Hett i hyllan #481

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då har turen kommit till bokrean i februari 2022.

Ända sedan jag läste min första bok av Christoffer Holst så har han varit något av en favorit. Solsken och parmesan var liksom ett självklart köp.

Jag tror knappt det är någon som kan skriva feelgood som honom och det helt utan att bli tramsigt eller för mycket på något sätt. Han är ju ganska produktiv så jag ligger efter i läsningen av hans böcker, men jag jobbar på det. Denna ska tydligen vara första delen i en serie som heter Mat, vin och nya chanser, men jag tror inte det är en serie i betydelsen "handlar om samma huvudperson" utan mer en serie som handlar om mat, vin och nya chanser.

Så här står det på baksidan:

Rasmus är en avdankad dansbandsstjärna som tillbringar dagarna på sin systers soffa och har svårt att komma över sitt ex. Hilda älskar matlagning mer än något annat, men jobbet som kock på en förskola ger inte direkt utlopp för hennes drömmar. Särskilt inte när hon gått och blivit KK med sin chef ...

För att komma ut i världen har båda två bokat in sig på en matlagningsresa till Toscana. Men på Arlanda får de ett oväntat besked: hotellet i Italien har brunnit ner och istället ska kursen hållas på ett pensionat i Öregrund, en liten stad vid Roslagens kust. Väl där kommer kursdeltagarna allt närmare varandra, och känslor blommar upp. Men alla bär de på hemligheter, som när som helst riskerar att avslöjas under den värmande sommarsolen ...

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Redemption Point av Candice Fox

Författare: Candice Fox
Titel: Redemption Point
Genre: Thriller
Antal sidor: 414
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Redemption Point
Översättare: Hanna Axén
Serie: Crimson Lake 2
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 oktober 2024




Första meningen: På andra sidan stängslet fanns det rovdjur.

Baksidetext
När den före detta polisdetektiven Ted Conkaffey blir oskyldigt anklagad för att ha fört bort en tonårsflicka hoppas han att Crimson Lake, en stad tätt omslingrad av regnskogen i Queensland, är den perfekta platsen att försvinna till.

Men det visar sig snart att han inte är skyddad någonstans på jorden från flickans otröstliga far. Dale Bingley har en brutal och noga uträknad hämndplan, och om Ted inte hjälper till med sökandet efter den verkliga förövaren är det han som står först på tur.

Samtidigt, på det klibbiga, öltäckta golvet i ett skjul vid vägrenen, ligger två unga bartendrar döda. Under mordutredningens gång kallas Ted och hans osannolika bundsförvant Amanda Pharrell in för att assistera.

Medan Ted kämpar för att rentvå sitt namn dras han och Amanda allt längre in i ett ondsint spel - och strävan efter återupprättelse kan komma att kosta dem livet.

Min kommentar
För drygt fyra år sedan läste jag första delen i den här serien och den blev en väldigt positiv överraskning. Så positiv att jag önskade mig andra delen, Redemption Point, i present när jag fyllde år en månad senare. I år tog jag med den i min Finish That Series-utmaning och nu är den då äntligen läst.

Medan jag läste så tänkte jag att de här böckerna skulle vara perfekta att filmatisera och när jag kollar så verkar det faktiskt finnas en serie, Troppo. Dock verkar den serien inte vara någon av de böcker som finns, men den bygger på karaktärerna i dem.

Miljön är helt fantastisk. Boken utspelar sig i Australiens outback, inklusive krokodiler och andra kräldjur. Den är nästan ruskigare än bovarna. Jag fattar inte hur man kan få den här, rent ut sagt, livsfarliga miljön att framstå som mysig. För det gör den. Jag känner en intensiv längtan att åka till de norra delarna i Australien. Trots krokodiler och annat.

Här finns flera olika perspektiv; Ted, Amanda, Sweeney och en pedofils dagbok. Endast Teds berättelse är i jag-form (och dagboken, så klart). Och miljön. Den kan man nästan betrakta som en egen karaktär. Personligen så tycker jag att det är för mycket fokus på Teds fall och öde. Glädjande nog så verkar det vara uppklarat i alla fall. Det är också för mycket fokus på den spänning som man kan ana mellan Amanda och Sweeney. Tyvärr är det på tok för lite Ted och Amanda ihop. Däremot så gillar jag det som växer fram (något slags respektfull hatkärlek) mellan Ted och Dale (pappan till den flicka som Ted påstås ha försökt mörda). Kanske är jag onormal, men det känns faktiskt fullt troligt.

För mig kom det inte som någon överraskning vem som var inblandad i barmorden. Jag tyckte det var solklart och blev väl lite förvånad över att ingen annan gjorde det. Lite märkligt tyckte jag det är att man lägger så mycket kraft och energi på att etablera en karaktär. För att sedan ta död på den. Samtidigt så uppskattar jag ju när jag inte kan vara riktigt säker, att det händer oväntade saker.

En liten del samhällskritik finns det minsann också, som sig ju bör. Det är alltför lätt att förstöra någons liv, bara genom att anklaga någon för något. Ingen bryr sig om faktakontroll. Allt ska bara gå snabbt, så man är först och får flest tittare/klick. Sedan är det för sent att dra tillbaka det. Det är som att det glöms bort att det någonstans finns en människa som drabbas.

Redemption Point är inte lika bra som första boken, men det hade jag nästan inte väntat mig. Det här är ändå riktigt, riktigt bra. Både spännande och roligt. De sista meningarna fick mig att le. Och längta efter tredje delen. För den kommer väl att bli översatt @lbforlag

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,16 i genomsnitt (beräknat på 6 245 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Redemption Point: Just nu - just här, En bok om dagen och Bokraden

Tisdagstrion: Böcker jag börjat på men inte orkat/velat läsa klart

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Böcker jag börjat på men inte orkat/velat läsa klart

Jaha, det här temat kunde ha ställt till det för jag läser ut de böcker jag börjar på. Men så är det ju formuleringen inte velat läsa klart, som jag väljer att tolka som att jag egentligen inte ville läsa ut boken, men gjorde det ändå.

1. Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård är så pretentiös och språket är så svulstigt att jag fick kramp. Knausgård verkar vara så full av sig själv att det inte får plats något annat överhuvudtaget. Den här boken tog faktiskt nästan död på min läslust.

2. Karthago av Joyce Carol Oates är nog nästan i samma härad som Knausgårds. Jag tyckte det var en bra idé att läsa den under en flytt, så att den skulle räcka länge. Det gjorde den. Men av helt fel skäl.

3. Robin Williams: När skratten har tystnat av Emily Herbert såg jag så mycket fram emot att läsa. Robin Williams är/var en av mina favoritskådisar, ända sedan 1980. Boken innehåller i stort sett bara mängder av citat från olika tidnings- och TV-intervjuer. En hel del rykten och antaganden finns också med. Tillsammans med massor av generaliseringar, upprepningar och lite amatörpsykologi. Den är osammanhängande och dåligt skriven, ett hafsverk helt enkelt.

Film: The kingdom of the planet of the apes (2024)

Titel: Kingdom of the planet of the apes
Originaltitel: Kingdom of the planet of the apes
Genre: Science fiction
Regissör: Wes Ball
Manus: Josh Freidman, Rick Jaffa, Amanda Silver
Skådespelare: Owen Teague, Freya Allan, Kevin Durand, Peter Macon, William H Macy
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA, Australien
Längd: 145 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 4 oktober 2024




Handling
Många generationer efter Caesars regering lever apor – nu den dominerande arten – harmoniskt i sina klaner medan människor har reducerats till att leva i skuggorna. När en ny tyrannisk apledare bygger sitt imperium, gör en ung apa en skakande resa som kommer få honom att ifrågasätta allt han vet om det förflutna och att göra val som kommer att definiera en framtid för både apor och människor.

Min kommentar
När jag fick nys om att det var en ny ap-film på gång så blev jag eld och lågor. Det är filmer som jag bara älskar, helt utan rim och reson. Dessutom är det filmer som jag bara måste äga, så jag förhandsbokande The kingdom of the planet of the apes någon gång i våras. Och som jag har väntat. Till min stora förskräckelse så upptäckte jag att filmen gick att streama långt innan den släpptes på blu-ray, men jag väntade. Och som jag har väntat.

Kanske är detta bara intressant för mig, eller i alla fall bara de som gillar de här filmerna, men det verkar vara lite oklart om de nya filmerna är prequels till originalen (från 60- och 70-talet) eller om de är sequels. Eller om de överhuvudtaget har med originalen att göra. Jag har googlat, men blir inte speciellt mycket klokare. En del menar att de här nya ska leda fram till de gamla. Så småningom. En del menar att de nya är en reboot. Bara att vänta och se alltså.

Uppbyggnadsfasen är väldigt lång. Kanske till och med för lång. Det beror lite på hur man väljer att se på det. Jag känner att jag blir lite otålig i början, jag tycker att det inte händer något. Sedan väljer jag att se filmen för vad den är och då blir allt mycket mer intressant. En annan bidragande orsak till min otålighet är att jag hade problem att veta vem som var vem, i alla fall i starten. Alla apor såg exakt likadana ut. Det löste sig dock en bit in i filmen.

Raka var min favoritapa. En apa med humor, liksom. Noa vet jag inte riktigt vad jag tyckte om. Han var väl inte den naturliga ledaren. Åtminstone inte från början. Men jag har ju alltid varit svag för motvilliga hjältar. Människan var jag lite skeptisk till och det är ju onekligen så att människan aldrig förnekar sig. Fast det finns ju å andra sidan en del människoliknande apor också. Det verkar som att makt korrumperar även apor.

Det kändes lite märkligt med den där människogruppen som plötsligt dök upp och som oväntat nog överlevt i många generationer. Dessutom med den tekniska kunskapen intakt. Och ström verkade de ha också. Känns lite futtigt att reagera på det, som att det har varit det konstigaste i den här filmserien.

Storyn är i tunnaste laget och räcker egentligen inte på långa vägar till 2,5 timmar film, men eftersom den i övrigt är så olidligt snygg så gör det egentligen inget. Irriterande nog så dyker det upp en så orimlig och fullständigt galet felaktig händelse i en så välgjord film. Vid en översvämning så har vattnet som strömmar in på något underligt sätt hamnat ovanför havsytan.

The kingdom of the planet of the apes är en helt annan typ av film än de tidigare tre, nya, vad gäller både handling och tempo. Denna är mer eftertänksam, långsammare och är ett bra upplägg för framtida filmer. Det är nog den svagaste bland de här nya filmerna, men otroligt vacker, underhållande och intressant. Jag gillar den och i vilket fall som helst så är det omöjligt för mig att sätta ett lägre betyg än en fyra på en ap-film.


På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 408 553 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 126k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Gravglänta

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Äntligen är den tillbaka! Timmen som jag har saknat i över ett halvår. Jag hoppas det snart är slut med de här dumheterna att ändra tid. Igår var vi i stan och sambon fick sin födelsedagsmiddag. Vi lyckades pricka in det där Run for your lives så hela stan var full av zombies. Nåväl, i övrigt har vecka varit helt okej och nästa blir ännu bättre för vi är lediga på fredag. Så en fyradagarsvecka ligger framför mig 😀

Jag har haft lite otur med mina bokval den senaste tiden. Det var ett tag där som jag läste flera inte så bra böcker i rad, men nu tror jag att det har vänt. Förra boken var bra och jag är säker på att även Gravglänta av Mattias Edvardsson är det.

