lördag 14 juni 2014

"Inga kelgrisar, inga styvbarn" av Cia Sigesgård

Genre: Skräck
Antal sidor: 391
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Kalla kulor
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 28 maj 2014





Första meningen: Det stod en främling i hallen.

Baksidetext
Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.

Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen om vad som hände Caroline och de andra.

Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.

Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik.

Min kommentar
Den här boken blev jag nyfiken på så fort jag såg den i förlagets nyhetsbrev. Den kallades folkhemsrysare och det kan jag ju bara inte stå emot.

Miljön är ett hyreshus och det är knappt att vi rör oss utanför det. Låter det trist? Det är det inte. De enda vi träffar är egentligen hyresgästerna, en och annan vaktmästare eller liknande kan dyka upp. Låter det trist? Det är det inte. En sak har jag att invända mot och det är epitetet rysare. Det här är mer ren skräck. I alla fall för mig.

Det jag tänker på när jag läser är att det är väldigt mycket detaljer, mycket som "tog upp nyckeln ur fickan, låste upp, öppnade dörren", men här stör det mig inte ett dugg. Det passar in. Förmodligen fungerar det som något slags motvikt till allt det onormala, så att man helt enkelt vet att man fortfarande befinner sig i verkligheten. De få karaktärer man får träffa är underliga, jag gillar persongalleriet, men ingen av dem är en vanlig tråkig genomsnittssvensk. Anna är nog min favorit, precis så där känner jag mig också ibland, fullständigt oförstående inför andra människor som inte säger vad de tänker. Kasper kommer som god tvåa.

Den här boken är så spännande och rent ut sagt äcklig att den var nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Andra halvan slukade jag på en eftermiddag, jag var bara tvungen att veta hur det skulle sluta. Vägen till slutet innehåller den ena absurda händelsen efter den andra. Till och med en ganska härdad skräckläsare som jag hade problem med att vissa bilder envisades med att dyka upp i huvudet och, faktiskt, vid vissa tillfällen mådde jag fysiskt illa. Det kan jag nog säga att det nästan aldrig hänt. Att jag tyckte den var otäck kan bero på att jag verkligen hatar råttor, men att jag äcklades berodde helt och hållet på Cia Sigesgårds förmåga att måla upp vidriga scener.

Titeln på boken hade jag lite huvudbry med, tills en bit in där jag fick veta att detta tydligen var något Per Albin Hansson sa om folkhemmet, där skulle inte finnas några kelgrisar och inga styvbarn, alla skulle behandlas lika. Och i folkhemmet kan det dölja sig precis vad som helst. Kapitelnamnen funderade jag också på, det måste väl vara en referens till rutmönster, men i så fall har det inte lika många rader för alla kolumner och då fattar jag fortfarande inte.

Jag hoppas verkligen att Cia Sigesgård fortsätter att skriva böcker, för jag kommer i alla fall fortsätta läsa dem.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet på sju satta var 4.0. På Goodreads hade den 3.83 i genomsnitt. Jag ger den 5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Inga kelgrisar, inga styvbarn: Lotten, Bokfrossa och Vargnatt.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

12 kommentarer:

  1. Jag trodde numrena var lägenhetsnummer men så var det kanske inte. Nåja, läskig var den. Jag går fortfarande och sneglar på avloppen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderade ett tag på att rita upp rutmönstret för att se om det blev något :) Läskig ja, det är det minsta man kan säga.

      Radera
  2. Åh, nu blev jag nyfiken :) Borde kanske skriva upp den på att läsa-listan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, om du gillar groteskt och detaljerade beskrivningar av det groteska så borde du läsa denna :)

      Radera
  3. Jag hatar också råttor men det låter otäckt spännande. Kanske något att läsa framöver. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag anser mig vara ganska tålig när det gäller äckliga saker, men denna var nog bland det äckligaste jag läst :)

      Radera
  4. Råttor är inte så mysig precis men boken låter superbra. Me want.
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är helt fantastisk bra :)

      Radera
  5. Jag läste halva boken men fick faktiskt lägga undan den sen då jag inte fixade att läsa klart. När det kommer till själva kapitelrubrikerna med siffrorna så tänkte jag att det hade någon koppling till Anna och hennes kartböcker?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Anna delade ju också upp allt i rutmönster, men då brukar det vara lika många rader till varje kolumn och det var det inte här. Men visst måste det ha med det att göra.

      Otroligt äcklig bok och jag har full förståelse för om man inte klarar den :)

      Radera
  6. Vad kul att du också tyckte om den så mycket! :) Jag övertalade en kompis att läsa den och hon sa något i stil med "Jättebra men jag vill aldrig läsa den igen!" för att den var så pass hemsk. Jag ser verkligen fram emot mer av Cia :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var verkligen superäcklig, men så fantastiskt bra och jag längtar till hennes nästa bok :)

      Radera