom som skaver rejält. Jag misstänker att Guillou skriver sin pojkdröm.

Här raljeras det, med rätta, över den svenska naiviteten som väl är ungefär lika illa i dag. Vi verkar ha svårt att föreställa oss att någon gör elaka saker och utnyttjar svagheter och säkerhetsbrister. Bara för att de kan. KU-förhöret illustrerar det på ett ganska tydligt sätt, men det blir så mycket att det bara är smått löjligt.

Språket är så otroligt tillkrånglat vid vissa tillfällen, speciellt när raljerandet slår i taket. Ibland blir det också riktigt svårt att hänga med i vilken "han" som avses. Kvinnosynen här är ohygglig, men det var väl den som gällde i slutet av 80-talet. Det som stör mig allra mest är två kvinnliga poliser som hela tiden kallas för "flickor". Dessutom fnittrar de oavbrutet när de pratar med en stilig man. Jag har svårt att komma ihåg att det var så, ens på 80-talet.

En kul grej är att jag känner igen tunnelbanestationer i Moskva, en stad jag aldrig har besökt. Flertalet av de som Hamilton är på nämns i Metro 2033. Det var ganska oväntat att nästan känna sig som hemma där.

I min ungdom läste jag massor av Nick Carter-böcker, som jag älskade då. Fiendens fiende har ungefär samma djup och samma kvinnosyn. Jag klarar inte riktigt förlöjligandet av vissa myndigheter och politiker. Det blir för mycket av Guillous egna åsikter som lyser igenom. Jag kan riktigt höra hans nedlåtande tonfall.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,71 i genomsnitt (beräknat på 842 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Fiendens fiende: Fröken Christina

Tisdagstrion: Böcker om böcker

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Böcker om böcker

Ett favorittema, skulle jag nog vilja säga. Böcker om böcker är ju automatiskt intressanta. Jag har läst en del av den här sorten och det var besvärligt att bara välja tre. Så jag blandar och ger lite.

1. Himmel över London av Håkan Nesser börjar på Paddington Station klockan 4:50 ... Kanske. Handlar om många saker, inte bara böcker. Det kan vara svårt att reda ut vad den egentligen handlar om. Men jag älskade den.

2. Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck handlar ju då, bland annat, om en bokhandel. Den ska väl egentligen vara feelgood, men i ena halvan händer saker som är oåterkalleliga och oförlåtliga. Även om et är ens syster som gör dem. Den andra halvan är för fluffig och rosaskimrande för mig. Så genomsnittet blir ju riktigt bra.

3. Stark av Stephen King handlar om en författare vars litterära böcker inte säljer speciellt bra. Så han börjar skriva blodiga kriminalromaner under pseudonym. När han försöker ta död på sin huvudperson så får han problem.

TV-serie: How to get to heaven from Belfast #1 (2026)

Titel: How to get to heaven from Belfast
Originaltitel: How to get to heaven from Belfast
Säsong: 1
Genre: Komedi
Skapad av: Lisa McGee
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Roisin Gallagher, Sinéad Keenan, Caoilfhionn Dunne, Natasha O'Keeffe, Bronagh Gallagher
Premiär: 2026-02-12
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Netflix 8 mars - 16 mars 2026



Handling
Tre vänner återförenas efter att en gammal klasskamrats död förvandlar en vaka till ett mörkt mysterium. De ger sig ut på ett spännande äventyr över Irland, där de pusslar ihop gåtfulla sanningar.

Min kommentar
Bara tack vare titeln så lockade How to get to heaven from Belfast och eftersom jag uppfattade det som att det var en komedi så tyckte jag att det var läge att se den när vi behövde muntras upp. Om det är en komedi så är det väldigt mörk humor, men det finns minsann ett mysterium också, en mörk hemlighet och spänning.