Min smakebit är från början av boken:

Från hänggungan bredvid den blommande häggen hade Lola Falk fri utsikt över det böljande backlandskapet på andra sidan Grönbyvägen. I skiftande nyanser av grönt sluttade fälten ner i dalgången, där majsolen glittrade i rapsen. Det var lätt att förstå varför en del människor inte ansåg att det här var en del av Söderslätt när man såg naturen välva sig i djupa sänkor och höga kullar.
    "Mamma! Mamma!" Robin kom rusande runt husknuten med gräsfläckar på knäna. "Får vi cykla upp till skogen?"
    Bakom honom stod grannpojkarna Bernhardsson med kepsar på huvudena och knipslugna blickar.
    "Jag vet inte." Lola tyckte inte om skogen. Dessutom litade hon inte för ett ögonblick på Daniel och Dennis Bernhardsson.
    "Snälla mamma", vädjade Robin.
    Hon borde givetvis inte projicera sina egna rädslor på honom. Lola ville inte vara en sådan där tradig, överspänd hönsmamma. Men Robin var trots allt bara åtta år.
    "Okej", sa hon efter att ha våndats en stund. "Men vi äter kvällsmat klockan sex. Då måste du vara hemma igen."

Kommande böcker november 2024

Den här gången lyckades jag följa mina (inofficiella) regler lite bättre. Ett mer hanterbart antal nya, spännande böcker i november alltså.

Rostskogen av Anders de la Motte
Genre: Kriminalroman
Serie: Asker (3)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2024-11-05
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Leo Asker har börjat få ordning på Avdelningen för förlorade själar och befordran är inom räckhåll. Den hämndlystne Jonas Hellman kan inte acceptera detta utan lockar Asker med ett kallt fall han är säker på ska knäcka henne.

Det rör sig om ett tio år gammalt mord på en kvinna i en övergiven torvlada, med ett tillvägagångssätt som uppvisar mystiska likheter med ett mosslik begravt i samma skog för tvåtusen år sedan. Fallet aktualiseras då en förvirrad ung kvinna överrumplar några urban explorers på brottsplatsen med det avhuggna fingret från offret.

Asker tar åter hjälp av Martin Hill för att lösa gåtan med till synes mytologiska kopplingar tillbaka till järnåldern. Vilka hemligheter döljer sig i Rostskogen?

Men ... på riktigt? Jag hinner inte med i hans utgivning.

---

Alla underbara misstag av Marian Keyes
Genre: Chick-lit
Serie: Walsh (7)
Antal sidor: 474
Utgivningsdatum: 2024-11-05
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Anna lever det perfekta livet. Hon har en lägenhet i New York, en tillgiven (för tillgiven?) pojkvän och ett glassigt PR-jobb i skönhetsbranschen. Vem skulle inte vilja ha det livet? Anna, visar det sig. För hon har tröttnat på staden som en gång tog henne med storm.

Efter en mindre medelålderskris bestämmer hon sig för att flytta tillbaka till Irland och får till slut ett tillfälligt jobb som PR-ansvarig på ett exklusivt spa vid kusten. Det låter kanske enkelt, men det visar sig vara mer utmanande än hon hade väntat sig eftersom lokalborna hatar stället. Så pass mycket att det har förekommit både våld och hotelser.

Men har man arbetat länge i skönhetsindustrin, som Anna, har man sett och upplevt det mesta. Tills hon inser att flytten från New York inte per automatik innebär att hon har flytt från sitt eget förflutna. Det är mänskligt att begå misstag, men hur gör man för att slippa upprepa samma misstag om och om igen?

Jag har nog missat att hon har fortsatt att skriva om familjen Walsh.

---

Pojkarna från Biloxi av John Grisham
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 512
Utgivningsdatum: 2024-11-08
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Barndomsvännerna Keith och Hugh växte upp tillsammans i 60-talets Biloxi, det korrupta semesterparadiset i Mississippi dominerat av den så kallade Dixiemaffian. Det var innan deras liv tog vitt skilda riktningar och de skulle mötas i rättssalen, på olika sidor av lagen. "Pojkarna från Biloxi" är en nervkittlande thriller i sann Grisham-anda, en berättelse om vänskap, identitet och spel, med livet som insats.

Vad ska jag säga ... em Grisham är en Grisham är en Grisham.

---

Klubben för en lyckligare jul av Caroline Säfstrand
Genre: Feelgood
Serie: Vid livets vägskäl 4
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2024-11-11
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Joy har egentligen allt, ändå är hon aldrig så glad som hennes namn antyder. När hon ser en annons om en skrivkurs som ska göra deltagarna lyckligare på sex veckor nappar hon. Kanske kan den förhindra ett sammanbrott före jul? Kursens deltagare är olika varandra men har en sak gemensamt: alla behöver de hitta ett sätt att klara av årets mest kravfyllda familjehögtid, späckad av traditioner och måsten. Kursledaren Sam, och hans medhjälpare och stora kärlek Cecilia, vet att pennans kraft faktiskt kan ta dem längre än så. Vänskapsband knyts, orden öppnar helt nya dörrar och julen ... ja, den bjuder på oväntade överraskningar.

Åh!

---

Älskarinnan av E P Uggla
Genre: Thriller
Serie: Saltsjösviten (2)
Antal sidor: 414
Utgivningsdatum: 2024-11-18
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Ester är övertygad om att hennes man Vidar bedrar henne - hon har till och med sett honom tillsammans med älskarinnan. Tre dagar före jul har hon bestämt sig: hon ska ställa honom mot väggen, det spelar ingen roll att hon måste ge upp villalivet i Nacka, flytta med sönerna Wille och Ludde till en liten lägenhet och inte kan förverkliga sina författardrömmar. Men hennes beslut kommer för sent. När hon vaknar nästa morgon har Vidar försvunnit och tagit barnen med sig. Med växande desperation försöker Ester ta reda på vad som hänt men upptäcker snart att ingenting är som hon har trott. Finns det ens en älskarinna?

Dubbel-Åh!

---

Trettiotre dagar kvar till jul: Tre julvarma berättelser av Liz Fenwick, Veronica Henry, Jojo Moyes
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 250
Utgivningsdatum: 2024-11-14
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
Jojo Moyes berättar om Chrissie som ger sig ut i julstressen, Veronica Henry bjuder in oss till julmarknaden i Bath - där Josie desperat försöker få ihop sitt raserade liv, och Liz Fenwick välkomnar oss till ett gammalt hus i Cornwall, där hon helst av allt vill tillbringa julen själv.

