Smakebit på søndag: Dykaren

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det blev precis en så hektisk vecka som jag misstänkte. Inte en lugn stund. Eller jo, på tåget till Göteborg var det väldigt lugnt och skönt. På tåget tillbaka var det två damer som tyckte att de hade så mycket intressant att säga att hela vagnen måste höra det. Hela vägen från Göteborg till Lund. Inte ens brusreducerande hörlurar hjälpte mot dem. Nåväl, under de tre dagarna i Göteborg hanns det med både middag med kollegor och middag med släkt. Bland annat två kusiner som jag inte har träffat på flera decennier. Det var trevligt, men när jag kom hem igen på onsdag kväll var jag helt slut. Och nu är det bara två veckor kvar till semester!

För nästan sex år sedan läste jag första delen i Håkan Östlundhs serie om polisen Fredrik Broman på Gotland. Nu, äntligen, har det blivit dags att ta sig an andra delen, Dykaren. Tyvärr minns jag ju ingenting av det jag läste för alla dessa år sedan, men det var något som gjorde att familjen Broman blev inblandade privat i alla fall. Jag hoppas verkligen att det inte blir så i denna också.

Min smakebit är från sida 162:

I Smöjen var det inte mycket som påminde om lördagen då Sören Myrman bärgades från fyra meters djup. Himlen var grå, det blåste från nordost och höga vågor bröt långt utanför stranden. Till och med på kalkbrottests vatten gick det höga vågor. Vass och hasselsnår riste i vinden. Fredrik och Gustav stod och huttrade. Fredrik i en jacka som inte stod emot vinden och Gustav i en svart, tunn, trekvartslång rock, som inte verkade göra särskilt mycket nytta alls. Skörten ryckte och fladdrade.
    - Börjar bli dags att plocka fram vinterjackan, sa Fredrik.
    - Ja, det här var inget vidare, sa Gustav.