Bok: Bokskåpets hemlighet av Frida Skybäck

Författare: Frida Skybäck
Titel: Bokskåpets hemlighet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 268
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 januari 2023




Första meningen: Anna stirrar på sig själv i spegeln.

Baksidetext
I ett gammalt bokskåp i mormors slitna stuga hittar Rebecka en dagbok och en samling brev från 1940-talet och det visar sig snart att hennes familjehistoria är mer komplicerad än hon trott. Vad är det för mörka hemligheter som hennes älskade mormor Anna har dolt under alla dessa år?

Rebecka har flytt sin trasiga familjesituation och inte träffat sin mamma på flera år, men när mormor hamnar på sjukhus återvänder hon motvilligt till Skåne. I breven och dagboken får en berättelse från andra världskriget liv. Den unga Anna är förälskad i Luca och beredd att riskera allt när han ber henne om hjälp med att smuggla danska judar över sundet, omedveten om att ingripandet kommer att förändra deras liv för alltid.

Rebecka läser andaktsfullt och inser att hon inte är den enda som behöver försonas med sitt förflutna. Men finns det fortfarande tid nog för familjen att hitta tillbaka till varandra?

Min kommentar
Sådant som händer när man är på läsretreat ... man läser man ut alla fysiska böcker man har med sig och nästa bok man har tänkt läsa finns inte som e-bok på Storytel. Vad gör man då? Man går så klart vidare i kön och eftersom jag hade läst ganska mycket tungt och mörkt tänkte jag att något upplyftande kunde vara på sin plats. Bokskåpets hemlighet blev det då.

Som vanligt, tror jag, så finns det två olika trådar här. En historisk och en nutid. Den historiska är så berörande och även en intressant bit av vår historia. Det är tur att det fanns folk som gjorde bra saker i Sverige under andra världskriget. Jag kände till den, men jag visste inte att det fanns ett monument i Helsingborg så det blir att gå förbi där nästa gång jag besöker stan.

Jag inser att min irritation lite drabbar fel person, men Rebecka gör mig otroligt irriterad. Hon verkar inte alls ha uppfattat att i ett förhållande så är man där för varandra. Det ska alltså fungera åt båda hållen och är inte meningen att hon hela tiden ska vara där för sin odräglige fästman, men han aldrig för henne. Hon verkar ha väldigt låga krav. På det mesta. Och så kan jag tycka att Rebecka kanske borde ta sig tid att bo för sig själv ett tag. Reda ut vem hon är och vad hon vill. Inte kasta sig in i ett nytt förhållande. Bara för att det hör till genren så behöver jag inte tycka om det. I övrigt så är katten min favorit. Inte heller helt oväntat kanske.

Den romantiska nutidstråden förtjänar ett eget stycke, tycker jag. Jag har så svårt för den, vilket kanske är högst väntat. Inte behöver väl all feelgood innehålla en kärlekshistoria? Framför allt inte en som är så extremt förutsägbar (och faktiskt även lite krystad). Redan första gången han dök upp förstod man ju precis hur det skulle sluta. Jag förstår att många vill ha med den biten, men själv tycker jag att den är onödig. Boken hade klarat sig utmärkt utan den. Dessutom finns ju en romantisk vinkel i den historiska tråden.

Det finns en hel del mellan raderna här, saker om Rebeckas liv som inte berättas i klartext. Det som egentligen förklarar varför Rebecka är som hon är. Rebeckas relation med mormor Anna är så fin och jag kommer på mig själv med att önska att jag hade växt upp med en mormor närvarande. Jag blir så ledsen när Rebecka kommer till mormors stuga och upptäcker hur det ser ut där. En del av karaktärernas val/agerande förstår jag inte och kanske då främst varför Camilla blev så arg på sin mamma. Inte var väl det något att säga upp bekantskapen för? Det Anna gjorde var väl inte helt okej, men förståeligt. 1943.

Tematiken i Bokskåpets hemlighet är samma som i Frida Skybäcks tidigare böcker. Det handlar om kvinnor, relationer och familjehemligheter. Om vad som egentligen är viktigt i livet. Och det är inte karriär och/eller pengar. Den är kanske inte en klockren fyra, men den får det ändå. Jag känner mig generös och den får det bara tack vare den historiska tråden och den fina relationen mellan Rebecka och hennes mormor. Ja, egentligen för allt utom den där kärlekshistorien i nutidstråden.

På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 590 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Bokskåpets hemlighet: Lottens bokblogg, Vargnatts bokhylla och Marias bokhylla.