Britterna uppfann julromanen, med värmande brasor, mulled wine och julmarknader i pittoreska småstäder vid havet. Och det här är den perfekta läsningen för läsfåtöljen denna vinter!

Julgood är tydligen en ny genre.

Läsplanering november 2024

November. Årets värsta månad är snart här. Jag gör mitt bästa med att försöka fylla ut den med bra böcker. Eller i alla fall böcker jag hoppas är bra. Flera av dem får väl betraktas som säkra kort. Det blir fem böcker i planeringen och jag hoppas att det inte ska göra mig stressad, men det borde inte vara några problem.

• Gravglänta av Mattias Edvardsson.
• Viskande skuggor av Jan-Philipp Sendker. Boktolva. Hyllvärmare.
• Nattens öga av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind. Finish That Series.
• Höstdåd av Anders de la Motte. Hyllvärmare.
• Det kom ett brev från München av Håkan Nesser. Finish That Series.

Hett i hyllan #480

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi fortsätter med mitten av februari 2022.

Bjällror av Rikard Slapak är en liten e-novell.

Som en extra bonus så fick vi som backade de två förra antologierna från Swedish Zombie en novell. Denna dök upp i min inbox som en glad överraskning. Noveller är aldrig fel och den låter spännande. Jag har ännu inte läst något alls av den här författaren, men han har noveller med i ett par antologier som jag har. Jag får kanske se till att plocka fram den nu, när det ändå är skräcktober.

Så här står det på baksidan:

Alva har sett fram emot kvällen, men pirret och förväntningarna drunknar i det svaga ljudet av en bjällra. Hon har hört den förut, från och till i många år, men då har den alltid tystnat efter en stund. Förmågan att höra bjällran är en gåva lika mycket som en förbannelse, ett varsel om hennes förestående död. Hennes tankar kretsar kring hemska sjukdomar och våldsamma olyckor. Men framför allt är hon rädd för att få se vem som faktiskt ringer i bjällran ...

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Blodlokan av Louise Boije af Gennäs

Författare: Louise Boije af Gennäs
Titel: Blodlokan
Genre: Thriller
Antal sidor: 443
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Motståndstrilogin 1
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 oktober 2024




Första meningen: "Jaha", sa den lilla runda damen och öppnade dörren, "och härinne bor du."

Baksidetext
Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv. Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på pr-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm.

Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt men vem? Och till vad?

Min kommentar
När Blodlokan kom så blev den en rejäl snackis och jag blev ju så klart nyfiken på den. Jag är alltid sugen på en bra thriller. På bokrean året efter så köpte jag den (och även andra delen, faktiskt), men sedan gick den samma öde till mötes som så många andra böcker i min hylla. Den blev stående där, oläst. När jag satte ihop årets Boktolva så tyckte jag att det ju kunde vara dags att ta sig an den och nu var det alltså äntligen dags.

Kort sagt handlar den här boken om politiska skandaler och maktmissbruk. Något som blir mer och mer aktuellt, tycker jag. Och så har de mage att undra varför politikerföraktet är så utbrett. Med den senaste tidens händelser färskt i minnet så kanske det just nu inte kändes som någon bra idé att rycka ut till Anna Kinberg-Batras försvar. Även om just de där kommentarerna om kvinnors klädsel, som nämns i boken, irriterar mig vansinnigt mycket. Ingen skulle väl komma på tanken att kommentera vad Kristersson har på sig.

Texten strösslas med autentiska tidningsklipp och liknande, som är för långa. Åtminstone för mig som känner till samtliga fall. Intressant läsning ändå och visst har även jag haft funderingar och konspirationsteorier om flertalet av dem, men i den del fall så kan jag inte se någon anledning till mörkläggning. Ingen annan än ren dumhet i alla fall. Jag kan liksom inte se någon direkt vinst för någon av de inblandade.

Ibland blir saker och ting övertydliga. För alla utom Sara då. Jag gillar inte när saker skrivs mig på näsan. Det är bra om författare vågar lita på sina läsare och låter dem tänka lite själva. Men katten. Den stackars katten verkar lämnas ensam dagar i sträck. Varför är den ens med? Och pappan. Plötsligt börjar det pratas om pappas sjukdom. Han var ju inte sjuk. Han brann ju inne.

Sara. Vad i hela friden ska jag säga om Sara. Hon är så motsägelsefull att hon känns påhittad. Hon påstås vara smart och ha huvudet på skaft, men verkar inte kunna dra några slutsatser alls. Hon är mer än obegripligt naiv, trots allt som händer henne. Hon upprepar ständigt att hon inte kan lita på någon, ändå gör hon det. Och på grund av den bristande analysförmågan så litar hon på fel personer. Mer än en gång betonas det att hon ju har sin militära grundutbildning, men hon verkar inte ha någon som helst användning för den. För att inte tala om hur förskräckt jag blev över hur hon lät Bella hantera henne. Jag hade omedelbart dragit öronen åt mig om någon försökt förändra mig så. Och Sara borde verkligen ha känt igen den där förkortningen när den dök upp igen. Det gjorde ju jag.

Faktum är att jag känner mig oerhört tveksam till alla de resurser som någon lägger på att få Sara att ... ja, vadå egentligen? Pappa är ju död och gör inte längre några efterforskningar och har uppenbarligen inte sagt något till sin familj om vad han höll på med. Och är inte sanningen den att om de inte hade börjat försöka vilseleda Sara så skulle hon ju aldrig ha börjat fundera. I stället börjar de skapa en alternativ verklighet, uppbyggd bara för Sara, som kostar miljontals kronor. En svindyr lägenhet på Östermalm, märkeskläder i drivor och alla dessa människor som var inblandade. Det är som att hon har hamnat i Matrix.

