"Min kamp 1" av Karl Ove Knausgård

Genre: Självbiografi
Antal sidor: 443
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Min kamp 1
Översättare: Rebecca Alsberg
Utmärkelser: Bragepriset 2009
Serie: Min kamp 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 21 mars 2012

Första meningen: För hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan.
Sista meningen: Och döden, som jag alltid hade betraktat som den viktigaste digniteten i livet, mörk, lockande, var inte mer än ett rör som springer läck, en gren som knäcks i blåsten, en jacka som glider av en galge och faller ner på golvet.

Baksidetext
Min kamp är Karl Ove Knausgårds mäktiga självbiografiska roman. Första delen inleds med en svepande beskrivning av varje människas slutpunkt, döden. Det är runt detta ofrånkomliga faktum boken kretsar, från barndom till vuxenhet.

I centrum står en far som i hela sitt liv agerat onåbar och omöjlig att förstå. När Karl Ove får beskedet om faderns död inleds ett sorgarbete som sätter hela minnet på spel. Det som följer är ett hårt uppvaknande och en begravning av en far han aldrig kände.

Min kommentar
Ja, det här visade sig bli en riktig kamp. Inget jämfört med Knausgårds egen, förstås, men ändå. Med risk för att gå helt emot strömmen, så gillar jag inte alls den här boken. Den känns på tok för pretentiös och språket är så svulstigt så jag nästan får kramp. Det påminner lite om Ulf Lundells sätt att skriva, med evighetslånga meningar som man glömt början på när man kommer till slutet. Den stora skillnaden är att Knausgård faktiskt använder kommatecken mellan alla bisatser. Och förstås att jag gillar Ulf Lundell.

Det hoppas ganska friskt fram och tillbaka i tiden, vilket gör det väldigt krångligt att hålla reda på vad som redan hänt och vad som kommer att hända. En del underligheter hittade jag också, naturligtvis. Alldeles i början av boken skriver Knausgård att hans far var obekväm över det faktum att Karl Ove kallade sig för kristen. En bit längre fram så skriver han att han inte tror på Gud. Visserligen har det gått några år mellan episoderna (tror jag), men vad hände? Det är ju en ganska så dramatisk skillnad. Vid ett annat tillfälle berättar han hur och varför han blev uppflyttad till fotbollslagets seniorer och några sidor längre fram besvarar han en fråga med att han spelar i juniorlaget. Det var också väldigt förvirrande med vem som bodde var. Alla verkade i stort sett bo överallt. Oerhört förvirrande. Nästan lite som feberdrömmar.

När jag en bit in i boken kom till en fyra sidors lång utläggning om hur alla, det vill säga Knausgård, ser på konst och döden, då höll jag på att ge upp. Han verkar överanalysera precis allt och alla. Ibland är något faktiskt precis som det ser ut. Inget annat. Men Knausgård verkar vara så full av sig själv att det inte får plats något annat överhuvudtaget.

Han skriver också att han satte insida före utsida, att de inre kvaliteterna var viktigare än det yttre. Förmodligen är det därför som alla tjejer och kvinnor i boken beskrivs med betoning på bröst, höfter, mun, hår och andra viktiga inre egenskaper.

Därmed inte sagt att boken är värdelös, den har sina ljuspunkter. De är bara väldigt få i förhållande till bokens längd. Men visst känner man med honom, det var verkligen ingen lätt uppväxt man fick läsa om. En stackars pojke som knappt vågade närma sig sin far och inte vågade vara den han var, utan alltid försökte leva upp till vad andra tyckte. Det är jobbigt att alltid tro att man inte duger som man är. Och hans beskrivningar är väldigt visuella, utan att bli sentimentala. Till exempel hans beskrivning av farmodern och hennes hus när de kommer dit efter att pappan dött. Det lämnar en väldigt dålig eftersmak och jag tappar nästan andan av förtvivlan.

Det här var boken som representerade Norge i den nordiska läsutmaningen i mars. Det blir definitivt inte några fler Min kamp för mig.

Boktipset estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 2.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Min kamp 1: Boktoka, Bokomaten och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.