Film: Där kräftorna sjunger (2022)

Titel: Där kräftorna sjunger
Originaltitel: Where the crawdads sing
Genre: Drama
Regissör: Olivia Newman
Manus: Lucy Alibar, Delia Owens (bok)
Skådespelare: Daisy Edgar-Jones, Taylor John Smith, Harris Dickinson, Sterling Macer Jr, Michael Hyatt
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 125 min
Serie: -
Såg den på Netflix 23 augusti 2024





Handling
Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne "Träskflickan" och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en populär quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.

Min kommentar
När boken Där kräftorna sjunger kom så var den ju en snackis. Minst sagt. Av någon okänd anledning så fick jag för mig att den inte var något för mig. Förmodligen blev jag bara lite anti för att alla läste och hyllade den. När filmen kom så funderade jag ett bra tag, men bestämde mig ändå för att ge den en chans. Det känns som att den inte har legat speciellt länge på listan, men den kom ju 2022 så ...

Sanningen är att jag jag faktiskt inte hade någon som helst koll på vad den handlar om. Det måste ju betraktas som något av ett konststycke att ha lyckats undvika det. Man kan lätt förledas att tro att den (filmen alltså) är en deckare. Det är den inte. Efter att ha sett den så ångrar jag lite att jag inte har läst boken. Så kan det gå.

Vilket öde att lämnas ensam när man är så liten. Det värsta är väl att alla verkar veta om det, men ingen bryr sig. Förutom paret som har affären. Och Tate. De inskränkta byborna sprider i stället illvilliga rykten. Kya är ju så annorlunda att det bara måste vara något fel på henne. Hon förstör liksom deras, till synes, perfekta liv. Men det som stör mig allra mest är att alla syskon bara övergav henne och inte hörde av sig igen. Det var ju inte så att de inte visste var hon bodde, men de utplånade henne från sina liv.

Personligen så tycker att det var för mycket romantik. För min del så kunde det ha fokuserats mer på Kyas bakgrund och uppväxt. Hur hon klarade sig helt på egen hand. Ända tills någon förbarmade sig över henne och åtminstone lärde henne att läsa. Där ser man värdet av att läsa böcker. Då lär man sig allt man behöver veta om hur man lever i verkligheten. I teorin. Sedan krävs ju så klart egna erfarenheter för att bli duktig på att bedöma situationer och människor. De erfarenheterna kan vara dyrköpta.

Under filmens gång så tänkte jag ibland att det skulle vara så underbart vilsamt att bo så där. Helt utan ekorrhjulet. Helt utan sociala krav och andra människor. De enda ljud som hörs är naturens egna (förutom en och annan motorbåt). Åtminstone ett tag. Några veckor om året. Men jag skulle vilja ha tillgång till en dusch i alla fall.

Där kräftorna sjunger är en fantastisk film, men tyvärr lite för lång. Den är otroligt stämningsfull och vacker, med enastående naturscener. Kanske kommer jag att läsa boken nu också.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 250 979 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 133k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Blodlokan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Tillbaka från semestern, som i stort sett var bra. Förutom att min systers ena hund blev riktigt dålig under tiden vi var där och senare fick somna in. Och att sambon blev sjuk mot slutet. Själv väntade jag med att bli sjuk tills vi kommit hem. I morgon är det dags att jobba igen och så blir det troligtvis, jag kan ju jobba hemifrån så det spelar ingen roll att jag snörvlar, nyser och hostar.

Boken jag börjat läsa nu på morgonen har stått i hyllan ett bra tag. Blodlokan av Louise Boije af Gennäs inköptes på bokrean 2019 och i år tog jag med den i min Boktolva. Det var verkligen på tiden. Det kan vara så att jag är sist av alla med att läsa den, åtminstone av de som har velat göra det. Den är första delen i Motståndstrilogin och jag hoppas den är bra för de andra två delar står redan i hyllan. Detta kan nog faktiskt vara en av de sista serier som jag köpte på mig hela, utan att ha läst en enda mening.

Min smakebit är från början av boken:

Smärtan var outhärdlig. Den hade en färg: röd utåt kanterna och vit i mitten, och den hade slagit sig ner i hans huvud. Det gick inte att förstå om hela kroppen fortfarande hängde ihop med hans hjärna eller om enskilda kroppsdelar hade avlägsnats. Lukten av blod - hans eget - var överväldigande och äcklande. Han torrhulkade, men det fanns inget maginnehåll kvar att spy upp.
    Han flöt ut och in ur sitt eget medvetande, och rösterna omkring honom försvann och kom tillbaka. De talade ett språk som han förstod, samtidigt som han ändå inte kunde få orden att hänga samman och skapa mening. Ändå var syftet klart: de ville att han skulle ge upp och överlämna den. Men det kunde han omöjligt göra.

Kommande böcker oktober 2024

Jag trodde det skulle vara färre böcker att lockas av i oktober än i september, men det var minsann helt fel. Jag gick all-in här ... Kanske inte så många måste-äga-böcker, men en förfärlig massa vill-läsa.

Ingen av Pascal Engman
Genre: Kriminalroman
Serie: Vanessa Frank (7)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2024-10-08
Förlag: Bookmark Förlag

Från Bokus
Medan vintern tar sitt strupgrepp om Stockholm skjuts en näringslivstopp ihjäl på en exklusiv privatfest. I en annan del av stan mördas en gängkriminell på ett vattenpipscafé och i takt med att skjutningarna ökar måste polisinspektör Vanessa Frank och kollegorna på Grova brott agera. De står inför ett nytt Sverige där ungdomar nyttjas som barnsoldater. I den nya verkligheten räcker det inte att hitta den som hållit i vapnet för att lösa brotten.

När en lastbil hittas i dikesrenen på E4:an med flera döda flyktingar blir läget i polishuset än mer trängande och Vanessa känner hur situationen håller på att glida henne ur händerna. Miranda Nunez beger sig ut på en farlig färd med båt från Västafrika. Via Europa ska hon ta sig till Sverige där hon till varje pris måste hitta sin son. Drömmen om att ge honom en bättre framtid i Sverige grusas efter att hon hamnar i klorna på människohandlare. Men det finns fler som jagar henne, och av helt andra skäl än hon kan ana.

Nu har jag ju äntligen läst min första Pascal Engman och jag vet nu att jag vill läsa mer av honom.

---

Lögnen av Karin Slaughter
Genre: Kriminalroman
Serie: Will Trent (12)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2024-10-15
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
För specialagent Will Trent och rättsläkare Sara Linton verkar det avlägset belägna McAlpine Lodge vara den perfekta tillflyktsorten för att fira smekmånad. Tills ett isande skrik skär genom natten.