Det är svårt att få rätt på vad jag egentligen tycker om Blodlokan, jag känner mig så tudelad. Det finns så mycket som stör mig och den är så otroligt spännande samtidigt som den är fullständigt osannolik. Det är liksom för mycket av allt. Mitt betyg bevisar strängt taget att det inte måste vara trovärdigt för att vara bra. Men kurvan är exponentiell. Ju mindre trovärdigt, desto bättre måste det vara. Nu ser jag fram emot att läsa andra delen och funderar som bäst på om jag kanske ska ta med serien i min Finish That Series-utmaning 2025.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 947 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Blodlokan: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Boktanken

Tisdagstrion: Höstfärger

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Höstfärger

Höstens färger, för mig, är samma som eldens. Från gult, över orange till i stort sett rött. Jag har ganska många böcker med omslag i de färgerna. Det var ganska svårt att välja ut bara tre stycken, men här är några väldigt bra böcker.

1. Ull av Hugh Howey handlar om livet efter ... ja, vad det nu är som har hänt. Hundratals år har gått i alla fall och folk lever i en silo, under jord. Allt styrs genom strikta regler och lagar, som till exempel att inga nya liv får adderas utan att någon har dött. Man måste ansöka om att få skaffa barn och varje liv kräver ett syfte. En fantastiskt bra bok, som är första delen i en serie. Finns också som TV-serie, som inte är lika bra, men ändå bra.

2. Vid Babylons stränder av Nelson DeMille utspelar sig, till att börja med, på ett flygplan från Tel Aviv till New York. Lite för aktuell nu kanske, med en konflikt mellan israeler och palestinier.

3. De första tolv av Justin Cronin utspelar sig också, minst, hundra år framåt i tiden. Även här har det skett en katastrof, men en annan sort. Ett virus, kan vi väl kalla det, släpps ut i världen och mänskligheten dör i stort sett ut. Detta är andra delen i en trilogi.

TV-serie: NOS4A2 #2 (2020)

Titel: NOS4A2
Originaltitel: NOS4A2
Genre: Skräck
Skapad av: Jami O'Brien, Joe Hill (bok)
TV-bolag: AMC
Skådespelare: Ashleigh Cummings, Ólafur Darri Ólafsson, Jahkara Smith, Zachary Quinto, Jonathan Langdon
Premiär: 2020-06-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Prime Video september-oktober 2024




Handling
Åtta år senare är Vic McQueen än mer besluten att krossa Charlie Manx. Charlie har insett sin dödlighet och vill desperat ha hämnd. Den här gången har han siktet inställt på den som betyder mest för Vic - hennes son Wayne.

Min kommentar
Det blev lite tid över för mig att titta på TV-serie på egen hand och när jag letade efter någon att se så upptäckte jag att andra säsongen av NOS4A2 streamade. Jag var helt säker på att jag sett att den inte längre visades, så jag tyckte det var lika bra att passa på. Tur var väl det, för bara någon dag senare så kom det upp ett meddelande om att den skulle försvinna om två veckor.

I mitt liv så har det bara gått ungefär ett år sedan jag såg första säsongen, men det innebär att många detaljer har försvunnit. I seriens universum har det gått så mycket som åtta år. Vic ser inte ut att ha åldrats en enda dag. Hon ser fortfarande ut som en butter fjortonåring. Men nu har hon en som som är åtta år.

Vissa saker blir lite för skumma för mig, men det mesta av det kan jag ändå köpa. Det finns kanske inte så många saker som stör mig på riktigt, men det som gör det är väldigt stora grejer. Speciellt det där huset i Jullandet. Jag förstår inte riktigt vad det är och jag känner nog att det borde finnas regler för ett världsbygge. Även i en fantasivärld. Det blir så rörigt och konstigt annars.

Mitt stora problem är med säsongen är att det är lite för många turer. På något sätt så har det blivit mer en action än en skräck. Eller försöker i alla fall. Även sidospåren är för många och jag får intrycket att de har försökt trycka in så mycket de bara kan. Det är sällan det funkar.

Ashleigh Cummings imponerar fortfarande inte och jag tycker hon mest spelar över. Tyvärr gäller samma sak även för Jahkara Smith. Zachary Quinto är så extremt obehaglig i sin roll så jag antar att han gör det bra. Han är endast överträffad, i obehaglighet, av Ólafur Darri Ólafsson. Han är fruktansvärt otäck. Jason David är riktigt bra som Wayne. Man kan se vad han tänker bara genom hans minspel.

Andra säsongen av NOS4A2 är lite av en besvikelse. Jag hade mycket hellre läst boken. Som fortfarande inte har översatts. Slutet öppnar för minst två spin-offs. Ingen av dem har kommit än. Om de kommer så är jag osäker på om jag tittar.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 7k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 107k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Rebel Ridge (2024)

Titel: Rebel Ridge
Originaltitel: Rebel Ridge
Genre: Action
Regissör: Jeremy Saulnier
Manus: Jeremy Saulnier
Skådespelare: Aaron Pierre, Don Johnson, AnnaSophia Robb, David Denman, Emory Cohen
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 131 min
Serie: -
Såg den på Netflix 27 september 2024





Handling
Terry Richmond, en före detta marinkårssoldat, vars kusin åkt fast för droginnehav har fått ihop en stor summa pengar så att han kan betala borgen – kontant. Han cyklar till den lilla hålan där han ska lösa ut sin kusin, pengarna har han i en ryggsäck. På vägen blir han, mer eller mindre, rånad. Av polisen.

Min kommentar
Fredagen efter att vi hade kommit hem från semestern så var vi båda lediga. Man behöver ju hämta sig lite efter semestern och vi kom hem ganska sent på torsdagen efter det sedvanliga tågkrånglet. Vi hade alltså mycket tid att fundera över vilken film vi ville se och eftersom rollistan för Rebel Ridge innehöll Don Johnson så fick det bli den.

Det börjar väldigt lovande och första timmen eller så är faktiskt bra. Sedan blir mycket, rent generellt, obegripligt. Jag vet inte om det beror på att man förutsätts veta hur det amerikanska rättssystemet fungerar, eller om jag var ofokuserad, eller om manuset är luddigt. Resultatet blir oavsett att jag inte alltid förstår förutsättningarna för det som händer. Då tappar jag ofta sugen, som jag gör här.

