"Vedergällning" av Thomas Erikson

Författare: Thomas Erikson
Titel: Vedergällning
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 442
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Alex King 4
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 december 2017




Första meningen: Säkerheten är extrem under den här rättegången.

Baksidetext
En man i en skottsäker glasbur i en rättssal. Han har anmält sig själv för grova brott, han ska sköta sitt eget försvar och är tämligen säker på att han inte kan dömas. Det är ett oerhört märkligt rättsfall. En annan man i häkte i väntan på rättegång. Åtalspunkterna är många och spektakulära, och polisens femtiotusensidiga förundersökning är gedigen. Ingenting får gå fel, absolut ingenting, och därför kallar polisen in beteendevetaren Alex King som extra resurs. Men rättegången skjuts upp gång efter annan när den åtalades advokater mördas en efter en. Till slut verkar ingen längre vilja ta sig an hans fall. Ett gigantiskt hål i det svenska rättssystemet har uppenbarat sig.

Vad gör man med en mördare som inte går att döma? Och en som ingen vill försvara?

Min kommentar
Tack vare min avsluta-serier-utmaning så dröjde det inte speciellt länge mellan förra delen och den här. Den fjärde och sista(?). Det hjälper en hel del när minnet fortfarande är relativt intakt. Det som dock hjälper allra mest är att detta är bra. Väldigt bra.

Jag vet egentligen inte vad det är som får mig att gilla detta. Förmodligen är det en kombination av många saker. En av dem är definitivt det här med färgerna, det är så löjligt intressant. Vad jag själv är har jag sedan länge förstått, men nu har jag börjat kolla in andra också. Som sambon. Han är definitivt lika grön som jag är blå. Jag hoppas de färgerna går bra ihop, det verkar som att de gör det. Kanske hade vi behövt lite mer rött båda två så någon av oss tog tag i saker och ting. Nåväl, det var inte detta som det här inlägget skulle handla om.

Alex King är en svår nöt att knäcka och jag har nog lite svårt att tycka om honom. Han har väldigt svårt för att komma nära folk, han analyserar hellre än "connectar" (knyta an låter så himla konstlat), vilket gör att han känns lite distanserad. Det är dock väldigt lätt att relatera till honom och jag inser nu att det i stort sett är mig själv jag har beskrivit. Nina är inte med särskilt mycket i den här boken och det tycker jag är lite synd. Däremot är jag tacksam för att det inte är en massa relationstjafs och vardagsproblem. Det mesta som avhandlas har med historien att göra. Det gillar jag. Mycket.

Det som stör mig är det som varenda svensk deckare innehåller nu (många utländska också för den delen) och det är att huvudpersonen alltid blir personligt involverad och hamnar i livsfara. Jag är så otroligt less på det och det skulle vara så ofantligt skönt att läsa en deckare där det inte händer. Att jag skulle vilja läsa fler böcker om Alex King råder det i alla fall inget tvivel om. Slutet lämnar det öppet, men inte ens författaren verkar veta om det blir fler.

Om jag hade kunnat påverka så skulle jag mer eller mindre ha tvingat andra att läsa den här serien för den är så bra, spännande och välskriven. Det är synd att böckerna inte har fått mer uppmärksamhet. Själv måste jag nog ta och läsa den där Omgiven av idioter...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,1 och genomsnittet 3,9 (beräknat på 24 betyg).
På Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 22 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vedergällning: Lottens bokblogg, Mysterierna och En Lundabos betraktelser.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Vanmakt" av Thomas Erikson

Författare: Thomas Erikson
Titel: Vanmakt
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 439
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Alex King 3
Förlag: Damm Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 november 2017




Första meningen: Blodet som rann över Ligas ansikte gjorde det så overkligt.

Baksidetext
Diplomaten William Smythe är lugn, behärskad och sakligt klarsynt, tränad i att aldrig släppa sitt logiska sätt att se på världen. Så kidnappas hans tio månader gamla son, bara för att senare lämnas tillbaka på den brittiska ambassaden.

Det är bara en i raden av kidnappningar som familjen drabbas av. Någon vill demonstrera sin makt. Någon som inte skyr några medel. Kan beteendevetaren Alex King ringa in vem som är kapabel att utföra dessa utstuderade maktdemonstrationer? Och varför?

Min kommentar
Detta är ju en serie som på något sätt har hamnat lite på undantag. Av inga skäl alls faktiskt. Jag har verkligen gillat de två tidigare böckerna. När jag kollade så visade det sig att det var två år sedan jag läste förra boken om Alex King, vilket nästan känns overkligt. Jag minns den fortfarande väldigt tydligt. Vanmakt börjar precis där vi blev avsläppta i Illdåd.

Som vanligt, skulle jag vilja säga, så fångas jag direkt. Det är något med Thomas Eriksons sätt att angripa problemet som gör att jag trollbinds. Är han månne också blå? Jag vet att jag klagade lite på att det var för lite färgteorier i förra boken, men nu är jag glad igen. Här finns massor och det sätter en extra krydda på anrättningen. Nu har det dessutom tillkommit något som kallas "drivkraftsteori" och lika lätt som det var att hitta min färg, lika svårt är det att komma på min drivkraft. Tror jag. Nåväl, jag gillar detta.

I Vanmakt är det blå personer som avhandlas, skulle man kunna säga. Kanske är det just därför som jag allra mest kan relatera till William (han är blå). När andra verkar tycka att han är kall och okänslig så förstår jag precis hans reaktioner. Eller kanske snarare hans brist på dem. Alex själv gör mig nästan lite förbluffad. Det är märkligt hur någon som Alex King, beteendevetare och kommunikatör som han är, kan ha så svårt att komma underfund med sig själv och att kommunicera med andra. Kanske är det samma fenomen som att bilmekanikern alltid har en skrothög till bil. Det jag gillar med Alex är att han varken har alkoholproblem eller något slags musikfetisch, han är mer som en alldeles vanlig person. Relationsproblemen verkar dock vara obligatoriska. Vi får även träffa Alex mor, hon är speciell. Minst sagt. Faktum är att jag förstår honom bättre efter det. Tycker om honom gör jag inte särskilt mycket, jag tycker han är lite självgod och nedlåtande.

Den här historien är den klurigaste hittills och även den grymmaste. Vilken sjuk hjärna kan sätta ihop något sådant här och utsätta någon för det? Jag gissade ganska snart vem som måste vara skaparen av allt, men inte för att jag på något sätt hade några bevis. Det var helt enkelt enda möjligheten. Det var som sagt fullt av klurigheter här och när jag läst klart funderade jag på om jag eventuellt hade missat något. Vem i hela friden var Peter?

Det som nästan börjar kännas som ett måste i en svensk deckare sker även i denna; huvudpersonen blir personligt inblandad och hamnar i livsfara. Jag börjar faktiskt mer och mer längta efter en alldeles vanlig polis/utredare som utreder ett brott som inte på något sätt har med honom/henne att göra. Det skulle vara uppfriskande att läsa en sådan historia.

Nu vet jag ju att jag kommer att läsa den fjärde och sista(?) delen redan om några veckor och jag nästan längtar redan.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 60 betyg).
På Goodreads hade den 3,24 i genomsnitt (beräknat på 41 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vanmakt: Lottens bokblogg, Bokstunder och Boklysten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Illdåd" av Thomas Erikson

Författare: Thomas Erikson
Titel: Illdåd
Genre: Thriller
Antal sidor: 438
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Alex King 2
Förlag: Damm Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2015




Första meningen: Tystnaden i andra änden påminde honom inte om någonting alls.

Baksidetext
Under en efterfest på lucianatten blir Sara Leijon brutalt våldtagen av fyra män. Chockad och skadad tar hon sig till polishuset och gör sin anmälan. Fallet tycks glasklart, alla bevisen finns där, på Saras kropp och i hennes berättelse. Men när det gäller en våldtäktsrättegång är ingenting enkelt. När Sara lyckades ta sig ur lägenheten den där ödesdigra natten trodde hon att hon hade överlevt det värsta, men det visar sig snart att det bara var början.

Kriminalinspektör Nina Mander vet vad Sara ger sig in på när hon anmäler männen, hon vet att Sara har alla odds emot sig och i ett försök att hjälpa henne kallar Nina in beteendevetaren Alex King. Kanske kan han stötta och lotsa Sara genom den extrema påfrestningen. Alex tar sig an uppdraget, men vad han inte räknar med är hur starkt situationen kommer att påverka honom. Rättegången river upp fula sår ur det förflutna och för sent inser Alex att han tagit sig vatten över huvudet.

Min kommentar
Lite sorgligt är det att erkänna att jag vann den här boken för över tre år sedan (tack Lotten) och att jag först nu läste den. Detta trots att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om första delen. Men det är väl lite så, i jakten på något nytt så får gamla favoriter stå åt sidan.

Jag har hört en hel del om den här boken, men eftersom det var väldigt längesedan den var på tapeten så började jag läsa helt förutsättningslöst. Men jösses. Allt jag hört var sant. Efter bara ett tiotal sidor är jag rejält förbannad. Och det blir värre. Och värre.

Thomas Erikson har gjort en extremt genomtänkt rollbesättning. Ingen kan bli kränkt, som ju är så modernt att bli nu för tiden. Killarna (här även kallade svinen) är en sådan blandning av olika slags människor att det är omöjligt att anklaga författaren för allehanda ting. Mycket intelligent. Allt berättas väldigt rakt på och utan sentimentalitet. Det är väldigt nära och obehagligt, till och med intensivt i de bitar som handlar om Sara. De korta kapitlen gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Bara ett kapitel till... Det är en fängslande historia och tyvärr är det väl precis så här det fungerar.

Jag, som gillade allt prat om olika färger i första boken, blir lite besviken på att det inte är lika mycket beteendevetenskap i den här. Jag vill ha mer färger! Alex själv blev lite för känslokall i den här boken, tycker jag, väldigt svårt att få något grepp om honom. Om jag ska säga något negativt så är det att scenerna i rätten blev lite för långrandiga ibland, det blev mycket juristsnack. Och slutet gillar jag egentligen inte, men det var väl det enda tänkbara.