Redan när vi började titta så tyckte vi att det här påminner ganska mycket om Derry girls. Det visar sig att det är samma manusförfattare och det är inte utan att det märks. Mycket. Saoirse-Monica Jackson, Erin i Derry girls, dyker upp i en biroll som Feeney, en mycket udda figur. Det är inte den enda beröringspunkten mellan serierna. Vid något tillfälle blir det nästan lite meta.

Från början fattar man (jag) absolut ingenting. Allt är mystiskt och ovisst (till och med genren). Ibland slår den över lite mot det hysteriska hållet, men vem hade inte varit hysterisk under de här omständigheterna. Det är i alla fall en mycket snyggt berättad historia, med ett fantastiskt soundtrack. Som dessvärre lyser med sin frånvaro de två sista avsnitten.

Skådespelarinsatserna är fenomenala. Allihop är så trovärdiga. Trots att de inte på något sätt är som folk är mest. De som syns mest är de tre gamla vännerna, som är en osannolik men dynamisk trio. Deras olikheter är det som gör allt så bra. Till detta lägger vi, bland annat, Booker, som är så obehaglig, men den som skrämmer mig allra mest är Feeney.

Slutet på How to get to heaven from Belfast mer än antyder att det kommer en andra säsong. Om jag inte har fattat helt fel så är den redan på gång. Jag ser fram emot den.



På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 360 betyg).
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 8,5k betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The life of Chuck (2024)

Titel: The life of Chuck
Originaltitel: The life of Chuck
Genre: Drama
Regissör: Mike Flanagan
Manus: Mike Flanagan, Stephen King (novell)
Skådespelare: Tom Hiddleston, Chiwetel Ejiofor, Mark Hamill, Karen Gillan, Samantha Sloyan
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 20 februari 2026





Handling
När världen långsamt börjar falla sönder sitter läraren Marty Anderson i sin lägenhet och ser hur verkligheten krackelerar omkring honom. Internet försvinner. Nyheterna tystnar. Stjärnorna slocknar en efter en. Och överallt dyker samma namn upp: Charles “Chuck” Krantz.

Vem är han – och varför tycks hela världen tacka honom?

I The Life of Chuck, baserad på en berättelse av Stephen King, vecklas en till synes apokalyptisk historia ut baklänges. Det som börjar som slutet visar sig vara något mycket större – och mycket mer mänskligt.

En stillsam, existentiell berättelse om livets skörhet, minnets kraft och om hur varje människa rymmer ett helt universum.

Min kommentar
För två år sedan läste jag den ganska korta novellen Chucks liv, i novellsamlingen Blod säljer. Det var en annorlunda Stephen King-historia, lite på grund av att den berättas baklänges, men mest för att man inte förstår vad den egentligen handlar om förrän den är slut. När jag fick veta att The life of Chuck skulle filmatiseras så åkte den direkt upp på min lista. Jag orkade inte ens vänta tills den kom till en streamingtjänst, utan hyrde den på SF Anytime.

Om man förväntar sig skräck (det är ju trots allt en King) så förstår jag att man blir besviken och sätter ett lågt betyg. Det här är nämligen väldigt långt ifrån skräck. Det är en fin och hoppfull historia, väldigt vacker, och existentiell. Med en liten knorr.

Det här är en film om att leva fullt ut, att vara tacksam för det man får. Hur alla val man gör påverkar andra. Hur all samlad erfarenhet och möten med andra människor gör en till den man är. Om värdet av ett liv.

Självklart blir jag fundersam över att samma affischer hänger på anslagstavlan i trettio år och att ingen känner igen namnet Krantz. Det var ju ändå många som hade med familjen att göra. Faktum är att detta är fullkomligt logiskt. När man vet allt.

När eftertexterna rullade så upptäckte jag att jag helt missat Mark Hamill. Jag kände inte alls igen honom 😳. Många andra kände jag igen, men kunde inte placera. Däremot så är det så att alla är lysande i den här filmen. Och voiceovern gillar jag. Det är som att någon läser novellen för mig. Med bilder.