Tempot är oerhört forcerat, trots den mastiga speltiden. Jag vet inte riktigt hur det går till, men det känns som att man har försökt klämma in för mycket. Det blir för snårigt. Mot slutet så spårar allt ur och det kulminerar i slutstriden, som bara blir för mycket.

Don Johnson är alltid kul att se, det händer ju inte speciellt ofta. Just den här karaktären önskar jag att han inte hade spelat. Inte för att han är dålig, utan för att karaktären är den den är. Aaron Pierre har jag inte sett i något tidigare, men han gör detta mycket bra och jag är säker på att han kommer att dyka upp i "riktiga" filmer. Alltså inte Netflix-produktioner. Om det någon gång är dags för en svart James Bond så är han nog mannen för det.

Själva förutsättningen för filmen kände jag att jag inte alls ville tro på. För mig är det obegripligt att man kan ha en lag som tillåter polisen att konfiskera människors pengar utan brottsmisstanke. Det räcker med att polisen ifråga tycker att du, till exempel, har för mycket kontanter på dig. Men det värsta av allt är att de faktiskt kan behålla pengarna. Trots att eventuella misstankar visar sig vara felaktiga. Så fattade jag det. Förfärligt.

Rebel Ridge är lite som en modern Rambo och jag gillar verkligen en kylig (iskall) hjälte. Hämnd som tema är inte på något sätt ett favorittema, snarare tvärtom, men just den här sorten får mig att må väldigt bra. Tyvärr så är filmen så väldigt mycket för lång. Storyn räcker inte på långa vägar för två timmar film.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 116 993 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 52k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: New York-trilogin

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En bra vecka har det varit. Det mest spännande är att det äntligen har öppnat ett MAXI i Lund. Som jag har saknat det och det bästa är att det ligger bara en 1,5 km bort. Man kan både gå och cykla dit, men buss funkar inte alls. Vilket ju är synd och nog inte heller meningen. Vi får väl se. Igår var det kalas här och det blev verkligen fullt hus. Nästan lite för många på det utrymme som vi har.

För några år sedan (trodde jag att det var, men det är faktiskt över tio) så läste jag en bok av Paul Auster. Som jag inte alls gillade. Eftersom jag är jag och jag oftast tycker att alla är värda en andra chans så tänkte jag att jag måste prova igen. Därför köpte jag New York-trilogin när den fanns på bokrean (2016!). I år är det så dags att äntligen läsa den. Ett passande år, kan man tycka, eftersom Paul Auster dog i våras, men boken var planerad sedan slutet av förra året, eftersom den är med i min Vi möts igen-utmaning.

Min smakebit är från början av första delen, Stad av glas:

Det var en felringning som var början till alltihop, telefonen som ringde tre gånger mitt i natten och så rösten i andra änden som frågade efter någon som inte var han. Långt senare, när han var i stånd att tänka över vad det var som hänt honom, skulle han komma till den slutsatsen att ingenting var verkligt utom slumpen. Men det var långt senare. I början fanns bara denna händelse och dess följder. Frågan är inte om saken hade kunnat ta en annan vändning eller om alltihop var förutbestämt i och med främlingens första ord. Nej, frågan är själva historien, och huruvida den betyder något eller ej är det inte historiens sak att avgöra.

Bok: Hantverkaren av Sharon Bolton

Författare: Sharon Bolton
Titel: Hantverkaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 395
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The craftsman
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Florence Lovelady 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 september 2024




Första meningen: Det är årets varmaste dag när Larry Glassbrook kommer hem till Lancashire för sista gången, och stadens invånare har samlats för att ta farväl.

Baksidetext
Helt avgörande för Florence Loveladys lysande karriär som polis, var när hon grep kistmakaren Larry Glassbrook. Det är nu trettio år sedan han dömdes för en serie barnamord, som ur våra värsta mardrömmar. Offren begravdes levande. Larry erkände morden; fallet var lika enkelt som det var spektakulärt. Nu är han död. Ändå har saker från det förflutna börjat upprepa sig på fasaväckande vis. Hade hon helt fel den där gången för många år sedan? Eller är någonting helt annat, ännu mörkare på spel?

Min kommentar
När jag hade läst ut den sista planerade septemberboken så var det fortfarande väldigt mycket kvar av september så jag fick försöka hitta något mer att läsa. Något som fanns som e-bok på Storytel, för jag befann mig fortfarande i Spanien. Jag minns faktiskt inte på vilka grunder jag valde ut Hantverkaren. Annat än det var så dags att läsa något av Sharon Bolton.

Det var en del underligheter med den här boken när den kom. Man kan få intrycket att den svenska översättningen kom ut innan den engelska originalversionen släpptes. Och det vore ju mycket underligt. Då börjar man (jag) ju fundera på vilka ändringar som i så fall gjordes. Vissa kommentarer i recensioner på den engelska versionen får mig nästan att tro att det faktiskt var så här och att ändringarna i så fall var ganska omfattande. Men jag vet ju inte om det ens hände. Och visst vore det väl högst osannolikt?

Boken börjar med nutid, en nutid som är 1999, men redan efter några tiotal sidor hoppar vi tillbaka trettio år. Det var då allt hände. I slutet, ungefär de sista hundra sidorna, återvänder vi till 1999. Ett problem jag hade var att när vi hoppade ifrån dåtiden så hade jag helt glömt bort början av boken och det uppstod lite förvirring.

Miljön är en favorit, norra England. Vad kan liksom gå fel med det? Inte mycket visar det sig. Allt man behöver är att slänga in en ödslig kulle, med en läskig historia. Som faktiskt är sann. Vilket förhoppningsvis inte resten av boken är.

Inte många av karaktärerna, om ens någon, är sympatisk eller lätt att tycka om. Inte ens Florence. Jag tycker dessutom hon ofta beter sig irrationellt och det är ingen bra egenskap för en polis. Man får egentligen inte veta så mycket om någon av karaktärerna. Åtminstone inte med så många ord. Här är det deras handlingar som berättar vilka de är. Det passar mig utmärkt.

Som läsare förstår man ganska snabbt att de har tagit fast fel mördare. Annars hade man ju liksom inte skrivit en bok om det. Inte speciellt mycket energi gick åt till att gissa vem det var i stället, men det var mer en känsla än konkret kunskap. Känslan var i alla fall rätt, men det är betydligt mer mångbottnat än så. Det är väldigt mycket som är på gång i det här lilla samhället och ett varför vill man ju ha. Åtminstone så vill jag det och det får jag också svar på.

Det är inte helt lätt att sätta ett helhetsbetyg på Hantverkaren. Den är lite ojämn och jag är inte jätteförtjust i de ... magiska ... inslagen. Det blir mer fantasy än deckare och om man har övernaturliga förklaringar på brott så kan man ju hitta på vad som helst. Till slut blir det ändå en solid fyra. Jag hade nog gillat häxorna om det inte var en deckare jag läste.

På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 7 773 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hantverkaren: Stories from the city, stories from the sea, Bokdamen och Lottens bokblogg (engelsk utgåva)

Ännu mera nytt

Det blev både ett recensionsexemplar och egna inköp. För jag kunde bara inte hejda mig, med ett tokvarmt presentkort på fickan.

Medan jag var på semester så ramlade det in ett mejl från författaren Patrik Centerwall, med en fråga om jag ville recensera hans nya novellsamling Sånger vid en vägkorsning. 2014 läste jag hans novellsamling Minnen av en sång, som jag tyckte om. Så mitt svar var så klart ett ja tack. Nu gör ju sig inte e-böcker så bra på foto, men så här ser omslaget ut. Och vilket vackert omslag det är! Tack Patrik!

Och så var det det där presentkortet. Givetvis passade jag på när Akademibokhandeln hade 20% rabatt. Tyvärr så gällde inte rabatten på redan nedsatta priser så jag fick hitta två andra att köpa. Eller ja, en av dem var självklar. Jag hade nämligen sett att Vit kung av Juan Gómez-Jurado släpptes i september och den var självklar. Detta är den tredje delen om Antonia Scott. Jag har läst de första två och de är verkligen svinbra.

Den bok som, efter många om och men, fick göra Vit kung sällskap var Ordet är mord av Anthony Horowitz, som jag fick ögonen på när jag gick igenom intressanta boksläpp för juli. Den är tydligen första delen i en serie, som jag aldrig har hört talas om, men som det har kommit fem (5!) delar i. Anthony Horowitz är dock ett bekant namn, men då som manusförfattare.

Hett i hyllan #479

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ett litet hopp till början av februari 2022.

Hjärtlinjer av Brit Bennett "vann" jag i bokbytet på läsretreaten i Varberg.

Den här boken syntes överallt när den kom, tycker jag, och jag minns inte om jag egentligen blev nyfiken på den. I alla fall inte förrän vem-det-nu-var som hade med den till bokbytet pratade om den. Av handlingen så ser jag att det ju är den här boken jag ska ha med mig om den där, sedan länge, planerade men pandemi-uppskjutna resan till USA blir av. Då är det tänkt att både New Orleans och Los Angeles ska besökas. Vi får väl se om och när den blir av.

Så här står det på baksidan:

Som tonåringar rymmer tvillingsystrarna Desiree och Stella Vignes till New Orleans. Där inser Stella för första gången att hennes hud är så ljus att andra människor kan ta henne för vit. Så snart hon upptäckt kraften i den förklädnaden finns ingen återvändo.

Tjugo år senare lär två unga kvinnor känna varandra i 80-talets Los Angeles. På ytan har de inte mycket gemensamt, men de delar samma rötter.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: España por favor av Åsa Hellberg

Författare: Åsa Hellberg
Titel: España por favor
Genre: Feelgood
Antal sidor: 250
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Spanska hjärtan 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 24 september 2024




Första meningen: "Lars Mossberg, nu kommer du fram."

Baksidetext
Tre saker händer samtidigt i Fjällfors: Mias man dör, Nooras dotter blir gravid och Lotta tvingas flytta hem till sin exman i Luleå. Bostäder ska säljas på en övermättad marknad, där elpriserna skjutit i höjden och räntekostnaderna är svindlande till och med för ett hus i Norrlands inland.

Hur går det nu med de tre bästisarnas dröm om Spanien? Skulle inte livet bli bättre efter 60? I kyrkokören sjunger Lotta Y viva España så högt att Gud kan höra henne, på pizzerian jobbar Pedro som får änkan Mia att dåna, och när Noora spår sig får hon veta att Spanien och en änglabutik kanske inte är en lysande idé just nu.

Men så kommer stumma 81-åriga Dolores med sin halmhatt och hemlängtan, och då ändras allt ännu en gång.

Min kommentar
Min planering för semesterresan till Spanien bestod av tre böcker, som alla utspelar sig just i Spanien. Den tredje boken jag tänkte mig var España por favor, som jag till min stora glädje och överraskning upptäckte tilldrar sig, åtminstone lite, i Torrevieja. Alltså i just det område där jag befann mig.

Något jag verkligen uppskattar är att läsa om kvinnor i min egen ålder. Det känns som att de är underrepresenterade i litteraturen. När boken dessutom handlar om kvinnlig vänskap och kvinnor som stöttar varandra så är min lycka gjord. Då är det ju tur att det finns författare som Åsa Hellberg, som verkar ha gjort det till sin nisch.

Karaktärerna behandlas respektfullt och kärleksfullt. Här finns inga virriga och hysteriska äldre kvinnor. Som väl är den gängse gestaltningen av dem. Noora är väl den som verkar mest virrig, hon är åtminstone den mest naiva, lättlurade och påverkbara. Det är intressanta livsöden som mejslas fram. Så olika, men ändå lika. Åsa Hellberg skriver alltid insiktsfullt och får med viktiga saker. Utan att föreläsa eller komma med pekpinnar. Några spännande bikaraktärer dyker också upp. En del gör mig glad. En del gör mig bara förbannad.