Thomas Erikson gör att riktigt bra jobb med att få fram problemet med sådana här brott och allt känns trovärdigt beskrivet. Hur bevisar man egentligen att någon sagt nej? Och att någon uppfattat det? Jag vill egentligen inte kommentera innehållet i sak, men om jag så ligger dyngrak och naken vid vägkanten så betyder det inte att någon har rätt att ha sex med mig. Och det finns ingen som helst anledning att behandla ett våldtäktsoffer som en brottsling.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,79 (beräknat på 78 betyg).
På Goodreads hade den 3,79 i genomsnitt (beräknat på 38 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Illdåd: Lotten, Boklysten och Fru E:s böcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Bländverk" av Thomas Erikson

Genre: Thriller
Antal sidor: 460
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Alex King 1
Förlag: Ponto pocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 september 2013






Första meningen: Han hade lurat, bedragit och kränkt människor i hela sitt liv.

Baksidetext
Inom loppet av en vecka skjuts två affärsmän till döds i Stockholm. Båda två utsätts för utpressning innan de kallblodigt och offentligt avrättas, av en mördare som inte gör några misstag.

Beteendevetaren Alex King kallas in som vittne, men blir snart inblandad i utredningen. Alex förmåga att läsa beteendemönster och förutse hur människor ska agera blir ett effektivt vapen i polisens händer. Tillsammans med kriminalkommissarie Gabriel Hellmark och inspektör Nina Mander försöker han lägga pussel av de få ledtrådar mördaren har lämnat efter sig. Allt pekar på att de har att göra med en helt ny aktör i den undre världen.

Samtidigt sliter Gabriels bror, journalisten Fredric Hellmark, med ett uppdrag som alltmer glider honom ur händerna. Ingenting är vad det verkar vara och den anonyma uppdragsgivaren skyggar inte för några metoder för att få jobbet gjort i tid. När Fredrics familj blir hotad drivs situationen till sin spets. Det är försent att dra sig ur, och nu kämpar Fredric för sitt och familjens liv - mot en deadline som närmar sig allt snabbare.

Min kommentar
Den här boken har stått länge i hyllan och samlat damm och det är inte för att jag trott att den var dålig. Tvärtom. Varenda människa har ju höjt den till skyarna och det är alltid lite vanskligt att ge sig på en sådan bok. Tyvärr är det ju väldigt sällan som förväntningarna infrias. Det gör de här.

Det första som tilltalar mig i boken är de väldigt korta kapitlen, det gör att i alla fall jag läser lite mer än vad jag tänkt. Och det håller mig också uppe längre på kvällarna än jag egentligen vill. Tempot hade nog varit högt även utan korta kapitel, det börjar snabbt och sedan ökar det. Man slängs rätt in i handlingen. Brutalt.

Jag var lite orolig när jag började läsa, är det något jag avskyr så är det föreläsningar i skönlitteratur. Med tanke på Thomas Eriksons och Alex Kings yrke så tyckte jag att faran var överhängande att råka ut för de där undervisande monologerna. Det var inget jag hade behövt oroa mig för alls. Det sköts riktigt snyggt och naturligt. Dessutom är ju ämnet vansinnigt intressant. Vid några tillfällen kommer jag på mig själv med att mer fundera över vilken färg jag är än hur allt hänger ihop. Till och med samhällskritiken kommer in på ett självklart sätt och det sparkas inte åt alla håll samtidigt.

Det tar ett tag innan jag förstår hur kapitlen om Fredric passar in i tiden, jag blev lite förvirrad ett tag. När jag förstod så väntade jag hela tiden på att det skulle hända, det som en av sidohistorierna handlade om. Det gjorde ju så klart att spänningen steg. Fredric är för övrigt en vansinnigt osympatisk person och jag hade inte klarat mer än tio minuter med honom. Jag vill inte säga att han får vad han förtjänar, men näst intill. Det verkar i alla fall som att han vaknade upp mot slutet.

Och så till punkten som ofta dyker upp hos mig, slarvfel och logiska luckor. Vid ett tillfälle ska Fredric hämtas av en bil. Någon ringer kvart i två och säger att de kommer om en kvart. När bilen kommer får vi veta att de är sena. Resan tar en halvtimme. När de kommer fram till målet får vi veta att klockan är... tada... prick två. Var det en DeLorean de åkte i? Vid ett annat tillfälle är Fredric i ett stort, tomt lagerutrymme. Allt som finns där är en stol. Som plötsligt är två. Det kan tyckas löjligt att hänga upp sig på sådana småsaker, men vissa detaljer etsar sig fast och när de sedan ändras så blir jag förvirrad och måste gå tillbaka och kolla om jag kom ihåg fel. Det stör.

Jag gillar både berättelsen och hur den berättas. Det är osedvanligt grymt och vansinnigt skrämmande. Tyvärr kanske inte helt otrolig, även om det vrids ett par varv extra i bokens värld. Jag är i alla fall glad att jag redan har del två i hyllan.

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Bländverk: Lotten, Bokstunder och Ljudboksbloggen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.