Just nu - oktober

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på den ny-gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag ... Redemption Point av Candice Fox. Den är andra delen i serien Crimson Lake och utspelar sig i Australiens outback och har två väldigt intressanta och speciella huvudkaraktärer. Med krokodiler och andra hemskheter.

... ser jag på ... massor av TV. Bland annat Över Atlanten, The floor, Race around the world, Idol, Wahlgrens värld, Fråga Lund, Kockarnas kamp, The challenge, Hela Sverige bakar ... det känns som att jag kanske har missat någon, men det är i alla fall så många att vi knappt hinner se någon "vanlig" TV-serie. I söndags fick vi dock lite tid över och då började jag titta på andra säsongen av NOS4A2 och senare på kvällen fick vi för oss att börja se fjärde säsongen av Only murders in the building.

... lyssnar jag på ... jag önskar faktiskt att jag hade lust att lyssna på någon musik, men när jag har möjlighet så föredrar jag faktiskt tystnad.

... njuter jag av ... hösten? När det är klara dagar så är det fantastiskt med höst.

... längtar jag efter ... att bli frisk. Jag är så sjukt less på att man numera tydligen alltid blir sjuk så fort man reser ihop med andra.

Månadsbokslut september 2024

Antal lästa böcker i september 2024: 7

57. Dykaren av Håkan Östlundh
58. Mörkare än döden av Cara Hunter
59. Avrättningen av Danya Kukafka
60. Mormor i karantän av Kaj Branzell
61. Svart varg av Juan Gómez-Jurado
62. España por favor av Åsa Hellberg
63. Hantverkaren av Sharon Bolton

Sidor
Totalt lästa	2662
Genomsnitt/dag	88
Genomsnitt/bok	380

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	2
300	-	399:	2
400	-	499:	2
500	-	599:	1
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	0
3:	1
3,5:	3
4:	3
4,5:	0
5:	0

Snittbetyg: 3,64

Serier
Ingående i serie:		6
Påbörjade serier:		2
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		2

Genre
Drama:		1
Fantasy:		0
Feelgood:		2
Humor:		0
Kriminalroman:		3
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		0
Thriller:		1

Utmaningar
Boktolvan:		0	(8/12)
Finish That Series:		1	(14/18)
Hyllvärmare:		2	(40/42)
Tre på tre:		0	(3/3)
Vi möts igen:		0	(4/6)

Författare
Olika författare:		7
Ej läst tidigare:		1

Kvinnor:		5
Män:		2
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		0
E-bok:		2
Inbunden/Kartonnage:		4
Ljudbok:		0
Pocket:		1

Språk
Originalspråk (svenska):		3
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		5
Streamingtjänst:		2

Recensionsexemplar:

2

In/ut
Antal nykomna böcker:		3
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Svart varg av Juan Gómez-Jurado
Månadens överraskning: Dykaren av Håkan Östlundh
Månadens besvikelse: Avrättningen av Danya Kukafka
Månadens roligaste: Svart varg av Juan Gómez-Jurado
Månadens mysigaste: España por favor av Åsa Hellberg
Månadens otäckaste: Mörkare än döden av Cara Hunter

Kommentar:
I september blev det ganska mycket läst, kanske mest tack vare semester. Antalet böcker blev samma som det brukar, sju stycken, men antalet sidor blev fler så böckerna var lite tjockare. För tredje månaden i rad så blev genomsnittsbetyget exakt samma, 3,64, vilket ju inte är så imponerande. Men vad är egentligen oddsen att hamna på exakt samma odds?

Smått fantastiska sex böcker (Bolton, Branzell, Gómez-Jurado, Hellberg, Hunter, Östlundh). Två av dem (Bolton, Hellberg) är första delen i sin och samma antal (Branzell, Hunter) är sista/senaste i sin. En av böckerna (Hunter) är med i min Finish That Series-utmaning. Min Vi möts igen-utmaning fick också med en bok (Östlundh). Boktolvan halkade efter den här månaden, men det kommer att rätta till sig i oktober. Alla andra utmaningar ligger i fas eller före.