Personligen så hade jag nog velat ha mindre romantik, men det vill jag ju i stort sett alltid. Det är inte så mycket av den varan, trots allt, så det stör mig inte alltför mycket. Ibland blir det nog lite för klämkäckt, speciellt i kombination med den där eviga hunden. Som jag blev ganska trött på mot slutet. Jag har så svårt för folk som förmänskligar sina djur och behandlar dem som små barn. Självklart älskar man sina husdjur, och det är helt okej att prata med dem, men människor är de inte.

España por favor innehåller både sorg och glädje, som sig bör i en feelgood. Jag blir glad och hoppfull när jag läser. Livet är inte slut bara för att man är runt 60. Till och med när man är över 80 så kan man göra stora, livsavgörande förändringar. Man får inget riktigt avslut här, men nu vet jag ju att det kommer en fortsättning, redan i januari. Den ser jag fram emot att läsa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,51 i genomsnitt (beräknat på 158 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om España por favor: hyllan, malins bokblogg och Bläddrat

Tisdagstrion: Frukt och bär

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord.

Veckans tema: Frukt och bär (på omslaget, i titeln eller i handlingen)

Jag funderade allvarligt på att återanvända mitt inlägg från förra gången detta var på tapeten, men så sökte jag i mitt bokprogram. Och vips dök det upp ett tema.

1. Smultronvrår av Stephen King kan man hitta i novellsamlingen Dödsbädden. Jag kan inte påstå att jag minns den, det har nog gått nära fyrtio år sedan jag läste den.

2. Hallonfingrar av Lova Lovén hittar man i antologin 13 svarta sagor om ond bråd död. Den utspelar sig i Lomma, bara några kilometer från där jag bor. Lite lagom läskig.

3. Män med ögon som blåbär och mjölk av John Ajvide Lindqvist finns i novellsamlingen Låt de gamla drömmarna dö. Denna minns jag inte heller, men jag har en anteckning om att jag nog inte förstod den.

Film: The beekeeper (2024)

Titel: The beekeeper
Originaltitel: The beekeeper
Genre: Action
Regissör: David Ayer
Manus: Kurt Wimmer
Skådespelare: Jason Statham, Emmy Raver-Lampman, Jemma Redgrave, Josh Hutcherson, Jeremy Irons
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA, Storbritannien
Längd: 105 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 6 september 2024





Handling
Adam Clay är biodlare, men någon som är mycket viktig för honom blir utsatt för ett avancerat nätfiskebedrägeri och bestulen på allt. Men vad dessa makt- och pengahungriga bedragare inte vet är att Clay är en agent i ett hemligt program som heter Beekeepers, och de underskattar hur mycket av ett hot han är. Adam ger sig ut på en hämndodyssé, där han jagar och dödar de ansvariga för händelsen.

Min kommentar
Vi hade fått en värdekupong att lösa in på SF Anytime, men de filmer vi (jag) ville se gick bara att "köpa", upptäckte jag till min stora förtvivlan. Alltså fick jag lägga lite tid på att leta upp något som gick att hyra. Till slut hittade jag The beekeeper, som inte var totalt sågad på IMDb.

Kanske är det fel av mig, men det är inget annat än härligt att se någon hämnas äldre människor som blivit utsatta för bedrägerier och bestulna på allt de äger och har. Faktum är att det är rent njutbart. Tyvärr så räcker det inte att min toleransnivå är betydligt högre, tack vare temat, filmen går ganska snabbt över gränsen och blir på tok för våldsam. Och osannolik.

Valet av "skurk" tycker jag är genialiskt. Hur skulle man inte kunna tycka illa om den liksom. Precis när man sitter där och myser över hur beekeepern hanterar dem så kommer den nya beekeepern in i handlingen. Jag tror att det är den som förstör allt för mig. Det är i alla fall där som jag känner att det blir för mycket. På riktigt. Även om det är hittepå så måste det ju ändå på något sätt vara rimligt. Inte bara fräckt.

Den så kallade twisten misslyckas de kapitalt med, den gissade jag på direkt. Då blir det oerhört fjantigt när "avslöjandet" kommer. Med ett musikaliskt crescendo.. Då skämdes jag faktiskt lite å manusförfattarnas vägnar. Den var ju så uppenbar.

Detta är (vålds)underhållning i sin renaste form och jag kan inte påstå att jag var uttråkad en enda sekund. Här finns också nya och kreativa sätt att ta död på folk. Något som jag, underligt nog, uppskattar. Jag tänker inte ens gå in på skådespelarprestationer. Det är inte den typen av film.

The beekeeper får faktiskt ett högre betyg bara för att jag verkligen önskar att någon gav sig ut för att jaga de fullständigt moral- och empatilösa skurkar som ger sig på äldre. Det är oerhört tillfredsställande att se.


På Letterboxd hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 181 109 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 129k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: X: Den sista platsen

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det är knappt att jag kommer ihåg något alls från veckan som har gått. Den var högst ordinär. Nu planeras det för fullt för födelsedagskalas nästa helg och det blir onekligen lite besvärligare när man inte längre har någon bil. Inte olösbart, men besvärligt. Fullt hus lär det bli i alla fall. Om ingen blir sjuk den här veckan så verkar det som att ALLA kommer.

Det har äntligen blivit dags att läsa sista delen i John Ajvide Lindqvists trilogi Platserna, X: Den sista platsen. Den har stått så länge i hyllan att jag fick en stor överraskning när jag öppnade den. Den är signerad! Det hade jag helt glömt.

Min smakebit är från början av boken:

Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld. Människor med kopplingar till kriminella organisationer hittades hängda, skjutna eller drunknade. Till detta kom ett antal personer som försvann utan att återfinnas.
    Först trodde man att det rörde sig om en utrensning, någon ny eller gammal aktör som ville knäcka konkurrensen. Flera av de döda hade varit höjdare och ett antal namn kunde strykas från Alcatrazlistan. I väntan på resultat från rättsmedicin spekulerades det vilt i media och inom polisen. Vad var det för hänsynslös kraft man nu hade att göra med?