Sambon tyckte mest om andra akten, det var den enda som var glad. Han är allergisk mot allt svart och sorgligt och han missar hela poängen med filmen. Personligen så tycker jag bäst om första delen, om jag måste välja. Precis som när jag läste novellen. Att jag tyckte den var mer hoppfull och vacker beror nog på att jag visste lite om vad som väntade. Det som hände var ju inte okänt och överraskande. Ibland gör förförståelse att man kan uppleva något djupare i stället för starkare. Man sitter inte och försöker lista ut vad det är som händer. Man känner det.

The life of Chuck är en film som får mig att vilja bli en bättre människa. Det jag tar med mig är citatet "I am wonderful, I deserve to be wonderful, and I contain multitudes." Varenda människa är ett eget universum. När ett liv tar slut, gör ett helt universum det också. Kanske är det just därför som varje liv är oändligt.


På Letterboxd hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 269 272 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 60k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Den sista festen

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Ännu en vecka har gått och nu börjar faktiskt till och med jag tro på våren. Man ska bara, återigen, ta sig igenom tiden när man antingen fryser på morgonen eller svettas på eftermiddagen. Jackvalet är inte enkelt just nu, men det är egentligen ett problem jag gärna har.

Clare Macintosh har jag läst tre böcker av tidigare och de har allihop varit väldigt bra. Helt ärligt så vet jag inte om jag vill gilla även Den sista festen. Den är nämligen första delen i en serie och inga fler delar är översatta. Men jag läser den ändå, så får vi se.

Min smakebit är från bokens början:

Ingen i Cwm Coed kan minnas vilket de började med nyårsbadet, men det de vet är att det inte finns något annat sätt som de skulle vilja välkomna det nya året på. De minns inte vilket år det var som Dafydd Lewis hoppade i med bara en tomteluva på sig eller när rugbykillarna gjorde kanonkulan från bryggan så att stackars mrs Williams blev dyngsur.
    Men alla kommer att minnas det här nyårsbadet.

Bok: Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir

Författare: Lilja Sigurðardóttir
Titel: Snövit jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 265
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Náhvít jörð
Översättare: Sara Lindberg
Serie: Áróra 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 februari 2026




Första meningen: Kylan.

Baksidetext
En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daníel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daníels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daníels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daníel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Min kommentar
I slutet av 2023 läste jag första delen i den här serien och blev mycket positivt överraskad. Den var annorlunda på ett väldigt bra sätt. Andra delen, som jag läste förra våren var inte lika bra, men fortfarande lite speciell. Alltså köpte jag snabbt tredje delen, Snövit jord, och nu var det äntligen dags för den.

Redan i andra delen så hade Áróras medverkan minskat betänkligt. Nu är det ännu mindre hon är med. Hon gör i princip bara några få inhopp här (i sin egen serie alltså). Mysteriet om hennes försvunna syster, Isafold, har helt gått i stå och ingen ny information kommer där. Faktum är att det bara nämns i en bisats, typ. Jag förstår inte varför serien heter Áróra, nu när det bara handlar om poliserna Daníel och Helena.

En polishistoria är ju inte så illa, egentligen, men det är ju faktiskt Áróra jag vill läsa om. För det mesta, när det handlar om henne, så får jag bara läsa om hur hon tränar och hur länge. Som hur många armhävningar hon gör och hur länge hon står på huvudet. Och liknande. Även Lady Gúgúlú, som brukar vara den stora behållningen, förekommer på tok för lite.

Brottet, som det handlar om här, är ett avskyvärt brott. Ett som jag alltid har svårt att ta till mig och ens greppa att människor kan göra så mot andra människor. Just dessa brottslingarna har är inte heller de vassaste knivarna i lådan. Jag vet ju att kriminella inte alltid är de smartaste, men jag trodde inte att man kunde vara så korkad att man satte folk i en container och skeppade den till Island. Mitt i vintern. Det måste ju vara en ny lägstanivå.