Bok: Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck

Författare: Frida Skybäck
Titel: Bokcirkeln vid världens ände
Genre: Feelgood
Antal sidor: 346
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juli 2022




Första meningen: När Patricia Sloane öppnar den avlånga brevlådan och plockar ut dagens post lägger hon först inte märke till det vita kuvertet.

Baksidetext
En solig majdag flyttar svenskättlingen Madeleine Grey till Ljusskär i Skåne för att praktisera i den populära Frihetskyrkan, men hennes vistelse får ett abrupt slut när hon en kväll packar sin väska och försvinner spårlöst. Trettio år senare mottar hennes syster Patricia ett anonymt brev med Madeleines halsband i och hon bestämmer sig för att resa till den lilla strandbyn i ett sista försök att hitta sin syster.

Patricia tar in på Ljusskärs enda hotell, Monas Bed, Breakfast & Books, där många av de boende samlas för att skvallra och äta Monas omtyckta tångbullar. Snart lär Patricia känna en omaka grupp kvinnor som förenas genom sin bokcirkel och mellan litterära samtal, kärleksbekymmer och äktenskapsproblem börjar kvinnorna nysta i Madeleines mystiska försvinnande. Men alla är inte lika tillmötesgående och Patricia inser att hennes frågor river upp gamla sår.

Vad var det egentligen som hände med Madeleine den där ödesdigra sensommarkvällen och vad är det för en mörk hemlighet som människorna i byn är så måna om att bevara?

Min kommentar
När man är sjuk så funkar feelgood bäst. Det är sedan gammalt. Frågan var bara vilken feelgood jag skulle välja, det finns ju några alternativ. När jag väl bestämt mig för att det skulle vara en som står i min egen hylla så var det enklare. Och allt föll på plats när jag fick ögonen på Bokcirkeln vid världens ände. Det var så klart den jag skulle läsa.

För min del så krävs det en (hel) del svärta i en bra feelgood och det hittar man här. Det är en ganska sorglig historia som vecklar ut sig, men så speciellt mycket bokcirkel är det nu inte, tyvärr. Det lilla som finns där är mysigt och trevligt. Jag hade bara önskat mig mer. Mysteriet var inte mycket till mysterium. Den biten kändes solklar. Jag blir lite förbryllad över vad boken egentligen vill vara. Feelgood? Deckare? Det känns som att den spretar lite.

Miljön är ju fantastisk, Österlen är det svårt att få nog av. Och det där B, B & B (bed, breakfast & books)... jösses, vad jag önskar att det fanns i verkligheten. En affärsidé? Det där bokquizet blir jag så inspirerad av och jag funderar på om det kunde vara något att ha på jobbet, i stället för alla grabbiga saker som ordnas där. Jag hade till och med kunnat tänka mig att smaka på Monas tångbullar (jag undrar bara om det är bullar på skånska eller bullar som i övriga landet, men det är mindre viktigt). Om de serverades på plats på Monas B, B & B under en bokcirkelträff.

Jag gillar verkligen de udda och väldigt olika karaktärerna. Samtliga känns trovärdiga och verkliga. Det är så mycket värme som alstras av det här gänget. Madeleine känns oerhört naiv, tycker jag. Jag var ungefär lika gammal som hon 1987 och redan då var det svårt att vara så godtrogen. Erika gör mig omåttligt irriterad, som det alltid gör när förnumstiga "barn" ska bestämma att en förälder är för gammal och inte orkar. Utan att ens bry sig om att fråga personen. Mona, Doris, Marianne och framför allt Evy får jag veta på tok för lite om. Jag hade önskat mig mer om dem.

Bokcirkeln vid världens ände som feelgood är riktigt bra. Personligen så gillade jag nutidshistorien mest. För mig blir det så att den så kallade deckardelen drar ner betyget lite. I övrigt är det en bok med både böcker, mat och vänskap. Ett extra plus blir det för kvinnlig vänskap, något jag tycker är ganska sällsynt i böcker. Fortfarande.

På Goodreads hade den 3,32 i genomsnitt (beräknat på 1 146 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Bokcirkeln vid världens ände: Lottens bokblogg, Bokstunder och Bokdivisionen.

"Bokhandeln på Riverside Drive" av Frida Skybäck

Författare: Frida Skybäck
Titel: Bokhandeln på Riverside Drive
Genre: Feelgood
Antal sidor: 445
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Riverside Drive 1
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 december 2021




Första meningen: Under några lycksaliga sekunder hann Martinique tänka hur glad Sara skulle bli för det vackra omslaget till nyutgåvan av Mrs Dalloway, men sedan kom den brutala verkligheten i fatt henne.