Det har blivit färre hyllvärmare lästa, men den utmaningen går fortsatt bra. Jag har tre månader på mig att läsa två stycken och fler än så är planerade redan i oktober. Båda hyllvärmarna jag läste i september har gästspelat i Hett i hyllan. En kvalificerad gissning är att 2024 kommer att bli ett rekordår vad gäller lästa Hett i hyllan-böcker. Två recensionsexemplar läste jag också och även två på min streamingtjänst.

Tre nya böcker hittade hem till mig i september. En väntad och två överraskningar från förlag. Inga böcker lämnade. Ett nettoresultat på +3 är helt okej tycker jag.

Om månadens bästa: Det var ett tufft val mellan Svart varg och Mörkare än döden, men till slut kom jag fram till Svart varg.
Om månadens överraskning: Dykaren var mycket bättre än vad jag förväntade mig.
Om månadens besvikelse: Jag var nog, trots allt, ganska beredd på att Avrättningen inte skulle passa mig så bra, men den blev ändå en besvikelse.
Om månadens roligaste: Ingen bok var väl haha-rolig, men Svart varg bjöd på många roliga repliker.
Om månadens mysigaste: Det är mysigt att läsa om kvinnor som stöttar varandra, så España por favor tar hem detta.
Om månadens otäckaste: Jag tänkte att Mörkare än döden var ganska osannolik, men sedan framgick det att den är inspirerad av ett verkligt fall.

Hett i hyllan #477

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Dags för den sista olästa boken från 2021.

Även De rotlösa av Frida Skybäck var en önskad julklapp.

Jag har läst ganska många böcker av Frida Skybäck, både historiska och feelgood. Detta är dock den första deckare hon skriver. Det är också den som står näst på tur i läsningen av hennes böcker (ja, jag försöker läsa i den ordning de släpps). Jag har tyckt om allt jag läst och är övertygad om att hon klarar även deckargenren. Eller, det är nog ingen renodlad deckare, mer en relations-spänningsroman. Det är ju numera en beprövad genre som brukar passa mig väldigt bra. Nu blev jag faktiskt sugen på att plocka fram denna.

Så här står det på baksidan:

Lydias bror Dani bär på ett mörkt förflutet. Som trettonåring värvades han av ett kriminellt gäng och dömdes för misshandel och narkotikabrott innan han lyckades bryta sig fri. De senaste åren har han skaffat både jobb och lägenhet och lovat sin familj att aldrig mer begå brott, så när Lydia kontaktas av polisen och får veta att Dani är misstänkt för att ha fört bort en ung kvinna rasar hela hennes tillvaro.

Men det är något som inte stämmer med anklagelserna mot Dani och eftersom polisen är övertygad om att han är skyldig börjar Lydia själv gräva i fallet. Den försvunna kvinnan, Linnea Arvidsson, är bosatt i det välbärgade området Västra hamnen och studerar vid Malmö universitet. Hennes skola ligger bara ett stenkast från det kafé där Dani arbetar. Men varför skulle han föra bort en kvinna som han inte har någon som helst koppling till? Och är Linnea verkligen den polisen och media verkar tro att hon är? I en desperat jakt på svar försöker Lydia hitta sin försvunne bror.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Avrättningen av Danya Kukafka

Författare: Danya Kukafka
Titel: Avrättningen
Genre: Drama
Antal sidor: 298
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Notes on an execution
Översättare: Maria Nääs
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 september 2024




Första meningen: Du är ett fingeravtryck.

Baksidetext
Ansel Packer står på tur att dö inom tolv timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.

Genom ett kalejdoskop av kvinnor – en mor, en syster, en mordutredare – berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta.

Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

Min kommentar
Ibland dyker det upp böcker som jag själv har ... inte ratat, men inte varit nyfiken på ... av olika skäl. När det gäller Avrättningen så grundade sig mitt ointresse på ordet "poetisk" i en blurb. Poetisk fungerar inte ofta för mig, i alla fall inte om det är i betydelsen "många ord utan egentlig betydelse och massor av metaforer". Det visade sig att jag anade rätt.