Urvalet av karaktärer känns konstruerat och de känns mer eller mindre placerade bara utifrån sin nationalitet, hudfärg eller sexuell läggning. Så perfekt mix blir det sällan eller aldrig i verkliga livet. Även brottslingarna känns placerade där utifrån sin nationalitet. Lite stereotypiskt.

Tempot är behagligt, det lunkar på. Dock är det så att ganska mycket privatliv och privata relationer gör att jag ideligen tappar både tempo och fokus. Speciellt när brottet inte är så klurigt. Man behöver överhuvudtaget inte fundera på vem som är skyldig. Det får man veta nästan från start.

Med Snövit jord så har den här serien blivit en helt ordinär deckare, vilket ju ju är riktigt synd. Den som kändes så ny och annorlunda i första boken. Det finns ytterligare två delar, men de är inte översatta. Frågan är väl om de blir det. Den fjärde delen släpptes redan 2022.

På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 2 010 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Snövit jord: Bokstunder, enligt O och Mina skrivna ord

Läsplanering april 2026

Det är inte ens två veckor kvar till april. Då är det vår på riktigt, tycker jag. Även om det kan komma bakslag även då. Påsk är det också i april i år, med två extra dagar ledigt. Då kanske det kan bli lite läst, men jag väljer att bara planera in fyra.

• Stäppens krigare av Conn Iggulden. Boktolva. Hyllvärmare.
• Jag utan dig av Kelly Rimmer. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Vendetta av Jan Guillou. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Skugga över Slagtjärn av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind. Finish That Series.

Hett i hyllan #527

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den näst sista boken inköpt på bokrean 2024 som fortfarande är oläst.

Det var väldigt mycket som lockade med Välkommen till Tall Oaks av Chris Whitaker.

För bara några veckor sedan så läste jag hans Mörkrets alla färger, som trots att den köptes senare blev läst tidigare. Kanske blev jag inte lika golvad som andra har blivit av den, men oj, så bra den var. Det gör ju att jag blir ännu mer sugen på veckans heta bok. Mer rimlig längd på den här boken också, verkar det. Dock verkar det vara ungefär samma upplägg, men det gör ju inget.

Så här står det på baksidan:

Ingenting är vad det verkar i Tall Oaks, en småstad i Kalifornien där alla känner alla och våldsbrott är något ytterst sällsynt. Samhällets idylliska fasad krossas när en kidnappare i clowndräkt rycker treårige Harry Monroe från sitt eget hem. Trots intensiv mediebevakning och en outtröttlig polisutredning förblir bortförandet ett mysterium.

Tre månader senare är Harry fortfarande försvunnen och de flesta har gått vidare i sina liv. Men inte Jessica, Harrys mamma, och Jim, den lokala sheriffen.

Vem som helst i Tall Oaks kan vara skyldig: enstöringen Jerry med en hemlighet som bara hans mamma känner till, Jared som plötsligt dyk upp i stan med ett oklart förflutet, tonåringen Manny som drömmer om att bli gangster, och till och med Jessicas faster Henrietta och farbror Roger.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink

Författare: William Älgebrink
Titel: Huset vid Pärlälvens slut
Genre: Skräck
Antal sidor: 208
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Romanus & Selling
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 februari 2026




Första meningen: Ella-Kajsa ser det Ella-Kajsa hör.

Baksidetext
En man måste rädda sitt hjärta. En pojke måste rädda sig själv.

I de urgamla skogarna utanför Jokkmokk lever busschauffören Dylan ensam i ett gammalt hus vid Pärlälven. Saknaden efter storasyster Ella-Kajsa kväver honom, men ändå hoppas han att hon en dag ska återvända. Han är övertygad om att hans hjärta krymper för varje dag som går – och att han behöver en annan människas blod för att bota det.