Hotellets ägare, Mercy McAlpine, hittas död. Utanför rasar stormen och den enda vägen från hotellet är oframkomlig. Mördaren måste således vara någon på hotellet. Men när Will och Sara förhör familjen McAlpine och de andra gästerna inser de att alla ljuger på ett eller annat sätt.

Det är snart tydligt att allt inte står rätt till på hotellet. Väl dolda hemligheter är på väg att nystas upp och gör stämningen bland gästerna orolig - och mitt i skottlinjen står Sara och Will. Det blir en kamp mot klockan, de måste hinna lista ut vem som är mördaren innan fler offer skördas.

Jag måste snart ta tag i den här serien och läsa vidare.

---

Vi löser mord av Richard Osman
Genre: Kriminalroman
Serie: Vi löser mord (1)
Antal sidor: 416
Utgivningsdatum: 2024-10-23
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Steve Wheeler njuter av pensionärslivet. Han gör en och annan utredning, men föredrar sina kära vanor och rutiner: pubquizet, favoritbänken, sin katt som väntar på honom när han kommer hem. Hans äventyrliga dagar är över: adrenalinrusher, det får hans svärdotter Amy ha.

Amy Wheeler tycker att adrenalin är bra för själen. Som livvakt håller hon sig inte stilla tillräckligt länge för att skaffa sig vanor eller rutiner. Hon befinner sig för tillfället på en avlägsen ö för att hålla den världsberömda författaren Rosie D'Antonio vid liv. Vilket var tänkt att vara ett lätt uppdrag ...

En död kropp, en påse med pengar och en mördare med siktet inställt på Amy får henne att skicka ett SOS till den enda person hon litar på. En halsbrytande kapplöpning runt om i världen börjar, men kan Amy och Steve ligga steget före en livsfarlig motståndare?

En ny serie alltså. Och jag har fortfarande inte läst den gamla.

---

Vindarnas hus av Annika Estassy
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 361
Utgivningsdatum: 2024-10-24
Förlag: Norstedts

Från Bokus
En höstmorgon försvinner Madeleine Le Gall från sitt hem i Bretagne, Ti an Aveliou - Vindarnas hus. Kan hon ha drunknat under en simtur och hennes kropp dragits ut till havs av tidvattnet? Eller har hon råkat ut för något annat?

Madeleines barn, Simon, Eliaz och Judith, åker till Bretagne för att ta reda på vad som hänt. De bor utspridda över världen och har varken träffat sin mamma eller varandra sedan hennes sjuttioårsdag för fyra år sedan, en födelsedag som tog en ände med förskräckelse. Med i bagaget finns många obesvarade frågor om kvinnan som fött dem men som de aldrig kommit nära. Vem var den unga kvinna som lämnade Sverige 1969? Och varför reste hon aldrig tillbaka till Ludvika?

Bit för bit läggs pusslet om modern och hennes hemligheter. Ska gåtan Madeleine Le Gall äntligen få sin förklaring? Kan det i så fall hjälpa Simon, Eliaz och Judith att komma vidare med sina egna liv?

Jag har läst en av hennes böcker och den tyckte jag om.

---

Jul med bokcirkeln av Sarah Morgan
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 329
Utgivningsdatum: 2024-10-10
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
Hemligheter och julmagi när bokcirkeln checkar in på det lilla värdshuset!

Julen står för dörren och Hattie gör allt för att skapa den ultimata julstämningen i sitt lilla värdshus. En bokcirkel har bokat in sig för en vecka av bokprat, vila och mysiga vinkvällar och Hattie vill att de tre kvinnorna ska trivas.

Anna ville egentligen helst stanna hemma och ordna en perfekt jul för familjen, men hon lät sig övertalas att följa med. Kocken Claudia har haft ett tufft år. Hon behöver ladda batterierna, men sedan måste hon ta tag i sitt liv. Och Erica bär på en stor hemlighet som ingen annan i bokcirkeln vet om.

Samtidigt som snöflingorna faller över det lilla värdshuset växer vänskapen mellan kvinnorna. Kanske kan vänskap och en rejäl dos julmagi få dem alla att påbörja ett nytt kapitel?

Så det är redan dags för julböckerna ...

---

Chateau för uppfyllda drömmar av Jessica Eriksson & Stefan Holm
Genre: Romance
Serie: Romantiska äventyr i Värmland (3)
Antal sidor: 256
Utgivningsdatum: 2024-10-10
Förlag: HarperLove

Från Bokus
Kan Ellinors drömmar om en magisk jul på sitt château infrias och kommer hon någonsin få veta varför hennes släktingar lämnade det att förfalla?

Ellinor Carpentier vill helst av allt hitta de sista pusselbitarna i sin familjehistoria. Samtidigt står julen för dörren och hon är uppslukad av att ordna inför julfesten som ska arrangeras på hennes château. Felix sliter som aldrig förr för att få klart det viktigaste och mitt i allt behöver dessutom Luddes mamma hjälp. Alva är mitt i ett stort konstprojekt och känner sig oväntat hemmastadd i Karlstad med katten Bamse.

Helt oväntat dyker musikern Grégory upp, Ellinors ex från Paris, och Alva springer på Andres under en utekväll. Det är möten som får ödesdigra konsekvenser och skakar om både Ellinor, Alva och Felix. Plötsligt är det som var självklart inte lika säkert länge.

Andres ångrar sig djupt och vill en gång för alla ta sig ur Manfred Mörks klor och få en chans att gottgöra allt, men hur? Kanske kommer hjälpen han behöver från oväntat håll?

För att vinna kärleken och lyckan måste man ibland våga allt, och ibland kan lite julmagi också hjälpa.

Det kanske bara är jag, men tre böcker på åtta månader ... då blir jag skeptisk.

---

Julstorm över Semesterbokhandeln av Kiley Dunbar
Genre: Feelgood
Serie: Borrow av bookshop (2)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2024-10-10
Förlag: Pia & Co

Från Bokus
I Clove Lore, den lilla byn vid Devons kust, håller invånarna på att förbereda sig inför julen. Det pyntas och bakas och snart är det dags för en ny tillfällig bokhandlare att ta vid på den pittoreska Semesterbokhandeln vid torget. Men islänningen Magnús Sturluson visar sig vara helt immun mot julmyset. Efter att både karriären och relationen har kraschat har han motvilligt begett sig till England, och han ser framför sig en stilla jul i ensamhet, omgiven av böcker. Alexandra Robinson är på flykt, både från sin otrogne exman, men också från sin hemstad där ryktena cirkulerar fritt. När hennes båt kantrar utanför Clove Lores hamn blir hon räddad av byns excentriska befolkning. Och trots att hon tappat all tro på kärleken blir hon snabbt intresserad av den hemlighetsfulle Magnús

Jag gillar inte att jag är så förutsägbar att jag lockas av en bok med ordet bokhandel i titeln. Men vad ska man göra ...