Baksidetext
Charlotte är för ung för att vara änka, för ung för att förlora den hon älskar. I sitt vilsna tillstånd tar hon en paus från sitt framgångsrika företag och söker ro på den skånska landsbygden. Men så får hon får ett oväntat besked, hon har ärvt ett hus i London av en moster hon knappt visste att hon hade. Och huset inrymmer en bokhandel.

Inställd på att sälja huset flyger Charlotte till England, där den konkursfärdiga Riverside Bookshop och den excentriska personalen verkar bortom all räddning. Men trots att Charlotte inte vet något om hur man driver en bokhandel växer snart en gemenskap med den motsträviga personalen fram. Samtidigt som Charlotte kämpar för att rädda bokhandeln inser hon att det är något som inte riktigt stämmer. Varför har Charlotte aldrig fått träffa sin moster och vad är det för mörk hemlighet som döljer sig i huset?

Min kommentar
Jag har tidigare läst två böcker av Frida Skybäck, de två första delarna i serien om systrarna Stiernfors, som är... historisk romance får man nog kalla dem. Bokhandeln på Riverside Drive sas vara feelgood, men jag tror faktiskt inte att jag hade brytt mig om vad det var för genre. En bok med ordet bokhandel i titeln blir automatiskt intressant. Den har stått länge i bokhyllan, trots det, men i slutet av året tyckte jag att jag, som uppladdning inför en bok jag gissade skulle vara jobbig att läsa, behövde lite må-bra läsning.

Det här är egentligen en riktigt tragisk historia, förklädd till feelgood. Jag gillar svärta i feelgood, eller faktiskt nästan kräver det, men här är det en helt annan nivå på feelgoodsvärta. Här är det oåterkalleligt och omöjligt att fixa till. Det lämnar en väldigt besk smak efter sig.

Karaktärerna är inte speciellt många och jag gillar dem. Eller gillar och gillar. De är speciella och somliga av dem är rent elaka och en del av dem gör rent korkade saker. Oftast kan jag dock förstå nästan allt de gör. Förutom systrarna Kristina och speciellt Sara, dem kan jag inte förstå alls. Jag kan inte låta bli att fundera över om det är en slump att Charlotte heter Charlotte för jag kom helt osökt att tänka på spindeln Charlotte i Fantastiska Wilbur (Charlotte's web). Båda spinner sitt nät, sitter uppe i hörnet och övervakar allt och fixar till det mesta.

Det blir en del ältande i den här boken. Vissa saker upprepas ett par gånger för mycket, med nästan exakt samma ord. Många gånger antyds att det är något mystiskt med Charlottes mans död och där blir det en riktig antiklimax. När vi ändå är inne på saker som stör mig så kan jag ta upp det där med gasspisen. Vid ett tillfälle i boken så går strömmen och då undrar Charlotte hur man har lagat mat. Några sidor senare så nämns faktiskt gasspisen. En normal gasspis fungerar även utan ström.

För mig är det här lite för fluffigt och rosaskimrande. Romantikdelen hade jag hellre klarat mig utan och det hade varit bättre att bara fokusera på vänskapen som växer fram. Det som ändå stör mig allra mest är det som systrarna gjorde mot varandra. I min värld är det oförlåtligt och det allra sista Sara hittar på i dåtidstråden blir liksom droppen som får bägaren att rinna över. Att det sedan framställs som att Charlotte ska vara tacksam för att Sara lät henne ärva bokhandeln... det är lite väl magstarkt för mig. Jag har nog svårt att se det romantiska i det hon gjorde.

Rent generellt så har jag nog lite problem med att se Bokhandeln på Riverside Drive som en feelgood. Dåtidstråden är så långt ifrån feelgood att det torde vara motsatsen. Bokhandeln och katten utjämnar dock det mesta av det. Och bokhandeln alltså, den skulle jag så gärna besöka.

På Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 1 804 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Bokhandeln på Riverside Drive: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Nilmas bokhylla.

"Polarnatt" av Frida Skybäck

Författare: Frida Skybäck
Titel: Polarnatt
Genre: Drama
Antal sidor: 389
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Systrarna Stiernfors 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 september 2018




Första meningen: Sommaren var smäktande het och en söt doft av vildkaprifol spreds med vinden.

Baksidetext
Elisabeth Stiernfors står i tur att gifta sig och sammanförs med den osympatiske friherren von Strauss. När den fattige språkadjunkten Mathias Storm förälskar sig i henne ställs hon inför ett svårt val och den enda hon har att anförtro sig åt är sin kammarflicka Vera. Det leder till en vänskap som växer sig allt starkare – men som också blir allt mer komplicerad. Till sist vet Elisabeth varken ut eller in. Vem är den rätte för henne och vad händer med Vera om hon gifter sig?

Samtidigt kämpar storasyster Cecilia för att få sitt äktenskap med Jacques Rousseau att fungera. Hon vantrivs på den nergångna Apelgården och snart förstår hon att huset bär på en mörk hemlighet. När ett litet barn lämnas vind för våg på gården och Jacques förbjuder Cecilia att hjälpa det tvingas hon ta ett svårt beslut...

Min kommentar
För två år sedan fick jag de två första delarna i den här serien av författaren. Norrsken, förra delen, läste jag ganska snabbt, men sedan har den här andra delen blivit stående oläst i hyllan. Märkligt nog, för jag gillade ju Norrsken. När jag nu i somras upptäckte att tredje delen ska släppas i höst så kände jag att det minsann får vara dags.

Miljön är lite speciell, för mig, eftersom den utspelar sig i staden där jag bor (Lund), men för 150 år sedan. Det är inte svårt att se den staden framför sig, inte alltför mycket verkar ha förändrats. I alla fall inte i innerstan. Jag kan till och med nästan känna lukterna och höra ljuden. För min del så hade det gärna kunnat vara mer av den miljön.

Första delen handlade mest om Cecilia, den äldsta systern, och även om även hon förekommer här så kan man nog säga att Elisabeth, mellansystern, är huvudperson i Polarnatt. Jag tycker att man får lära känna både Cecilia och Elisabeth på ett bra sätt, det är bara den yngre systern, Amelie, som är lite i skymundan. Hon verkar, å andra sidan, inte speciellt sympatisk. Relationen mellan Elisabeth och Vera kan jag tycka känns lite krystad, men visst, så kan det säkert ha varit. Mamman i familjen är den som driver på sina döttrar att gifta sig "uppåt", vilket ju är lite typiskt. Så där är det ju ofta fortfarande, att det är kvinnor som är mest elaka mot andra kvinnor. Pappan är lite mer "modern". Även Mathias Storm är lätt att tycka om och jag gillar verkligen att inte alla män är svin. Men oj vad jag saknar farmor Margaretha och Sophie, de var riktiga ljuspunkter i första boken.

Den "historiska" tråden, eller vad man ska kalla den, känns onödig. Den behövs överhuvudtaget inte, detta är alldeles tillräckligt spännande, intressant och bra utan den utvikningen. Ältandet och upprepningarna, som jag störde mig på i Norrsken, är helt borta här. I alla fall så är det inget jag tänker på. Jag fångas in redan från början och hålls effektivt kvar.

Jag blir så oerhört ledsen när jag läser, jag tror verkligen att det var så här. Att kvinnorna var lite av ägodelar som männen gjorde som de ville med och att många kvinnor faktiskt inte tyckte det var konstigt eller fel. Många förtryckta kvinnor tror ju att de är fria och självständiga än i dag. Det jag gillar mest med historien är att allt inte är så lätt och rosaskimrande som det ofta är i romantiska böcker. Det blir liksom mer trovärdigt tack vare alla motgångar. Låt dig alltså inte avskräckas om du inte gillar romantik. Detta är mer en historisk roman än en kärleksroman.

Nu ser jag fram emot tredje delen, Midnattssol, och det är väl ingen högoddsare att gissa att den handlar om Amelie, den osympatiska systern. Jag hoppas få återse även Cecilia och Elisabeth, jag måste ju få veta hur det ska gå för dem. Men titlarna förstår jag inte. Varför låter det norrländskt när böckerna utspelar sig i Skåne?

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 42 betyg).
På Goodreads hade den 3,59 i genomsnitt (beräknat på 71 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Polarnatt: Bokhyllan, Bokbabblaren och Läsesalongen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Norrsken" av Frida Skybäck

Författare: Frida Skybäck
Titel: Norrsken
Genre: Drama
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Systrarna Stiernfors 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 december 2016




Första meningen: Det är svårt att bli övergiven.