Här finns också en liten pojke som åker med Dylans buss till och från skolan varje dag. En snöig eftermiddag följer han med sin mamma till affären samtidigt som Dylan nått ett bottenläge.

En kamp på liv och död tar sin början. Dylan måste rädda sitt hjärta, och pojken måste rädda sig själv.

Min kommentar
På läsretreaten varje år så har vi alltid ett bokbyte. För första gången så gjorde vi så att alla drog varsitt nummer och den som fick nummer 1 fick först välja vilken bok den ville ha. Jag fick nummer 1. Huset vid Pärlälvens slut beskrevs som "det äckligaste jag har läst" och andra hemska saker. Eftersom jag är den jag är så valde jag den.

Först en liten reflektion. När jag tittar på olika sajter, som Goodreads och StoryGraph, så har boken ett ganska lågt modest betyg, men när jag söker så hittar jag egentligen inga recensioner som är negativa eller ens icke-hyllande. Det här gör mig mycket fundersam och faktiskt lite irriterad. Man får ju en väldigt skev uppfattning om boken då. Min känsla när jag läser det jag hittar är att det nästan verkar vara så att icke-skräckläsare höjer den till skyarna, medan vana skräckläsare inte alls är så förtjusta. Nu är detta ingen empirisk undersökning. Bara en känsla.

Upplägget är lite rörigt. Man hoppar vilt mellan då och nu, helt utan markeringar. Det är ändå inte särskilt svårt att hänga med i bytena. Det ger sig, liksom. Jag gillar väldigt mycket att det är skrivet så att man hör norrländskan i huvudet. Det jag inte gillar är den stereotypiska glesbygdsnorrlänningen.

Hemskheter beskrivs, men jag får ingen riktig känsla för det som händer. Lite beror det nog på språket, det vill hemskt gärna vara poetiskt och "litterärt" tror jag. Dock är nog det största hindret att jag inte får någon känsla för karaktärerna och inte heller någon riktig bakgrund till något. Jo, det kommer en del information en bit in, men då är det för sent. Familjen Häggström är så dysfunktionell och, vad det verkar, inavlad i flera generationer, så hälften hade varit nog. De är helt enkelt för skadade.

Den enda som berör är Pojken och jag tycker verkligen om hur han skrivs. Trots att det är åtskilliga decennier sedan jag var i den åldern så känner jag så väl igen mig. Särskilt de underliga (för en vuxen) tankarna och den underliga, men då solklara, logiken. Med tanke på epilogen så tror jag att det är meningen att bara Pojken ska beröra på djupet.

Lite samhällskritik tror jag minsann att författaren fått in också. Ett typiskt besök på en vårdcentral beskrivs. En läkare med förutfattade åsikter, som inte lyssnar eller bryr sig. Man tycker att den här patienten borde ha fått alla larm att gå av, men detta är ju psykvården i ett nötskal. Sist i boken kommer också ursprungsnovellen. Den är inte speciellt lik slutresultatet.

Huset vid Pärlälvens slut är om ovanliga människor i ovanliga situationer. Personligen så föredrar jag att läsa om vanliga människor i ovanliga situationer, så det här blir liksom mer än tvärtom. Jag kan inte alls relatera till det här. Speciellt läskig eller äcklig tycker jag inte att den är.

På Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 296 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Huset vid Pärlälvens slut: Ljudboksbloggen, Boktokig och enligt O

Tisdagstrion: Ondska

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Ondska

Ondska är ju något som finns i merparten av de böcker jag läser. Men så enkelt kan man ju inte göra det för sig. Så här är tre väldigt bra böcker, med ordet ondska i sin beskrivning av handlingen.

1. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

2. Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård: Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.

3. Staden som försvann (Salem's Lot) av Stephen King: När författaren Ben Mears, uppvuxen i staden, återvänder dit för att skriva en roman om den och samtidigt driva ut alla barndomens fantomer, finner han sig plötsligt indragen i en kamp mot Ondskan själv.