---

Den engelska agenten av Kelly Rimmer
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 370
Utgivningsdatum: 2024-10-16
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

Från Bokus
1970. I efterdyningarna av sitt krigsdrabbade förflutna lider Noah Ainsworths fortfarande av minnen från sin tid som brittisk agent i Frankrike. Men en kritisk hjärnoperation ger Noah minnesluckor och en obesvarad fråga plågar honom: Vem var agenten som räddade hans liv under det där sista, tragiska uppdraget?

Fast besluten att få svar ger sig Noahs dotter, Charlotte, iväg och lämnar deras mysiga hem i Liverpool. Hennes sökande leder till två till synes vanliga kvinnor, Chloe och Fleur, och deras otroliga liv som orädda spioner på främmande mark. Men när Charlotte reder ut deras heroiska arbete och koppling till Noah, stöter hon oavsiktligt på bevis från en dubbelagent som lurar omkring oroväckande nära hennes hem. Snart är Charlotte indragen i ett förrädiskt spindelnät av hemligheter och en chockerande historia från krigets sista dagar avslöjas.

Låter som en spionthriller, som inte alltid passar mig, men det är ju Kelly Rimmer.

---

Snövit jord av Lilja Sigurðardottir
Genre: Thriller
Serie: Áróra (3)
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2024-10-18
Förlag: Modernista

Från Bokus
En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe i livet. Medan kriminalkommissarien Daníel nu tilldelas sin karriärs hittills mest brutala fall, fortsätter Áróra sökandet efter sin försvunna syster. Efterforskningar i en misstänkt mans bakgrund leder till en oväntad upptäckt: Mannen visar sig vara förlovad med Daníels före detta hustru. Och sambanden ska inte upphöra där.

Daníels och Áróras utredningar ställer dem båda mot hänsynslösa brottslingar med skräckinjagande agendor. Och när temperaturen sjunker och deras arbete försvåras av dygnet runt-mörker och frusen snö blir deras efterforskningar allt farligare - för alla.

Ojdå. Kanske dags att läsa andra delen snart då.

---

Jul på katthotellet av Jessika Devert
Genre: Feelgood
Serie: Katthotellet (3)
Antal sidor: 313
Utgivningsdatum: 2024-10-24
Förlag: Printz Publishing

Från Bokus
Räkholmen har bäddats in i snö, men trots vintervädret håller Jonnas katthotell öppet. Ön rustar för julmarknad, tennisbanan spolas för att bli en skridskobana och alla planerar inför julafton - men Jonna är osäker på hur hon ska fira i år.

När Jonnas lillasyster Josefin dyker upp och vill sova på hennes soffa tvingas Jonna lära känna sin syster på nytt. Men det mest oväntade besöket står Viktor för - Jonnas lömska ex som en gång i tiden lurade henne på en stor summa pengar. Han hävdar att han söker försoning - men kan Jonna verkligen lita på honom?

När den 24:e närmar sig måste Jonna ta stora beslut för att rädda sin egen jul. Men kanske har hennes vänner andra idéer ...

Det här är en serie som jag inte har börjat läsa än.

---

Lämna inget spår av Jo Callaghan
Genre: Kriminalroman
Serie: Kat & Lock (2)
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2024-10-25
Förlag: Modernista

Från Bokus
När en kropp hittas korsfäst på toppen av Mount Judd läggs fallet på AIDE Lock - världens första AI-polis - och kriminalintendent Kat Frank. Det är det unika polisparets första icke-kalla fall, och de hamnar omedelbart i rampljuset.

När ännu en kropp påträffas, även den korsfäst, ser det ut som att mördaren bara börjat. Polisen uppmanar traktens män att vara på sin vakt, och Framtidens polisenhet kastas in i ett fientligt mediedrev medan de desperat söker efter kopplingar mellan de två offren. Ska de ha en chans att förhindra ytterligare ett mord måste de agera blixtsnabbt.

Kat Frank förlitar sig inte minst på sin instinkt, Lock drivs av ren logik. Båda kommer att behöva prestera på toppnivå för att sätta dit gärningsmannen - en mördare som vet allt om rädsla och hur man utnyttjar den.

Nu snackar vi! Denna måste jag läsa.

---

Snälla, bli min igen av Mhairi McFarlane
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 356
Utgivningsdatum: 2024-10-29
Förlag: HarperCollins Nordic

Från Bokus
Elliot Owen är stilig, charmig - och världsberömd. Dessutom är han galet kär i Edie Thompson: en vanlig medborgare med tomatsoppsfläckar på sin kappa. Båda vet att det kommer bli svårt att få förhållandet att fungera, men de passar helt enkelt för bra ihop för att inte försöka.

Edie upptäcker snart att pressen är som en tredje person i deras förhållande, att de oftast har ett hav mellan sig och att vackra skådespelarkollegor kommer närmare hennes pojkvän än hon själv.

Är hon och Elliot en saga som blivit sann, eller snarare ett varnande exempel på vad som händer om du får allt du drömt om? När en ny man dessutom gör entré i Edies liv ställs allt på sin spets.

Jag har ju sagt många gånger att jag vill läsa mer av henne.

---

Den skenheliga tornväktaren av Christina Olséni & Micke Hansen
Genre: Kriminalroman
Serie: Ystadmorden (2)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2024-10-31
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
Tidigare kriminalkommissarie Frank Moberg har knappt hunnit påbörja sin fridfulla pensionärstillvaro förrän stadens mest omstridda tornväktare, Urban Sundberg, hittas död uppe i Mariakyrkans tornrum. Eftersom Frank tidigare jobbat med en utredning där den numera avlidna tornväktaren figurerat, låter han sig motvilligt övertalas av Ystads nytillträdde polischef att åta sig det komplicerade fallet.

Franks dotter Sara har dagarna före mordet flyttat in i det gathus på Sladdergatan i centrala Ystad där tornväktaren tidigare bott, och efter hans död börjar hon på eget bevåg nysta i hans förflutna. När så ytterligare en person med anknytning till Mariakyrkan hittas avliden ökar pressen rejält på Frank. Samtidigt får han fullt upp med sin kärnfriska far Gösta, som är i full gång med att planera en storslagen generalrepetition av sin egen begravning.

Jag vill verkligen läsa mer av den här duon.