De första hundra sidorna eller så tyckte jag om, väldigt mycket. Där handlade det nästan bara om Ansels mamma och vad hon var tvungen att göra. Eller, det är i alla fall hela bakgrunden, kan man säga. När alla är barn/unga. Sedan blir det mest förvirrande filosofiskt flum.

Upplägget passar inte mig speciellt bra. Det hoppas mellan både personer och tid, vilket i sig kan fungera bra. Här är problemet att kapitlen med de olika karaktärerna är för långa. Jag hinner glömma vem som är vem. Kanske mest, faktiskt, för att de är väldigt lika varandra. I mina öron låter de exakt likadant.

Karaktärerna är inte speciellt många, men de är helt omöjlig att skilja från varandra. De känns distanserade. Helt ärligt så slutar jag att bry mig om dem efter ett tag. Deras tankar är fulla av fantasier om okända döda människors liv. Det liv som inte blev. Hur det kunde ha blivit om de hade fått leva. Går folk runt och tänker så? Fantiserar ihop en hel framtid för någon de aldrig ens har träffat? Personligen så blir jag bara trött på det. Det blir för drömlikt och flummigt. Poetiskt, om man så vill. En massa ord för ordens skull. Inte för att de tillför historien något.

Det är oklart för mig vad boken vill förmedla. Att alla mördare är oskyldiga? Att de bara råkar ha gjort ett olyckligt val? Är det meningen att jag ska tycka synd om Ansel? Ska jag njuta av att han dödas, i lagens namn? Jag känner ju att det finns ett budskap här, men jag kan inte se det. Ansel är uppenbarligen psykopat och som en sådan, som har levt ut sina fantasier, så tycker jag inte att han ska få röra sig ute bland oss andra. Jag vill själv inte möta honom, inte heller vill jag att någon av mina nära och kära ska möta honom. Jag är inte ett fan av dödsstraff, men jag vägrar att tycka synd om en skyldig seriemördare. De jag tycker synd om är de mördades anhöriga.

Avrättningen kallas för psykologisk thriller, men det skulle jag absolut inte kalla den. Den är inte spännande, den är inte obehaglig, den är inte nervig. Det finns inte ett uns av ovisshet eller osäkerhet. För mig känns det nästan som att författaren vill ha överseende med mördare. Att de liksom bara gör vad deras natur säger till dem. Lite som grodan och skorpionen. Men människor har ju det där som vi kallar för den fria viljan. Man har alltid ett val. Om alternativen så bara består av att göra något eller att inte göra något. Jag känner mig ju rätt ensam om att inte hylla den så läs och se om du hör till majoriteten eller minoriteten.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,07 i genomsnitt (beräknat på 103 597 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Avrättningen: Breakfast Book Club och Lenas böcker och annat

Tisdagstrion: Böcker utgivna på 1800-talet

Tisdag igen. Men inget, nästan, är som vanligt, eftersom det nu är Robert på Mina skrivna ord som sköter om Tisdagstrion. Tack för att du tar över!

Veckans tema: Böcker utgivna på 1800-talet

Jag trodde först att jag kanske inte hade några, men sedan kom jag på att det nog måste finnas några i alla fall. Och jodå, jag hittade faktiskt sex stycken. Här är de tre bästa av dem.

1. Till jordens medelpunkt av Jules Verne (1864) är bara en av alla de böcker jag läste av honom när jag var yngre. Det är dock den enda jag har köpt i efterhand så den får representera honom.

2. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij (1866) läste jag under tvång i gymnasiet och det var en ganska traumatisk upplevelse. Jag har funderat på att läsa om den, för jag tänker på den allt som oftast.

3. Tidsmaskinen av H G Wells (1895) läste jag en nyöversättning av för inte alls längesedan. Det är fascinerande hur mycket man kan förstå om hur det var att leva 1895 genom att läsa vilka slutsatser en tidsresenär drar när han reser till år 802701.