Baksidetext
Den äldsta systern Cecilia Stiernfors återvänder hem till Rosenlund efter en lång tids frånvaro. Var hon egentligen har varit och vad hon har gjort är höljt i dunkel, men hon är inte längre densamma. Djupt olycklig drar hon sig undan, skriver och drömmer om att bli författare. Mellansystern Elisabeth var tidigare hennes förtrogna men har nu allierat sig med den yngsta, utlevande och provokativa systern Amelie. Den enda ljuspunkten är lillebror Benjamin, som är ensam arvinge till gården.

Föräldrarna är ivriga att få äldsta dottern bortgift och hittar en lämplig kandidat i den franskättade adelsmannen Jacques Rousseau. Cecilia tvingas in i ett äktenskap med en man hon inte älskar. För vad är alternativet om hon inte gifter sig? Och vad vill egentligen Ludvig som plötsligt dyker upp? Cecilia vet inte längre vad hon känner när hon återser ungdomskärleken som reste till Italien och sedan aldrig hörde av sig.

Min kommentar
När jag var yngre läste jag ofta historiska romaner och det med stor behållning. Förmodligen var jag lite mer romantiskt lagd på den tiden, för de där böckerna innehöll ju gärna ganska mycket romantik. Gärna i form av opassande/olycklig kärlek. Jag försöker, i alla fall litegrann, att hitta tillbaka till det där, därför blev jag väldigt glad när jag fick ett meddelande från Frida Skybäck på Instagram där hon undrade om jag ville läsa och skriva om Polarnatt. Eftersom jag helst vill (måste) läsa serier i ordning så fick jag även Norrsken.

Jag visste nog ingenting om de här böckerna innan jag började läsa, trots att jag sett dem på flera olika bloggar. Det kan hända att jag hade snappat upp att de utspelar sig i Lund med omnejd, men jag blev ändå lite förvånad när jag plötsligt befann mig på Botulfsplatsen, men för 150 år sedan. Det är onekligen en speciell känsla att röra sig på kända platser, men för väldigt längesedan. Herrgårdsmiljö har jag ingen som helst erfarenhet av, men jag tycker jag fick väldigt tydliga bilder i huvudet och det kändes som att jag faktiskt var där.

I boken finns två olika berättarröster; den allvetande berättaren och Cecilia själv, genom hennes dagbok. Det tjatas oupphörligt om Cecilias stora, oförlåtliga hemlighet och vad den är är så uppenbart att jag nog aldrig fattade att det var meningen att det var den biten som skulle stå för spänningen. Det gjorde nu ingenting i det stora hela för Cecilias öde är lika berörande och hemskt, vare sig man förstår eller ej. Det blir också lite tjatigt med alla upprepningar om hur Cecilia (och även Ludvig) känner sig och tänker. Det blir väldigt mycket samma sak och jag är en aning allergisk mot ältande.

Det är inte alltför många karaktärer som är inblandade och jag tycker jag lär känna dem väl. Deras egenskaper berättas inte för mig, utan de visas genom vad personerna säger och hur de agerar. Precis som det ska vara. Cecilia tycker jag mest synd om och jag kan nästan fysiskt känna hennes inre kamp; det hon vet är rätt mot det hennes föräldrar säger är rätt. Systrarna hamnar lite i bakgrunden, men om jag har förstått det rätt så ska de få sin egen bok. Min personliga favorit är nog farmodern, Margaretha, som med ålderns rätt kan säga lite vad hon vill. Även om nu ingen bryr sig om vad hon säger. Jag tycker också om Sophie, Cecilias svägerska, och speciellt hennes lilla uppror med de röda strumporna.

Att se sin dotter som en affärstransaktion är något som känns väldigt främmande och det är hemskt att detta bara var 150 år sedan. Å andra sidan så finns det fortfarande platser där det fortfarande är så. Jag kan inte förstå hur en mor kan göra så mot sin dotter, att bland annat gifta bort henne med ett kräk. Slutet vill jag inte avslöja, men det känns trovärdigt. Jag funderar lite på om det ska föreställa Cecilia på omslaget, i så fall är det inte speciellt lyckat. Cecilia ser sig själv som ful och oattraktiv och flickan på omslaget stämmer inte riktigt med den bilden.

Jag lyssnade på större delen av boken och den passade bra till det. Mirja Turestedt läser bra, men hennes röst passar inte riktigt mig. Det låter som om hon viskar.

Även om jag nu aldrig fattade att hemligheten skulle vara okänd så var det ändå väldigt spännande, jag ville veta hur det skulle gå. Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,1 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 106 betyg).
På Goodreads hade den 3,08 i genomsnitt (beräknat på 71 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Norrsken: Johannas deckarhörna, Boklysten och Annas bokhörna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.