---

Ett mord i taget av Karsten Dusse
Genre: Thriller
Serie: Mindfulnessmorden (1)
Antal sidor: 416
Utgivningsdatum: 2024-10-07
Förlag: Bokförlaget NoNa

Från Bokus
Av alla försvarsadvokater är Björn Diemel gangsterbossarnas favorit. Ingen annan levererar lika säkert som han. Björn själv lever i lyx, men betalar för det med stress. Han hinner inte träffa sin dotter och är frånvarande även när han är närvarande. Till sist ställer hans fru ett ultimatum: Gå en mindfulnesskurs eller se fram emot ett liv utan din familj.

Björn går inte bara kursen, han börjar snart praktisera sina nya lärdomar med förbluffande framgång. Men kanske inte riktigt på samma sätt som hans fru och mindfulnesscoachen hade tänkt sig. När Björns viktigaste klient, en hänsynslös gangsterledare, stör kvalitetstiden med dottern tar Björn några djupa andetag medan hans klient tar sina sista i bakluckan på Björns Audi A8. Därmed påbörjar Björn en halsbrytande inre och yttre resa.

Andas in, andas ut ... döda.

Låter lite annorlunda.

---

Frälsarens nya gymnastikskor av Sebastian Avindell
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 270
Utgivningsdatum: 2024-10-23
Förlag: LB Förlag

Från Bokus
Ingemar brukade älska vårens övergång till sommar, en tid av förväntningar, men i år är det annorlunda. Det som skulle bli hans födelsedagsfirande, ersätts av den mindre angenäma överraskningen av att komma på sin fru med att vara otrogen med grannen.

En krossad bilruta och ett antal mil senare stannar Ingemar till vid en kyrka i en mindre ort. Felaktigt antas han vara den nya prästen hos församlingen. Ingemar vågar inte säga nej och snart är han så inblandad i kyrkans kamp mot kommunens hot om nedstängning, att det är svårt att dra sig ur.

Ingemar har försatt sig i en absurd situation som kräver råd. Under ett besök på en skola träffar han tonåringen Alba, som inte har vågat besöka sin mammas grav sedan hennes bortgång och vägrar prata om det. En speciell vänskap växer fram och Ingemar som aldrig har bett om något upptäcker en sedan länge undangömd tro på sig själv.

Gillade hans förra bok.

Läsplanering oktober 2024

Tiden går så otroligt fort och nu är hösten här på riktigt. Bara några dagar tills oktober börjar. Det blir lite gott och blandat och så ska jag försöka avsluta månaden i skräckens tecken.

• Blodlokan av Louise Boije af Gennäs. Boktolva. Hyllvärmare.
• Redemption Point av Candice Fox. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Nora Webster av Colm Tóibín. Boktolva. Hyllvärmare.
• X - den sista platsen av John Ajvide Lindqvist. Finish That Series. Hyllvärmare.

Hett i hyllan #476

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det är faktiskt bara tre böcker från julafton 2021 som fortfarande är olästa och detta är den andra.

Det fanns mer än en anledning till att jag önskade mig Box av Camilla Läckberg och Henrik Fexeus.

Den största anledningen är att jag gillar Camilla Läckberg. Jag har läst det mesta hon har skrivit (dock inte böckerna om hämndlystna Faye) och det passar mig i alla fall. Och så var det detta med Henrik Fexeus, som alltså är en mentalist. Är det något som fascinerar mig så är det mentalister. Detta är i alla fall första delen och har kommit tre. Om det är tänkt att bli fler vet jag inte. Jag tror att jag måste flytta upp denna i läskön.

Så här står det på baksidan:

När en kvinna hittas död i en låda som genomborrats av svärd står polisen frågande: Rör det sig om ett urspårat trolleritrick eller ett extremt brutalt mord? Mina Dabiri är polisinspektör vid Stockholmspolisen och tar hjälp av Vincent Walder, mentalist och expert på kroppsspråk och magi. De gör kopplingar till ett tidigare fall, och inser att de jagar en hänsynslös seriemördare som måste stoppas innan offren blir fler. Men Minas och Vincents kantiga personligheter ställer till det. Båda bär dessutom på mörka hemligheter. Deras förflutna tycks höra samman med det som sker och tempot skruvas upp alltmer. De behöver ligga steget före mördaren, lära känna vansinnet för att kunna stoppa det.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Mörkare än döden av Cara Hunter

Författare: Cara Hunter
Titel: Mörkare än döden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Hope to die
Översättare: Jan Risheden
Serie: Adam Fawley 6
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 september 2024




Första meningen: Det är en perfekt natt för det här.

Baksidetext
Oxfordpolisen får larm om att en kropp har hittats på en enslig gård i utkanten av staden och kriminalkommissarie Adam Fawley beger sig till mordplatsen. Vad som först verkar vara ett inbrott som gått snett visar sig snart vara något mycket värre.

Polisen finner kopplingar till en högprofilerad utredning från flera år tillbaka där en familj slets isär av mordet på ett barn och ett påstått rättegångsfel.

När pressen får reda på kopplingen blir de som galna och plötsligt är Fawley och hans team under hårdare granskning än någonsin förr. Och när man gräver i det förflutna hittar man sannolikt några skelett.

Min kommentar
Min utmaning Finish That Series går vidare och nu har jag då kommit till den senaste delen i Cara Hunters serie om Adam Fawley, Mörkare än döden. Det här är en av de bästa deckarserierna som finns just nu. Spännande, klurigt och ovisst.

Turligt nog, för mig, så fick Lotten två av den här boken och frågade mig om jag ville ha den. Vid tillfället så hade jag bara läst första delen, men jag tackade självklart ja. När vi båda var på läsretreaten i Varberg i februari så hade hon med sig den. Och nu är den då redan läst.

För mig, som läst alla tidigare delar, så är poliserna som gamla bekanta, men här är det inte färre än tre nya poliser i teamet. Två av dem tycker jag omedelbart om, den tredje ... not so much. Jag hoppas att resten av teamet smittar av sig så att han blir en större och bättre människa i nästa bok. Om han är kvar då. Chloe, en av de andra nya, känns som en intressant person och jag hoppas att hon blir kvar. Erica Somer saknar jag i den här boken. Hoppas hon kryar på sig och kommer tillbaka. Ruth Gallagher gästspelar även i den här boken, men betydligt mindre. Jag hade gärna sett mer av henne.

Jag är så otroligt glad för poliser som faktiskt utreder. Något jag inte kan säga tillräckligt ofta. De får absolut ingenting gratis utan får jobba för varenda ledtråd. Jag också. Ett plus är att jag varken vet mer eller mindre än poliserna. Transkriptionerna, av både förhör och faktiskt också en hel TV-serie, är jag nästan omåttligt förtjust i. Det är ett så effektivt sätt att ge oss information och föra historien framåt.