TV-serie: Hijack #2 (2026)

Titel: Hijack
Originaltitel: Hijack
Säsong: 2
Genre: Thriller
Skapad av: Jim Field Smith, George Kay
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Idris Elba, Otto Weber, Lisa Vicari, Christine Adams, Neil Maskell
Premiär: 2026-01-14
Produktionsland: Storbritannien, USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Apple TV+ 1 mars - 7 mars 2026




Handling
Ett år efter den dramatiska flygkapningen försöker Sam Nelson gå vidare med sitt liv, men sorgen efter en personlig förlust gör det svårt att lämna det förflutna bakom sig. När en till synes vanlig tågresa plötsligt utvecklas till en farlig situation tvingas Sam återigen använda sin ovanliga förmåga att förhandla under extrem press.

Min kommentar
Första säsongen av Hijack var så otroligt andlöst spännande och bra. När jag såg att det skulle komma en andra säsong så blev jag eld och lågor, även om jag var osäker på hur man skulle få till en vettig handling. Något som de väl egentligen inte fick, om jag ska vara ärlig.

Kanske hade jag orimliga förväntningar på den här säsongen, men den är inte alls lika bra som första säsongen. Allt känns väldigt krystat och hela meningen med Sams expertis när det gäller förhandlingar tappas bort helt och hållet. Mycket var dessutom oklart och i vissa fall ologiskt. Det tar i stort sett halva säsongen innan man börjar få något som helst grepp om vem, hur, varför och så vidare. Vilket ju är en bra grej, egentligen.

Hela idén med att kapa ett tunnelbanetåg känns inte så genomtänkt, av många olika skäl. Att dessutom gå med på att använda en slutstation i tunnelbanan för det avgörande [spoiler]utbytet[/spoiler] är bara märkligt. Det är både svårt och tidskrävande att komma undan därifrån.

Ett par av de saker som störde mig mest: Plötsligt så var Sams son död (jag kom inte ens ihåg att han hade en). Det visar sig att han har dött i en smitningsolycka, ett år tidigare. Något som bara nämns i en bisats i tredje avsnittet. Mannen i fängelset hade jag ingen aning om vem det var. Det har ju liksom gått 2,5 år sedan jag såg första säsongen. Det fick jag googla.

Handlingen är otroligt långsökt med en onödigt komplicerad plan. Det är en i det närmaste osannolik mängd parametrar som måste uppfyllas för att allt ska bli rätt. Mycket gick i lås helt slumpmässigt och bara tack vare en stor portion tur. För att allt ska fungera måste de:
[spoiler]

• • döda Kai ett år tidigare
• • lura Sam att Bailey-Brown är skyldig
• • hitta Marsha (hur visste de att hon skulle vara i just den här stugan?)
• • få Sam att kapa ett tåg
• • få myndigheterna att leverera Bailey-Brown till tåget

[/spoiler]

Några andra lösryckta reflektioner ... Man måste vara rejält kaxig och självsäker om man riskerar 150-200 människors liv för att rädda ett. Kanske borde han ha hittat en annan lösning. Det fanns tidigare tillfällen när allt kunde ha stoppats, men då hade det ju inte blivit mycket till serie. De där två tomtarna i Skottland beter sig så skumt att det nästan är osannolikt klantigt. Och personligen så tycker jag att det borde vara skottpengar på människor, som förväntas ha en högre moral än gemene man, som säljer ut sig.

Efter att ha sett klart andra säsongen av Hijack hade jag en lång diskussion med ChatGPT om vad som hände och varför (om man måste det så har man misslyckats kapitalt som manusförfattare, tycker jag). Faktum är att serien blev ännu sämre nu, med de förklaringarna. Jag hoppas verkligen att det inte kommer en tredje säsong.


På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4,9k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 140k betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig