Smakebit på søndag: Gravglänta

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Äntligen är den tillbaka! Timmen som jag har saknat i över ett halvår. Jag hoppas det snart är slut med de här dumheterna att ändra tid. Igår var vi i stan och sambon fick sin födelsedagsmiddag. Vi lyckades pricka in det där Run for your lives så hela stan var full av zombies. Nåväl, i övrigt har vecka varit helt okej och nästa blir ännu bättre för vi är lediga på fredag. Så en fyradagarsvecka ligger framför mig 😀

Jag har haft lite otur med mina bokval den senaste tiden. Det var ett tag där som jag läste flera inte så bra böcker i rad, men nu tror jag att det har vänt. Förra boken var bra och jag är säker på att även Gravglänta av Mattias Edvardsson är det.

Min smakebit är från början av boken:

Från hänggungan bredvid den blommande häggen hade Lola Falk fri utsikt över det böljande backlandskapet på andra sidan Grönbyvägen. I skiftande nyanser av grönt sluttade fälten ner i dalgången, där majsolen glittrade i rapsen. Det var lätt att förstå varför en del människor inte ansåg att det här var en del av Söderslätt när man såg naturen välva sig i djupa sänkor och höga kullar.
    "Mamma! Mamma!" Robin kom rusande runt husknuten med gräsfläckar på knäna. "Får vi cykla upp till skogen?"
    Bakom honom stod grannpojkarna Bernhardsson med kepsar på huvudena och knipslugna blickar.
    "Jag vet inte." Lola tyckte inte om skogen. Dessutom litade hon inte för ett ögonblick på Daniel och Dennis Bernhardsson.
    "Snälla mamma", vädjade Robin.
    Hon borde givetvis inte projicera sina egna rädslor på honom. Lola ville inte vara en sådan där tradig, överspänd hönsmamma. Men Robin var trots allt bara åtta år.
    "Okej", sa hon efter att ha våndats en stund. "Men vi äter kvällsmat klockan sex. Då måste du vara hemma igen."