Detta är en helt osannolikt förfärlig historia. Det är så svårt att ta in att det finns människor som Camilla. Helst vill man ju inte tro det. Det är dock, i det här fallet, lätt att se vem hon har fått just de dragen från. Vilket på ett utsökt sätt får mig att komma in på detta med "intressanta" karaktärer. I Cara Hunters böcker är det skurkarna som är hemska. Det är inte alls som i de böcker av författare som hittar på "intressanta" (i betydelsen konstiga, psykopatiska, tablettknaprande och så vidare) poliser. Dessa författare borde läsa något av Cara Hunter och se att man är precis lika intressant om man är en vanlig och bra människa.

Mitt enda problem med de här böckerna har överhuvudtaget inte med historierna att göra, utan med layouten. Det finns ingen kapitelindelning. Vilket kanske kan tyckas som ett icke-problem. Tyvärr så innebär det att det är helt omöjligt att hitta rätt ställe när man går från pappersbok till e-bok, som jag gör när jag pendlar. Det önskar jag att Cara Hunter kunde tänka på när hon skriver sina böcker.

Medan jag läste så tyckte jag att Mörkare än döden nog var den minst sannolika boken i serien. Så fel man kan ha. När jag kom till slutet och efterordet så insåg jag att återigen så överträffar verkligheten dikten. Den är baserad på ett verkligt fall, minsann. Jag känner mig nyfiken, engagerad och, framför allt, involverad, eftersom jag får lösa gåtan ihop med polisen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,34 i genomsnitt (beräknat på 6 444 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mörkare än döden: Lottens bokblogg, Kapprakt och dagensbok.com

Tisdagstrion: Sápmi

Tisdag igen. Men tyvärr verkar det vara den allra sista gången för Tisdagstrion. Åtminstone i regi av Ugglan & Boken. Tack för lång och trogen tjänst, Helena!

Veckans tema: Sápmi

Det här temat var lätt som en plätt. Jag gjorde ju en lååååång rundresa i området i somras, både i Sverige, Norge och Finland. Då läste jag bara böcker som utspelar sig där så jag väljer helt enkelt tre av dem.

1. Koka björn av Mikael Niemi utspelar sig i byn Kengis år 1852. Den handlar om Lars Levi Læstadius, men jag anar att det mesta som händer utanför religionen bara är hittepå.

2. Tio över ett av Ann-Helén Laestadius handlar om den så kallade flytten av Kiruna. Och gruvan. Förutom att den ju utspelar sig i Kiruna, så har den en hel del inslag av samer. Om inte annat så är författaren same.

3. Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson handlar väldigt mycket om Sápmi och samer. Många för mig okända företeelser och ting nämndes i boken, men ungefär samtidigt som jag läste boken så besökte vi både en sameby och en renfarm. Där förklarades allt för mig.

TV-serie: Lost in space #3 (2021)

Titel: Lost in space
Originaltitel: Lost in space
Genre: Science fiction
Skapad av: Matt Sazama, Burk Sharpless, Irwin Allen
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Molly Parker, Toby Stephens, Ignacio Serricchio, Parker Posey, Brian Steele
Premiär: 2021-12-01
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 39-58 min
Såg den på Netflix augusti-september 2024





Handling
Insatserna är högre än någonsin och hela familjen Robinsons överlevnadsinstinkter kommer att sättas på det ultimata provet. Efter att ha varit fast på en mystisk planet i ett år måste Judy, Penny, Will och roboten leda de 97 unga kolonisterna i en tuff evakuering – men inte förrän hemligheter avslöjas som kommer att förändra deras liv för alltid. Under tiden måste John och Maureen – med Don vid sin sida – slåss mot överväldigande odds när de försöker återförenas med sina barn. Robinsons kommer att behöva brottas med den känslomässiga utmaningen att inte bara gå vilse – utan att skiljas från dem de älskar ... eftersom de står inför det största utomjordiska hotet hittills.

Min kommentar
Det var ju ganska längesedan som tredje, och sista, säsongen av Lost in space släpptes, men av någon okänd anledning så lockade den inte jättemycket. Samtidigt så ville jag ju veta hur det skulle gå och science fiction är ju aldrig fel. Så till slut lyckades den bubbla upp överst i listan.

Trots att det ju gått fyra år sedan jag såg andra säsongen så kom grundhistorien tillbaka relativt snabbt. Detaljerna däremot verkar vara hjälplöst förlorade. Det var rätt förvirrande ibland. Speciellt när de började referera till första säsongen (tror jag). Den minns jag absolut ingenting av.

Familjen Robinson är precis lika präktig och duktig som vanligt. De är ganska så irriterande. Som myggor som envist surrar kring huvudet. Den nödvändiga och skönt befriande motvikten är dr Smith och Don, som båda är betydligt lättare att tycka om. Och roliga. Två saker som inte alls representerar någon i familjen Robinson. Dr Smiths agenda är för övrigt fortfarande en gåta. Det kom ju något som nog skulle vara en förklaring, men även det var en referens långt tillbaka och jag minns helt enkelt inte.

Det händer något mest hela tiden. Faktum är att det alltid verkar finnas en katastrof att ta sig an, den ena avlöser hela tiden den andra. Vilket faktiskt gör att man egentligen aldrig får lära känna de här människorna. Ett följdproblem av att det hände så mycket var att jag till och med hann glömma saker mellan avsnitten, det kändes omöjligt att hålla ordning på alla katastrofer. Jag hade mer uppskattat om det någon gång fanns lite tid för att andas.

Slutet blir nästan olidligt sliskigt och amerikanskt. Visst, det passar resten av serien, men jag behöver ju inte gilla det ändå. Och alltså ... "omvändningen" av robotarna. Suck. Jag orkar bara inte. Där blev det för fjantigt för mig.

Tredje säsongen av Lost in space lever inte alls upp till de två föregående. Det är oklart för mig om jag tycker mindre om den för att det har dröjt så länge, eller om det har dröjt så länge för att jag tyckte mindre om den.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 7k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 107k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Mr Harrigans telefon (2022)

Titel: Mr Harrigans telefon
Originaltitel: Mr Harrigan's phone
Genre: Skräck
Regissör: John Lee Hancock
Manus: John Lee Hancock, Stephen King (bok)
Skådespelare: Donald Sutherland, Jaeden Martell, Joe Tippett, Kirby, Cyrus Arnold
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på Netflix 16 augusti 2024





Handling
Craig, en ung pojke som i en småstad, blir vän med en äldre, tillbakadragen miljardär, Mr Harrigan. De förenas i sitt intresse för litteratur när Craig läser högt för Mr Harrigan flera gånger i veckan. De blir vänner, men när Mr Harrigan dör så upptäcker Craig att inte allt dött är borta.

Min kommentar
Tidigare i år så läste jag novellen Mr Harrigans telefon. Inte bara för att jag skulle kunna se filmen sedan, men det var faktiskt en ganska stor anledning. Som jag minns det så följer filmen novellen på ett bra sätt. Dock tycker jag att det blir mycket tydligare i filmen vad andemeningen är.

Huruvida detta är en skräckfilm eller ej beror nog mest på hur man definierar den genren. Om man har som krav att de måste innehålla splatter och jump scares så är detta ingen skräck. Om man "nöjer" sig med att filmen får en att fundera över lite skrämmande saker och skapar nervkittlande frågeställningar så är det skräck. Egentligen är det nog mer drama än skräck, åtminstone större delen av tiden, men jag kan inte kalla den drama på grund av det övernaturliga inslaget ...

Som vanligt, när det handlar om ett King-verk, så är det karaktärerna och relationerna som är grejen. Faktum är att det är en väldigt fin film, ända tills smartphonen gör entré. Man kan kanske säga att den handlar om teknik och vad den kan göra med oss. Och sorg och vad den kan göra med oss. Resultatet blir, typ, teknik som både kan förena och hemsöka oss.

Uppbyggnadsfasen är riktigt lång och tempot är långsamt. Och då menar jag väldigt långsamt. Man får verkligen lära känna både Craig och Mr Harrigan. Jag gillar dem mycket, båda två. Donald Sutherland som Mr Harrigan är fenomenal och detta är en av hans sista roller. Jaeden Martell har jag tydligen sett i flera filmer, men jag kände inte alls igen honom. Han är i alla fall mycket bra i denna.

Mr Harrigans telefon är mer obehaglig än läskig. Personligen så hade jag blivit rejält skrämd om detta hände mig. Ytligt sett så händer det kanske inte så mycket, men jag har inte tråkigt en enda sekund. Till och med sambon gillade den.


På Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 51 452 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 39k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: España por favor

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Drygt en vecka av semestern har gått och livet är bra här i Spanien. Det kan vara sista gången vi är här så jag försöker ta in och njuta så mycket det bara går.

Boken jag läser nu är väl inte spansk i egentlig mening, men den utspelar sig i Spanien; España por favor av Åsa Hellberg. De är faktiskt bara typ en mil från mig. Jag har läst en hel del böcker av henne och jag gillar henne. Alla de jag har läst handlar om kvinnor som är i min egen ålder och det är inte speciellt vanligt.

Min smakebit är från sida 349 i e-boken:

När dagen var över hade de sett de objekt som Lotta bett dem titta på, och Mia och Noora kunde äntligen koppla av och strosa genom stan. Det var fortfarande hett men nu var det som om de hade vant sig och plötsligt kändes temperaturen rätt skön. Loppan skötte sig exemplariskt där han promenerade vid Mias sida, och så fort de gick in någonstans höll hon honom i famnen. De hade oroat sig för de varma gatorna för Loppans trampdynor var inte vana, men än så länge gick det bra.
    "Åh, vad jag tycker om Spanien så här långt", sa Mia lyckligt. "Kan vi inte testa sangria, det har jag längtat efter? Sitter vi ute får ju Loppan vara med. Han kan ligga under bordet i skuggan."

Bok: Dykaren av Håkan Östlundh

Författare: Håkan Östlundh
Titel: Dykaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrik Broman 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 september 2024




Första meningen: Någonstans djupt inne i sin dröm kämpade hon emot.

Baksidetext
Det är en ovanligt varm höst på Gotland, långt in i september dröjer sommarvärmen kvar. Två småpojkar, som åkt på badutflykt till ett gammalt vattenfyllt kalkbrott, gör en makaber upptäckt. Några meter under ytan flyter liket av en dykare. Det verkar först vara en olycka, men vid en närmare undersökning upptäcker man att han inte drunknat i kalkbrottet utan dränkts i ett badkar.

Under tiden pågår en annan ovanlig utredning vid Gotlandspolisen. En ung kvinna har anmält att hon sjutton år tidigare sett sin far slå ihjäl en ung kvinna i Frankrike. Problemet är att hennes minnen har dykt upp i drömmen. Trots vagheten i hennes vittnesmål påbörjar man en utredning, och det visar sig att hennes uppgifter stämmer kusligt väl överens med ett mord i Frankrike vid samma tid. Men minns hon verkligen allt, eller ligger det mer bakom?

När härvan av ledtrådar reds ut avslöjas mörka hemligheter som legat dolda i sjutton år och som kunde förblivit dolda om det inte varit för ett sommarbröllop och ett fotografi i ett bankfack.

Min kommentar
När jag hade läst första delen i den här serien så skrev jag sist i mitt inlägg att jag trodde att jag måste fortsätta läsa direkt. Detta var tydligen i årsskiftet 2018-2019. Fem och ett halvt år senare så var det i alla fall dags att ta sig an andra delen, Dykaren.

En av de största anledningarna till att det har dröjt så länge är att mitt minne måste ha spelat mig ett spratt. Som jag kommer ihåg det så var jag inte alls speciellt förtjust i Släke, men när jag läser vad jag har skrivit om den så verkar jag ha gillat. Faktum är att Dykaren är mycket bättre än vad jag minns första boken som. Lite roligt ändå att den här boken handlar om (förvanskade) minnen. Litegrann.

Något jag störde mig på i första boken var detaljnivån och den är fortfarande för hög. Jag behöver inga beskrivningar av att man måste öppna en dörr innan man går genom och liknande saker som man gör varenda dag. Det stör mig ändå inte alltför mycket. Oftast flyter det på bra och det är bara ibland jag hakar upp mig.

Kanske är det bara jag som tycker det är märkligt att polisanmäla någon utifrån drömmar man har. Det vet ju alla att de är sammanblandade fragment av verkligheten. De är sällan verkligheten. Fick man egentligen någon förklaring till varför drömmarna hade börjat precis nu? Var det bara terapin?

Personliga problem är det ju svårt att undvika, verkar det, så det blir en del av det här också. De hålls på en bra nivå och tar inte över. De påverkar också jobbet på ett realistiskt sätt. Fredriks frun förstår jag mig dock inte alls på. Hon verkar ha extremt höga krav på sin man. Där bland annat tankeläsare och klärvoajant tydligen ingår också. Förutom att hämta/lämna barn, laga mat, handla, städa, tvätta och så vidare.

Pluspoäng blir det för hanteringen av dåtidshistorien. Jag gillar verkligen hur Östlundh ger oss information om vad som hände den där gången, för längesedan. Det är antingen i tydliga tillbakablickar eller i väl separerade kapitel. Inget evigt hoppande fram och tillbaka och inga kursiva avsnitt som är omöjliga att läsa.

Slutet blir en aning för krystat och väldigt mycket amerikansk actionfilm. Tänkvärt är att det inte bara är prickskytte poliser behöver öva på. Så klart är det stor skillnad på övning och verklighet, men får de verkligen inte träna på att hantera farliga situationer? En sak som blir lite jobbig att hänga med i är tiden som går. Historien börjar i september. När boken är slut så har fem månader gått. Ibland framgår det inte att flera veckor har passerat.

Dykaren är en underhållande och klurig historia. En van (deckar)läsare förstår ju så klart hur en del pusselbitar ska placeras. Eller inte. Jag gillar verkligen att både polisen och jag serveras villospår. Och en liten reflektion. Det är ovanligt att en manlig författare har en manlig huvudperson. Kanske är det därför han känns så trovärdig ändå, Fredrik Broman.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,43 i genomsnitt (beräknat på 264 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dykaren: Bokstunder, Lilla O och Annikas litteratur- och kulturblogg

Bookaholics Anonymous Tag

Även den här taggen hittade jag hos Zezee With Books. Hon har faktiskt massor.

What do you like about buying new books?
What's not to like? Är min motfråga. Jag förstår alltså egentligen inte frågan, men jag försöker svara ändå. Känslan att plocka upp en ny bok är lite som Gollum och ringen. Bläddra lite i den, titta på den, klappa lite på den. Och sedan ska det fixas och donas med den så den hamnar i alla listor/program där den ska hamna (och listor är nästan lika bra som böcker).

How often do you buy new books?
Tur att jag inte gjorde den här taggen precis när jag startade bokbloggen. Då köptes det böcker hej vilt. Nu har jag lugnat ner mig betydligt och jag köper inte ofta böcker längre. Vanligtvis. Nu har jag ju då fått ett presentkort från jobbet så det kommer att inhandlas en del, men då är det böcker som jag verkligen, verkligen villhöver äga. Alla andra läser jag på Storytel.

Bookstore or online book shopping – which do you prefer?
Egentligen så tycker jag bäst om en fysisk bokhandel, där man kan strosa runt lite och vara omgiven av böcker. Sedan har jag ju den där ... ekonomiska ... sidan, som gör att jag gärna beställer online.

Do you have a favorite bookshop?
Nej, egentligen inte. Jag önskar lite att det fanns fler olika bokhandlar, men de flesta är ju Akademibokhandeln. I alla fall där jag bor.

Do you preorder books?
Det händer ibland.

Do you have a monthly book buying limit?
Nej.

Book buying bans – Are they something for you?
Nej, nu behöver jag ju inget köpstopp längre.

How big is your wishlist?
Jag har nog inte någon officiell (= nedskriven) önskelista. Det beror nog på hur man definierar en önskelista, men rent allmänt så kan man nog säga att den är ganska blygsam numer.

Which three books from your wishlist do you wish to own NOW?
Då utgår jag från böcker som finns att köpa (eller kommer snart) och då är det Natthuset av Jo Nesbø, En bättre man av Louise Penny och Nådastolen av M W Craven som står överst på listan.

Hett i hyllan #475

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så var det då dags för böckerna från julafton 2021.

Ännu en oläst Stephen King alltså 😲 Billy Summers verkar inte vara den sedvanliga skräckhistorien, utan kanske lite mer en thriller.

Det här var egentligen boken som stod på tur, av Kings böcker, men så dök ju hans nya novellsamling upp. Överraskande, men väldigt glädjande. Så nu står den fortfarande här, oläst. Jag tycker att handlingen låter lite annorlunda mot vad jag är van vid, men det gör mig nästan bara mer nyfiken. Många har i alla fall läst och gillat. Den stora frågan är nu om man faktiskt kan läsa tre Stephen King på ett år. Även om nu två av dem har varit novellsamlingar. Så klart att man kan! Men jag vet inte om jag ska göra det.

Så här står det på baksidan:

Billy Summers är en yrkesmördare med hjärta – och den bästa i branschen. Nu vill han lämna sitt tidigare liv, det är bara ett sista jobb kvar. Billy är en av världens bästa krypskyttar, han är Irakveteran och en riktig Houdini som försvinner spårlöst när jobbet är gjort. Så vad skulle kunna gå fel? Tja, allt. En historia om kärlek och hämnd, och en tvivelaktig hjältes försök till försoning.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: En annan plats & Sockerhumla av Jenny Lundin

Författare: Jenny Lundin
Titel: En annan plats & Sockerhumla
Genre: Skräck
Antal sidor: 48
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 augusti 2024




Baksidetext
Två kvinnor. Två män. Två noveller om lust, svartsjuka, svek och våld. I "En annan plats" och "Sockerhumla" berättar Jenny Lundin om offer och gärningsmän. Nutida skräckhistorier där den skira prosan ligger över den svarta avgrunden likt nattgammal is.

Min kommentar
När man (eller jag då) har läst en rejäl tegelsten, som varit en bok som inte ville ta slut, så kan det vara skönt att rensa huvud och tankar med en liten kortis. Jag hittade en e-singel, eller vad man ska kalla det, med två små noveller. Det tyckte jag kändes som lämplig läsning så jag plockade fram En annan plats & Sockerhumla på min gamla läsplatta.

Detta är det första jag läser av Jenny Lundin. Gemensamt för de två novellerna är att allt i stort sett bara antyds. Dock inte speciellt kraftfullt så att jag är helt säker. Det finns ett ganska stort utrymme för feltolkningar. Karaktärerna är enkla och tydliga. Men man känner att inte alla är riktigt vad de verkar vara.

I En annan plats är det obehaglig stämning ända från start. Det är svårt att veta vad som händer på riktigt och vad som bara försiggår i Andreas huvud. Åtminstone det som sker innan vändningen kommer, som till exempel spindlarna som bara hon kan se och den där figuren som kikar i hennes dator. Jag blir lite fundersam över när det egentligen händer, det som har hänt. Slutet blir i alla fall ganska effektfullt. Om det betyder det jag tror.

Handlingen i Sockerhumla finns det nog inte så mycket att säga om. Även här får man dra sina egna slutsatser. Det är inte helt solklart vad som har hänt. Bara nästan. Det sägs i alla fall inte riktigt rent ut. Kanske är det så att man kan lura sig själv så till den milda grad att man tror att det man ljuger om är sant, men jag har lite svårt att köpa det. Speciellt som att historien faktiskt påverkade någon annan också. Denna skrämmer mig inte ens pyttelite.

I En annan plats & Sockerhumla är det som händer så outtalat att jag blir osäker på vad jag faktiskt ska tro. Det känns som att jag funderar så mycket över om jag har tolkat rätt att jag inte riktigt kommer in i historierna. Det kan man se som en nackdel.

På Goodreads hade den 3,40 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om En annan plats & Sockerhumla: C.R.M. Nilsson, Läsa & Lyssna och Med näsan i en bok

Tisdagstrion: Min, mitt eller mina i boktiteln

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Min, mitt eller mina i boktiteln

Det här temat gick jättebra. Ända tills jag kom fram till "mina". För jag ville ju så klart ha en av varje. Jag hade inte en enda bok med det ordet i titeln. Till slut kom jag på en som jag inte har, men som jag hemskt gärna vill läsa.

1. Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman hörde jag så mycket konstigt om, så jag tänkte först inte läsa den. Ingen av de dåliga saker jag hörde om den var sanna. En fantastisk bok. Perfekt.

2. Mitt hjärta går på av Christoffer Holst var mitt allra första möte med den här författaren. Även detta är en helt fantastisk bok. Den nästan knockade mig.

3. Lång väg hem: mina 25 år i sekten av Mariette Lindstein är jag säker på att jag kommer att läsa någon gång. Sekter och fanatiker av alla sorter skrämmer mig nästan mer än något annat så jag får försöka samla lite mod innan jag ger mig på den.

TV-serie: Locke & Key #3 (2022)

Titel: Locke & Key
Originaltitel: Locke & Key
Genre: Fantasy
Skapad av: Meredith Averill, Aron Eli Coleite, Carlton Cuse, Joe Hill (grafisk roman)
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Connor Jessup, Emilia Jones, Jackson Robert Scott, Darby Stanchfield, Sherri Saum
Premiär: 2022-08-10
Produktionsland: Kanada, USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 33-49 min
Såg den på Netflix juli-september 2024




Handling
Det finns en ny demon i Matheson. Inte bara det, utan även nya nycklar med okända krafter. Det finns alltså mycket att reda ut, för barnen Locke. Men nu har de även mamma till hjälp.

Min kommentar
Vissa serier måste jag se på egen hand, eftersom de annars riskerar att bli helt sönderpratade av uttråkad sambo. Därför dröjer det ibland lite för länge innan jag får en möjlighet att fortsätta se en serie. Locke & Key är en sådan serie, men nu har jag äntligen lyckats se den tredje, och sista, säsongen.

Trots att det var över två år sedan jag såg förra säsongen så kommer jag ändå snabbt tillbaka till den här världen. Det enda som gjorde mig förvirrad var när Ellie dök upp, men det löste sig tydligen redan förra säsongen. Det har jag inget som helst minne av. Det är ju lätt att vara efterklok, men jag borde ha läst en summering av säsong två. Innan jag såg de här nya avsnitten.

Det är ju lätt hänt att det i den här typen av historia blir alltför många vändningar och turer. Locke & Key håller sig väldigt nära den gränsen. Oftast på rätt sida om den. En del vändningar väntade jag på, men de kom aldrig. Ibland är personer tydligen vad de verkar vara. Jag vet inte om jag är glad eller besviken över det. Allt är inte logiskt, långt ifrån, men detta är ju en fantasivärld. Vem vet vilka regler som gäller där.

Skådespelarna har blivit bättre längs vägen och jag tycker att de har vuxit in i sina roller. Nu är de sina karaktärer. Gideon känns inte som en jättebra skurk, men det kanske bara är jag som tycker att en skurk som ofta blir för mycket inte skrämmer lika mycket som en som är "lagom" hemsk. Nu blev det nästan tramsigt ibland.

Det är komplicerat att hålla ordning på allt som hänt vem, vem som är vem faktiskt, vem som minns vad och så vidare. Det får mig att undra om de som skriver manus har något slags flödesschema för att inte tappa bort sig. Eller kanske de inte har det. Kanske är det därför det inte alltid känns som att det går ihop.

Jag älskar slutet på Locke & Key. Jag blir så lycklig när man får till det så här och sitter helt nöjd med det. Det finns ingen egentlig öppning för en fjärde säsong.



På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 4,9k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 100k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The instigators (2024)

Titel: The instigators
Originaltitel: The instigators
Genre: Actionkomedi
Regissör: Doug Liman
Manus: Chuck MacLean, Casey Affleck
Skådespelare: Matt Damon, Casey Affleck, Hong Chau, Jack Harlow, Ron Perlman
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 101 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 9 augusti 2024





Handling
Rory och Cobby är osannolika partners: en desperat far och en före detta kåkfarare som kastas samman för en kupp. När den misslyckas sällar de sig till en ovanlig medbrottsling - Rorys terapeut - för att komma undan polisen, tröga byråkrater och en hämndlysten maffiaboss.

Min kommentar
Innan jag skulle börja leta efter en fredagsfilm att se så läste jag tidningen och där hittade jag en recension på ny film på Apple TV+. Eller egentligen såg jag bara två namn i recensionen; Matt Damon och Casey Affleck. Jag fick syn på The instigators på morgonen, la omedelbart, utan att läsa vare sig recension eller handling, till den på listan och såg den på kvällen.

För mig är detta perfekt humor: torr, dålig och massor med ironi. Det blir många, många skratt. När jag skulle sätta ihop detta inlägg så såg jag väldigt låga betyg och kommentarer om att den inte är rolig. Om dessa människor bara visste hur kul den är om man förstår ironi. Om man inte gör det så är filmen fullständigt bortkastad.

Jag gillar storyn och att det inte är speciellt mycket slagsmål eller blod. En biljakt finns det så klart, men den är utan snabba klipp. Vad jag minns. För att vara en actionkomedi så är det kanske väl lite action, men jag tycker det är bra så här. Hellre action med eftertanke, än en massa scener som inte tillför något alls.

Matt Damon är som vanligt fantastiskt bra. Vem kunde ana, efter den första Jason Bourne-filmen, att han även har en komisk ådra. Casey Affleck är också riktigt bra, så klart. Hong Chau gör terapeuten så bra. Hon gör mig så frustrerad. Jag älskar relationen och kemin mellan Rory och Cobby och senare även dr Rivera. Dialogerna känns helt naturliga och är ofta obetalbara.

The instigators är exakt vad jag förväntar mig när jag väljer en actionkomedi. Den är vansinnigt rolig och dessutom perfekt längd. Ingen mastodontfilm på över två timmar. Jag kommer absolut att se den igen.


På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 4 272 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 2k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig