Titel: Ödesmark
Genre: Thriller
Antal sidor: 347
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 augusti 2020
Första meningen: Flickan rör sig genom natten.
Baksidetext
Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är...
Min kommentar
Förra året läste jag Silvervägen, långt efter alla andra, och även om jag inte tokälskade den som så många andra så var den väldigt bra. När jag i våras kände att jag ville stötta bokhandeln så köpte jag uppföljaren Ödesmark. Jag var lite orolig att även denna skulle bli stående i ett år, men under över alla under. Plötsligt kände jag att det var dags och det är minsann inte varje år jag läser en bok som är nominerad till Årets bok, samma år som den är nominerad. Nu har Stina Jackson lyckats med det konststycket två år i rad.
För att bara göra ett kort konstaterande; det är precis sådana här böcker som får mig att längta norrut. Det kan tyckas underligt, för det är varken mysigt eller trevligt, men det är så outsägligt vackert. Till och med det fula. Efter två böcker kan jag nog drista mig till att säga att Stina Jackson kan det här med att få fram en stämning. Den är magisk. Den fullkomligt vibrerar.
Språket och sättet människor/miljö beskrivs på passar mig perfekt. Mitt stora problem med andra böcker brukar vara att författaren försöker tvinga mig att se och känna saker som inte är jag. Här finns inga detaljerade beskrivningar som tvingar mig till det. Det är mer en känsla som förmedlas, men det jag känner känner jag själv och det är mina känslor.
Det är så befriande att läsa en bok där det inte myllrar av ovidkommande karaktärer. I Ödesmark finns bara en handfull, men de hanteras varsamt och kärleksfullt. Det är svårt att inte tycka om de här personerna, trots (eller tack vare) alla deras fel och brister. Det är lätt att känna med dem och för dem. I den här byn är det inte bara husen som är förfallna, även människorna verkar vara det. Liv får väl anses vara huvudperson, men hur mycket jag än sympatiserar med henne så är det Liam jag gillar mest, med alla hans kval. Han vill så gärna vara ordentlig och pålitlig, men de drömmarna grusas hela tiden. Ett genomgående tema i den här boken. Människor med drömmar som om och om igen förstörs av just de som borde vara de som stöttar mest. När jag började fundera på vad jag egentligen tyckte om boken så slog det mig att det finns en karaktär som inte har något namn överhuvudtaget. En kvinna, en viktig sådan enligt mig, som inte var värd att få ett eget namn, att vara en egen person. Förutom mamma. Varför?
Det här är långsamt, nästan outhärdligt långsamt (inte på ett dåligt sätt alltså) och melankoliskt om blodsband och skuld. Jag har hela tiden en obehaglig känsla, att detta omöjligt kan sluta väl. Jag gissar att detta är ett exempel på den "nya" genren slow crime, där det är mer relationer än brott. Den verkar passa mig. Jag tycker att Ödesmark är bättre än Silvervägen, främst för att den faktiskt håller från första till sista meningen.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 707 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | |
| Förutsägbar | Klurig | |
| Långsam | Tempofylld | |
| Ordbajsig | Fåordig | |
| Mysig | Suggestiv | |
| Måbrabok | Tankeväckande | |
| Rörig | Genomtänkt | |
| Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Ödesmark: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Johannas deckarhörna.
